Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Jag har varken sett eller hört mara. Men jag vet det för att far hade en "markost" i stal- let för att inte mara skulle röra hästen.
Tideräkning
Det skall finnas fyra lyckodagar på året å det är den 25 januari, 9 och 10 februari och den 13 juni. Så räkna- de mor. Men det var många olycksdagar. Jag har kun- nat dem alla men nu har jag glömt många. Den 1, 2, 5, 6, 12, 13 och 20 januari var olycksdagar, den 11, 17 och 19 feb- ruari, den 1 och 19 mars, den 24 april, den 3 maj, den 18 november å 18 december. Det skulle inte gå an att ställa till bröllop, inte ha kalas, inte flytta, inte fara på resa någon av dessa dagar
Vårhalvåret
"Vâfferdagen" (25 mars). Den som passade på att tvät- ta vid den tiden fick ren å grann tvätt. 1 maj skulle en "dreck marg i bena", så då hade de gär- na brännvin hemma. Då bjöd gubbarna varandra. "Pergrinus" - på den dagen har de förr i tiden brukat skräm- ma bort vargarna. Folk gick åt skogen å tände eldar, sköt, skrek å ramlade, så att de hördes långt bort- över åsarna. Erik (16 maj). Om Erik ger ax så ger Olof kaka. Urbanus var den sista sådagen på våren.
Husdjur
Om inte 'koa' eller annat djur trivdes så skulle en gå till en granne å stjäla en brödbit el. annat å ge kon. Då skulle hon sluta att längta. Om ett djur fick 'vâsst i sä' så gned en sönder beck å filade litet silver å blandade i. Det knådades in i en degbit å gavs åt kon. Det skulle bilda sig en knopp på den vassa ändan då. Om 'mara' red en ko tog en 'marväxter' å band över henne. - Om en ko blev sjuk var det bra att gnida tungan med salt (eller 'kôppe' henne.
Tronshatten
I sjön Foxen finnes en kägelformad sten, som sticker upp ur vattnet. Den har formen av en hattkulle. Stenen har fått sitt namn derav att Kung Karl XII en gång har setat på den. Det var under kriget med Norge, som svenska hären var på mars mot norska gränsen. Det var på vintern så att den tog vägen över isen. När de då kommo dit till sundet så skulle de rasta och äta. Konungen själv satte sig då på stenen och åt mjölk ur ett fat. Rätt som han åt började det falla kulor i fatet. Norskarna hade då legat i bakhåll och sköto. Kung Karl lär då hava yttrat: "Nu kastar baggarne blåbär i mjölken."
Vårhalvåret
"Svartsöndagarna" var de tre första söndagarna efter påsk. Den första var för (bestämde väderleken för) ploganden (plògána, vårarbetet), den andra för slått- anden (höskörden) och den tredje för årvägen på hösten (höst- och vårsäd). (Årväg = skörd?, äring?) skår-anden (annan medd.) Ber. av fru Magn. Nilsson, Rammelåsen, Hensgård, f. 1865 i St. Kil. Om det är mildväder kyndelsmässodagen (så att det droppar från taken) blir det ett gott mjölkår. 40 martyrer: blir det frost den dagen, så blir det frost i 40 dygn därefter. Går de inte ut på våren, så kommer det på höstsidan, och då fryser årvägen bort. Fylliantius (= Fulgentius, 6 mars). Efter den dagen börjar det att bli liv i de övervintrande flugorna.
Hästar.
Man lade varma grötar omkring huvudet på häst, som hade kvarka. När en häst hade "reva", sökte man få fart på det som stoppat genom att rida eller köra hästen fort. "Mara" kunde ri hästar på natten. Det berättas, att någon band en lie på ryggen av en häst, som brukade ridas av maran. På det sättet fick han veta, att maran var ett kvinnfolk. (Maran kan även rida folk. Om någon blir var, att någon rides av maran, och ropar hans namn, måste maran släppa sitt offer.) Meddelaren känner till det som brukar kallas marflätor, men har själv inget namn på det. "Tagelhåra setter ihopa, så dä ä som ett hela rompa."
Trollgubben, maran, hästslakten.
Dä fanns en gôbbe här i trakten sôm kunne ställe te månge befängdheter för fôlk å trôlle. Släktingera te´n bor här än. Tjädrane å ôrrera kunne sette å spele för fullt å fôlk sköt på dôm, så att di stöp, men när di kom fram å skulle ta dôm va dä bare sopekoster. Di va rädde för´n alle mänsker. Dä kan vare fôlk sôm ä mare. Den ha di inte ont å ane än när di sôver, då lägger ho sej på dôm å kväver dôm. Den sôm slakta hästera för i vala här kalla di för "marbuse".
Djurs, växters och föremåls tal.
"Inga årning, Inga årning", sa katta när ho vart utkasta på jule- kväll. I mars skrika katterna till varandra: "Ska vi gå te Röa- ne te Röane, bär skaern, bär skaern?" Skogsduvan säger: "Hör du, du, ska du ätter sveg, gå på Bu-Nisches, gå på Bu-Nisches." "Goddag, min sköna, sa tuppen till höna, "goddag min vän, sa höna igen. Orren: Min fru sitter på gullstoln å spinner på gullrocken, sjôl ko- ker ho gröt å sjôl äter ho oppen. Rågen säger: "Gör mjukt unner mä, se brer jä sjôl på mä". Liestickan säger: "Dä hjälper litt, dä hjälper litt".
Johan Nilsson och Karl Magnus Jernberg
Johan Nilsson berättar för R.B. om ortens näringar, skogsbruket och dess metoder. R.B. frågar Johan Nilsson om olikheter i målen i Sillerud o. Silbodal, fiske (fiskslag, slomhåvande, gäddsorter, laxfiske, ljustring, långrev, fiskets betydelse m.m.) Johan Nilsson berättar ett par historier för R.B. J.N. berättar en rättegångshistoria för R.B.; redogör för bordbänken, sängtyper (inpass av E. Rönnfors), gå på dompen, stugdanser, spelmän, flyttiden (inpass av E. Rönnfors), smeden Huk. J.N. resonerar med E. Rönnfors om smeden Huk m.m. R.B. frågar Karl Magnus Jernberg om hans tidigare sysselsättningar; K.M.J. berättar om händeler på Karlstadsfärder, tomtgubbar (inpass av K.M.J.:s son), hämtning av folkond tjur, stångjärnsmedjan vid Karlsfors. K.M.J. berättar om Karlsfors bruk, handel och transporter, Nysätts och Årjängs marknad, Vegesack (inpass av E. Rönnfors), jordbruket på Karlsfors och dess metoder. - (K.M.J.:s son frågar ibland.) K.M.J. fortsätter att berätta om jordbruket på Karlsfors, uttag för de fattiga, jordbruksredskap, slåtter, skörd, sädesslagens användning, tröskning (inpass här och var av E. Rönnfors o.a. personer)
Maran
Ja' ha vôre ute för mara flere gånger. En gång töckte ja' att dä va en stor brun hund, som knôva mej på bröste. En gång va dä ett katt, som kom opp i sänga. Ja' slängde te denne, så han for långt bort över gôlve, Se'n geck ja' opp å skulle släppe ut den, men dä fanns inte varelse inne. En gång töckte ja' att dä va en stor häst. Ja' ble' så svett så svetten flöt å mej. Dä va som om disse djura ville ta live å mej. På sômme ställe hade di marbôsker hängene unner bjälkera i take för att di skulle bli fre- dade. I stalle va dä bra vanlit att di hade tockere 1) koster 2) hängane ôg. 1) Sådana 2)Kvastar.
Tomtar
Min måg Anton Persson, som den 14 mars i år köpte N. Höjden vid gränsen mot Sunnemo, men på grannsoknens ägor, har råkat illa ut för tomtarna där. De ha ej gjort någon direkt skada, men de bull- ra och öppna grindarna till svinkättarna. Det hjälper ej att han spikar igen grindarna med stora spikar, de stå öppna på morron när han kommer ut. Vid flera tillfällen har han följt småpysar- nas fotspår. De äro ca. 2 1/2 tum långa. Djuren visa stor oro så fort det börjar bli mörkt. Förr satt man ut snus och brännvin åt småfolket, för det tycker dom om, och det skall han göra. De komma då att lämna honom ifred. Han är inte ensam om tomtebesök, ty Manne i Björngården (i Sunnemo) har haft besök av dem i sin ladugård tre nätter å rad, där de ställt till litet ofog, men för- övrigt ha de ej gjort någon skada. -.- (Emanuel Nilsson i Björngården bekräftat detta, och meddelar, att det ej är första gången han haft besök av småfolk.)
Vårhalvåret
Som vädret är om trettonhelgen, sådant blir vädret när det skall skördas in på hösten. Och om det snör på tretton- dagen så blir det tretton snöyror. Snö på trettondagen och tjugondag Knut betyder sen vår och snörik vinter. Trettondag klätt gör jula slätt. Tjugnedag-Knut kör jula ut. Petter Katt kastar den heta stenen i vattnet. Sedan bär inte isen att gå på. Förti martyrer. Om det var sträng vinter då så skul- le det bli förti vinternätter. Halvliden mars så tog dagsmejan mycket på snön. Vafferda'n skulle vi ha våfflor. Vâfferkvällen sprang / vi trandans på sju gödselhögar. Tranan skulle inte plö- ja oss i fötterna. I april narrade vi varandra. Det var roligt om en kun- de narra någon riktigt. Det var skälmstycke som de gjorde varandra. En del blev så onda, om de blev narrade. April april din dumma sill, ja narrar min stôlle vart ja vill lät det, när någon hade orkat narra en. 1 maj fick vi ägg. Karlarna drack märg i benen, så att de skulle stå bi under andtiderna. Mars med sitt skägg lockar barn utom vägg, april med sin luva skrämmer barnen in i gruva. Om vårfrukvällen började de gå till sängs utan lyse.