Transkriberad uppteckning

Att kvinnfolken hade svårt för att föda berodde på att di var för trånga. Så bara di hade fått ett barn så gick det bättre. - Skulle bli svårt om gubben slog på yxskaftet in- ne i stugan. Havande kvinna skulle akta sig för att hon inte fick se vådeld, en skjuten hare med huvudet kvar, Hon skulle akta sig för att bli hastigt rädd eller att se på en ful män- niska. Det gick att flytta plågorna på annan per- son. Det var ren trolldom. Det hade hänt, vet jag att di tala om. Badvattnet slogs inte ut samma dag som barnet badades, inte förrän dagen därpå. Då / slogs det under stugan. Det var för att inte något ont skulle komma på barnet. Navelsträngen brändes upp. Men somliga tog den tillvara. Den torkades och pulvriserades. Så fick hästen av det pulvret, när han fick kvarka. Småtvätt fick inte hänga ute efter solen gått ned. Det var di så kvicka att ta in. Sjuk- dom och skit kunde fastna på kläderna. Silverring eller stål lades i det första bad- vattnet. Barnet skulle få framgång. Havande kvinna brukade inte bära barnet till dopet. Det var ett par andra som vidtalades. Strax före innan barnet fördes till dopet, tog mo- dern eller gudmodern tre eldbränder och for omkring barnet med. Då kom ingen trolldom åt barnet. I änden på lindan syddes en tolvskilling eller en ända av en vigselring och så fästes ett sil- verspänne under halsen på barnet. Det var / för att intet ont skulle kunna stjäla bort det el. komma och byta det till sig. Om pojke och flicka döptes samtidigt så döp- tes flickan först. Det var två - man och hustru - som for el. gick till dopet med barnet. De kallades "fadd- rar." Det fick inte vara något lyte på denna kvinna. Så fick hon hålla sig från att kas- ta vatten tills hon hade kommit hem och släppt barnet. Faddrarna hade som ett ansvar för barnet. Det fanns allt de som neka att bli fadder. Och det kunde ingen pocka dem. Vid barnsöl så skramla gästerna ihop peng- ar åt barnet. Barnet fick små gåvor Förfäderna uppkallades. Men inte efter sådan som burit sig något illa åt. Efterbörden brändes upp. Den fick inte kom- ma utom dörren. Kunde bli ont för kvinnan av det. / Ingen fick ta någon i hand förrän han hade varit vid spisen först och tagit i varmen. En gjorde ett tjåvande med händerna i spi- sen. Det var ifall att en hade något ont med sig. Kom en främling in togs mössan från honom, om han inte hade något att lösa igen hen- ne med. Om barnet var skrikigt kunde de hitta på att byta namn på det, för att di skulle förvilla ifall det var något ont väsen som inte ville ligga från det. Det mins jag nog på fle- ra ställen. De första tänderna som barnet fällde kastades på omen. Då sade man så här: "Mus, mus ge mig en bentand i stället för en guldtand." Om barnet diade över tre fastor så fick det ont för att lära sig läsa och fick svårt för att lära sig kunskap av alla slag. / Söndagsbarn blir ett lyckligt barn. Vi gamla sa denna ramsa, Och den är från de gamla. - "Måndagsbarn får fagert skinn, tisdagsbarn är glad i sin', onsdagsbarn är fött till ve, torsdagsbarn får mycket se, fredagsbarn är fött till kärlek och lycka, lördagsbarn skall mödorna trycka, söndagsbarn till stor kärlek och lycka." Innan hustrun hade "gått i körke", så fick hon inte gå från hemmet. Hon var oren. När hon var framme vid altaret fick hon inte vän- da sig mot vänster. Hon skulle vända sig åt höger - åt karlarna till. Vände hon sig åt vänster åt kvinnfolken till, så blev det olyc- ka för henne. Barnen fick till svar att de kommit från sko- gen, luften eller bergen.