Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Tomtar
Tomtar ä inte fula, de är en fyra, fem tum långa. En gång såg jag när en tomte satt grensle över manen på en häst och nappa med de små händerna. Men jag såg inte att han fick nå't strå, och inte sa' jag nå't åt honom.
Tomtar - naturväsen
Här i orten slutades allt arbete innan solen gick ned om kvkällen i forna dagar. In- tet arbete fick uträttas därefter. Man frukta- de att störa tomtar och andra väsen, som man trodde fanns vid husen och i skogarna.
Tomtar
Det fanns allt tomtar, det såg vi allt många vid Kils- byn (Visnums-Kil). Jag såg två gossar en gång när jag skulle gå till Kilsbyn en kväll. "Vart ska ni gå," sa' ja. De bara titta på mäj och svara ingenting, sen gick de mot ett berg och försvann.
Tomtar
Det var en tomte i en gård i Dag- lösviken här i Kroppa. Hästen var så grann o vacker o kvick där. Så lät de göra kläder åt tomten o hängde opp dem i stallet, o bonden sa: "Här ska du få klär för du ä så trasi!" Men det skulle de aldrig ha gjort. När bonden kom sen, gick han så fin o titta på sig å sa: "Grann ja, grann ja, stiller aldri mer!" Och sen blev det så dåligt med hästen o alltihop. När de kola i skogen o hade flera milor o låg ve en, så be- hövde de aldrig se till de andra, / för tomten ropa alltid åt dem om det var något fel.
Tomtar
Förr i världen vet jag att det skulle vara så farligt att uträtta något arbete efter solen gått ned. Det var som far- ligast i skymningen å en stund därefter. Det vart inte fred på hela natten. Det var 'jolfôlke', som en skul- le vara rädd för. I Tomta i Bårtane hade de 'tomter' el. 'jolfôlk'. Be- nämningar: 'Tomte', 'jolgôbbe', 'jolfôlk'. Det skulle vara små grå gubbar. När gumman i Bårtane var i ladan en kväll å 'nåppade' fram hö åt kreaturen, så stod det en grå gubbe bredvid henne å hjälpte till att ta fram hö. I Bårtane skulle det hända en gång, att gubben hade en stor haveråker oskuren. Han höll sig illa, när han gick hem om kvällen å önskade att han skulle ha den åkern skuren till morgonen. På natten var det / ett förfärligt väsen på åkern. Det var fullt med små grå gubbar. Så hördes det att någon skrek: 'Bind å gör band, du lelle gôrvam.' På morgonen var den likerste kon borta ur lagården. Den hade de tage som byte. Men säden var bunden å stod i skylar på morgonen. 'Jolfôlk' fanns det litet över allt. De var osynliga för det mesta.
Tomtar
Om en inte ville ha tomten så skulle en ställa så att han fick något som han tyck- te om. Han skulle ha något nytt så blev han borta. Min mor hade hört talas om att det skulle gå. Det var på ett ställe som tom- ten löste ut kräken ibland, så att de gick ut om natten. Han var också i "bua" å sik- tade mjöl. De tyckte det var bra att ha honom för den hjälpen de fick. Men en gång kom de å fick se honom i "bua". Han var trasig å ha- de inte något stort på kroppen. Då vävde kä- ringen tyg å sydde kläder åt honom. De fick han jämt på julafton. De lades i bua. När de kom till bua å skulle hämta mjöl sedan, så var det inte något mjöl siktat. / Men tomten visade sig å sa: "grann gut sekter int mjöl mer". Om en ville ha fred om natten så skulle en hålla fred själv om kvällen. Han ville inte hö- ra att en gjorde något i mörkningen. Slam- ra å packa fick en int gär. Från det solen gick ned till dess det var nedmörkt fick en hål- la fred. - Det var bara skarpsynta som kunde få se honom. - Han var till hjälp med att ge kreaturen foder. De blev skinande feta, där han höll till. - Det var en gammal tro att tomten kom ur jorden å att han bodde där.
Tomtar
Svärmor tala om tomtgubbar, när hon tjänte i Lungstorp här o var till kvarnen, så gick tomt- gubbarna på ena sidan vagnen o hon på den andra. Vid Bjurbäcken här i Lungsund var tomtar. En smed där tog en slägga o slog en tomte i skallen. "Dä kommer store dropper ibland," sa tomten. Tomtgubbar fanns vid kol- milor, o var det fel med milorna, så väckte de kolarna. Om inte kolarna vakna, så kunde tom- tarna dra ut dem på huggkubben / utanför kojan. Men de hade inte makt att göra mer med dem. Det skall vara tyst om kväl- larna vid milorna efter en viss tid. Särskilt farligt är det i solned- gången där. Och fint måste de alltid ha det vid milorna. Jag låg en natt på en kolbotten här i närheten hos den som kola. Då bulta det i kojdörren, men jag brydde mig inte om det. Då bulta det en gång till, o då gick jag ut, o då var det hål på milan. Kolarn själv sov hela tiden. Det var tomtgubbar som väckte. Min gumma såg en tomt- gubbe en gång när hon skulle ge korna hö. Hon skulle "vonne" ihop det o ge dem det i båsen. Då fick / hon se en i ladan, o hon trodde först, att det var en pojke. Men så fick hon se den röda tofs- mössan. Sen vonna hon aldrig mer om kvällen.
Tomtar
Tomtar har det funnits sedan länge tillbaka. En gång kom jag att sitta å prata om kvällen å glömde bort att ge hästarna nattfoder i rätt tid. När jag kom in i stallet, så fick jag en smäll med flata handen så det spel för öronen. "Jag skall nog ställa så att hästarna får mat", sade jag, "så du skall inte bry dig om detta." I stallet var det slika tomtgubbar. Häs- tarna trivdes så bra. De var tjocka å feta, å det let aldrig någon nöd på dem. Men så hittade de på att vilja ha stalldörren öppen på en glänt om natten. Detta tyckte jag inte om. Jag knöt fast dörren, men på morgonen var den uppe som vanligt. Nästa kväll knöt jag igen säkert med många knutar, men / om morgonen, när jag kom dit, så stod dörren öp- pen. Då hittade jag på att ställa henne på en glänt om kvällen, men då var hon stängd på morgonen. Vi hade långt timotejhö till hästarna. Jag gick å lade tre stenar på höet, så att inte hästar- na skulle dra ned höet under benen på sig. Men på morgonen var stenarna ur krubban. De låg i en hög ijämter krubban. Det var ing- en annan än tomten, som hade tagit dem ur krubban. Jag fick aldrig se honom, men det var många av de gamle, som hade sett honom. Han var li- ten å gammal. Klädd var han som en männi- ska med grå kläder, kolt å knäbyxor å en röd luva på huvudet. Han hade stora hän- der å fötter. Huvudet var stort som på en gammal människa. Hår å skägg växte vilt. Om en ville ha nytta av honom, så fick en inte väsnas med honom. Om en skulle vara / i husen så fick en hålla sig tyst. Om en sköt över stallet, så flyttade han. Det tålde han inte. Men tomten ville allt folk ha, om de såg att de hade honom. De drog till det stäl- le där de var. Jag vet inte om en kunde skaf- fa tomtar till nybyggen, det var nog så att en råkade att bygga där de bodde, å se'n ha- de en dem för all tid, om en ville. Om julkvällen skulle tomten ha av julmaten. På Brattmon hade de tomtgubbar. Den ene häs- ten var så fet att det sken av den, men den andre var skran å utfallen. Han gav den ena hästen å inte den andra.
Tomtar
'Tomtegôbbar' fanns det gott om i gårdarna förr i världen. De hade så mycket med hästarna att göra. De flätade manen å 'talkade' ihop taglet på svansen. Det var en präst, som kom från Eda å skulle fara till Älgå. Detta var på juldagsafton, för han skulle predika i Älgå på annandagen. När han kom körande i Klockarstug- backen härnere, så föll hästen omkull mitt på landsvä- gen. Det var mitt för gamla uthus. Det var 'tomtane' som hade kastat omkull hästen. 'Säckeskrôvčarra' for av vä- gen, å det var ingen annan än de som drog den. I Norstuga i Olebyn (på den gamle Rikens tid) fanns det 'tomtegôbber' i stallet. En häst var som mer omsedd än de andra. Det gjorde detsamma om de gav honom eller inte så hade han full krubban att äta ändå. En av hästarna gick alltid lös om natten. Om de band honom aldrig / så väl om kvällen så var han lös på morgonen i alla fall. Så hade bonden en dräng, som brukade sköta häs- tarna. Han kom sent hem en kväll och fick höra att häs- ten var lös på natten. Han gick till stallet å svor på hästen å jagade honom in i spiltan. 'Sju tusan om inte du kan vara bônnen e eneste natt', sa drängen. Men då fick han en örfil som han hade känning av så länge han levde. Jag hörde talas om att tomten skulle ha grå kläder å röd 'toppluva' eller hatt. I Tannerud hade de gamle sett honom. Men han skulle vara så trasig den tomten. De tyckte det var synd om honom å moran i huset sydde nya kläder åt honom. När det blev kväll, så lade de kläderna i lagården. På morgonen stod han å höll i kläderna å skrattade å sade att han inte ville 'môke' lagården mera. På julkvällen skulle han ha mat för att han skulle vara till pass under året. Han var osynlig, för ingen annan än den som kunde 'se mer än andra' fick se honom. Om det var så / att någon fick syn på honom så skulle han låtsas som om han inte såg honom. Den som såg honom, kunde bli sjuk om han gjorde något tecken på att tomten var sedd. Där tomten trivdes blev det inte fattigt, för han drog till huset allt vad han förmådde. Jag hörde historier om att somliga fick flytta ur stu- gan el. riva ned stall å lagård, för att de inte fick fred för tomtar.
Tomtar
Tomtar har det funnits sedan länge tillbaka. En gång kom jag att sitta å prata om kvällen å glömde bort att ge hästarna nattfoder i rätt tid. När jag kom in i stallet, så fick jag en smäll med flata handen så det spel för öronen. ”Jag skall nog ställa så att hästarna får mat”, sade jag, ”så du skall inte bry dig om detta”. I stallet var det slika tomtgubbar. Hästarna trivdes så bra. De var tjocka och feta, å det led aldrig någon nöd på dem. Men så hittade de på att de vilja ha stalldörren öppen på en glänt om natten. Detta tyckte jag inte om. Jag knöt fast dörren, men på morgonen var den uppe som vanligt. Nästa kväll knöt jag igen säkert med många knutar, men om morgonen, när jag kom dit, så stod dörren öppen. Då hittade jag på att ställa henne på en glänt om kvällen, men då var hon stängd på morgonen. Vi hade långt timotejhö till hästarna. Jag gick å lade tre stenar på höet, så att inte hästarna skulle dra ned höet under benen på sig. Men på morgonen var stenarna ur krubban. De låg i en hög ijämter krubban. Det var ingen annan än tomten, som hade tagit dem ur krubban. Jag fick aldrig se honom, men det var många av de gamle, som hade sett honom. Han var liten å gammal. Klädd var han som en människa med grå kläder, kolt å knäbyxor å en röd luva på huvudet. Han hade stora händer å fötter. Huvudet var stort som på en gammal människa. Hår å skägg växte vilt. Om en ville ha nytta av honom, så fick en inte väsnas med honom. Om en skulle vara i husen så fick en hålla sig tyst. Om en sköt över stallet, så flyttade han. Det tålde han inte. Men tomten ville allt folk ha, om de såg att de hade honom. De drog till det stället där de var. Jag vet inte om en kunde skaffa tomtar till nybyggen, det var nog så att en råkade att bygga där de bodde, å se’n hade en dem för all tid om en ville. Om julkvällen skulle tomten ha av julmaten. På Brattmon hade de tomtgubbar. Den ene hästen var så fet så att det sken av den, men den andre var skrin å utfallen. Han gav den ena hästen å inte den andra.
Tomtar
Det fanns tomtar i Västra Hung- vik här i Högerud på 1800-talet. I en lagård där var ett bås där ingen ko kunde leva, de blev sjuka, och tog de inte bort dem, så dog de. En kväll, när husmodern där kom åt lagårn, var en liten gumma oppe och sa' till, att det båset låg rätt över deras matbord, så där fick inget djur finnas, "de spiller på vårt matbord," sa hon. I slutet av 1800-talet blev en religiös väckelse, och i detta hemman uppträdde en predikant / o sa att domen var nära, o han bestämde en viss månad till detta år 1882. De höll på med mötena till sent på kvällarna o vänta på detta, men det blev inget annorlunda när dagen kom. Men när de då höll på till sent, så tålde ej tomtarna detta, utan de flytta därifrån natten till nyårs- dagen 1883. De körde med vagnar, o det var gråt o skrik, o folket trodde, att detta var förebud till domen. De samlades därför i lokaler varje natt en längre tid och skulle överge allt. Folket hörde när tomtarna flytta, men de såg ingenting. Sen undra de vart de kunde ha flyttat. På vintern var det tim- merkörare ute i skogen nära Lång- / tjärn i Högerud. De hade märkt nåt vid ett berg där, o då la de ner smörgåsar på den platsen. Nästa natt blev det hopdraget till lass åt dem för två slädar, så de bara behövde lassa på detta där på stället. På det sättet fick de lösen på vart tomtarna flyt- tat. Dessa körare tog en skogs- trakt till på samma ställe året därpå, och de fick samma hjälp, de bara la' ner några smör- gåsar. År 1881 eller 82 var jag med min far till Arvika vintermark- nad, denna var första lördagen i februari. Far köpte en unghäst av en man i Ö. Berge i Arvika församling. Så fick vi sällskap med den mannen på hemvägen / c:a en halv mil, o då blev vi in- bjudna där på kaffe. När mannen kommit in, frågade han sin hustru hur det var med Kalle, drängen. Hon svarade, att det var lite bättre, men att han fortfarande låg till sängs. Far fråga efter sjukdomen, men han fick just inget svar, o just då kom kaffet. Så gick mannen där efter brännvin till kaffegökar åt sig och far, och då började han tala om hur drängen blev sjuk. De hade en tomte i stallet, han var mycket präktig, bara de ej gjorde honom ont, han gav häs- tarna om morron, så de var vackra. En gång skulle drängen Kalle gå fram till en häst med nattfoder, och då kom tomten också fram till hästen där med foder. / Men då tog Kalle gaffeln o skulle göra slut på tomten. Han hade sett honom många gånger, men han fick detta för sig just då. Tomten spratt opp o tog mitt om drängen o klämde honom så han blev liggande. När han dröjde borta så länge, gick husbonden dit o titta, o då låg han sanslös. De fick bära in honom två styc- ken o skicka efter doktorn. Detta hade hänt 14 dar innan vi var där, men då var han på bätt- ringsvägen. För fyra år sen skodde jag en "masse" (sto) i Ingersbyn här i Högerud. Hon var fin, med lång man, o den var flätad. "Kan du ta opp dessa flättera ska du få massa å mäj," sa / ägaren. Jag fråga, om hans pojkar flätat detta. "Nej, de kan ej flätta o ej ens ta opp," sa han. Det var så sinnrikt flätat, det var ingen början där man kunde börja att ta opp. Det var flätat så där i tre dygn, o sen blev det opptaget av sig själv, o då var manen så krusig o grann. Så länge den var krusig fick den vara, men sen blev den flätad igen. Det var en tomte, som gjorde detta, men ägaren där sa att "han hade bara gott å tomten." Vid Taseboda kvarn här i Högerud var en tomte som höll hjulet ibland. Men en dag i juli en sommar slog åskan ihjäl tomten. Det var en, som hette Johannes Andersson, från Fjäll / här som talade om detta, men det är länge sen det hände.
Domare och rättsväsende.
I Råglanda fanns det gamla tingstället för Näs härad. Där höll man ting ända till 1902. Vid tingsstället fanns en s.k. "galgbacke". Där fick brottslingarna "spö". Det var även avrättningsplats. "Galg- backen skall ha varit belägen på tomten till gården "Lars-Pettersbru- ket".