Transkriberad uppteckning

Svärmor tala om tomtgubbar, när hon tjänte i Lungstorp här o var till kvarnen, så gick tomt- gubbarna på ena sidan vagnen o hon på den andra. Vid Bjurbäcken här i Lungsund var tomtar. En smed där tog en slägga o slog en tomte i skallen. "Dä kommer store dropper ibland," sa tomten. Tomtgubbar fanns vid kol- milor, o var det fel med milorna, så väckte de kolarna. Om inte kolarna vakna, så kunde tom- tarna dra ut dem på huggkubben / utanför kojan. Men de hade inte makt att göra mer med dem. Det skall vara tyst om kväl- larna vid milorna efter en viss tid. Särskilt farligt är det i solned- gången där. Och fint måste de alltid ha det vid milorna. Jag låg en natt på en kolbotten här i närheten hos den som kola. Då bulta det i kojdörren, men jag brydde mig inte om det. Då bulta det en gång till, o då gick jag ut, o då var det hål på milan. Kolarn själv sov hela tiden. Det var tomtgubbar som väckte. Min gumma såg en tomt- gubbe en gång när hon skulle ge korna hö. Hon skulle "vonne" ihop det o ge dem det i båsen. Då fick / hon se en i ladan, o hon trodde först, att det var en pojke. Men så fick hon se den röda tofs- mössan. Sen vonna hon aldrig mer om kvällen.