Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Påsk
'Påskekäringar' talade de mycket om. Det var en pojk från Kråkefors, som var ute en påskekväll och då hade han fått se en hel svärm med 'påskekäringar'. Han såg hur det blänk- te i kaffekokarna. De for till 'Blåkulla'. De stal bort kreatur i lagårdarna. För den skull målade hus- bonden ett tjärkors på lagårdsdörren påskafton. Där de ville göra det riktigt, målade de kors på korna.
Påsk
På påskkvällen eldade de stora eldar på bergen ('påskvarme'). Jag var med någon gång jag med. Och det eldades för att mota bort påskkäringarna. På ett högt berg vid Reva ha de brukat elda. Det eldades inte annat än ris och torrved. Ingen särskild uppläggning av elden. Tjärkors på fähusdörren för att inte påskkäringarna skul- le kunna komma in och klippa fåren i huvudet. På lördagsmiddagen började de skjuta. På 'skärtorsdagen' fick man inte tälja eller hugga.
Påsk
I 'fastevecka' (första veckan i fastan) var det så noga, för då skulle det vara viss mat varje dag. Veckan började med 'köttsöndan' och då skulle det vara kött den dagen till alla målen, så kom 'kôrvemåndan' och då skulle det vara korv och på 'fläsketisdan' fläsk; 'stomponsdan' skulle det vara 'stompar' eller limpa och 'kaketorsdan' kaka och på 'ostefrädan' ost och 'smörlördan' smör. Långfredag fick de, som låg längst, 'långfrädagsstryk'. Då skulle de ha stryk så det kändes och fick det ock- så ibland så det sved. Det skulle vara för att Fräl- saren led den dagen. På påskkvällen fick vi påskägg. Mor kokade ett par åt oss var. Den kvällen eldade de på bergen. Det var att repa ihop en stor rishög på det högsta bärget och tända eld på den. Eller de satte upp en tom tjärtun- na / på en lång stång och tände eld på den. Så sköt de vid eldarna. Somliga roade sig med att skjuta 'kôlsmäller' (la- de ett kol på spatt (?) eller litet vatten och slog en sten på det). Så kom utklädda 'påskkäringar' och 'påskgubbar' och hälsade på vid elden. De voro så bedrövligt us- ligt klädda och sotade i ansiktet. Flickorna hade klätt sig till karlar och och pojkarna till fruntimmer. De ha- de var sin gamla 'soplimme' (kvast) med sig och en gammal kokare. Så levde de pajas med de andra omkr. elden. Åt alla håll man såg lyste 'påskevarmer'. 'Påskekäringarna' kom och klippte fåren om påsk. Endera klippte de dem i huvudet eller också fläckar på bo- gen. Vad de ville med det vet jag inte, men för att de inte skulle ta sig in i fähuset sattes ett tjärkors på dörren. De trodde, att 'den onde' var i påskkäringarna å han och hans anhang kunde inte göra något vid det man ha- de korset på.
Påsk
I min tid har det inte, med undantag för någon enda, förekom- mit att man tjärat ett kors på fähusdörren påskafton. Men jag mins många gamla fähusdörrar, stalldörrar och dörrar till andra uthus, som voro 'fulllklôttrade' med små tjärkors. De sista som något trodde på påskkäringar och annat otyg var borta i Hökenäs och i Kasa.
Påsk
Under 'domlevecka' (dymmelveckan) fick man inte fö- ra något bullersamt arbete. Det skulle vara fred. Mor- mor var noga med det. Och spinnrocken flyttades bort, när den veckan inträdde, för det gick inte an att spin- na. Benämningar på dagarna i dymmelveckan: 'Köttsondag, kor- vemåndag, fläsketisdag, stomponsdag - då skulle man äta upp 'stompane', som förvarats från julen - kaketors- dag, ostefredag och smörlördag. Namn på dagarna under påsken: påskdagen, andagpåsk, trejedagpåsk. De brukade ta in kvistar av sälg och sätta i vatten. Blom- met på sälgen kallades palmer. Ville gärna ha fatt på sådana till 'palmsöndag'. På 'skärtorsdag' gick det inte an att hugga eller tälja, så att det blev 'kaser' på backarna. Om en ko trampa- de / på en sådan, så fick hon ont i klövarna och benen. Hon kun- de lätt bryta benen av sig, när hon släpptes ut på våren. 'Jag kan tro att hon trampat på en torsdagskas", kunde de säga, om hon gjorde sig illa på backarna. På långfredag skämtade de med varandra och gav varandra 'lång- fredagsris'. Det skulle påminna om Kristi pina. De som först kom ur sängen, piskad de andra med ris. De där 'risbastur- na' kunde bli ganska grundliga ibland, så att de rent av kom ovänskap och ont av. På påskafton for 'påskkäringarna' till Hin Onde. De stal en kalv, får eller ko hos någon och for iväg på. De smörj- de föremålet med något som de hade i ett horn. Det kallades 'påskesmörje'. Tjärkors smörjdes på fähusdörrarna för att inte kä- ringarna skulle ta sig in i fähuset. Det modet var bortlagt i min tid. Men morfar tala om det. Stål la- des över eller under dörren. Jag var med oc sköt 'påskesmäller'. På min tid har tron på 'påskekäringer' inte varit så stor, men vi hade för oss, att vi skulle skjuta upp i luften och / skrämma dem. Men det var bäst att skjuta löst å inte ladda med kula eller hagel, för det kunde hända att en käring träffades och då blev man olycklig. På påskkvällen tändes 'påskvarme' på höjderna, så att det skulle lysa långt. Många unga träffades vid elden. Så var det vanligt att vi ritade påskbrev och sprang och hängde upp på lagårdsdörrarna.
Midsommar
Vid Gustavsfors hade de majstång i mina pojkår. Någon annan majstång mins jag inte till. Den var lång som en flaggstång och vevad med löv nedifrån och upp till toppen. Så var det 'armar' på den och på de armarna hang det kransar av löv. I toppen vill jag minnas att det var en kvast med löv. Den stod nästan vid herr- gården. Det var för brukets folk, men många andra sam- lades också dit för att få dansa på midsommarnatten. Ty det var mest dans vid den. När de hade hissat den, så hurrade de så mycket de orkade, och skrek, för då hade den riktiga midsommaren kommit. Den togs ned veckan efter midsommar. Man bröt ekkvistar och tog in i stugan och prydde väggar och tak med. Så satte de löv efter fönstren. Blommor plockades ute på ängarna och sattes in. Det / räknades inte som midsommar förr än man hade stö- kat undan med allt detta på midsommarafton. Flickorna gick ut i smyg midsommarnatten och plocka- de blommor på ängarna, som de lade under sänghalm och sov på. Då skulle de drömma sig till den de skulle få till man. De hade 'svängbusser' (husser? kusser?) i gårdarna, men min 'bussade' in- te särskilt mycket på midsommarkvällen. De 'drog dagg' på midsommarnatten. Den daggen skulle bota för blindhet. Den blinde skulle tvätta ansiktet med den daggen. Men den skulle vara bra för alla att tvät- ta sig i. Far talade också om att de drog dagg på annan åker för att ta kraften åt sina egna djur.
Midsommar
Där de hade 'mesômmervake' brukade de ha 'majstång'. Men det var sällsynt med majstång. - De klädde en stång med löv. Uppemot toppen ett kors, som också var klätt med löv. På midsommarafton tog vi in löv, ek- och asklöv och sat- te här och där i taket och efter väggarna. Golvet risa- des med hackat granris. Så plockade vi en 'blomkvast' av vilda blommor och satte på bordet. På sina ställen gjorde de 'lövsalar.'
1 maj
1 maj drack vi 'märgen i bena' i forna tider. Och då skul- le vi äta av julosten. Mor hade gömt ett stycke av den. Å jag mins vad vi väntade att få smaka på den. Där stu- gorna lågo nära varandra, bjöd grannarna varandra på fäg- nad den dagen. Det var så högtidligt. Det var för att de skulle få hälsa och styrka i kroppen.
Vårhalvåret
'Vafferkväl' (kvällen före Marie bebadelsedag) "sprang man trana'. Det var bäst, om det var snö på marken. Och barfoten skulle man vara hur kallt det än var. Man sprang runt stugan några varv eller till närmaste grannstuga. Benämning: 'Springe trana'. Det var bra för fötterna. För de skulle inte spricka sönder under sommaren. De brukade sjunga en stump under det de sprang. Så här sjöng de: "Trana plöjer, å pipen sår, i år ska' dä bli ett gott kornår, å dä ska vare i femtan år."
Vårhalvåret
Om 'vâfferkvällen' (kvällen till Vårfrudagen) 'sprang vi trana'. Det var så noga med det, menade de gamle. För 'sprang vi inte trana, så kom hon och gjorde en illa i fötterna på sommaren. Vi skulle springa till nästa stuga, om det in- te var för långt. Så skulle vi vara 'barfotnes'. Jag mins, att de skrämde oss barn för tranan, så vi voro förfärligt rädda för henne.
Hösthalvåret
Den 10 augusti eller Larsmässa skulle man äta en slags soppa, som var lagad av allt slag man hade skör- dat under året. Den soppan kallades 'Larsmessoppa'. Det hölls före, att det skulle vara kraft i den soppan. Så tyck- te man, att man ville hedra de gåvor man fått, ingen nämnd och ingen glömd.
Vårarbete
Så fort de började så om våren, skulle det vara ka- las, precis samma dag som sådden började. Då sådde de litet på förmiddan och kalasade på eftermiddan. De kalasade på 'såkakan' då. Man skulle inte så ärter när det blåste 'nola'. Sådde man då, så kokade inte ärterna i grytan. Somliga läste 'fader vår' över såkorgen, innan de kas- tade de första kornen. Det var för att de skulle få bra gröda.