KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Mangskogs, Värmland 1933

Påsk

Berättare: Anders Persson (f. 1841)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Till julen bakade fruntimren "snôppekaker". De bakades av siktat rågmjöl. Å de gömdes ända till "korv- måndag" å fläsktisdag, å då skulle de ätas upp.

Socken Mangskogs
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Påsk

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Mangskogs, Värmland

Vattenväsen

En karl här från Tobyn åkte förbi Långmanstorp. När han kom till 'Svartetjärna' så fick han se ett naket frun- timmer, som satt ute i tjärnet på en sten. Hon kamma- de håret. Det var långt rött å blankt så att det sken i det . Rätt som det var blev hon borta, men så kom hon upp på stenen igen å satte sig å klappade händerna åt karlen. Se'n dök hon å blev borta. "Dä skulle vare sjö- råa".

1933 Läs sägen →
Mangskogs, Värmland

Vattenväsen

'Näcken' var vid kvarnarna. Han spelade där, när han var vid gott humör å ingen hade ofredat honom. När han in- te fick fred utan de väsnades å domderade i kvarnen, så gick han till vasshjulet å höll fast det så att kvar- nen stannade. Då kunde han hålla hjulet i flera da- gar å det var omöjligt att få kvarnen i gång. De som kunde med honom hade aldrig ont av honom. Ibland 'lötte' de kasta tobak å flera andra slag i vattnet annars fördärvade han för dem. Gubbarna brukade tala om att de hade offrat till Näcken, för att det inte skulle vara någon fara för dem.

1933 Läs sägen →
Mangskogs, Värmland

Vattenväsen

En gång hörde jag något undligt. Jag var öst på Åmotskogen å skulle meta. Far var med också. Vi gjorde upp eld. Vid tjärnet finns ett berg. Rätt som det var hör- des det som om den största fura hade fölle ned från ber- get på 'nolare' sidan tjärnet. Sedan skrattade det å klap- pade i händerna. Sedan så nappade det för oss en hel timmes tid så fort vi orkade dra upp. Men se'n blev det slut. Far påstod att det var 'sjöråa' som vi hade hört.

1933 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //