Ränneslövs, Halland
Spökeri
Hemma i Ränneslöv finns det en mosse, som
gränsar alldeles intill Våxtorp. Den kallas för Värstorpa mosse, och
där ska de ha lagt ner en lafogde på Vallen i Våxtorp. De hade
lagt ner honom levande och slagit en påle igenom honom. Han
hette Rasmusson, men de kallar honom för Pål Rasmus också.
I min barndom hörde vi ibland, att det skrek i luften, och då
trodde folk, att Rasmusson spökade. De sa, att "myringen
skrek".
Det finns en källa i Våxtorp vid Axelvolds gård, och
där har Pål Rasmusson blivit manad ner. En präst i Hass-
löv var ute och körde en natt, och då råkade han ut för
honom. Rätt som det var, så tydde (= förmådde, orkade) inte häs-
tarna dra, och då sa prästen till drängen, att han
skulle gå av och skruva ur det vänstra framhjulet
och så köra sen igen. När drängen hade gjort det, så
/
sprang det en svart hund bredvid och drog, och det var Pål
Rasmusson. När prästen kom hem, så var han inne efter
en bok, och så for han till Axelvold och manade ner
honom där. Källan ligger i Axelvolds trädgård, och de har
försökt att fylla igen den, men det är lögn, att det går.
Han ska få ta ett hanafjät vart år mot Våxtorps
kyrka, men vart skottår tar han ett steg tillbaka.
Det står en stor pil vid Menlösa gård, och i
den brukade Pål Rasmus ha sitt tillhåll. Så kom det en
husar ridande förbi en natt, och då skramlade det med
ett betsel uppe i pilen. "Hör du Pål Rasmus", sa husa-
ren, "ska vi ria skees fram te Våxtorpa kyrka?" Det
var Pål Rasmus med på, men de kom överens om att
husaren skulle få skjuta och ladda om så fort han
kunde hinna med på samma gång som han red,
och för vart skott skulle Pål Rasmus rida tillbaka
lika långt som skottet hördes. Husaren sköt och ladda-
de, och Pål Rasmus vände om, och han kunde inte ta
samme väg heller, för husaren höll sig inte på vägen
utan gav sig ut på åkrarna och tvärsöver fårorna, och
/
det kunde inte Rasmus. Så när husaren kom fram till byn, så
fick han ryggat in hästen på ett ställe och ropade åt dem,
att de skulle skjuta spjället. Och i detsamma var Pål Ras-
mus i skorstenen, men han var lite för sent, så de hann. An-
nars hade han fått husaren.
Medan han levde, så ville han haft ett fruntim-
mer, men när han inte fick henne, så brände han henne
levande. Det var vid en plats, de kallar Galgabacken, den ligger
mellan Vallasjöarna.
Sagesmannen använde som synes till en början
namnet Rasmusson, men sen blev han ivrigare och sa då Rasmus.
