Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsken ska vi stanna
Påsken vi ska stanna för vi inga pengar har
Påsk
Benämningar på de särskilda dagarna under dymmeln: 'Askemåndag, fettisdag, korvonsdag, skärtorsdag, långfre- dag och påskelördag'. Andagpåsk, trejedagpåsk. I den veckan gick det inte an att hugga ved, hyvla eller tälja med yx eller kniv, för om en ko eller annat kreatur kom å trampade på en sådan sticka, så blev det sjuk- dom för djuret. I den veckan skulle spinnrocken stå obegagnad. De gamla käringarna hade det så. På påskafton tog de en sticka å tog tjära på den å strök ett kors på lagårdsdörren. Påskkäringarna ville komma in å göra ont åt kreaturen den natten. Men om det blev ett kors på dörren så orkade de inte göra något ont. 'Påskkäringarna' for på påskkvällen. De for till Blåkulla, för de skulle till skam med lösen var påsknatt. Så kom de tillbaka innan solen gick upp på påskdagsmorgon. / Det var en käring som hade lagt traser i sängen för att gubben skulle tro att hon låg där. På påskkvällen brukade de å skjuta några skott, för att de skulle skrämma påskkäringarna. 'Påskäggen' åts på aftonen. Ingen särskild cermoni med dem. 'Påskbrev' gick de å kastade till varandra på påsk- kvällen.
Påsken
I min ungdom gjorde de upp 'påskeller' på Styggersåsen, å på andra bergknatter också. Brukade få fatt på en tjärtun- na å sätta i toppen på en stång å hissa i vädret. Stången stod i en 'rishög', för när tunnan hade brunnit upp så tän- des 'högen'. Mycket folk brukade komma till den elden. De hade mat å brännvin med sig å kalasade med varandra. Somliga sköt med bössor å andra i hål som de borrat i en sten. De skulle skrämma påskkäringarna med det- ta skjutande. 'Skärtorsdan' fick en inte hugga i skogen eller hemma. För om kreaturen kom å trampade på sådana 'kaser', så fick de ont i benen.
Påsk
På 'klockonsdan' i dymmelveckan skulle spinnrocken ställas bort, för om en spann lin, ull eller annat då, så spann en tåg (rep) åt påsk- käringarna. Skärtorsdagen fick en inte hugga ved eller tälja för sådana 'kaser' fördärvade kreaturen i benen. Långfredagen skulle en passa sig att gå upp i otta. Låg en länge fick en pesk. Då hämtades en 'nôppetors- buske' (törnbuske) å den som inte hade hunnit upp i tid, blev piskad med den. Det var i mors tid. De skulle känna hur det var att bli slagen med taggar. Långfredagen var en stor högtidsdag förr i världen. Då gick de svartklädda till kyrkan. Dagen firades i stillhet å ro. Gick inte till grannstugor den dagen, för en ville inte störa varandra. Påsklördagen var som en annan lördag. Fram efter / middagen började de skjuta 'påskskôtt'. På kvällen eldade de på bergen för att 'elle bort' påskkärngra. På middagen gjordes ett kors med tjära på ladu- gårdsdörren. På kvällen var det så brått att 'rän- ne' i stugorna med påskbrev. Gick inte in med dem utan kastade dem i gången eller hängde dem på låset. Mor sa' att solen dansade när hon gick upp på påskmorgonen.
Påsk.
Om påskkvällen sköt man duktigt för att inte "trollkäringar- na" skulle kunna komma i närheten av gården. En "trollkäring" kunde åka hela världen runt på en raka eller en kvast, sades det. Man fruktade dem mycket. Särskilt frukta- de man att de skulle göra djuren skada. Mången vågade inte att gå till ladugården på morgonen emedan man fruktade att komma i möte med en "trollpacka".
Påsk.
Före påskkvällen gjordes kors med tjära på fähusdörren och tjärkors på kor, kalvar och svin för att inte trollkä- ringarna skulle kunna låna dem eller skada dem. Somliga högg en yxa eller en kniv i tröskeln.
Påsk
Farmor kunde aldrig tåla att någon satt å spann ef- ter middagen på "dimmelonsdan". "Dä blir nôa ulöcke" sade hon. Hon ville att en skulle ta sig före an- dra arbeten som inte skramlade å bullrade. Inte gick det an att svarva eller mala på handkvarn.
Påsk
Påskkvällen (kvällen till påskdagen) tändes eldar på de höga bergen. Vi såg flera eldar runt omkring här. I "påskveka" bar pojkarna ihop en stor hög med ris å sto- ra stockar på berget. Den högen tändes på kvällen. Ju högre som "lôgen" å röken steg ju bättre var det. Ortens benämning på elden: påskell. I senare tid tog de sig före att tända tjärtunnor. Mycket folk vid el- darna. Från middag "dimmelonsda" var det slut på allt arbe- te. Då stannade alla kvarnar, å ingen fick hugga el. gör- ra liknande arbeten. Det mins jag från mitt barndoms- hem.
Påsk
De gamla sade, att det skulle vara farligt att spinna på skärtorsdagen. Så skulle det vara så tyst som möj- ligt den dagen. Onda makter höll inte fred eljest. Det var bäst att ta in allt smått som var flyttbart, för om påskkärringarna fick fatt i en "soplimme" eller annat, så kunde de ställa till olycka med det. På "långfrädag" så var det någon som smög sig upp å tog en vidja å sprang å slog de andra med. Det var "påskris". Det skulle påminna om Kristi lidande å död på korset. På påskafton så var det ett skjutande. Då skulle en ligga å skjuta för att påskkäringarna skulle bli skräm- da å inte komma in i "fjusa".
Påsk
Barfotaspringning förekom inte om påsk. Det var om "vâfferkväl" (kvällen till vårfrudagen). Namn på de särskilda dagarna under "dömmeln: "âskons- dan, skärtorsdan, långefrädan, påskelordan". Minns inga särskilda rätter för de dagarna. Om en högg ved "skärtorsdan" så blev kreaturen halta. De fick ont i benen eller klövarna om de trampade på en sticka som blivit den dagen. Under hela den veckan skulle det vara ganska stilla efter vad mor talade om. Det gick inte an att spinna eller ha något arbete för sig där redskapen gick runt. Trollen skulle bli svåra då. I påskveckan gjorde mor "påskemagen". Den skulle ätas påskdagen. På langfredagsmorgon hade de det bruket att de piskade/ varandra med törne. Det var mycket bortlagt i min barndom. Det var de som inte hunnit upp nog tidigt som fick "påskris". Det skulle vara för att påminna om Jesu pina och död. Långfredagen skulle en föra ett stilla liv, gå till kyrkan å betrakta Guds ord i hem- met. En fick inte så mycket som kamma sig den dagen. Ingen dans fick förkomma. För ungdomen blev det en lång dag. I "dömmelvecka" var påskkäringarna i kyrktornet å skrapade av kyrkklockorna. Det minns jag att mor ta- lade om. På påskkvällen klädde pojkar och jäntor ut sig till "påskkäringar". Då tog de trasiga kläder på sig å sota- de sig i ansiktet, så att ingen skulle känna igen dem. De gick inte in i någon stuga, men de hade ritat upp käringar å gubbar på papper, som de kastade in i stugorna eller hängde på dörrlåset. De smög sig till att göra detta, för de ville vara osedda. Jäntor- na tog karlkläder på sig å pojkarna kjol. Olika säll- skap sprang efter varandra å skulle ha tag i varandra./ Somliga låg ute på backarna å sköt "påskeskôtt". De skul- le skjuta påskkäringarna. I min ungdom var det väl in- te så mycken tro på dem, men de hade den seden att skjuta i alla fall. På de högsta bergen gjorde ungdomen upp "varme" (påsk- varme). Då skulle de elda bort påskkäringarna. En stor rishög å annan avfallsved hade burits ihop på ber- get. När det blev mörkt gick de upp på berget å tän- de eld på den. Folk från gårdarna som låg i när. heten kom upp på berget. Det var ju inte annat än att stå å se på när elden brann, så var det fullt göra att dra fram nytt bränsle å kasta på. Det nöd- vändigaste var att en skulle bränna en "tjärkvastel" Det blir ond lukt av tjäran. Den skulle inte påsk- käringarna tåla sades det. Fick de tjärlukt i näsan så blev de rädda å flydde. På kvällen gjorde en upp en liten eld i spisen i stu- gan av allt skräp som fanns, såsom gamla skosulor, trasor, horn o.d. för att det skulle bli "ond lukt" i skorstenen. Den skulle mota påskkäringarna./ Men en skulle vara värst rädd om "fjuse", så att de inte kom in å skämde "kröttra". För den skull lades en yxa på "fjuströskeln". Så gjordes ett tjärkors på dörren. På Åsbergen brukade de elda. Påskkäringarna kom tillbaka från Blåkulla på påsk- natten. Jag minns inte att vi åt påskägg. De hade så få höns den tiden.
Påsk
Till julen bakade fruntimren "snôppekaker". De bakades av siktat rågmjöl. Å de gömdes ända till "korv- måndag" å fläsktisdag, å då skulle de ätas upp.
Påsk
På skärtorsdagen gjorde de kors på kreaturen och på 'fjusdörren' för att det inte skulle komma något ont åt kreaturen. Det så jag det. Så såg jag att det satt kni- var över 'kröttra'. Om en kniv satt över kon, så skulle ingen dålig människa kunna ta mjölken från hen- ne. Fick inte berömma kreaturen. De blev 'skämda' å odugliga.
Påsk
I min barndom så trodde de fullt å fast på påskkäring- ar. De smög sig iväg på kvällen när andra hade lagt sig. Då for de direkt till kyrktornet å skavde av klockorna för de skulle ha 'klockskav' med sig till skam. Annars blev de inte mottagna. De tog bockar, tjurar, kattor, sop- kvastar å allt vad de kunde stjäla å smörjde de å red på. Vid en gård sköt de av en eller flera salvor för att skrämma påskkäringarna.