Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle man ut o plocka "midsommarskost" av alla sorters blommor. Den gömde man sen, o om någon ko blev sjuk, fick kolik, så skulle man röka med den kosten, tända på o ha över ryggen på kon. Och om någon hade utslag, så skulle de ut o rulla dem i daggen på midsommar. Jag vet, att de gjort så här för inte så länge sen med en liten tös. Och hon blev ju bättre.
Midsommar kärleksvisa
Midsommar kärleksvisa
Midsommarvisa
Vi drager så glade till skogen den gröna på midsommar dagen min kärest å jeg
Midsommar
Vid midsommer då hade di majstång. Den klädde di så grann di kunde få'n va givet. Det var en bar stång med två kors, liksom di gamle julkorsen. Di kunde va en tio tolv meter höge. Lövhydder gjorde di också på midsommar, små stöver di kunde gå in i. Kyrkan bruka di klä mä löv. Och så gjorde di store slänggomser, en store axel tvärs över och två stänger. Di gunga så bedrövele, så det höll på och gå galet månge gånger.
Midsommar
På midsommar då klädde di ut gubbar med geddestabb, det var en sorts gräs, di klädde ut dom så di kunde inte syns. Det var bara karlpersoner. Och så skulle fruntimrena dansa med dom. Det skulle va en fem sex karlar, som var utklädda.
Tydor
Om något blivit bortstulet för någon, kan de utröna, vem som är tjuven på följande sätt: Tre torsdagskvällar å rad på förste nytt halvår ska de ställa sej där tre vägar, som går till kyrkan och på vilka lik färdats fram, korsa varandra. De ska stå där mitt i natten o ropa namnet på den eller de miss- tänkta. När de så träffar det rätta namnet på den skyldige, är han tvungen visa sej. Detta gick ju bäst efter midsom- mar.
Midsommar
De hade majstång här och var i gårdarna i min ungdom. Det är väl inte stort mer än sex år sedan de hade majstång på Holmen. Det är den sista jag vet här i socknen. Stången kläddes med löv. Man tog det löv som fanns på närmaste håll. Björklöv och asplöv användes. Även rönnlöv. Man band ihop en lång slinga av löv, så surrade man den runt stången, i spiral från rot till topp. I top- pen fäste man en kvast av löv och blommor. På korsarmarna hängde man stora kransar - en på var armen - av löv och blommor. Gula o. andra färgrika pappersremsor hängdes i kransar- na. - Stången restes på en plan där man kunde dansa. Den restes på midsommarafton. / Ungdomen i byn reste den. Sedan blev det dans och lekar kring stången. Ungdom från flera byar lockades dit. På midsommarafton klädde man med löv inne i stugan. Man satte lövkvistar (asp) här och var. Utanför farstun sattes björkar. Vilda blom- mor tog man in och satte i vatten. Det löv som man hade haft inne om midsommar gav man åt kreaturen. De skulle mjölka så bra av det. Det fick sitta kvar en åtta fjor- ton dagar efter midsommar.
Midsommar
Vid Gustavsfors hade de majstång i mina pojkår. Någon annan majstång mins jag inte till. Den var lång som en flaggstång och vevad med löv nedifrån och upp till toppen. Så var det 'armar' på den och på de armarna hang det kransar av löv. I toppen vill jag minnas att det var en kvast med löv. Den stod nästan vid herr- gården. Det var för brukets folk, men många andra sam- lades också dit för att få dansa på midsommarnatten. Ty det var mest dans vid den. När de hade hissat den, så hurrade de så mycket de orkade, och skrek, för då hade den riktiga midsommaren kommit. Den togs ned veckan efter midsommar. Man bröt ekkvistar och tog in i stugan och prydde väggar och tak med. Så satte de löv efter fönstren. Blommor plockades ute på ängarna och sattes in. Det / räknades inte som midsommar förr än man hade stö- kat undan med allt detta på midsommarafton. Flickorna gick ut i smyg midsommarnatten och plocka- de blommor på ängarna, som de lade under sänghalm och sov på. Då skulle de drömma sig till den de skulle få till man. De hade 'svängbusser' (husser? kusser?) i gårdarna, men min 'bussade' in- te särskilt mycket på midsommarkvällen. De 'drog dagg' på midsommarnatten. Den daggen skulle bota för blindhet. Den blinde skulle tvätta ansiktet med den daggen. Men den skulle vara bra för alla att tvät- ta sig i. Far talade också om att de drog dagg på annan åker för att ta kraften åt sina egna djur.
Midsommar
Den gamla platsen för ungdomens festligheter har varit Sponhögen å gården Sparsnäs. Dit hade de gått på påskkvällen och tänt påskbrasa och dit hade de gått på midsommarkvällen. Knappt någon annan stans i socknen har de rest "majstång". Tre gånger var jag med och reste majstången där i min ungdom. Under hela min levnadstid har det varit dansbana där. Ja numera är ju danserna flyttade till Skyttepaviljongen i Nolby. En hel hop hjälptes åt att kläda stången. Det var dräng- ar och pigor bondflickor och bondpojkar i gemen. Det rådde ingen skillnad den tiden. Det var en vanlig slät stång. Inga kvistar lämna- des kvar. Intet särskilt träslag. Stången kläddes med löv och blommor. Kransar på korset. / Alla sorters löv man kunde få fatt på användes. Och övervägande björk och blommor plockades på åkrar- na och skogsbackarna. Ingen särskild betydelse med blommorna. Stången var virad i spiral med löv. Äggskal eller dylikt förekom inte. Men hela band av färgat papper hängdes i kransarna och utmed stång- en. Det var gult, blått, grönt och vitt papper. En löv- ruska i toppen. En bit nedanför toppen spikades ett kors som kläddes lik stången. Och under det kor- set hängdes kransar. En stor krans i mitten och ett par på vardera sidan om den. Inga särskilda bruk vid resandet och inte heller vid fällandet. Hon brukade visst få stå kvar hela året eller till nästa midsommar. Resandet sköttes av de som kommit tillstädes. Den fästes i marken. man grävde en grop och satte ned den i. Invid stången på ett upphöjt skrank satt spelemännen. Man dansade på dansbanan men lekte kring stången. Den folkliga benämningen på majstången i orten: / 'Majstång'. Annat namn inte känt. I övrigt firades midsommar med att man klädde stugan med löv, satte lövruskor utanför vid trap- pen, tog in blommor. På midsommarnatten skulle man gå på andras åk- rar och ta daggen i ett lakan. Daggen skulle man ge åt kreaturen för att de skulle bli tjocka och feta.
Midsommar
Jag minns inte att berätta om någon "majstång" med de bru- kade kläda sådan på herrgårdarna på midsommarafton. Se- dan var "herrgådslaget" och flera till vid herrgården och dan- sade på kvällen och natten. Den folkliga benämningen på orten på majstången: "Majstång". Vi annan tid på året än midsommar restes den inte. "Lövhydda" brukade de allt resa på planen vid stugan. Den gjordes såpass att några personer kunde sitta inne i den och dricka kaffe. De byggdes fyrkantiga el. nästan runda. Björkarna sattes ned i hål i marken. Tak gjordes sällan. Björkarna närmast ingången böjdes ihop med topparna till en båge. Hyddan kallades också för "lövsal". Stugan kläddes inuti med löv. I den öppna spisen sattes en lövbuske, på golvet ströddes asplöv och så / tog en in asplövskvistar och satte under bjälkarna i taket och bort efter muren i springorna. Det var som en "lövsal" inne också. Å blommor plockades i dikena å bands ihop till buketter å sattes in. Det var "mid- sommarblomster", prästkragar, blåklint och alla slags vack- ra vilda blommor, som en kunde få tag i. Vid ingången sattes björkar.
Skörden
Förr i världen fick de gå å "finte å slå" över axet i my- rar, skogar och backar, för att de skulle få ihopa litet hö. Det var mest "skrabbslått". Så brukade de börja slåttern omkr. 14 dagar efter midsommar å så var den slut fram ef- ter "persevecka". Men de hade brått, för de ville ha någon dag mellan slåtterns avslutande och skärandet av rågen. Rågen och all slags säd har skurits med lie i min tid. Skära använde de att skära "kasrôgen" med för de kun- de inte komma intill stubbara så väl med lie som med skäran. Det minns jag. Det var inte noga med vem som slog eller skar de sista stråna. Men då tog de harn. Det var bara ett prat de hade, å de menade att det inte fanns något mer att skära det året. När skörden var inbärgad, så hade de ett litet "löktekalas". / En stadig gröt kokades den kvällen å så fick en större "smörhôle" i den än vanligt. På herrgårdarna brukade de allt ha ett riktigt skördekalas, så att både torpare å statare, drängar och pigor var bjudna. Då fick de fäg- nad. Det var både mat och brännvin å så fick de dan- sa till långt fram på natten. Men det har varit en fattig bygd här, så en har inte haft så mycket att ka- lasa med.
Midsommar
Om midsommarafton skulle de koke drömgröt. Dä ha ja vart mä om flere gånger. På natta skulle då fästemöa, el. om dä va' töser som koka drömgröt, fästeman, komma te dom. Drömgröten skulle göras av 3 skedar vatten 3 skedar mjöl å 3 skedar salt. När gröten va' kokt skulle ve sätte oss på dörrtrös- kel å hålla i skea alle tre. Engen feck seja nå't varken när gröten gjordes i ord- ning eller när en åt. Dä va' ente gott å hålle sej för skratt.
Midsommar
Där de hade 'mesômmervake' brukade de ha 'majstång'. Men det var sällsynt med majstång. - De klädde en stång med löv. Uppemot toppen ett kors, som också var klätt med löv. På midsommarafton tog vi in löv, ek- och asklöv och sat- te här och där i taket och efter väggarna. Golvet risa- des med hackat granris. Så plockade vi en 'blomkvast' av vilda blommor och satte på bordet. På sina ställen gjorde de 'lövsalar.'