Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Folklig läkekonst
När en ko mistat matlusten skulle man göra en deg av mjöl och vatten. I denna deg skulle läggas levande gråsuggor som man sedan gav kon och matlusten kom igen. Då en kvinna fött barn skulle hon dricka mjölk och brännvin. Detta kallades kanaljirisäck och var stärkande. Om någon fin kvinna eller annan, hotas med trolldom skulle man slå till denna eller denne så blodvite uppkom. Då var trolldomen bruten. Man fick icke lägga diskade knivar i ett fat utan de skulle läggas där man bruka förvara dem då de ej användes. Lade man dem i ett fat, försvann lika många riksdaler från det huset som antalet knivar på stället.
Bondens år
Bondens år. Vårarbete. (Rågen skulle sås under tiden 12-16 aug., ty då var bästa tiden att så. (Det var frågan om höstråg, förstås.) Efter Urbanus gick inte att så. "Den, som sår efter mi' ti' får ax men inte nå' i," skulle Urbanus liksom säja.) Om det var kallt i veckan vid Korsmässa, blev det ett gott år och varm sommar. På Peregrinus skulle de springa runt sko- gen, där fåren skulle vara, och så skrek de: "Peregrinus, Peregrinus, vakt mine' får!" Beda-dagen, den 27 maj, såddes linet. När den gulaktige sä'särla kom fram, var det rätte plogansdagarne. Då blev det brått att så havern. Och var det då grann knopp på alen, blev havern grann. Om dä' var solvä'r på Mathias, (d. 24 febr.) betydde det gott bärgningsvä'r för skörden. Snö på skogen i arvänta (advent) och rim- frost på skogen nyårsdagen betydde ett gott år. Blev det grönt på backen, strax när snön gått bort på våren, blev det dålig skörd. Så var det på sextioåtta. / Regn på trefaldighetssöndan' var ett gott märke. Faller det snö i lövet på hösten, blir det hård vinter. Om åskan går, innan havren är sådd på våren, är det inte bra. Om isen ligger länge, innan den går opp (när den är tunn och svag) blir det ruttet hö. När de sådde, var det bäst, om det var kallt. "Den som sår mä' päls a tröje, får skörde mä' lust a' gläjje" var ett allmänt talesätt härom. Om de mötte ett kvinnfolk, när de gick och skulle börja så, var det inte bra. Då vände de och gick hem igen och vänta till nästa dag. När de börja vårsådden, skulle hästarna ha utå' den kaka, som bakades till jul. Linet såddes ofta av kvinnorna. Först hade de varit på körgåln (kyrkogården) och hämtat lite' jord och strött ut, för att linet skulle bli bra. Om de fick se sä's- ärla första gången på taket, blev det långt, vackert lin. Om de fick se henne på backen, blev inte linet längre "än bena på säsärla". Rågen skulle sås så pass tjockt, att sju sä'skorn fick plats under ha'nna (handen). Att ta' bort jordfasta stenar i åkern ansågs farligt, ty det kunde vara någon sjuk- / dom nergrävd i jorden under stenen. (Tandvärk var ju en mycket vanlig åkomma förr. I Klässbol slog de in spikar, som de petat tänderna med vid tandvärk, i en tall. Men den tallen fick inte röras, och den lär ha stått kvar till senare tid full med islagna spikar. Ett annat medel mot tandvärk – något kusligare – var, att när det regna, skulle de gå till en grinn', där de burit ett lik och ha några regndroppar på tanden, så hjälpte det.) Slåtter och skörd. Slåttern började senare förr än nu. Ängen skulle vara utblommad. Löktskår var den siste skåra, som mejades. Och löktekanna var en sup brännvin, som hörde till då. När de sista stråna skars, gjordes ett hojtande. De skrek, så att det skulle höras, att det var färdigt. De "sköt har'n", hette det. Om de fick ont i ryggen eller armarna under arbetet, sa' de, att de fick lepekken. "Nåde oss, om det regnar på Petri Fäng," – då blev det långvarigt regn och besvärligt med skörden. På Lars-dagen skulle rågen vara inbärgad, och den da'n skulle det malas av den nya skörden. När all grödan var inbärgad, blev det skårgås-kalas. / Vid tröskningen ville man inte hålla på om kvällarna, ty då kom tomtarna fram och ofredade och härmade dem som tröskade. På mor'ron kunde arbetet börjas redan vid 2-tiden. På logen lades in en stor hall (berghäll) och här lades några vedträ'n och törrestecker på och gjordes upp eld, som tjänade som lyse. Men, på kvällen gick det inte an att tröska. Till jul skulle all tröskning vara färdig. ― Under jakten hände det, att bössan blev skämd. Så berättas att i Tasebu' (Stavnäs) en man råkade vådaskjuta en kamrat. När mannen kom hem, skulle hans hustru ha sagt, att "dä' va' värst skada mä' börsa". Den var då skämd och gick inte att använda mer. Det var också mycket noga, att ingen annan än skytten tog i bössan, när han skulle ut på jakt. Ty om någon rörde vid den, kunde den bli skämd. För fisket hette dä', att Kristi Himmels- färdsdag var förste metereda'n. / Lucia. På lussemo'rron gick man opp kl. 3 à 4 på morron, och då bjöds på rikligt med mat. Svinslakten och stor-slak- ten f.ö. skulle vara gjord till Lusse, så var det magert kosthåll annars under året, var det i stället så mycket mera mat vid Lusse. Kött och fläsk och korv, potatis och rot. och annan kraftig mat sattes fram och därtill rikligt med brännvin. Då åts och då dracks så mycket de förmådde. På herrgårdarna skulle torparna och arbetsfolket fram till herrgål'n att undfägnas, så något arbete förekom inte då. Ofta var det någon spele- man, som hade fela med sig och spelade. Djuren skulle också ha extra för- plägnad tidigt på lussemor'ron. Till korna bar man havreneker, och när de åt upp dessa, skulle det säjas: "Ät väl, a' trivs väl, dä ä' lusse-otte i otte." Bruket med lussebrud, som ju är mycket gammalt, förekom här inte på bonebygda men möjligen på herrgårdarna. Husdjuren. Så mycken trolldom som förekom, gällde det att skydda husdjuren. / På la'gårsdörren gjordes tjärkors; särskilt på påskkvällen var det ju farligt. Då for påskkäringarna till Blåkulla, så "det surra som spinnrockshjul i luften". Det fanns de, som hade medhjälpare. Djuren var där så välmående, och det blev välstånd på gården. Puke, dragdokke, mjölk- hare kallades dessa medhjälpare, som drog tur till gården, men som skaffade otur på andra ställen. Det gällde att stå väl med dessa. Tomtar och småfolk fick man heller inte stöta sig med. Skjutvapen voro en god hjälp till skydd mot trolldom o. dyl. Det hände ibland, att fåren, när de släppts ut på våren, blevo som förvildade. Då skulle det skjutas under buken på fåren för att få makt med trolldomen. I östra Värmskog var det en gumma, som tände på trasor och la' på tröskeln, så fåren fick hoppa över, när de släpptes ut på bete första gången på våren. En vår hade en pojke släppt ut fåren, innan gumman hann göra dessa skyddsåtgärder. Hon blev då alldeles "översejgiva" Ty det gick inte bra att försumma sådant, som måste göras, för att skydda män- niskor och djur. Värmskog den 19 mars 1942. Anna Löfstrand. / Till Karlsbads-Tidningen. Härmed ett litet bidrag till pristävlingen Bondens år – från Värmskog. Intresserad av gamla seder och bruk har jg. roat mig med att uppteckna vad ett par gamla värmskogsbor – grannar här i Ekebol – haft att berätta i samband med bondens år under gångna tider. Stoffet är samvets- grannt återgivet. Med största högaktning Anna Löfstrand. Värmskog den 19 mars 1942.
Bondens år
Vårarbete: Frågor 1. Sådden borde ske mellan 12 å 18 maj. ”Den som sår efter Urbani ti (25 maj) han får ax men intnô i”. Linet borde sås på Eriksdagen (18 maj.) 2. Då den gula sädesärlan kom, var tiden inne att så. Den kallades också ”körfuggeln”. Hon ropade ”kör kör! 4. Februari månad visade hur väderleken skulle bli under sommaren. Om feb. var torr, blev sommaren torr, och tvärt om. Från det håll det blåste då sjön gick upp, från det hållet skulle braxen komma då den lekte. Om grågåsen kom tidigt blev det tidig vår. 5. Man lämnade alltid litet gössel kvar, ”till frö” sade man. 6. Det var ett gott tecken om det var kallt och blåste ifrån norr. ”Den som sår i päls å tröje han får skörde mä nöje”. Sådde man i skjortärmarna dålig skörd. 7. Bäst att börja sådden en måndag, och på morgonen. 9. Bäst att så i ny. 13. Linet skulle kvinnorna så, eftersom det var de som arbetade med det. Rengöring, spinning, vävning. 18. Om man glömde att beså en fläck, så sade folk att man man lämnade en ”grav” efter sig. 21. Om något stort brott hadde begåtts på något ställe på åkern där växte ingenting efter. / Slåtter och skörd. frågor. 27 Hälst började man slåtten på en måndag. Och då klövern var i full blomning. 28. Karlarna voro klädda i blaggarnsbyxor och kvinnorna i blaggarnssärkar, och en underkjol. 38. Om man fick en ”uddanek” sades man fick en horunge. 42. Om någon fick ont i ryggen under arbetet, sade man han eller hon hadde fästmö eller fästman. 45. Potatisen borde vara upptagen till Meckersmäss å marten. Ävenså havren Rovorna litet senare. 47. Då skörden var inbärgad fick man Skårgås, = Sandostsmörgås. Tröskning. 48. Lovisa kallades då man tog slagan och klämde över nacken över någon nybörjare, så att han skrek. ”Ja ska läre dig sjonge lovisa”, sade man. 51. Man tröskade ej på kvällarna för att ej oroa tomtarna. 52. Tröskningen skulle vara avslutad i god tid före jul. 55. Om Lussotta skulle man börja tröska kl. 3, å då fick man sup, ost å limpa. Jakt. 57. Bössan blev skämd tre år om man sköt en kattuggla. även att skjuta på ”fläck” (på en vägg) var ej bra. 58. Om man hadde en levande orm i bösspipan och sköt ut den. 59. Omtog ”brödet” då man gick till nattvarden, och sköt på det sedan. 61. ”Gasten” kunde man icke skjuta utom med silver i pipan. / Fiske. 62. Om man tog en ”dopping” (lom) eller rutten fisk och lade framför ingången på en ryssja eller mjärde, så gick ingen fisk in i ryssjan. 63 Man skulle spotta på masken då man metade. 64. Man fick ej svärja då man fiskade. Om man mötte ett fruntimmer då man gick på fisketur, så betydde det, olycka, så framt hon ej hadde haft tre oäkta barn. Man skulle spotta tre gånger efter fruntimmersmöte. 65. Första metardagen var kristihimelsfärdsdag, och då allöven voro stora som små råttöron. Mörten och braxen lekte då enbuskarna blommade. Husdjuren. 72. För att skydda husdjuren mot trolldom borrade man in ett ormhuvud i tröskeln på ladugården och gjorde tjärkors över dörren. På Urbanusdagen gingo byns ungdom på alla höga berg, och blåste i lurar och bockhorn och ropade ”Urbanus tag in dina hundar för nu är korna i vall” Urbani hundar = vargarna) Olof Hagberg Årnäs Brunsberg
Svartkonst
All svartkonst å trolldom har kommit från Tyskland. Det skulle vara från en "trollskola" i Wittenberg. Det trodde de gamle på. Svartkonstbok fanns hos trollkarlen Blås- man. Men den boken var han så rädd om. Vart den har tagit vägen vet jag inte. Det påstods att "horngubben" kom å tog den tillbaka, när Blåsman var död. Oblat begagnades, när de ville lära sig fälla allt vilt som kom ivägen. Då skulle en ta en oblat å kyssa den å sätta upp honom å skjuta sönder honom. Blåsman, Palin å flera till kunde sälta ned människan bara de fick hår av dem. Då lades det i vatten, där någon hade drunknat. / Palin gjorde så med tre stycken. De blev av med förståndet. Växligtheten gick att skämma. Det skulle va- ra om midsommarnatten. Då skulle en ta lakanet som en låg på och gå till en annan mark, å kasta det här å där så att det blev fullt i dagg. Då blev det dåligt på de markerna. En medel som begagnades att väcka upp kärlek med var, att en skulle sticka sig i "namn- lösen" (ringfingret) med en nål, å ta tre dop- par blod å ge i brännvin åt den en ville ha. Eller och skulle en ta en levande svala i han- den å rycka ut tungan på henne medan hon var levande. Så skulle en ta den å läg- ga under sin egen tunga å ge den som en ville ha en ordentlig kyss. Då skulle en få henne. Ville en stifta oenighet mellan ett par älskan- de, så skulle en ta hår av en hund och / folkhår och ställa så att en fick det mellan de älskande eller om en tog jord från kyrkogår- den å släppte mellan dem - då blev de oe- niga. Om det blev oenighet, å en ville att det skul- le bli vänskap igen så skulle den ene få litet av den andre - ett klädesplagg el. dyl. - och sova på i tre nätter. Kärleken kom tillbaka. Kvicksilver användes som skyddmedel. Jag vet det fanns de som borrade hål i hornen på djuren å stöpte in kvicksilver, för att de skul- le vara skyddade för ont å sjukdom. Stämma blod var många som kunde. Det kunde min far också. Han behövde bara stryka med handen över såret, så stannade blodet. Och det fanns flera som kunde stanna det å inte behövde se på den som skadat sig. Ba- ra de fick veta det så stannade blodet ge- nast. Om en bröt av en täljkniv, synål eller vad / som helst, så kallades detta "ångerstål". Om en plockade ihop sådant avbrutet å smidde ihop en kniv av det, så hade den verkande kraft vid trolldom. Trollpåsar. Man tog tillvara av klippta nag- lar och håret som klipptes av. Det lades ihop och så syddes det eller knöts in i en påse. Den påsen skulle vara av ens egna kläder. Den användes när man skulle ha ut kreaturen om våren. Man skulle lägga den under huvu- det å sova på den i tre torsdagsnätter. Mel- lan den sista torsdagsnatten och följande tors- dag skulle kreaturen ut. Den dagen de släpp- tes ut lades påsen i bjällan jämte salt å mjöl, så skulle alla kreaturen utom bjäll- kon slicka ur bjällan. Sen sattes bjällan på bjällkon å då fick hon "sleke" särskilt. Så skulle trollpåsen hängas i ladugården. Stämma möte med orm gick bra. Det kunde vem som helst. Om en träffade en orm, / som en inte orkade slå ihjäl, så stämde en möte med honom. En sa till honom att han skulle komma en bestämd dag å på sa- ma stund om en träffade ormen. Han kom, men då kunde han resa sig på ända.
Födelse och dop
Att kvinnfolken hade svårt för att föda berodde på att di var för trånga. Så bara di hade fått ett barn så gick det bättre. - Skulle bli svårt om gubben slog på yxskaftet in- ne i stugan. Havande kvinna skulle akta sig för att hon inte fick se vådeld, en skjuten hare med huvudet kvar, Hon skulle akta sig för att bli hastigt rädd eller att se på en ful män- niska. Det gick att flytta plågorna på annan per- son. Det var ren trolldom. Det hade hänt, vet jag att di tala om. Badvattnet slogs inte ut samma dag som barnet badades, inte förrän dagen därpå. Då / slogs det under stugan. Det var för att inte något ont skulle komma på barnet. Navelsträngen brändes upp. Men somliga tog den tillvara. Den torkades och pulvriserades. Så fick hästen av det pulvret, när han fick kvarka. Småtvätt fick inte hänga ute efter solen gått ned. Det var di så kvicka att ta in. Sjuk- dom och skit kunde fastna på kläderna. Silverring eller stål lades i det första bad- vattnet. Barnet skulle få framgång. Havande kvinna brukade inte bära barnet till dopet. Det var ett par andra som vidtalades. Strax före innan barnet fördes till dopet, tog mo- dern eller gudmodern tre eldbränder och for omkring barnet med. Då kom ingen trolldom åt barnet. I änden på lindan syddes en tolvskilling eller en ända av en vigselring och så fästes ett sil- verspänne under halsen på barnet. Det var / för att intet ont skulle kunna stjäla bort det el. komma och byta det till sig. Om pojke och flicka döptes samtidigt så döp- tes flickan först. Det var två - man och hustru - som for el. gick till dopet med barnet. De kallades "fadd- rar." Det fick inte vara något lyte på denna kvinna. Så fick hon hålla sig från att kas- ta vatten tills hon hade kommit hem och släppt barnet. Faddrarna hade som ett ansvar för barnet. Det fanns allt de som neka att bli fadder. Och det kunde ingen pocka dem. Vid barnsöl så skramla gästerna ihop peng- ar åt barnet. Barnet fick små gåvor Förfäderna uppkallades. Men inte efter sådan som burit sig något illa åt. Efterbörden brändes upp. Den fick inte kom- ma utom dörren. Kunde bli ont för kvinnan av det. / Ingen fick ta någon i hand förrän han hade varit vid spisen först och tagit i varmen. En gjorde ett tjåvande med händerna i spi- sen. Det var ifall att en hade något ont med sig. Kom en främling in togs mössan från honom, om han inte hade något att lösa igen hen- ne med. Om barnet var skrikigt kunde de hitta på att byta namn på det, för att di skulle förvilla ifall det var något ont väsen som inte ville ligga från det. Det mins jag nog på fle- ra ställen. De första tänderna som barnet fällde kastades på omen. Då sade man så här: "Mus, mus ge mig en bentand i stället för en guldtand." Om barnet diade över tre fastor så fick det ont för att lära sig läsa och fick svårt för att lära sig kunskap av alla slag. / Söndagsbarn blir ett lyckligt barn. Vi gamla sa denna ramsa, Och den är från de gamla. - "Måndagsbarn får fagert skinn, tisdagsbarn är glad i sin', onsdagsbarn är fött till ve, torsdagsbarn får mycket se, fredagsbarn är fött till kärlek och lycka, lördagsbarn skall mödorna trycka, söndagsbarn till stor kärlek och lycka." Innan hustrun hade "gått i körke", så fick hon inte gå från hemmet. Hon var oren. När hon var framme vid altaret fick hon inte vän- da sig mot vänster. Hon skulle vända sig åt höger - åt karlarna till. Vände hon sig åt vänster åt kvinnfolken till, så blev det olyc- ka för henne. Barnen fick till svar att de kommit från sko- gen, luften eller bergen.
Svartkonst
All svartkonst å trolldom har kommit från Tyskland. Det skulle vara från en ”trollskola” i Wittenberg. Det trodde de gamle på. Svartkonstbok fanns hos trollkarlen Blåsman. Men den boken var han så rädd om. Vart den har tagit vägen vet jag inte. Det påstods att ”horngubben” kom å tog den tillbaka, när Blåsman var död. Oblat begagnades när de ville lära sig fälla allt vilt som kom ivägen. Då skulle en ta en oblat å kyssa den å sätta upp honom å skjuta sönder honom. Blåsman, Palin å flera till kunde sätta ned människor bara de fick hår av dem. Då lades det i vatten, där någon hade drunknat. Palin gjorde så med tre stycken. De blev av med förståndet. Växtligheten gick att skämma. Det skulle vara om midsommarnatten. Då skulle en ta lakanet som en låg på å gå till en annans mark å kasta det här å där så att det blev fullt i dagg. Då blev det dåligt på de markerna. Ett medel som begagnades att väcka upp kärlek med var att en skulle slicka sig i "namnlösen” med en nål å ta tre droppar blod å ge i brännvin åt den en ville ha. Eller ock skulle en ta en levande svala i handen å rycka ut tungan på henne medan hon var levande. Så skulle en ta den å lägga under sin egen tunga å ge den som en ville ha en ordentlig kyss. Då skulle en få henne. Ville en stifta oenighet mellan ett par älskande, så skulle en ta hår av en hund och folkhår och ställa så att en fick det mellan de älskande eller om en tog jord från kyrkogården å släppte mellan dem – då blev de oeniga. Om det blev oenighet, å en ville att det skulle bli vänskap igen så skulle den ene få litet av den andre – ett klädesplagg el. dyl. – och sova på i tre nätter. Kärleken kom tillbaka. Kvicksilver användes som skyddsmedel. Jag vet det fanns de som borrade hål i hornen på djuren å stöpte in kvicksilver för att de skulle vara skyddade för ont å sjukdom. Stämma blod var många som kunde. Det kunde min far också. Han behövde bara stryka med handen över såret, så stannade blodet. Och det fanns flera som kunde stanna det å inte behövde se på den som skadat sig. Bara de fick veta det så stannade blodet genast. Om en bröt av en täljkniv, synål eller vad som helst, så kallades detta ”ångerstål”. Om en plockade ihop sådant avbrutet å smidde ihop en kniv av det, så hade den verkande kraft vid trolldom. Trollpåsar. Man tog tillvara avklippta naglar och håret som klipptes av. Det lades ihop och så syddes det eller knöts in i en påse. Den påsen skulle vara av ens egna kläder. Den användes när man skulle ha ut kreaturen om våren. Man skulle lägga den under huvudet å sova på den i tre torsdagsnätter. Mellan den sista torsdagsnatten och följande torsdag skulle kreaturen ut. Den dagen de släpptes ut lades påsen i bjällan jämte salt å mjöl, så skulle alla kreaturen utom bjällkon slicka ur bjällan. Se’n sattes bjällan på bjällkon å då fick hon ”sleke” särskilt. Så skulle trollpåsen hängas i ladugården. Stämma möte med orm gick bra. Det kunde vem som helst. Om en träffade en orm som en inte orkade slå ihjäl, så stämde en möte med honom. En sa till honom att han skulle komma en bestämd dag å på samma stund som en träffade ormen. Han kom, men då kunde han resa sig på ända.
Saga
Det var en gång en konung som hade tre döttrar, dessa sleto ut skorna varje natt. Varje dag måste kungen köpa dem nya skor, men på morgonen voro de utslitna. Han lät gå ut över riket att den som kunde lista ut på hur vis det tillgick, att dom slet ut skorna, den skulle få yngsta prinsessan och mycket guld och silver. Ty kungen låste själv in prinsessorna på deras rum varge kväll, och han kunde ej förstå hur dom bar sig åt med skorna. Men att det var troll- dom med i spelet det förstod han ju. En fattig torparson fick höra talas om kungens påbud. Han gick till en trollkäring och omtalade att han ämnade ge sig iväg till kungen och utröna prinsessornas / hemlighet. Då gav gumman honom en kappa, och en käpp med en stor knap på. "När du tar på däj denne kappa blir du usynli, å allt sôm du tar om mä käppe- knapen dä fôlger mä!" sade trollkäringen. Gossen gick till kungen och omtalade sitt beslut, och kungen bad honom försöka. Strax innan prinsessan skulle gå och lägga sig, tog gossen på sig kappan och smög sig före till deras rum, och nu var han osyn- lig för dem. Strax kommo prinsessorna och kungen var med och låste dörren efter dem. Genast kungen gått kröpo de under den yngsta prinsessans säng och slog tre slag i golvet. Då öppnade sig ett hål i golvet och där kröpo prinsessorna ned, pojken gick efter. De gingo nu utför en bred trappa, vid änden av den var en häck av buskar som buro silverlöv. Då tog gossen ett löv och stoppade i fickan. / Sedan gingo de genom en trädgård, där var frukten av "gull", där tog gossen ett "gulläpple" och stoppade i fickan. Sen kommo de till en sjö, vid stranden låg en "gullbåt", denna stego prinsessorna ned i, gossen satte sig på stäven. Nu slog äldsta prins- sesan, med handen tre slag i vattnet och båten börgade genast gå av sig själv, till andra stranden. Komna iland där, kom det tre bergjättar dem tillmötes, dessa togo nu prinsessorna med sig på ett stort berg, där satt det en ful jättkäring och "lilla" på en slags melodi. Nu börgade bergjättarna dansa med var sin prinsessa, de dansade hela natten. Framemot morg- onen gick prinsessorna, men strax därförut kysste de jättekäringen alla tre. När prins- essorna gick, gick pojken också, men istället för att kyssa jättkäringen, lade han knapen på käppen, om huvudet på / henne, och detta följde med, han stoppade det innanför kappan. Hemfärden gick på samma vis, över sjön, genom trädgården och "selverbuskhäcken", uppför trappan in i prinsessornas rum. Nu slogo de tre slag i golvet och hålet täpptes, och golvet var som förut. Ingen av prinsessorna hade märkt pojkens närvaro en enda gång. På morgonen kom kungen och öpp- nade dörren, och fick då se att skorna voro urslitna igen, han frågade dem var de varit, hemma och sovit svarade de. Men då lade pojken av sig kappan, och blev synlig. Han talade nu om för kungen vad han upplevat. Du ljuger! sade prinsessorna, men då tog pojken fram silverbladet, och gulläpplet och "jättekärgehuve" och då kunde de inte neka. Kungen gav nu gossen yngsta prinsessan, och en hel säck med guld och silver. Sedan detta gingo aldrig prinsessorna och dansade ut skorna mera.
Slåtter, skörd och tröskning
[ Slåtter hade en ingen annan än att gå å slå vid myrar i skogen å på backar. Det var att ta till reda det en kunde få tag i här å där. Både karlar och kvinnfolk fick hjälpas åt. Det var att gå man ur huse. Barnen togs med. Karlarna slog å kvinnfolken var med å räf- sade å samlade ihop gräset. Var å en hade brått att få sitt. Hjälp av grannarna var just inte att få. Det kunde vara mot slutet, om det var någon som hunnit fortare undan. ] [ Skära användes ännu. Förr mins jag att skä- ran begagnades att skära råg i fallen med. Det brukades så att skogen höggs ned å brän- des, sedan såddes råg i askan. Skäran be- gagnas att ta löv med, å om en skall ha / in litet gräs i ladugården så tar man skäran å slår av med. Men det är mest gamla som har denna vanan kvar. Nu användes lien huvudsakligen att slå med. ] Om lien hade blivit "skämd", för det var inte säkert för trolldom, så tog en lien å ställde mot ett träd, på norra sidan om trädet, å sköt över den. Det onda hade inte makt med den sedan. Om far blev trött å inte kände sig som han skulle, när han skar säden, så skulle han få motgång, sade han. Säden var inte un- nad åt honom. Ingen särskild tävlan att bli först färdig med arbetet. Var å en arbetade det han förmådde Men det skulle göras så fort en orkade. Man utsåg ingen särskild att skära det sista, utan det fick den göra som kom i tur. Alla strån togs väl tillvara. Man gick å ploc- kade upp strån å ax som man hade / tappat. Dessa lades i ladan till det andra. Om en inte tog vara på dessa strån så blev det ingen drygsel i säden. För att höet skulle bli drygt, så lades det i la- gom stor stack i ladan, så trampades det ihop så mycket man orkade. Vid skördens slut fick en "skårgröt". Tröskning. [ Man började tröska när korna hade ställs in i "fuggeshuset" för året eller när det frös ned, så att det började bli vinter. Kl. 3 el. 4 på mor- gonen började tröskningen. "Töreveljus" sattes i en springa i logbalken, så att en skulle se att tröska. Vid 6-tiden gick en in å åt fru- kost. Brukade att hålla på till mörkning- en. Men det var också mycket det bruket att man höll på att tröska tills dagsljuset. Så slutade man. Bara tröskade om morg- narna. Man kastade upp 30 kärvar ur ladan på logen / å lade i ett hörn. Det var ett "unlag". Vid tröskningen lades kärvarna i två "refter", topparna ihop å rötterna vända mot logbal- karna. Så tröskades först ena sidan, sedan löstes kärvarna å vändes på andra sidan Så tröskades de på nytt. Så vändes de med slagan med en knyck, så att rotändarna kom att ligga mot varandra. Tredje gången trös- kades rotändarna riktigt. Se'n var det fär- digt att skafa upp halmen å ta nya kär- var. 1-4 personer tröskade på en och sam- ma loge. Det mest vanliga var 1 och 2 personer. - Tröskarna stod mitt för varandra en på vardera sidan om kärvarna. ] En skulle inte tröska i mörkningen. Det skul- le inte vara buller då. Tomten var va- ken, när det började mörkna. [ Jag kan inte säga att det var något bestämt när tröskningen skulle vara avslutad. Man brukade tröska litet i sänder, så det kun- de / allt dröja ut till fram efter jul innan det blev färdigt. Det blev som drygare, om en tröskade på det viset å inte tog allt på en gång. Kvinnfolken tröskade lika bra som karlar- na. När karlarna hade annat att göra, så fick kvinnfolken tröska. ]
Slåtter, skörd och tröskning
Slåtter hade en ingen annan, än att gå å slå vid myrar i skogen å på backar. Det var att ta till reda det en kunde få tag i här å där. Både karlar och kvinnfolk fick hjälpas åt. Det var att gå man ur huse. Barnen togs med. Karlarna slog å kvinnfolken var med å räfsade å samlade ihop gräset. Var å en hade brått att få sitt. Hjälp av grannarna var just inte att få. Det kunde vara mot slutet, om det var någon som hunnit fortare undan. Skära användes ännu. Förr mins jag att skäran begagnades att skära råg i fallen med. Det brukades så att skogen höggs ned å brändes, sedan såddes råg i askan. Skäran begagnas att ta löv med, å om en skall ha in litet gräs i ladugården så tar man skäran å slår av med. Men det är mest gamla som har denna vanan kvar. Nu användes lien huvudsakligen att slå med. Om lien hade blivit ”skämd”, för det var inte säkert för trolldom, så tog en lien å ställde mot ett träd, på norra sidan om trädet, å sköt över den. Det onda hade inte makt med den sedan. Om far blev trött å inte kände sig som han skulle, när han skar säden, så skulle han få motgång, sade han. Säden var inte unnad åt honom. Ingen särskilt tävlan att bli först färdig med arbetet. Var å en arbetade det han förmådde. Men det skulle göras så fort en orkade. Man utsåg ingen särskild att skära det sista utan det fick den göra som kom i tur. Alla strån togs väl tillvara. Man gick å plockade upp strån å ax som man hade tappat. Dessa lades i ladan till det andra. Om en inte tog vara på dessa strån så blev det ingen drygsel i säden. För att höet skulle bli drygt, så lades det i lagom stor stack i ladan, så trampades det ihop så mycket man orkade. Vid skördens slut fick en ”skårgröt.” Trösking. Man började tröska när korna hade ställs in i ”fuggeshuset” för året eller när det frös ned, så att det började bli vinter. Kl. 3 el. 4 på morgonen började tröskningen. ”Töreveljus ”sattes i en springa i logbalken så att en skulle se att tröska. Vid 6-tiden gick en in å åt frukost. Brukade att hålla på till mörkningen. Men det var också mycket det bruket att man höll på att tröska tills dagsljuset. Så slutade man. Bara tröskade om morgnarna. Man kastade upp 30 kärvar ur ladan på logen å lade i ett hörn. Det var ett ”unlag”. Vid tröskningen lades kärvarna i två ”refter”, topparna ihop å rötterna vända mor logbalkarna. Så tröskades först ena sidan, sedan löstes kärvarna å vändes på andra sidan. Så tröskades de på nytt. Så vändes de med slagan med en knyck, så att rotändarna kom att ligga mot varandra. Tredje gången tröskades rotändarna riktigt. Sen var det färdigt att skaka upp halmen å ta nya kärvar. 1 – 4 personer tröskade på en och samma loge. Det mest vanliga var 1 och 2 personer. – Tröskarna stod mitt för varandra, en på vardera sidan om kärvarna. En skulle inte tröska i mörkningen. Det skulle inte vara buller då. Tomten var vaken, när det började mörkna. Jag kan inte säga att det var något bestämt när tröskningen skulle vara avslutad. Man brukade tröska litet i sänder, så det kunde allt dröja ut till fram efter jul innan det blev färdigt. Det blev som drygare om en tröskade på det viset å inte tog allt på en gång. Kvinnfolken tröskade lika bra som karlarna. När karlarna hade annat att göra, så fick kvinnfolken tröska.
Julhögtiden.
Dagen före julafton skulle allting vara färdigt, golvena skurade och beströdda med råghalm, som skulle bortagas på julaftonen, kopparn putsad och maltdrickan färdig. Bröbaket kunde räcka 3-4 dagar för det skulle räcka till tjugonde-helgen, som är den 13 januari. På julafton skulle en så stor köttgryta kokas att den även skulle räcka för juldagen. Till kvällsmaten, som spisades kl. 7 utdela- des bl. a. en gås, som var bredd på vanlig kaka med ett lager med smör och ett med vassle. Var och en skulle spara sin gås till på annandag-jul till frukost. Under bordet skulle "slekan" stå till kossorna. Den var beredd utav mjöl, salt och malt, och skulle utdelas till kossorna på julafton. Därjämte skulle de ha var- sin havrenek. Alla skulle på julafton i säng tidigt för att hinna upp riktigt tidigt i ottan. Julgran be- gagnades aldrig. På juldagen steg man upp kl. ½ 4 eller så. Ljusena tändes vid 5-tiden. Man reste allmänt till kyrkan. Ofta brukade fotgängare att bära ett s.k. stickljus. Det bestod av fina långa stickor som hop- buntade antändes och bars i handen på vägen till kyrkan. Kl. 11 ungefär var man hemma från kyrkan. Då skulle middagen vara färdig. På bordet stodo bl.a. drickstoppet, julosten och brännvins-kannan. Smör begagnades ej. På juldagen fick man ej besöka någon. Man skulle på juldagen vara i största möjli- ga lugn och stillhet. Alla husliga göromål skulle vara undanstöka så väl som möjligt. Hackat granris, som ströddes på golvet på julafton skulle på juldags- morgonen borttagas för att återigen beströ med nytt granris och vara riktigt fint till dess att kyrk- / folket kom hem. På 3- eller 4-dedag-jul kunde man börja med s.k. julkalas. Det var då frågan om att kunna äta så mycket som möjligt. Desto större ostskivorna och korvbitarna voro, desto bättre. – Nyårshelgen hölls mycket mera hög- tidlig än den hålles nu. Alla skulle man till kyrkan på nyårsdagen. Vid 20-de-helgen voro de mesta jul- kalasena. Man skulle då köra ut julen. Till "Vårfru- kvällen, kokades alltid en god välling. Till den ut- delades gåsar, lika dem som utdelades på julkvällen. Påskhelgen var också till stök för alla husmödrar. På Långfredagsmorgonen skulle man ha stryk. På påsk- kvällen skulle man ha påskbrev, och så skulle man själv kasta påskbrev. De brukade ofta vara mycket utstyrda och granna. Det hände om det var någon riktigt god vän som skulle ha det att man gjorde sopa, raka o.s.v. av silke och sände i kuvert. – På Kristi- Himmelsfärdsdag skulle alla flickor i kyrkan. De skulle vara ljusklädda och kallades Kr.-Himmels- färdsjäntor. – På midsommarafton skulle allting prydas med löv och blommor. Kring dörröppningarna flätades kedjor av björklöv. Golvet beströddes med stort, fint asplöv. Omkring klockor och tavlor hängdes kransar av blomster som togs från vallarna. Över grind- arna restes en äreport flätad av björklöv. Tidigt på mor- gonen försökte man att vara den förste att plocka liljekonvaljer, som också skulle användas till att pryda klockor och tavlor. – Till höstmarknaden skulle det stökas lika mycket, som till julen. All skörd skulle vara inne. De som då bodde långt från marknadsplatsen / fick vanligen fara 2-3 dagar i förväg, och övernatta hos någon bekant, som bodde närmare. Man skulle till marknaden ha med sig mycket mat. Ost, limpa, korv och hemgjort brännvin. Alla bekanta skulle då bjudas med till kärran eller trillan där serveringen skedde. – Det gick sägner om att det skulle finnas s.k. pukharar. Var det något hus man önskade olycka över skulle man släppa en sådan där. Den bestod av slitna diskborstar och stickflisor. Det fanns bara en och annan som kunde skjuta sådana. De sprungo oerhört fort, och det fordrades stor skicklighet i att kun- na skjuta sådana. Det fanns också någonting som kalla- des för "pukdynga". Den satte sig oftast på ladugårds- väggarna och på stubbar i skogen. Till storleken var den ungefär som 1 ägg och var aldeles gul till färgen. Om man vidrörde den så rann det som tjock råmjölk ur densamma. – I ladugården brukade man göra kors över korna för att bevara dem för trolldom. Ofta lät man tjärstryka hela kor. Elin Olsson. P.S. Detta är mig berättat från min farmor, som är 83 år gammal. Allt hade väl kanske inte varit värt att nedskrivas. Hon har aldrig kunnat skriva och hen- nes skolgång varade i 23 veckor. Som skrivpapper och skrivpenna begagnades sandbänkar med träpinnar. En son till henne har gått till fots till Sundsvall. Händelserna äro hämtade från Brotstorp i Sunne socken. Om det vore någonting jag kunde stå till tjänst med, så vill jag så gärna. Högaktningsfullt Elin Olsson
Svartkonst
"Lage te skôt." Fylpes-Ola var till Strana å lagade till "skôt". När han lagade till så hade han en tråd som man hade mätt alla lederna på ett lik med, så hade han av den dödes naglar, hår och kläder. Detta gjorde han "skôte" av. Det gjorde han så det blev som en liten kula. Själv ville han inte skjuta utan det skul- le vara en annan. "Fylpes-ola laga te skôt å ###gubben sköt." Han sköt hästen på Balk- åstorp. Fylpes-Ola ritade ut hästhen på väggen å läste: "Så sant som nu detta skôt går fram, så skall min själ ned i brända helvetet brinna". Se'n var det färdigt att skju- ta. Fylpesgubben lärde ut valls en skulle bära / sig åt om hästar eller kreatur gick bort. Då skall en sopa ladugården å ta de soporna på dyngspaden å gå runt ladugården tre gånger. En skulle börja vid dynggluggen å sluta vid dynggluggen. Tredje gången en kom till dynggluggen så skulle en kasta in so- porna å spaden genom gluggen i ladugår- den å säga: "Så sant som detta här går in här så skall det komma att gå in det som borta är, i Guds etc". Man kunde ta la- dugårdskvasten. Det gick lika bra. Men det skulle vara ett don ur ladugården. Om in- te djuret kommer ändå, så skall en gå å lyf- ta på tre stenar. Om det då finns något levande under stenarna, så är djuret vid liv, men om det finns ett dött djur så har djuret gått ned sig eller gått under på annat sätt. Detsamma kunde en använda om folk hade kommit bort. Den som kunde konsten, kunde se mycket när / han lyfte å tittade under tre jordfasta ste- nar. Han kunde se varåt det försvunna fanns, om troll å bergfolk hade tagit det, om det var vid liv o.s.v. Blåsman var trollgubbe. En gång så var han på myren å slog. Han hade drängen med sig. "Nu skall jag kalle björn på mäj", sa Blåsman. Så tog han tag i bössan å läste. "Sju djävlar från alla sju vära." Detta gällde ett område 7 mil i fyrkant. Om det fanns björn på det området så skulle han komma. Men jag mins inte hela bönen. - Rätt som det var så small det. "Dä gjorde go smak i min mun", sa Blåsman, när de kom till den döde björnen. Det gick bra att binda björnen, om han kom å skulle slå en häst eller ett kreatur. Då läs- te en så här: "Du din store svartbrune fôle som i skogen går. Jä stilla ditt huvud, jä drar tand, jä stiller din ram såsom Jesus stillde, då du / intågade i Noaks ark. Du lovade ut att du inte med tand skulle bita eller ram skul- le riva. Det var en trollgubbe på Strana. Han gjorde doter si tokiter. Han gjorde fel, när han skull troll, så hon blev tokit. 4 till gjorde han to- kite. Blåsman i Skylbäck "gjorde ôt en häst". Hästen hade gått bort å kom inte hem. Men när Blås- man tog till, så kom hästen så att "skomen" valt av honom. I en säter kom en kalv bort. Blåsman skulle ta reda på honom. Kalven kom. Då satte sig Blåsman på hästryggen å red som en kung å kalven sprang efter som en fölunge. Han gjorde några ritande på kre- ken å mumlade för sig själv. - En annan gång var också på en säter. Märren hade gått bort. Blåsman kom dit. Han drack kaf- fe å menas så hade de att han skulle / hjälpa dem att få tillbaka märren. Han bara "pôttra" litet å gick ut å pekade. Då kom märren så att hon vart vit av svett. Medel att väcka kärlek. En skulle köpa en karamellstrut, så skulle en bära den under vänstra armen i tre dygn. Se'n skulle en bjuda den en ville ha på kara- mellerna. Först skulle en bjuda bara en i ta- get men se'n skulle en ge bort hela struten. Se'n var det färdigt. - Det var en käring i Dal- by som ville ha måg åt dotern sin. Men hon tog av doterns månadsblod å hade i en sup å gav karlen. Han blev som tokig efter hen- ne. Men detta är med det värsta en kan göra, för det blir inte bra mellan dem. Om en ville ha ett par oense, så skulle en passa på å gå mellan dem, eller också skul- le en sätta sig mellan dem. - Om en stack en jänta med en nål så fick hon kärlek till en. Det var inte någon bra / kärlek det heller. Kvicksilver var bra att lägga i stocken på bössan å sådana saker en ville ha skyd- dade mot trolldom. - Tobaksdosan var bra, för den var det kvicksilver i.
Om husdjuren
I ladugården eller fjuse, som det kallas här på trakten än idag, hadde man lövkvistar uppsättes i taket, för att flugorna ej skulle oroa kreaturen så mycket. För det mästa var det bara ett litet fönster, för det mästa på sydsidan, där det så passade, eljest på östsidan. Någon eldstad fans det ej i ladugårdarna här på trackten, och ej häller bodde man i fäshusen som i nordligare delar av Sverige. Men varmt vatten hadde man åt kreaturen om vintern. Något kraftfoder förekom ej som i våra dagar, men kanske någon gång havremjöl, mycket sparsamt. De fattiga som hadde litet jord, och en ko, de repade löv och torkade det, kvistade löv och bundo det, / i kärvar, hälst asp och rönnlöv. Fåren fingo även tallkvistar som de fingo gnaga barken av, samt lövkärv. Ävenså samlade man ihop renmossa på bergen, som korna fingo äta på vintern med tillsatts av litet salltvatten. På vårarna då fodret började tryta, samlade man ljung åt dem. Så förekom det myrslått, starrgräs som växte på myrarna och runt skogstjärnen, och som man stackade vid myrkanten, eller hadde små lador åt, gjorda av stänger och täckta med björknäver. På vintern då det var snö och myrarna voro frusna, drog man hem det på kälke. Än idag kan man se lemningar efter sådana små lador i skogarna. Till strö under kreaturen använde man för det mästa hackat granris. Torvströ fans ej vid den tiden, och halm hadde man ej råd till att strö med. Ibland kunde man använda kolstybb, från / någon kolbotten i skogen. Gödseln "môke" man ut varje morgon, och på gödselhögen strödde man hackad granris. Hästgödsel förekom ibland om vintern, under foderknappa år, såsom kreatursfoder. Den uppblandades med hackad råghalm, eller litet salt eller havremjöl. Ja halmtaken på husen fingo gå åt ibland till foder åt kreaturen. Vid alla bondgårdar hadde de en "pessvase" = en vålm råghalm, som skulle ligga utanför förstugan, och på den slogs all urin. På den skulle unga och gamla, men och kvinnor kasta sitt vatten. Halmen blev salt av urinen, och begärlig för kreaturen. Ingenting fick förfaras. För att bringa lycka i ladugården inborrades ett ormhuvud i ladugårdströskeln. Min far berättade att då han tjänade dräng hos en bonde i Nolby Brunskog, så blev han sänd av sin husbonde till en / trollgubbe på Brunskogsfjället, som hette Fallhej, för att få ett sådant lyckomedel, för krea- turen hadde blivit orkeslösa och sjuka av den magra kosten. Han fick något i en ask, men han var strängt tillsagd att ej se efter vad det var i asken. Nyfikheten tog ut sin rätt, så han kunde ej hålla sig, uttan han tittade i asken, och si det var ett ormhuvud. Även inborrades det i ladugårdströskeln kvicksilver, för samma ändamål. Över dörren till ladugården var det alltid ett tjärkors anbrakt, som förnyades flera gånger om året. För att maran ej skulle ha någon makt med kor och hästar, så anbraktes det marbuskar över deras spiltor. (Marbuskar är underligt växta och har tovigt och tät barr.) Om det var möjligt så skulle korna stå med huvudet för öst eller syd. Om "backfolket" hadde sitt bo rätt under ladugården, så blev det olyckligt med kreaturen för det kunde drypa urin på backfolkets bord. / Att döda småfåglar ansågs olycksbringande, för djurägaren. Det berättades om en bonde att han dödade en sädesärla på elakhet en gång om natten dog hans bästa ko. Kreaturen blevo ibland lônnskrene, = ej kunde resa sig i båsen om morgnarna utan hjälp. Ibland meste di "emten" = kunde ej idissla. Ibland fingo "de ont tå galle". Även förekom trôllskôt, för det fingo elaka människor skulden. Då kreaturen fingo "ont tå galle", så tog man ut tungan på den och stack hål på en viss åder på tungan, med en syl, och sedan hadde man salt i såret. Då kreaturen "meste emten", så skulle man ta ur munnen det hon idisslade, och ge det åt den sjuke kon. Då korna blevo mostôlne å fingo trôllskôt", ja då var det att anlita någon trollkunnig, för sådana fans det gott om vid den tiden. / Jag mins en granne till mitt barndomshem, som hette Annersch på Nôllittebrôten" som var mycket anlitat i sådana fall, ända in på nittonhundratalet. Att anlita djurläkare vid den tiden kom alldrig ifråga. Dels var det för dyrt, och dels trodde man ej på dem att de kunde bota. De flästa sjukommar ansågs förordsakade av elaka människor, deras missundsamhet och illvilja. Att de mästa sjukdommarna berodde på dåligt foder och dåliga ladugårdar, det trodde man icke. Brännvin var ett brukligt medel, tillsamans med någon böss av den trolldomskunnige. Ävenså förekom att man lybbestickor och gav kreaturen att dricka, då de blevo "mostôlne". Malörtsbrännvin gavs in åt kreaturen för alla slags krämpor. Jag mins en gång som liten pojk. En kalv hadde blivit sjuk, och den av mig / nämda Anders var eftersänd och skulle bota den. Småpojkarna äro nyfikna! Jag hadde mina ögon på trollgubben. Jag såg honom ta sin mössa och lägga den på ladugårdstaket, ställa sig på knä på norra sidan på ladugården, och läsa en bön över en skvätt brännvin i en kaffekopp, och som sedan gavs åt kalven, och si kalven blev bra, och folket blev styrkt i sin tro på Anders förmåga att kunna bota. Hur bönen var som han läste, det fick jag alldrig läsa. Men att han hadde slirkniven och rörde i brännvinet med, det såg jag. Men även så förekom det åderlåting ibland då kreaturen ej ville äta, "da di meste matlôsta". Pukharen eller mjölkharen talade de gamla mycket om. En pukhare kunde man göra av en kvast som hadde tre band. Mjölkharen kunde den trollkunnige sända ut och mjölka grannens kreatur, när han ville. Då kreaturen mjölkade blod, så sade och trodde / man att den kon hadde blivit mjölkad av mjölkharen. En slags svamp som man ibland kan få se på stubbar, sades vara pukharelort. För att skydda kreaturen för pukharar och annat trollstyg, så strök man med tjära ett kors på djurets länd. Maran kunde rida hästarna om nätterna. Då voro de svetta och oroliga om morgonarna. Då voro de ridna av maran. Då var det att anlita någon trollgubbe. En "marbuske" spikades upp över spiltan. Byns boskap släpptes för det mästa gemensamt ut på skogen, och valljonen voro för det mästa ett par. Valljonen hadde för det mästa e "taske" mä "schleke" = mjöl och salt tillsammans, för att locka korna med. De som hadde sina skogar långt från hemmet, hadde för det mästa "sätter Då korna slapptes ut på bete första gången på våren, se skulle de gå över stål - / för att skyddas för trolldom och odjur. Korna släpptes ut på våren, så tidigt som det blev grönt och ibland förr, för att äta ljung och renmossa. Det älsta kon i flocken skulle bära bjälla = koskälla. Det finnes sagor hur korna kunde bli bergtagna, och hur de ett tu tre kunde komma hem igen, utan någon lockade på dem. Korna fingo gå ute i skogen så länge det fans något att äta för dem, och det hände att kvigor kunde bli förvildade, och fingo skjutas. En dagar voro mera viktiga än andra för djuren. Om julafton skulle de ha särskilt gott föder, som skulle ges av husmodern under det hon sade: "Lev väl å trivs väl för nu ä dä julkväl". Om påskkvällen skulle ladugården strängt bevakas, ävenså under hela dymelveckan, för onda makter. Det berättas om en bonde som vakade vid ladugården, en påskenatt. Då det led på natten närmade sig en trollkäring / ladugården. Då hon kom intill ladu- gårdsdörren och skulle ta i den och öppna den så studsade hon tillbaka. Hon upprepade försöket flera gånger, men med samma resultat. Om morgonen efter frågade bonden pigan vad hon hadde gjort med ladugårdsdörren. "Ingenting", sa pigan, men då jag stänger den, så säger jag: "i jesu namn". "Ja dä ä vest lås som duger dä" sa bonden. Det var brukligt att hålla tjur vissa år, av de rikaste bönderna i byn. Då de foro till tjur med någon ko sa hadde de alltid en hötapp med, "för te å mute tjurn". Senare tid blev det 25 öre. För att kon skulle "ta sig", slog de vatten över ryggen på henne. Kalvningen var för det mästa på våren. För att efterbörden vid kalvningen skulle komma så gav de kon toback. Den första mjölken, råmjôlka", skulle man doppe en eldbrand i för att ingen skulle kunna "skämma" kon. / Om någon granne fick mjölk, så hadde man tre saltkorn i mjölken, för att bevara kon för hämming". På hösten var det två stora kreaturs- marknader i orten; Arvika och Åmbergshea", i Sunne. För att ett nyköpt djur skulle trivas på det nya stället och icke längta så skulle man ta en bröbit, (ja det skulle vara husmodern,) bära den i vänstra armhålan tills han blev varm, bestryka den med sot från en stekpanna eller gryta och ge den medan han var varm, till djuret. Då ett djur såldes ur ladugården skulle "spännel" = binslet ihopknäppes, för att ej förlora boskapslyckan. En god mjölkko hadde särskilda märken. Stora mjölkådror under buken, stort juver, mycket hår i öronen, smal svans o s v Då kon sinade, sade man att mjôlka kröp ôt horna. Olof Hagberg Brunsberg
Från vaggan till grafven
Från vaggan till grafven Folktro i vestra Wermlands finnbygd under 1700 talet en tro som satt qvar under hela 1800 talet och delvis ännu finnes gamla som oafvisligt tror på tillvaron av onda makter som härska på det osynliga området. En kvinna bör redan under hafvandeskapet iakttaga all möjlig försiktighet för det första att hon icke blir skrämd ty då får fostret lyte t ex om modren skrämmes av eldsvåda och i detsamma vidrör sin kropp på något ställe med ena handen så får fostret en röd fläck liknande en hand på samma ställe på kroppen der modren vidrörde sin egen kropp o.s.v. Det hände har för cirka 40 år sedan en Jan Jansson på Linastorp en ivrig jägare, då han en gång kom hem efter att ha skutit en hare helt oförmodat slängde haren framför sig in i rummet hans hustru Kattarina som för tillfället var hafvande blef skrämd och tog med handen öfver ansiktet hvilket hadde till följd att barnet som blef dödfött hadde ett ansikte som i det närmaste liknade harens. Wid ett barns födsel var de mer än eljest farligt att vara oförsiktig. När det nyfödda barnet skulle badas skulle vigselringen först läggas i vatten jämte glödande kol. äfven fick man akta sig för att inte gå emellan elden och barnet så att det föll skugga på det innan det blef döpt ty då ägde trollen makt att byta bort barnet harav ordet bortbyting om barnet fick nattskrik skulle man offra. Det gjick så till att man tog en vedbrand ur spiseln samt gjick ut och slängde den öfver venstra axeln och icke såg efter hvart den for utan gjick hastigt in. Om barnet fick kvisslor eller små bölder så hette det att det var kistnaglar eller nitar. Då skulle barnet stoppas ned i en kista och att någon icke slägting skulle sätta sig på låcket och äta upp en smörgås / Hjelpte icke förutnämnda botmedel så var det icke kistnaglar barnet led utaf utan då var det Kyrknaglar då fick man lof gå upp till Kyrkklockorna och hämta smörja och ingnida barnet med eller taga den klut som barnet hadde närmast kroppen samt draga densamma igenom handtaget på Kyrknyckeln. Mycket mer vore att anteckna om barnets spädaste ålder om huru man trollade bort alla möjliga sjukdomar men sedan befattar sig traditionen så litet med uppväxtåldern tilldess barnen blefvo så stora att de orkade gå vall i skogen Då är det kreaturen och fåren som ägnas den största omsorgen med afseende på åkåmmor och botmedel Wi finna här att gossarna gå klädda i kjortel tilldess dem fylt 18 år. sällan hände då att flickorna gjingo vall beroende på att skogarna vimlade av vilda djur isynnerhet vargarna voro talrika Men det fans äfven de som trollade bort odjuren Det var en gubbe i Lekvatten socken som mot ersättning av en ko trollade bort varg och kunde äfven bestämma ett visst område som vargen ej fick gå öfver Detta skedde för omkring 60 år sedan och märkligt nog så har ej varg sedan dess varit synlig söder om Finnskoga församling Ungdomen var mycket begifven på dans och lekar hur det hänger samman så voro lekarna de samma här som t. e.x. i Småland skära skära hafre ordagrant såväl som Bocken den ja gav dig den har du får du någon annan så tar du (Se gammal ringlek i Småland.) Danslåtarna voro företrädesvis Pålka och vals äfvensom att dansa på strå vhilket gjick så till att man lade 2 st råghalmstrå i kors och dansade i rutorna utan att stöta stråna / Ungdomen åtnjöt ej någon skolbildning utöfver hvad dem fick lära i hemmet dock för att dem skulle få gifta sig måste dem undergå förhör hos Prästen vhilket inskränkte sig till att höra om de kunde läsa Fader vår, och välsignelsen så äfven för att få åtnjuta Sakramenten. vid nattvardsgång användes en särskijt mössa för kvinnorna hvilken satt hårt efter hufvudet och var framtill kantad men en vit spets. Ett vanligt brölopp skulle vara i flera dagar dock voro cermonierna olika i förhållande till råd och lägenhet Bröllopsgästerna förde med sig matkorgar Presenter åt bruden bestod mest av kontanter dock fick hon ej allt på en gång utan så där en tolfskilling i taget för vhilket gifvaren erhöll ur bruden egen hand en sup. samt rätt att dansa nästa dans med bruden. En brud skulle bära krona på hufvudet under vigseln den skulle vara av något grönt myrten eller krösris. Var bruden i hafvande tillstånd skulle hon hafva slöjja Dessutom skulle det vara bra om hon hadde några silfverslantar i strumporna ty då skulle hon aldrig behöfva sakna pengar sak samma om hon sydde in silfvermynt i bältet. Skulle bruden efter brölloppet öfvertaga Matmorsväldet öfverlemnades åt henne nyckelpigan en av brons gjuten ptalla i form av ett hjerta rikt ornamenterad med en hake att häkta på bältet samt i nedre hörnet en fjäderring för nycklarna En för ändamålet särskiljt lejd fiolspelman skulle äfven följa med och spela brudmars i kyrkan om vigseln förrättades der för öfvrigt skulle han sköta om musiken så länge bröloppet varade / För att under den dagliga tillvaron fullt kunna trygga sig för onda makter och anslag borde enhvar kunna trolla något såsom det kallades att bevara sig sjelf och sitt. d.v.s. sina tillhörigheter skulle man ut på resa och den förste man mötte var en karl ansåg det för ett gott tecken mötte man deremot en kvinna ett dåligt tecken och borde man då spotta i alla fyra väderstrecken innan man fortsatte Detsamma gälde om man mötte en katt men om man mötte en hund ansågs bringa lycka vissa personer ägde förmåga att förutsäga dödsfall dels genom iakttagelser dels genom syner eller uppenbarelser eller drömmar om t.e.x. skatorna skrattade i närheten av en gård vid midnatt var ett säkert märke att någon skulle dö. äfvenså om man passerade ett ställe nattetid och fick se en hvit häst stå utanför ett av fönstren och drömde man såg en likprosession så skulle någon dö inom slägten om en uggla skrek nattetid i närheten av bostad skulle någon dö. Om någon människa hadde svårt att dö trodde man att den hadde hemligt brott på sitt samvete eller att han eller hon begått falsk ed när en död skulle tvättas ansågs vattnet man begagnat vara utmärkt medel mot klåda // om man tog en smula av svepan och satte öfver sängen der man sof skulle ej nattmaran rida detsamma gällde kreaturen hvilka man äfven trodde vara besvärad av maran genom att sticka en bit svepa öfver kon i båset skulle kon vara fredad Undertecknad har sjelf varit vittne till sådant experiment av en gammal gumma när jag sporde henne hvarför hon gjorde så svarade hon att det inte var någon trolldom men nog för att det gjör mån lell sa hon / När någon som snickrar en likkista hör att det smäller ofta och kraftigt i kistan så vet han att den som skall ligga i kistan har dött osaligt. Det var en sed att nedlägga något i kistan i synnerhet litet penningar äfven andra föremål som den döde i lifstiden haft kärt ofta lades dit en flaska brännvin en dödgräfvare Bergelin i Gräsmark berättade att han rätt ofta fann en kvartersbutelj brännvin som han ej höll sig för god att förtära han påstod t.o.m. att det var bättre ju längre det legat i jorden det berättades i min ungdom om en i Brunskogs socken som sjelf på dödsbädden begärde att få med sig i kistan en brännvinsflaska och en kortlek En begrafning skulle firas lika storartat som ett bröllop man brukade äfven då ta matkorgar med sig graföl skulle hållas på en söndag då t.e.x. de långväga gästerna anlände på lördags e.m. och skulle alla gästerna samlas äfven på måndag av maträtter var kött och fläsk och korf kålrot potatis hufvudrätt samt ärt a kålsoppa efterrätt. såsom kaffe och dopp kände man ej till men hembrygd dricka samt äfven starkvaror var så gott som oundviklig vid avfärden från sorgehuset lästes något samt sjöngs en psalm vid hvarje ställe som passerades intill dess man farit halfva vägen sjöngs en psalmvers från de flesta trakter hadde man så dålig väg att man måste begagna släpor det var stänger hvilka man fäste vid alringarne på selen med toppändan på släp hvarpå man band kistan när man kom fram till kyrkogården bars liket på härför särskildt gjorda bårar som hadde fyra ben att stå på. De efter vägen boende som ville hedra den aflidna dekorerade vägen der liktåget skulle färdas med hackat granris / Stundan ströddes granriset i form av ett kors äfven skulle granruskor sättas upp på hvardera sidan dörren till sorgehuset hvilket är bruket än i dag om det var en sjelfspilling skulle ingen ståt föras ej heller läsas eller sjungas de som voro närvarande skulle sjelf läsa ett tyst Fader vår. icke heller fick en sådan föras igenom Kyrkgårdsporten utan skulle lyftas öfver muren samt nedsänkas på härför särskiljt afsedd plats längre tillbaka i tiden fick icke sådana gräfvas ned på kyrkogården utan gräfdes ned utan sermonier ute i skogen en sådan graf finnes i håkhögda Mangskogs socken hans namn var Söderlund han skulle ha mördat samtliga i familjen och sig sjelf med en yxa det går en sägen att det lyser eld från hans graf nattetid. Att det ofta spökar efter aflidna hör man så ofta dock inskränker man sig numera till att man hör föremål vidröras eller att man hör fotsteg Att man förr som nu prydde grafvarna med blommor och grafvårdar ansågs troligen som en kjär plikt alt efter råd och lägenhet Dock sorgligt nog har man på Gräsmarks kyrkogård farit allt för hårdhänt fram och sopat undan de äldre grafvårdarna de kunde ha stöttats upp som stod lutande och färger kunde ha friskats upp. vård och ans kunde ha kostats på de gamla grafvarna de ynre släktena har kunnat pryda den nya kyrkogården efter behag Nils Nyman Sa. Ängen Gräsmark