Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen ville inte gå fram dit folk bodde, för de kunde inte vara ihop med sådana som var kristna. Di fanns i skogarna och bergen. Mamma tala om att det fanns troll och bergasmeder i bergen. Det lyste i bergen om nätterna. Alla berg voro fulla av troll. Men sedan kyr- kor och kristendom kom till trakten, kunde de inte vara kvar. Trollen bytte till sig små barn. De kunde inte ta barnet, om det var döpt. Trollen hade stora skatter. Di vaka över skatterna, så att ingen människa kun- de komma åt dem.
troll
Min faster var från Lindome. Hon talade om hur de lånade bröd av trollen, och trollen lånade av dem. Men det var kryp och insekter i trollens bröd. Trollen bakade i "Lillakyrkan". När en moster till pappa gick förbi såg hon trollgumman, och såg hur elden flamma- de. Och hon hörde trollgumman packade.
Troll.
Trollen bodde i bergklyftorna i Höråsen. På Holma ö fanns det också troll. Ett troll het Skotte. Han simmar på en stor, lång sten över Byasjön. Den stenen står nu i Öströö utmark. - Jag har hört tal om att de tog ett korn från trollen, och trollen kom efter dem, men de kom undan. - Trollen lånte ut sina stora kopparkärl, och sen skulle folket lämna nåt i kärlen, då de satte dem tillbaka. Men en gång bar de sig illa åt, drängen tömde ut gröten, som bonden lagt i kärlet, och gjorde sitt behov i det. Sen fick de aldrig låna mer av trollen.
Trollen
Förr i världen fanns troll, vilka bodde i bergen. Trollen ha emellertid blivit ihjälslagna av åskan, så att det numera icke finns några troll kvar. I Ljungbyberg i Ljungby socken, finns en gång in i berget, som ingen människa vågat gå in i. Häri skola en del troll ha haft sin bostad.
Troll
Trollen bodde i Mulabjärsbacken i Ålstorp, Ränneslövs socken. Under jul- natten stod backen på guldstätter, och då dansade trollen inne i backen. I Perstorp såg man inga troll utan talade endast om mulabjärstrollen.
Jättar och troll
Trollen i Virse Hatt brukade gömma grötaskeden för en gubbe i Virshult. Då han inte fann sin sked, så åt han inte, och så tog trollen maten.
troll och gastar
De var la troll förr i världen. De va troll i Tryssarsberga. När folk gick till julotte kom trolla ut me en kalk och ba en karl dricka. Di hade så brått med bakning inne i berget, så di kasta grisslorna. Han drack inte åv det, då hade trolla tatt honom. Bort i Kulla fanns det berg, där gastar var. Det kallte di för Gushava. Sådant det har åska slagit ihäl.
Troll
I ett berg i Enslövs socken så kallat Viersehatt, bodde för länge se- dan troll, som stod i gott förhållande till människorna som bodde i närheten. Det var brukligt när de hade slaktat i gårdarna att få låna en stor kopparkittel att koka i av trollen. En gång hade en bonde kit- teln och sände sin dräng dit med den. Han hade lagt dit lite av varje av slakten, för att trollen skulle få smaka. Men drängen åt upp smaket efter slakten och lämnade kitteln tom tillbaka. När han skulle gå fick han se trollens bakugn, och stack in näsan och sade: "Här luktar nybak- at bröd". Men från den dagen hade han ingen lukt. Det var straffet för han åt upp smaket för trollen.
Bjäran
Fler stycken hade mjölkhare. Haren var en riktig ha- re, som trollen hade förtrollat. Han skulle kunna mjölka och ge upp mjölk, som trollen hade nytta av. (Sic !)
Troll
Åskan har slagit ner i bergen och dödat trollen. Min styv- mors mor hade sett två bergtroll uppåt markerna en gång hon var ute och molka´(mjölkade); det var fruntimmer det ena och karl det andra. Eller var det skogsrå ? När de vände ryggen till, var de ihåliga som baketråg. Hon fick inte ont av det. Det är ett berg vid Tuvmösen bortanför Stallsås. Där har bott troll förr i världen. De gamle talade om ibland att de som gav dem något fick mer igen. De fick låna både ett och annat av trollen och hade inte ont av dem. Förr var det troll nere i Attorp, för där var en lycka, tal- te mamma om, som trollen alltid kom och skördade på, när där var säd. Så var det en dräng som la sej i försåt och skul- le se vem det var som skördade. Trollen kom och skördade och gjorde allting i ordning. Men se´n var det ett troll som sa: / "Plocka väl i skär å´strå, men den som ligger på råjna (renen) ska du skära å´böjna." (beben) Drängen upp och därifrån i en hast. Se´n kom aldrig trollen dit mer och skördade.
Troll.
Farfar kom hem en kväll och sa: "Jag hörde det ropade ur Ing- gärdsåsen : Man, man, be stora Tiva komma hem, för Lilla Tiva har bränt upp sej i elden !" När han sagt detta, blev det ett fasligt levande i rummet och ett troll hoppade ut genom fönstret, men det hade lämnat en säck kvar, och den var gjord av sulläder eller lädersulor. Trollet skulle tappat dricka i den säcken. Min farfar och min far hade sett den. Trollen i Inggärdsåsen var osams med trollen i en annan ås inte långt därifrån. Så hade trollen i Inggärdsåsen tagit in en brud i berget en gång, men henes brudgum var där och fick tag i henne, men trollen följde efter. Då ropade ett troll i den and- ra åsen: / "Man, man, rid inte vägen den hårde, utan åkern den bårde !" Då red han av vägen och över åkrarna till kyrkogården, och där rädda- de han sej och bruden med den ena hälften av hästen över kyrko- gårdsmuren, men trollen tog den andra hälften.
Troll och bortbytingar
I Sebardi, ett berg som kallas så, bor troll. Strax intill berget ligger en stuga och folket i denna har vid slakt och andra tillfällen brukat få låna kopparkittlar av trollen, men när sedan kopparskitteln efter användandet lämnades tillbaka till trollen, skulle de vara en bit "pölsa" eller fläsk i den som trollen skulle ha. Några skäggiga gubbar sutto bundna under bordet i stugan. De voro nöjda med att få sitta där på detta sätt. Det var bortbytningar. Sagesmannen, Edvard Svensson, kallas "trollgubben i Knäred" emedan han påstår sig kunna bota tandvärk, förgöra folk och kreatur m.m.
Trollhistoria.
I Vabränna eller Jerlövs hög som den också kallades bodde det fordomdags troll. En gång hade det varit bröllop i Veddige kyrka, och bruden hade guldkrona på sig. Brud som hade gulkrona på, skulle trollen ha rätlig het att röva. På hemvägen taga trollen i Vadbränne hög bruden Varje jul en natt stod högen där trollen bodde på guldpelare. Brudgummen blev lärd att då rida för att försöka återtaga bruden. När karlen kom dit såg han ljus lysa och det var stor fäst i högen. Han knackade på och begärde få något att dricka. Det fruntimmer som kom med drycken i en guldbägare var hans hustru. Innehållet i bägaren / tömde han ut, grep kvinnan och satte henne fram- för sig på hästen och flydde mot hemmet. Trollen började genast förfölja honom. Men så bodde det troll också i Kullagårds Ås, dessa voro ej goda vänner med de andra trollen Utom då de sågo hur nära det var att trollen skulle uppehinna den flyende så roapde de till honom: "Rid ej vägen den hårde, utan åkern den bålda". Med åkern den bålda menade de kyrkogården Karlen lät då hästen hoppa över kyrkogårdsmuren och trollen voro så nära honom att de togo bakre delan av hästen, men karlen hustrun och främre delen av hästen fälla inom kyrkogårds- muren och dit in kunde ej trollen komma. Guldbägaren karlen lyckats medtaga skänkte han sedan till Veddige kyrka. Den omarbetades till en nattvards kalk.