KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomtar

Berättare: Nils Nilsson, Hem. äg., Klockaregården (f. 1872)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

'Tomtegôbbar' fanns det gott om i gårdarna förr i världen. De hade så mycket med hästarna att göra. De flätade manen å 'talkade' ihop taglet på svansen. Det var en präst, som kom från Eda å skulle fara till Älgå. Detta var på juldagsafton, för han skulle predika i Älgå på annandagen. När han kom körande i Klockarstug- backen härnere, så föll hästen omkull mitt på landsvä- gen. Det var mitt för gamla uthus. Det var 'tomtane' som hade kastat omkull hästen. 'Säckeskrôvčarra' for av vä- gen, å det var ingen annan än de som drog den. I Norstuga i Olebyn (på den gamle Rikens tid) fanns det 'tomtegôbber' i stallet. En häst var som mer omsedd än de andra. Det gjorde detsamma om de gav honom eller inte så hade han full krubban att äta ändå. En av hästarna gick alltid lös om natten. Om de band honom aldrig / så väl om kvällen så var han lös på morgonen i alla fall. Så hade bonden en dräng, som brukade sköta häs- tarna. Han kom sent hem en kväll och fick höra att häs- ten var lös på natten. Han gick till stallet å svor på hästen å jagade honom in i spiltan. 'Sju tusan om inte du kan vara bônnen e eneste natt', sa drängen. Men då fick han en örfil som han hade känning av så länge han levde. Jag hörde talas om att tomten skulle ha grå kläder å röd 'toppluva' eller hatt. I Tannerud hade de gamle sett honom. Men han skulle vara så trasig den tomten. De tyckte det var synd om honom å moran i huset sydde nya kläder åt honom. När det blev kväll, så lade de kläderna i lagården. På morgonen stod han å höll i kläderna å skrattade å sade att han inte ville 'môke' lagården mera. På julkvällen skulle han ha mat för att han skulle vara till pass under året. Han var osynlig, för ingen annan än den som kunde 'se mer än andra' fick se honom. Om det var så / att någon fick syn på honom så skulle han låtsas som om han inte såg honom. Den som såg honom, kunde bli sjuk om han gjorde något tecken på att tomten var sedd. Där tomten trivdes blev det inte fattigt, för han drog till huset allt vad han förmådde. Jag hörde historier om att somliga fick flytta ur stu- gan el. riva ned stall å lagård, för att de inte fick fred för tomtar.

Socken Ny
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR