Transkriberad uppteckning

Om en sak var "***stôlen o ***ijänstôlen", (stulen och igenstulen), så skulle de skrapa av den o ge sina kor när de trodde att andra hade "trolla" dessa. Vårt grannfolk i Rudskoga hade en burk som de skrapa av. Det var en bleckburk som mannen där haft med sig på arbete i Fellingsbro för att ha mjölk i. När han skulle packa ihop o fara därifrån, var den borta. Hans styvdotter hjälpte honom, o hon tog o leta igenom arbetskam- raternas säckar o fann burken i en av dessa. På det sättet blev den "***stôlen o ***ijänstôlen." / När korna blev s¨"stinne" (uppsvällda), sa' de att de fått "***skôt" (skott). De sa också att de kunde få se dessa, de var som nystan med naglar o hår o allt möjligt i. En oxe sprack på ett ställe i Rudskoga, å då såg de "***skôte". En gumma i Rudskoga i Björkebol läste över brännvin, o detta skulle de sedan ge djuren om de fick skott. Hon skulle ha ett halvt kvarter brännvin, o läsa över men ingen fick höra vad hon läste. Jag skulle försöka lyssna en gång när jag var flicka, men hon föste undan mig. De sa', att de läste "Fader vår" baklänges. - Om en ko slutade idissla, skulle de ta idisslet från ett får o sticka i munnen på henne, då skulle det komma igen. / Om korna blev "***modstôlne", så var det en gumma i Rudskoga, Stina, som tog opp svansen på dem o skar ett kors nedtill i denna samt tog tre bloddroppar på en bröd- bit o gav dem. När de blev "***modstôlne", sluta de mjölka o blev dåsiga. Och en käring i Rudskoga hade för sig att de skulle samla dagg i lakan midsommarnatten o ge korna om de var modstulna. Och då skulle de gå på dens äger, som de trodde kunde modstjäla kon. I de där "***skôte" (skotten) var det också avbrutna nålar o sylar, de hade gömt ihop allting sådant där för att skicka på korna o oxarna.