Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
Jag mins, att den kaka som låg underst i "julhern" gömdes till påsk. Jag kan inte minnas vem dag hon åts, men en fick inte ta till henne förrän påsken var inne. Så var det i mitt hem. Men jag vet allt att det fanns de som inte behöll kakan längre än till den dag de bör- jade att så. Då delades den mellan karlarna och dra- garen.
Häxor och trollkarlar
En trollpacka i Tådås bar mat till sin man vid slåtteröl pigan tittade på maten var groddor och hästlort mannen kunde då äfven se det. Samma trollpacka miste en ko grät deröfver hennes nisse gick då till Säby stal en ko der till hen- ne. Ett ställe mistes en ko hvar påsk drängen der vaktade ut henne läste ut henne drängen blef mållös en lång tid, hväste som en gås fick höra en häxa 7 kyrksocknar derifrån många döttrar gumman sjuk hon frisk o. han sitt mål igen men icke tala om det för någon kristen menniska talade om det för en grafsten föll på knä röjdes pigan med ej inskrifven. Dräng- en sårade (?) henne i fähusdörren deraf sjukdom (Begrip detta! Ej redigerat av Wilhelm Cederschiöld).
Dymmelveckan. Blåkullafärd
Dymmelveckans dagar var: Svarte måndag, Vite tisdag, Aske-onsdag, Skär-torsdag, Lång-fredag, Påske-lördag. De dagar, som föregick lidandesdagen, betraktades alltid som centrum för oväder. - Alla spinnrockar uttogos lördagen före dym- leveckans inträde. Bakning och rengöring skulle under den- na vecka. Om påskafton sköt så många som hade pistol och gevär skott efter troll och deras biträde påskkäringarna, som då var på fest hos Hin onde. De reste skärtorsdag natt och kom tillbaka på påskafton om kvällen eller på natten. Då möttes de som sagt av gevärssalvor. Blev de sårade, damp de ner som krymplingar. En del klarade sig för skotten och kom hem och skötte sina jordiska sysslor till nästa påsk. En del återvände, skrämda av skotten, tillbaka till Blåkulla igen. Under hela fastlagstiden var det förbjudet att an- / ordna nöjestillställningar av något slag. Fastlagstiden var slut om påskafton. Den dagens morgon lossade man ett skott upp genom skorstenen för att fördriva trollpackor från hemmet. - Långfredagen och påskdagen besöktes kyrkan. Särskilt långfredagen var en stillhetens dag. Då övades läsning av både ung och gammal. Evangeliet och Akten lästes högt och tydligt av var familjemedlem för sig. - Till frukost åt man under påsken smörkaka och bryn- ost. Middagen bestod av mjölgröt med smör, socker och kanel. På morgonen och på eftermiddagen vankades kaffe med dopp. Som kvällsmål förekom potatis och kött samt efteråt mjölk. Ingen slakt förekom vid denna tid. Men man börja- de nu äta av spikfläsket, som upptagits i mars och hängts på spikar. Det slaktades på en medelstor gård före jul två stora svin, vilket gör fyra stora skinkor och fyra mittstycken. Bogarna är ärtefläsk. Till samma ändamål användes skin- kornas ben. De två mittstyckena gick åt till stekning från jul till midsommar. - Fårlåret och koköttet torkades i svag ugnsvärme. Denna konserveringsmetod användes för att köttet inte skulle bli för hårt. Fårköttet äts som skinka 'speket'.
Häxan i Tådås
De va Mårtens hustru, hu bodde på Trappan. De va bra länge sen för att mi pappa, hanses farfar, han hette Olof å han hade släppt ut sine får. De va e påsk. Iblant dom hade han en bagge, å den va bortkommen under natten. Å då fåra kom hem, så va baggen borta. Olof bodde i Hålan under Tådås. Så kom hu (Mårtens hustru) å hälsa på farfarn, å så förebrådde hon honom, att han mistat sin bagge. Så säger han de: "Ja, den har hunnarna väl rivit ihjäl." – "Nja, han nog änna' te så långt" sa hu. "Hu ved du de?" sa han. "Jo, han går nere i Bräcka." "Gör han de?" sa han. "När har du sett honom?" – "I da". Olof gick dit å fann baggen. Han va förtrollat, huvudet sto bakut å hornen framåt. Hu hadde haft den på natta å ritt på den då ve påsk. Gubben visste hu va trollpacka. Han tar baggen å bär hem han. Kastar den över axlarna. Tänkte: "Ja ska bode dej." Så tog han en kniv å skar halsen av baggen, tog huvudet av baggen å gick in å slog käringen i ansiktet å banka kring henne så ho blev blodi i hele ansiktet. "Här ska du få, di trollpacka, de e du som har haft baggen å ridit på i natt å fördärvat ham. Å ja ska hjälpe dej ifrå de där eländet." Hu teg å ga sej å. Å efter den dan hadde hu inga makt mer. De talte pappa om.
Påsk med fastlagen
Fastlagsris förekom inte i Hjärtum. - Skogsarbete försiggick mellan nyår och påsk. I början av dymleveckan kördes det all- tid hem fina granriskvistar från skogen. Dessa kvistar lades i form av en matta utanför dörrarna om påskafton. Detta var också en påminnelse om att nu skulle det komma en ny tid efter snödrivornas försvinnande. - Om påskafton åt man smör, bröd, tre ägg var samt ris- gröt med smörhåla. Påskdagsmorgonen bjöds det på kaffe och dopp. Till frukost bjöds på kött och fläsk samt smör och bröd. Middags- målet bestod av uppkokt mjölk och gröt samt potatis och lång- fisk. samt kvällsmålet av mjölk smör, bröd och kött. Annan- dagen fick man åter risgröt med smörhåla. - Äggen målades i olika färger, innan de kokades. Ibland skrev man också verser på dem. - Solen troddes ej dansa påskdagens morgon, utan det var Kristi Himmelsfärdsdag.
påsk
Här eldade de om påsk, inte om midsommar. Nu får de inte lov att elda. De köpte en tjärtunna och stoppade lite halm i den, och så tände de på. En del hade bara halm eller enar att elda med. De stod där vid elden och pratade, och en del sjöng ett grand. Om de fick lov så kunde de gå ner nånstans och dansa. Ibland gick pojkarna och bad om påskägg. Det var ett par som gick, och de fick väl behålla äggen. Dagarna i dymmelveckan kallas: svarte mån- dag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskelördag. Om långfredag skulle de göra det värsta arbete de kunde hitta på, har jag hört. Men det var inte här, utan det var nån som sa det. De skrämde oss med påskkärringarna, när vi / var små. Jag tror, att det var påskafton de skulle fara till Blåkulla. Blåkulla ligger bort emot Marstrand. Påskdan om morron åt de påskäggen. De sa: "I ska stå upp nu pojkar, för nu har allt sola dansat."
Trettondagen
Stjärngossarna gick omkring och sjöng: "Goder afton, så många här finns, husbönder, matmödrar vare glade till sinns! Vi önska Eder alla en fröjdefull jul!" De gick omkring i stora höga hattar, som var vita och hade vita skjortor på sig med ett rött bälte. Fyra vita män kom i samma vita skjortor men med fler stjärnor på, för de skulle vara finare än stjärn- gossarna. En av stjärngossarna stod och vände stjärnan, som de hade med sig. Och en var bock med långt skägg. När de andra sjöng: "Bocken stånder opp och rister sitt skägg och slår sine horn i var femtonde vägg", steg bocken fram, han hade stått gömd förut. Bocken låg på knä och slog med en klubba och då fick man skynda sig undan. - De kun- de gå omkring hela aftonen för det var många hus att gå i. Pojkarna fick pengar i gårdarna och det sparade de för att ha till påskkalas på andag påsk. Då fick töserna också vara med.
Hemsysslor (bak)
Före jul var det bak i ett par dar, för brödet skulle räcka från jul till påsk. Det dröjde inte länge, förrän brö- det var så hårt att en måste blöta det. Vete förekom aldrig då, det var råg å korn å havre. Skrivkaka, den var av råg. Vörtkaka (vortkaga) innan de satt jäl (jäst) på juldrickan, tog de en slank utav den å knåda i den degen. Tunnbröd, det var fali gott. Det var så tunt som papper. Det var utav havre å korn, lite av vart. Det var ojäla (o- jäst). Det baka en hele tunner fulla. Se, i tunna torka det inte så fort utan höll sej fuktigt. Det godaste en kunde få, det var å ta en bressling (småsill) å rulla i sådant tunnbröd å äta. (Det var medan brödet var färskt.) Smör an- vände en sällan då. Bresslingen hade de mycket förr i små tunnor, / den var då spicken. Sådan god sill kan en aldrig får nu för tiden. Kavring: efter kliet, rågkli. Efter slakten fick vi barn hjälpa till å göra ren alla inälvor, tarmar å så. Sedan hackades tarmarna å magen, smått å fint, så stuva vi opp detta i en panna å åt. När grisen va slaktad, kogades pölsa. Det skulle var korngryn till den, å dom malde vi på handkvarn.
Häxor
Trollpacka i Tådås. Hon hade sin man på slåtter ett stycke hemifrån. Sa till pigan: Här är en korg. Nu ska du bära mat till far, men får du inte se på'n. Men pigan kunde inte hålla sig utan tittade på maten. Det var grodor och hästeskit. Då hon hade tittat på det, såg far också vad det var. Det var för att hon hade tittat på det. Samma trollpacka hade en gång en ko, som dog. Det grät hon över. Hennes nisse tröstade henne. Jag ska ge dej en annan ko. Han gick över Säby Kile till Säby och stal en ko och la den döda kon i båset i stället. På ett ställe miste de en ko var påsk. En dräng ställde sig i fähusdörren. Då hörde han som ett susande. Högg med kniven och sårade trollpackan, så hon gav sej iväg. Men efter den dagen blev drängen hes och väste som en gås. En lång tid därefter / fick han höra att sju kyrksocknar därifrån bodde en häxa, som hade många vackra döttrar, och gumman var sjuk. Han for dit och blev mottagen med kalas. Han fick sitt mål igen och gum- man blev frisk. Villkoret var att han inte skulle få tala om det för en levande själ. När folket var samlat utanför kyrkan, gick han dit, föll på knä framför en gravsten och talade om det för stenen. Gumman stämd. Pigan vittnade. Hon hade va- rit med i Hin Håles kula i Blåkullen men vägrat att skriva un- der kontraktet.
Seder och bruk
Seder o bruk af Anna Kristina Olsson i Eng, Röra socken. född 1795. - död 1882. Ovannämde Aron tjänade dräng där. När en ko kom till ett nytt ställe, skulle hon 1:ta gången dricka ur en gryta. Af det 1:ta smöret som kärnades efter en nyburen ko skulle göras en smörgås o ge kon. Den skulle stoppas långt ned i halsen. Det 1:ta vatten kon drack, efter det hon kalfvat skulle vara en eldbrand uti. När mjölk bars bort till grannarne lades en liten eldbrand i den, som fick ligga tills den slocknade och togs då bort. - En synål sattes mellan byttan och stafven, hvilken äfven togs bort, för att sedan användas en annan gång. / Om Påsk skulle det korsas o ritsas öfver alla dörrar, både i boningshus, stall o ladugård, med en knif. - Stål öfver hvarje djur i ladugården äfvenså stål i takbjälken. - Nykärnat smör skulle aldrig visas för en snål husfader, ty han trodde det var lika mycket o tungt som det såg ut, ej förstående att det minskar i volym o vigt, när det blir ältat (= arbetat) Samma var förhållandet med en upp- jäst deg. - När hon bakade skulle alla dörrar väl låsas, ty ingen fick komma in förrän brödet var insatt i ugnen, ty då fick hon ej ### (= jäsning) i det.
Påsk.
Påskveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, aske ons- dag, skärtorsdag, långfredag, påske-lördag. De talte om långfredagshya. Det var en fosterflicka, som hade hört talas om långfredagshya, men hon visste inte vad det var. "Jag kan la få långfredagshya," sa hon. Ja, på morron kom det en in och gav henne stryk med ett ris. Hya be- tyder aga. Påskbrev - det förekom att pojkar ritade och skrev litet på ett papper och skickade till flickorna. Det stod några ord på dem, men jag minns inte vad.
Påsk
Dagarna i påskveckan kallas; svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskelördag. Påskelördag far påskekäringerna till Blåkulla, det är ett berg nedanför Marstrand. Påskdagen fick man aldrig gå bort. Då kastade de äggevatten efter en.
Påsk
Det fick inte vara några kalaser i fastan. Påskveckans dagar kallades fastlagsmåndag, fläsketisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskelördag. Om påskekväll var de ute och sköd. Påskeldar nyttar de ännu. De skulle skjute och tända värme för att skrämma påskekäringarna. Ägg fick de äta om påskemåran så myet de kunde. - Solen dansa över Kristi grav, mesamma ho gick upp om påskemåran.