Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro. Jul
När ve va' små inbilla de vuxna oss att man kunde se julen på långt avstånd. De såg julen sa' de genom fönstret.
Johan Nilsson och Karl Magnus Jernberg
Johan Nilsson berättar för R.B. om ortens näringar, skogsbruket och dess metoder. R.B. frågar Johan Nilsson om olikheter i målen i Sillerud o. Silbodal, fiske (fiskslag, slomhåvande, gäddsorter, laxfiske, ljustring, långrev, fiskets betydelse m.m.) Johan Nilsson berättar ett par historier för R.B. J.N. berättar en rättegångshistoria för R.B.; redogör för bordbänken, sängtyper (inpass av E. Rönnfors), gå på dompen, stugdanser, spelmän, flyttiden (inpass av E. Rönnfors), smeden Huk. J.N. resonerar med E. Rönnfors om smeden Huk m.m. R.B. frågar Karl Magnus Jernberg om hans tidigare sysselsättningar; K.M.J. berättar om händeler på Karlstadsfärder, tomtgubbar (inpass av K.M.J.:s son), hämtning av folkond tjur, stångjärnsmedjan vid Karlsfors. K.M.J. berättar om Karlsfors bruk, handel och transporter, Nysätts och Årjängs marknad, Vegesack (inpass av E. Rönnfors), jordbruket på Karlsfors och dess metoder. - (K.M.J.:s son frågar ibland.) K.M.J. fortsätter att berätta om jordbruket på Karlsfors, uttag för de fattiga, jordbruksredskap, slåtter, skörd, sädesslagens användning, tröskning (inpass här och var av E. Rönnfors o.a. personer)
vårarbete.
När "våroxen" glimra, så började det bli vår. Men det var inte färdigt att harva då. En fick allt vänta tills det blev torrt i jorden. Första "plog- dan" en var ute fick en "plogbeten". Det var liksom litet kalas med kaka, ost, smör å so- vel. Det var den gamla ordningen. Jag kan inte minnas att det var gömt från julen. De baka- de allt särskilt. Dragarna fick ett kraftigt mål av havre å hö den dagen, för att de skul- le stå ut med att dra. Det var bra, om det var litet kvar i gödselstaden, för det var drygsel i det.
Tabu
[ Om en klippte naglar på en fredag, så fick en tandvärk. Om en slängde bort nag- larna så blev det olycka för en. De skulle kastas i värmen eller skulle en sopa ihop dem å ha dem i trollpåsen. ] [ Håret klipptes till jul och midsommar och möjligen till påsk. Då klipptes det jämt i nacken. En del av det håret togs tillvara för att ha i trollpåsen å det andra kastades i el- den. Inget hår fick kastas ut. Om fåglarna fick fatt på det å byggde bo av det, så blev en flintskallig. ]
Spöksägen
Var jul så fanns det personer som hade sett, att det lyste ljus i kyrkan. För länge sedan så skulle en käring skynda sig till kyrkan, för hon trodde att hon legat förlänge och försummat sig. Hon såg att det lyste i kyrkfönstren. Hon låste upp kyrkdörren och gick in. Då var det fullt med döda där. Hon kän- de igen flera av dem. En av de döda kom och hjälp- te ut henne. Men tröjan fick hon lämna. När folk kom till kyrkan låg tröjan vid dörren, men han var sön- derplockad i små små bitar.
Troll.
På Torsberg el. Askerudsberg bodde "bergtrollen". Det gick en sägen i min barndom att trollen i Torsberg blev ihjälslagna av åskan. De människor som bodde där i trakten hade ont av dem på det viset, att de kom å ville ha allt möjligt. När det blev kväll, så kom de å ville låna. Men värst var det till julen, för de var så galna efter drickan som brygdes i stugorna. Somliga lånade å somliga stal. Men efter den dagen som åskan ränsade berget, så har det inte hörts något mer till.
Skörden
Om de finner många tvillingax i säden, så skall det bli ett hårt år året därpå. Det brukar växa en liten svamp i säden. Vi kallade svampar- na för brödkorgar. Om skålen i den svampen är fylld, så blir nästa år ett gott skördeår. Den sista neken som bands skulle vara större än de andra, så skulle den bindas med två band med en knut på vardera sidan om neken. Neken kallades för 'löktenek' å gömdes till julen att sätta upp åt fåg- larna.
Annandag jul
Annandag jul på morgonen så kom det spelmän å spe- lade utanför fönstret. Så sjöng de någon julvisa till. Dessa spelmän blevo inbjudna på traktering. De fick smörgås å brännvin. Jag minns från min barndom, att en gammal gumma kom å sjöng utanför år dörr en andags- morgon. Hon sjöng en julvisa om tre konungar från Österland. Jag har emellertid alldeles glömt den. Emel- lertid var det inte bara ungdom som var ute den morgo- nen utan jämnväl äldre.
Julafton
'Speckeneka' (julkärven) skulle vara uppsatt så ti- digt som möjligt på julaftons morgon. Ju kraftigare hon var tilltagen (hon var) åt fåglarna, ju kraftigare skörd beräknade de få under kommande år. De tog av den bästa ha- vern till den neken. De som hade råd, satte upp två neker. Den sattes vid lagården. Den fick sitta uppe hela vintern. På julkvällen skulle en ha bad. Då tog en in ett stort kar å hällde varmt vatten i, så var den ene efter den andre uppe i karet å tvättade sig. Sedan tog en ny skjorta på sig, om det var så att en hade fått någon till jul. Men en skulle göra sig riktigt ren. När en var påklädd å fär- dig, så skulle en ha kaka, ost å en sup. Det var 'lö- gesupen'. Julafton var 'den store dôppredan'. vid 12-tiden doppa- de en kaka i den feta fläskgrytan å åt korv å kött / till det. På kvällen fick en lutfisk å gryngröt (havergryn) Bordet skulle stå dukat över natten. Tog bort de 'lortiga' kälen. På en del ställen stod det dukat ända till på trettondagen. Före jul bakade de så mycket haverbröd att det räck- te ända fram i början på sommaren. Den som kom först hem från kyrkan julmorgon skul- le bli först i alla andtiderna å få lickerst inbär- gat.
Slakt
Slakt av nöt förekom i oktober månad. Fåren slaktades i oktober och november. Kreatur som skulle slaktas ville man inte ha stående för länge att de skulle äta på vinter- fodret för länge. Brukade slakta på måndag, och då det var ny - inte efter det månen blev 'full'. Började å slakta så tidigt för att det skulle hinnas med på dagen. 'Julgri- sen' slaktades närmare julen, så att de skulle få färskt till lusse å jul. Främmande som kom till slaktplatsen hade 'onda ögon'. Sovlet blev inte drygt, om de kom att se på slak- tet. På samma sätt om djuret slaktades på 'neane'. Gamla djur fick brännvin innan de slaktades för att köttet skulle bli löst. Pinnar kastades tillbaka i det tomma bå- set å deglen skars av grisen eller suggan å kastades till- baka i 'svinketten'. Det var för att de skulle få tur att / få djur i stället. Skulle inte svärja under slakt. Den onde kunde komma å hålla livet i kreaturet. Vet inte att någon gumma slaktat hästar, men eljest fanns det gummor som slaktade smådjur, såsom kalvar å får. - Vet inte om att man kastat något efter djuret som fördes ut. - När slaktaren hade slipt kniven, blås- te han på den, för att den skulle bita bra.
Vargar
Min morfar (f. 1804 i Kil) berättade att han en gång såg en flock vargar, som hade an- fallit hästar, som gick på bet. Hästarna stodo med huvudena "ihop" och så spar- kade de utåt så fort de orkade. När krea- tur och hästar vilade ute på ängarna, så lade de sig i en ring med huvudena in- åt ringen. De skulle vara färdiga ifall vargarna kom. Man kallade vargen för "gråben" el. "gråskank". Mellan jul och kyndelsmäss skulle var- garna vara som farligast. Då skonade de inte varken folk eller fä när de kom strövande. De gick in i svin- husen och tog svinen. Det sades, att / de kunde kasta svinet på ryggen och springa sin väg. De voro så knepiga att de tog bort stängslen för får- och svinhusdörrar och gick in och tog djuren. De kunde t. o. m. gå ned genom taket. Jag mins ett talesätt efter morfar be- träffande vargar: "Mälla jul å tjönneschmäss ä varjra vâscht å möter di en havane kvenne då, så tar di hänne tvart." En havande kvinna ha- de "för mycket blod i sig", sade de gam- le. Därför var vargen så begiven på en sådan.
Julafton
Halm tog de in förr till jul men inte i min tid. De tog då in halm o ved o vatten i förväg, så de inte behövde gå efter under julen. Djuren fick bättre mat till jul, o man sa' åt dem att det var jul, o att de skulle ha fägnad. Somliga hade maten kvar på julbordet under julnatten, o somliga tog bort den, men en brödkorg stod alltid kvar. De hade bloss förr när de åkte till julottan. Och så band de bjällror på hästarna. Sen stod / dessa bundna vid kyrkan under julottan, o då slängde de över dem täcken och fällar. Sen kappkörde de hem, den som kom först hem fick först "åslage" o bärgat sen under sommaren. Och tog de en sup vid kyrkan så gick det ändå fortare. Till jul tog man av den sötaste vörten från bryggden till limpor o julbockar. Vörten togs innan de lagt i humle. Det var sirap i vörtdegen också. De tog av degen sen o gjorde bockar, skar av den o rulla opp så det skulle föreställa horn. De limma väggarna o muren till jul, så det blev vitlimmat överallt.
Julafton
Vi hade en "ljuslåda" med hemstöpta ljus som skulle räcka hela vintern. Vi barn fick små grenljus till jul, som vi satte i fönstret på julmorron. Det var alltid dukat bord som man satt vid när helgerna var. Lutfisk och gröt skulle det vara till varenda helg utom till pingst och midsommar. När lutfis- ken gjordes i ordning, hade man hembränt lim av limsten från hyttan o strök på den, o sen lades den ner i aska, eller också kokte de lut av aska. Mamma hade så, att den / först skulle vattnas i 3 dygn, sen lutas i tre dygn o sen vattnas i tre dygn, så det blev nio dygn tillsammans. Var o en i familjen skulle ha av alla sorters bröd till jul, en fem à sex kakor, "julbakkaker." Det var vörtllimpe, de tog av vörten vid bryggden innan de satt till jästen, så var det "sektbrö," stålsiktat bröd, vidare vanligt mjukt ätbröd samt "potatislimpe" eller "surlimpe," de stampa potatisen, och den skulle stå över natten. Sen var det nån vetebulle också. Julmaten var blodkorv och fläsk, hemgjord ost och hack- korv, lutfisk, potatis samt gröt och juldagen var det kål till middag. De, som hade skogsvägar / till kyrkan, hade alltid bloss när de åkte till julottan.