Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
gastar.
Det blev "gaster" av sådana som kom i sjön å drunknade. "Gasten skriker utôt sjön" hörde en de gamla säga, å när en frågade dem vad det var så fick en tillsvar, att det inte var rätt ställt. Det var "gasten" av den eller den som hade drunknat. Det var också varsel till olycka på sjön. Om en fick höra en "gast" skri- ka på kvällen, så gjorde en rätt, om en stanna- de hemma från sjön dagen därpå. Nu får en aldrig höra "gasten". Men förr hade de hört ho- nom utåt sjön.
Husdjur
När de skaffat en ny häst till ett ställe, skulle de le in honom i huset o genom rummen om det gick, in genom ena dörren o ut genom andra. Då skulle hästen trivas där. De skulle inte ge bort mjölk förr utan att hälla en tår vatten i mjölken. Då kunde de, som fick mjölken, ej göra något med korna.
Husdjurens sjukdomar
Om en sak var "***stôlen o ***ijänstôlen", (stulen och igenstulen), så skulle de skrapa av den o ge sina kor när de trodde att andra hade "trolla" dessa. Vårt grannfolk i Rudskoga hade en burk som de skrapa av. Det var en bleckburk som mannen där haft med sig på arbete i Fellingsbro för att ha mjölk i. När han skulle packa ihop o fara därifrån, var den borta. Hans styvdotter hjälpte honom, o hon tog o leta igenom arbetskam- raternas säckar o fann burken i en av dessa. På det sättet blev den "***stôlen o ***ijänstôlen." / När korna blev s¨"stinne" (uppsvällda), sa' de att de fått "***skôt" (skott). De sa också att de kunde få se dessa, de var som nystan med naglar o hår o allt möjligt i. En oxe sprack på ett ställe i Rudskoga, å då såg de "***skôte". En gumma i Rudskoga i Björkebol läste över brännvin, o detta skulle de sedan ge djuren om de fick skott. Hon skulle ha ett halvt kvarter brännvin, o läsa över men ingen fick höra vad hon läste. Jag skulle försöka lyssna en gång när jag var flicka, men hon föste undan mig. De sa', att de läste "Fader vår" baklänges. - Om en ko slutade idissla, skulle de ta idisslet från ett får o sticka i munnen på henne, då skulle det komma igen. / Om korna blev "***modstôlne", så var det en gumma i Rudskoga, Stina, som tog opp svansen på dem o skar ett kors nedtill i denna samt tog tre bloddroppar på en bröd- bit o gav dem. När de blev "***modstôlne", sluta de mjölka o blev dåsiga. Och en käring i Rudskoga hade för sig att de skulle samla dagg i lakan midsommarnatten o ge korna om de var modstulna. Och då skulle de gå på dens äger, som de trodde kunde modstjäla kon. I de där "***skôte" (skotten) var det också avbrutna nålar o sylar, de hade gömt ihop allting sådant där för att skicka på korna o oxarna.
Husdjurens sjukdomar
Jag tjänte på ett ställe i Rudskoga, o om ett kreatur där fått något vasst i sig, så fila husmodern på en mässingskam o hade detta på en brödbit o gav dem. Hon trodde, att mässingen skulle fästa sig för udden på det vassa. Hon hade en kam som hon filat på så det inte var mycket igen av den. Sådant som blev stulet men de sen kunde få igen det var så förfärligt bra att ta av o ge djuren om de blev sjuka. Isterflott o jäst o sirap gav matmodern djuren om de / hade "***mångfålletôlken." När djuren ble "***mostôlne", så stod de o hängde huvudet o orka inte äta nånting. De trodde, att någon elak människa gjort dem något illa. Om djuren fick "sommar- sjukan", så var det några rötter som man fick gräva upp ur jorden, koka dem o ge djuren det vattnet (blodrot).
Slakt
Det var en grannmora hemma som slakta grisar, o hon hade ett mjöl- tråg ur en urholkad stock. Innan hon stack grisen, satte hon ner udden av kniven i tråget o muttra nånting.
Slakt
Det var två hårda bitar på hjärtat som alltid skars bort, mamma kalla dem "hunnöre." Ingen främmande fick se på slakt, endast de, som hjälpte till, fick vara närvarande . Krittret dog inte så lätt när någon såg på. Man skall slakta på ny, annars kryper fläsket ihop.
Lucia
Omkring lusse, i lusseveckan, skulle man göra litet av varje, slakta, gärna före lusse, för då skulle det bli bättre smak på det man slaktat. De fick passa sig vid närmaste nyet omkring lusse, för slakten skulle ske på ny också. Och det skulle gärna vara färdigtröskat till lusse också.
Påsk
På påsk skulle de rita tjärkors över lagårdsdörrarna, så att inte trollkäring- arna kom in där. De ritade ett sådant X på insidan över lagårds- dörren. Det var så många sådana kors på stället jag är från, Sviken under Sunnebol i Rudskoga. Alla, som var påskkäringar, satt baklänges i kyrkan påskdagen. Men ingen kunde se detta utom prästen, o han såg det bara ifall han hade mässhaken på sig.
spöksägen.
Det skulle lysa i kyrkan klockan tolv på julnatten; då skulle de döda vara där. Det trodde vi barn alltid på.
Mara
Maran kom på bröstet så att de ej kunde andas. Mamma tala om att en gammal gubbe i Rudskoga la en lie under sängen för att ej maran skulle komma på honom.
Läkekonst
En gumma i Rudskoga stöpte över sjuka, Bengta Jonsmor kalla de henne. Jag hade en syster som fick bältros mitt om midjan, då kom hon hem o stöpte med tenn över henne, o av de figurerna såg hon, att min syster skulle bli bra. "Gråt inte du," sa hon te mig, "hon blir allt bra." Hon hade tennet i elden o sen i vatten, o så såg hon på den tennbiten om den sjuke skulle dö eller bli frisk. Om de blev "krammate," hastigt sjuka, så tog de en "kost" / (kvast) o stack den i elden så det kom varme i den. Sen skulle de ta den omkring sig tre gånger, de börja vid fötterna o tog den högre opp undan för undan. De skulle ta den "ansches" (motsols). Efteråt skulle de ta med fingrarna i ett eldkol, o så skulle de springa o lägga sig. Och likadant skulle de göra om de gått över en hästtumla, då blev de ömma i kroppen. Gulsot skulle de bota med gult silke, jag hade ett gult silkes- kläde i Rudskoga. Det klippte de av o tog in när de had "gulsjuken" eller gulsot. Hade barnen engelska sjukan så for de till nån gumma som hängde påsar på dem som / det luktade kryddor av. En flicka här i Rönninga gick inte fastän hon var tre år, men när de varit till en gumma med henne, o hon haft påse på sig ungefär en må- nad, börja hon allt på att stå. Om de skar sig, så leta de på en spindelväv i något hörn o la på. "Solormer" kunde de få. Jag har brukat stryka smörsälta på dessa, men jag har också hört att om det kom en främmande in o såg att någon i huset hade en solorm så skulla han skynda sig att spotta tre gånger på den. Så fort de fick lungin- flammation, koppa de dem på den sidan som det onda var. Och en som de kalla Stöten i Rudskoga / laga till en sats av terpentin, honung, konjak o äggulor, o av den satsen skulle de ha en matsked flera gånger om dagen. Om de fick bölder, så skulle de ta av varet o sätta i en buske eller i ett träd, så att en annan fick det onda. Det var en i Rud- skoga som fick så mycket bölder, o de sa' att han fällt ett träd där en spik setat inslagen. När trädet var litet, hade de satt in var där o slagit en spik för. En i Rudskoga, Jan Petter, var född med tänder. Han skulle bita bort oxlar på folk, de kom dit, o han skulle bita över dem. Han bytte aldrig tänderna som han var född med, de var så små, framtänder.
Födelse och dop
De skulle "bevare barna", när de var små, för trolldom, de skulle alltid lägga varme i badvattnet när de slog ut det. Och ingen främmande skulle gå fram o titta på ett barn förrän hon (han) tagit tre gånger i varmen i spisen, den ena gången efter den andra hastigt. En gumma, som bodde granne med oss i Rudskoga hade allt sådant för sig. Och så såg de en groda utanför där, o då hade de för sig att hon tog / badvattnet efter barnet. De tog grodan o bar henne ända bort till Nyttorp i Rudskoga. Men strax efter var gro- dan där igen, sa' de. Om grodor fick barnens badvatten, så blev barnen sjuka. Därför skulle de ha tre varma kol i badvattnet när de slog ut det. Och om de var ute med barnen, skulle de sätta en nål på dem, det höll de på med tills de var ett halvt år gamla.
Födelse och dop
Jag har hört en käring som sa att hon visste en som kunde sätta barnsängsplågorna på karn sin. Till barnsängskvinnor kom de alltid med förning. Det var stora vete- kakor på en plåt o så fruktsoppa eller gröt. De bar detta på en bricka eller plåt, gröten var i en burk, den garnerades med ägghalvor eller socker och kanel.