Transkriberad uppteckning

I Vabränna eller Jerlövs hög som den också kallades bodde det fordomdags troll. En gång hade det varit bröllop i Veddige kyrka, och bruden hade guldkrona på sig. Brud som hade gulkrona på, skulle trollen ha rätlig het att röva. På hemvägen taga trollen i Vadbränne hög bruden Varje jul en natt stod högen där trollen bodde på guldpelare. Brudgummen blev lärd att då rida för att försöka återtaga bruden. När karlen kom dit såg han ljus lysa och det var stor fäst i högen. Han knackade på och begärde få något att dricka. Det fruntimmer som kom med drycken i en guldbägare var hans hustru. Innehållet i bägaren / tömde han ut, grep kvinnan och satte henne fram- för sig på hästen och flydde mot hemmet. Trollen började genast förfölja honom. Men så bodde det troll också i Kullagårds Ås, dessa voro ej goda vänner med de andra trollen Utom då de sågo hur nära det var att trollen skulle uppehinna den flyende så roapde de till honom: "Rid ej vägen den hårde, utan åkern den bålda". Med åkern den bålda menade de kyrkogården Karlen lät då hästen hoppa över kyrkogårdsmuren och trollen voro så nära honom att de togo bakre delan av hästen, men karlen hustrun och främre delen av hästen fälla inom kyrkogårds- muren och dit in kunde ej trollen komma. Guldbägaren karlen lyckats medtaga skänkte han sedan till Veddige kyrka. Den omarbetades till en nattvards kalk.