Transkriberad uppteckning

Det fanns tomtar i Västra Hung- vik här i Högerud på 1800-talet. I en lagård där var ett bås där ingen ko kunde leva, de blev sjuka, och tog de inte bort dem, så dog de. En kväll, när husmodern där kom åt lagårn, var en liten gumma oppe och sa' till, att det båset låg rätt över deras matbord, så där fick inget djur finnas, "de spiller på vårt matbord," sa hon. I slutet av 1800-talet blev en religiös väckelse, och i detta hemman uppträdde en predikant / o sa att domen var nära, o han bestämde en viss månad till detta år 1882. De höll på med mötena till sent på kvällarna o vänta på detta, men det blev inget annorlunda när dagen kom. Men när de då höll på till sent, så tålde ej tomtarna detta, utan de flytta därifrån natten till nyårs- dagen 1883. De körde med vagnar, o det var gråt o skrik, o folket trodde, att detta var förebud till domen. De samlades därför i lokaler varje natt en längre tid och skulle överge allt. Folket hörde när tomtarna flytta, men de såg ingenting. Sen undra de vart de kunde ha flyttat. På vintern var det tim- merkörare ute i skogen nära Lång- / tjärn i Högerud. De hade märkt nåt vid ett berg där, o då la de ner smörgåsar på den platsen. Nästa natt blev det hopdraget till lass åt dem för två slädar, så de bara behövde lassa på detta där på stället. På det sättet fick de lösen på vart tomtarna flyt- tat. Dessa körare tog en skogs- trakt till på samma ställe året därpå, och de fick samma hjälp, de bara la' ner några smör- gåsar. År 1881 eller 82 var jag med min far till Arvika vintermark- nad, denna var första lördagen i februari. Far köpte en unghäst av en man i Ö. Berge i Arvika församling. Så fick vi sällskap med den mannen på hemvägen / c:a en halv mil, o då blev vi in- bjudna där på kaffe. När mannen kommit in, frågade han sin hustru hur det var med Kalle, drängen. Hon svarade, att det var lite bättre, men att han fortfarande låg till sängs. Far fråga efter sjukdomen, men han fick just inget svar, o just då kom kaffet. Så gick mannen där efter brännvin till kaffegökar åt sig och far, och då började han tala om hur drängen blev sjuk. De hade en tomte i stallet, han var mycket präktig, bara de ej gjorde honom ont, han gav häs- tarna om morron, så de var vackra. En gång skulle drängen Kalle gå fram till en häst med nattfoder, och då kom tomten också fram till hästen där med foder. / Men då tog Kalle gaffeln o skulle göra slut på tomten. Han hade sett honom många gånger, men han fick detta för sig just då. Tomten spratt opp o tog mitt om drängen o klämde honom så han blev liggande. När han dröjde borta så länge, gick husbonden dit o titta, o då låg han sanslös. De fick bära in honom två styc- ken o skicka efter doktorn. Detta hade hänt 14 dar innan vi var där, men då var han på bätt- ringsvägen. För fyra år sen skodde jag en "masse" (sto) i Ingersbyn här i Högerud. Hon var fin, med lång man, o den var flätad. "Kan du ta opp dessa flättera ska du få massa å mäj," sa / ägaren. Jag fråga, om hans pojkar flätat detta. "Nej, de kan ej flätta o ej ens ta opp," sa han. Det var så sinnrikt flätat, det var ingen början där man kunde börja att ta opp. Det var flätat så där i tre dygn, o sen blev det opptaget av sig själv, o då var manen så krusig o grann. Så länge den var krusig fick den vara, men sen blev den flätad igen. Det var en tomte, som gjorde detta, men ägaren där sa att "han hade bara gott å tomten." Vid Taseboda kvarn här i Högerud var en tomte som höll hjulet ibland. Men en dag i juli en sommar slog åskan ihjäl tomten. Det var en, som hette Johannes Andersson, från Fjäll / här som talade om detta, men det är länge sen det hände.