Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
Djävulen
En man söp oupphörligt hela julen. Trettondedagsafton kom han också berusad hem. Hustrun höll just på att ösa upp gröt ur grytan. Mannen sparkar helt brutalt till grötfatet så att den kokheta gröten kommer på hustruns händer. Hon gråter av smärta men förebrår honom inte för gärningen. Det griper mannen. På natten kan han inte sova emedan han ser en stor, svart hund med glödande ögon och lågande mun, stå med tassarna lagda på sängkanten stirrade på honom. Han väcker hustrun och frågar om hon ser något. Men det säger hon sig inte göra. Efter detta vågar ej mannen under hela den vintern släcka lampan och lägga sig. Han blir efter den tiden nykter och skötsam.
Julafton
Tappade de något under bordet om jul, så fick de inte ta upp det - det skulle de döda ha. Mat skulle stå på bordet julnatten - de döde skulle komma och äta. Det bodde en gumma till vårt. Hon släckte aldrig sitt ljus på julnatten. Vi sa: "Ska I inte släcka ert ljus, Kersti ?" "Nej, då kommer spöka´," svarade hon. Det var innan de gick till sin ottesång, som de döda kom hem. Julanek - det var de noga med att fåglarna skulle få lite mat. De satte den i ett träd. De var till skogen julaftons förmiddag, karlarna, och högg och foga´ hem bränne. Nej, de tröskade inte den dagen. Många hade tröskat färdigt till lusse. Julapytta var en trebening av halm, som de låg på ryg- / gen och skulle ta med fötterna och kasta. Julgran hade de alltid i småstugorna i min barndom, klädd med ljus och papper. De drog kävle och "viste pass" - då slog de varandra i rumpen med julapanska, som var av halm, de virat ihop. Vi hade var sin liten julahög med dövelkatter och brödka- kor i - de skulle vi inte få smaka på förrän till Knut. När far kom in med julhalmen, stannade han vid dör- ren och gjorde ett bugande och sa´: "Får jag stanna här i natt och ligga på denne halmen ?" Mor sa, att det fick han. Så ställde han ifrån sig kärven, och mor gav honom en sup. Sedan bredde han halmen före kvällsmaten. (Intet om barnens ringdans kring kärven). Till nyår sopade de ut den gamle halmen och bredde på ny. Lika- dant på trettonsdagsafton. Den fick ligga till Lilla jul- Kyn- delsmässa. - Vi barn låg i halmen julnatten till kloc- kan 5 på morron, då vi skulle gå till julottan. Julhal- men blev borttagen för så där en femtio år se´ n.
Intervju med Gustav Jonasson (f. 1882)
Intervju med toffelmakare Gustav Jonasson, född år 1882 i Eldsberga. Han kom som pojke till Hasslöv. Fadern är född i Småland, modern i Hishult. Inspelningen genomfördes 1959 i Hemmeslöv, Östra Karup, Skåne. Intervjun gjordes av Sten-Bertil Vide.
Julafton.
De skulle sätta mat till tomta´ i fukset, där korna stå. Maten skulle inte röjas av bordet jula-natt, för de döde skulle komma. Vet inget om spår i askan efter julbrasan. Julhalm hade vi till för 40 år sedan. Den skulle budas strax innan vi åt på afton, tel. 9 ungefär. Det gick åt tre eller fyra stuper; breddes över hela golvet. De brukade "dra kävle" och "ro till Tuschlann." Och smi söm: Lägga en stång över två sto- lar, se´ n satte sej en på var stol och la upp benen i kors på stången och så skulle de slå med var sinkäpp på stången; den ena handen fick de hålla upp. De räknade, vem som kunde slå de flesta slagen rätt. "Bjuda i kattos vaxsöl", "lura mus" och "mussla sko" gjorde de också under julen.
Tomtar
Tomtar sa de eller tuntabesa ! Aldrig hört benämningen goenisse. De släpade säd och foder och mjöl och allting. Det var två gård- bönder, som hade var sin ko som var alldeles lika. Så hade de gett tomten på det ena stället gröt utan sirap till jul en gång. Då blev han arg och slog ihjäl kon. Men sen fick han se att det var sirap i botten på skålen. Då bar han den döda kon till grannens la- gård och tog med sej grannens ko tillbaka. Då tomten var stark, fast han var liten. Skiftade gården ägare var det inte sagt att tomten fick bli kvar på gården. Blev han bortvisad, så släpade han ifrån den gården sedan, så de fick otur där. Har inte hört sägnen om tomtens nya kläder.
Vårhalvåret.
Beda skulle de släppa ut korna för första ången. På Karolina sådde de helst linet. Bönor sådde de tillia - "Korsmässe dag ska böna ha tre bla !" 1 maj - de hade gömt bröd från jul, som de åt då; det kallades vårstyrka - Det ar vanligt bröd av råg eller vete, siktat. Kristi Himmelfärdsdag var karlarna ute och letade efter räv- ungar. Den dagen skulle man också bada förste gången. 1 maj - skulle de ha supar - dricka märg i bena - och äta ägg. Nej, inte fläsk; det var löskokta ägg. Peter katt kastade den varme sten i sjön. Ingen bestämd dag, då man skulle börja gå till sängs utan att tända upp lyse. De första potaterna skulle tas upp om Larsmässe. Ej tal om att slåttern skulle sluta Brynolf.
Frieri och bröllop.
Orakel om den tillkommande. En torsdagsnatt tre torsdagar före jul kunde de få reda på, vem de skulle få till man. Jag och min syster, som är Ca- lifornien, var ute en torsdagsnatt; man skulle få höra något ljud från det stället, där han bodde. Jag hörde hunden skälla i Ljungslätt, där Olaus var hemma, och jag blev gift med Ola- us. Men min syster hörde inget, och hon blev aldrig gift. Julnatten gick däkerna tre gånger avigt kring sitt hus, så fick de se, vem de skulle få. Det skulle vara vid 12-tiden på natten. Midsommarnatten bakte de saltkakor. Det gjorde jag och en an- nan däka en gång. Jag åt inte upp min, men min kamrat åt sin, och på natten blev hon törst, och då kom en karl till henne med vatten. Hon talte om det för mej på morron, / och hon var så arger och sa, att den tar hon aldrig. Men det gick så lika väl, att hon gifte sej med honom.
Julseder
Barnen skulle ha var sin julhög, som fick stå orörd över hela julen. I högen skulle det finnas kakor av alla slagen bröd, som bakades till jul. Det blev vanligen tre kakor och så överst en "fyrhjuling". Den gjordes av den bästa degen och skulle helt och hållet flätas. Först gjorde man flätor runt omkring till själva ringen och sén två flätor, som lades över och kom att bilda de fyra ekrarna. Pappa tog in halmen i mörsningen. Den skulle bredas före kvällsmaten. Vi fick sova i halmen den första natten, men vi skulle alltid vara så tysta. På juldagens morgon skulle alla till kyrkan. Upp ifrån skogsbygden kom / de med långa tjärvedsträn, julabloss. När de kom fram till kyrkan, kastade de träna i en stor hög utanför kyrkan. Ifrån ottesången sprang de, för den som först kom hem, fick först inhöstat. Sén fick de ingenting göra på juldagen. Men som sagt till kyrkan skulle de. I skogsbygden var en, som inte sett juladá hemma på fyrti år. Han gick med natten och kom med natten. De har två mil till kyrkan. Annandagen skulle alla upp tidigt vid tre-tiden senast. I min barndom red de Staffan. De hade så granna utklädda hästar och kom 4 - 5 i sällskap. De skulle alltid bjudas på. De bruka gå och måka förr också, men det skulle ske i smyg. De hävde båsarna fulla med hö. / Nyårsnatt var ljus alltid tänt. Somliga gick runt huset för att se om det skulle bli tillökning eller om någon skulle dö under året. Sådant som vädret var nyårsnyet, sådant skulle det bli de två efterfäljande. Trettondedagen gick det stjärn- gossar omkring och sjöng på ställena, men jag minns inte alls vad de sjöng för något. De hade en så väldigt vacker stjärna.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss - Lilla jul. Man brukade gömma en kaka från julen och äta då. Vi skullom sitta vid julabord "lelle julafta" och ha kött och potater och annat ungefär som på julafton. Petter katt - se'n skulle isarna fort gå upp för han kastade stenen på isen. 40 martyrer - frost då = 40 frostanätter. Har aldrig hört talas om Gregorii drängar eller att tranan bär ljus i säng. Ej heller att Maria såpat i vattnet. Vallflöveda = vår- frudag. Regnade det Bönesöndag, fick de stora bönor det året. Har ej hört att bönan skulle tre blad vid Korsmäss. 1 maj - skulle man äta ägg och supa ju att få märg i benen. Peregrinus okänd Erik var hörfrödag. / Beda - då var kreaturen framfödda. Senast Bedadagen skulle de ut på bett. Kristi himmelfärdsdag skulle kvinnorna börja gå utärmade till kyrkan.
Vår - och hösthalvåret, jul.
Februari sa: "Om jag hade sådan makt som Torre, bror min, så skulle jag frysa kalv ur ko och gris ur so och käring fast ve ommvägg." Pålera skulle alltid rista sina blär, så blev det kallt. Erik och Karolina såddes linet. Göken skulle komma tredje maj. De fick inte spinna i fastan, då skulle spinnrocken ut. "Mars med sitt skägg lockar barnen under vägg. april med sitt skinn kör dem in". "Olsmässe krog." "Om det regnar på Kalle, så ska det växa gräs på ängen och vallen." / Om det droppar från taken bönesöndag, så blir det bra bönor. Julgrisen slaktade de inne i köket. Men i gamla tider fanns det många, som hade grisen inne jämt. Det första nyet efter jul var inget att rätta sig efter, men sedan blev det tre lika ny i rad.
Jul.
En kanske egendomlig sed förekom vid julen, men den var inte knuten vid någon bestämd dag. På julafton förekom den näppeligen. Då var det så mycket annat. Men under de följande dagarna hände det, att barnen tiggde mor sin, att hon skulle laga till lite kussamasa (###). Det var en dryck, som bestod av det starkaste julölet, i vilket lades en försvarlig dosis brunt pudersocker. Om barnen fingo sin vilja fram - och det finge de i regeln - så kröpo de med kussamasan in under det stora julbordet. Endast där kunde den kostbara drycken förtäras på rätt sätt. Där sutto de och pokulerade. Dryck- en var rätt stark, och pudersockret gjorde den förrä- disk, och det var inte ovanligt att småherrskapet kröp fram från sitt gömställe rätt så duktigt be- / rusade: de "kunne bli rent fulla". (Namnet kunde meddelerskan inte förklara. Inte heller varför festen skulle hållas under bordet.)
Hemmet
Det mesta brödet bakade vi av korn och råg tillsam- mans. Vi hade aldrig havrebröd hemma till vårt i Torpa. Det var mest korn med litet råg i. Vi kunde sikta det olika fint, för vi hade tre sorters såll: grovt, mellansåll och "sekten." För det mesta bakade vi runda kaker utan hål i som vi la på "staga" (stakar) på vinden. Andra gjorde hål i dem och hängde upp dem på stakar. Tunn- bröd bakte de inte på den tiden. Men limpor till julen i en del med sirap i. Aldrig surbröd här i trakten. Vi åte kål med bönor i, och det var så utmärkt. Det var att välla bönorna så att de blev lena och sén koka kål och slå bönorna i. Kålen kokte de på fläsk eller korv. Bönor - det var så många pyga på varje stjelk. Far tog ofta ärter och blanda i bönorna när han sådde.