Dä fanns en gôbbe här i trakten sôm kunne ställe te månge befängdheter för fôlk å trôlle. Släktingera te´n bor här än. Tjädrane å ôrrera kunne sette å spele för fullt å fôlk sköt på dôm, så att di stöp, men när di kom fram å skulle ta dôm va dä bare sopekoster. Di va rädde för´n alle mänsker. Dä kan vare fôlk sôm ä mare. Den ha di inte ont å ane än när di sôver, då lägger ho sej på dôm å kväver dôm. Den sôm slakta hästera för i vala här kalla di för "marbuse".
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
