Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Några barn red på näcken. Han hade skapat sig till häst. "Necka lite bättre fram", sa en, och så skakade näcken av dem.
Inflyttning i nytt hus.
När några flytta in i ett nytt hus skulle de lägga några brödbitar och en schilling över den dörr de först gick in igenom, så kom det aldrig att fattas bröd eller pengar i huset.
Midsommar.
Till midsommar, sätts små björkar vid sidan om ingångsdörren. På ett och annat gammalt ställe, sätter man ännu, rönnlöv kring spiseln i stugan. Midsommarafton brukar man börja meta mört och aborre, man ligger då ute hela natten och metar även midsommar- dagen.
Hur tomten blidkas
Har man på något sätt förtörnat tomten märkes detta därigenom att spannemål och foder blir odrygt. För att blidka tomten skall en röd pickel mössa stickas, och denna hänges upp i spjället, en torsdagsnatt. När tomten fått mössan blir han god igen.
Botemedel mot ormbett
När en orm bitit någon måste den till något vatten för att dricka, lyckas den bitne dricka före ormen dör denne och den bitne kan botas. En klok brukade bota ormbett genom att föra fingret runt såret under det han sade: "Ur alerot rann du själv stack du och själv sprack du."
Präst möter _skam_ på hemväg från kyrka.
En präst vid namn Wallerius hade en söndag varit i Björlanda kyrka och predikat. Prästen bodde på Tranered i Säve socken. När han kom körande på Mickla hed, så mötte han skam. "Var har du varit?" frågade prästen. Den andre vill ej ut med sanningen, men prästen sade: "Jag vet det i alla fall, du har varit hemma och hjälpt min hustru och mina döttrar att stryka." Prästen skruvade av hjulet på sitt åkdom och så befallde han skam att taga fast i axeln och tjänstgöra istället för hjulet. När de kommit hem till prästbostället blev skam tillsagt att stanna kvar i förstugan, men prästen gick ut i köket och frågade sin hustru vad hon gjort under gudstjänsten. Hon förnekade att / hon gjort något arbete. "Ja," sade prästen, "jag har vittne på att du strukit barnens klänningar under tiden jag predikade." Skam blev inkallad och han måste erkänna att prästen hade rätt. Prästen borrade där på ett hål i fönster blyet och genom det tvingade han skam att lemna huset.
Medel att skydda sig mot maran
Han man ont av att bli riden av maran om nätterna, kan detta avhjälpas genom att före man lägger sig drager pekfingret mellan alla tårna i det man säger: "Jag drar mina fingrar mellan varje tå, för att maran ifrån mig skall gå."
Klok kvinna mjölkar sjöko
För många år sedan bodde det en gumma på ett ställe i Jörlanda, som av ortsbefolkningen ansågs kunna med litet av varje d.v.s. att hon var en s.k. klok. Gumman bodde ensam i en stuga, och en morgon när hon kom ut stod det en stor fet ko intill ett träd. Kon var kullig och den råmade som om den vill bli mjölkad. Gumman gick efter en bytta och började mjölka, när hon var färdig därmed stack det fram en stor och lång fot sittande på ett ludet ben under kons mage och sparkade till byttan så att mjölken spilldes ut. Benet och foten tycktes tillhöra en människoliknande varelse. I detsamma byttan sparkats omkull rusade kon ner emot havsstranden, och en röst sade: "Ha, / ha, ha! nu lurade vi den kloka gumman en gång, får vi lurat henne två gånger till så räknas hon till vår hop." Nästa morgon stod kon på samma stället som dagen förut, men när gumman gick ut hade hon stål och flinta med sig, hon ställde sig vid kons huvud, och slog gnistor med elddonet, i det hon sade: "Ko, ko lilla, som varken har horn eller grimma. Här skall du stånda men sjörået skall gånga. Så sannt som jag här har flinta och stål som hjälper i alla trångemål." När gumman gjort detta satte hon sig ned och mjölkade kon, och mjölken blev ej utsparkad. Efter mjölkningen gick kon ner emot sjöstranden (När gumman slog eld och hade läst besvärjelse formeln, rusade det ludna benet med den stora foten med hisklig fart ned emot havsstranden) / Även nästa morgon kom kon och ställde sig vid trädet för att bli mjölkad men det förekom aldrig mera att mjölken blev utsparkad. I ett helt år kom kon till gummans stuga för att bli mjölkad, men när året gått till ända kom den ej mer tillbaka.
En visa
Det bodde en vacker flicka uppå en bondegård, där bodde och en pojke inte långt därifrån. De taltes vid en stund förtroligt i en lund. Och lunden den var grön och flickan hon var skön. Ja, pojken sa' till flickan: säj vill du bli min vän, säj vill du bli mej trogen och aldrig ångra dej? Hon svara därtill: ja, och räckte mej sin hand, / tog denna till en pant och till vår kärlekspant. Och bandet det blev knutet med händer och med ord, som aldrig skall upplösas förrän vi läggs i jord. Den tiden den gick fort sex månader gick bort, så bröt hon sitt förbund hon lovat med sin mund. Ja, pojken blev så ledsen för lilla vännen sin, han blev så helt bedrövad, han bleknar uppå kind. Varför bedrog du mig när du besinnat dig? För det jag ej var rik på penningar lik dig? / Ja, om du vore riker, som konung Salman var, och inte hade ro varken nätter eller dar, vad gagnar det väl dig på världens sista tid, när vi skall inför domaren och svar var för sig? Den herren som du tjänte mess (= medan) du på jorden var, den skall du säkert möta, då du från jorden far, då får du väl den lön, som du förtjänat har, emedan du var rik mess du på jorden var. Nu slutar jag min visa, nu ändar jag min sång, / jag beder till den högste min tid ej bliver lång. Jag kan ej leva här bland sorger och besvär förty min levnadstid har så förandrat sig.
Om kyrkmålning
Efter att den nya kyrkan i Bokenäs byggts fick den gamla stå kvar för sin höga ålders skull. I taket på den gamla kyrkan är himmelen och helvetet avmålade. Den onde står mitt ibland sina tjansteandar faslig att skåda. Dessa se även hemska ut och äro beväpnade med eldgafflar. Det berättas att då målaren höll på med att måla helvet, kom det en obekant karl fram till honom, klädd som en hemekarl. Denne sade: "Gör mig nu inte värre än jag är!" Målaren forstod att det var den onde i egen hög person han hade fram för sig och blev så förfärad att han kastade penseln och flydde. En annan målare fick vidtalas att fullborda arbetet.
Gastar.
Gastar var sådana som blev borta på sjön och som gick igen, därför att de inte kommit i kristen jord. Nere vid Amhult hade ett sådant lik blivit uppkastat ur sjön. Ingen brydde sig om att begrava det, utan var och en som gick förbi kastade några stenar på det. Men man fick ingen fred, för så fort det blev mot styggt väder gick gasten omkring och ropade nere vid stranden. Så till slut måste man ta och begrava liket, och sen blev det tyst. Några fiskare, som gått i land ute på en holme, fick där se en gast som låg och sov. De smög sig fram och tänkte binda gasten x. Men när de skulle binda hop / fötterna på honom gick det inte, för benen var inte lika långa. Då utropade en av fiskarna: "Hade jag haft min bile långe, skulle jag gjort dem like långe!" Min morfar träffade en gång på en gast, som bad att få komma med och bli förd hem till sin ö. Men morfar vågade inte ta upp gasten i båten. Om det fanns gastar på land, där man ville landa, så kom linorna, som kastades i land, farande tillbaka i båten. Om man pinkade på linan hjälpte det, då vek gastarna.
Häxor och trollkarlar
En man berättade, att han en påsk träffat en viss gumma från Arendal, som frågat honom om han ville följa med till Blåkulla. Jo, han följde med. När de kom fram, trädde de in i en stor sal, där den Lede satt vid ett stort bord. Mannen uppmanades nu att gå fram och skriva sitt namn i en stor bok som låg på bordet framför den Lede. "Nej, Gud bevare mig i Jesu namn," svarade mannen och vart på det sättet räddad. På vägen till Blåkulla for de över Vinga, och gumman föreslog att mannen skulle hoppa ner där. "Det vore ett bra hopp för en spädkalv," svarade mannen.
Naturföremål
Vid en källa i trakten växte ett slags svamp, som kallades "trollsmör". På Göpåsen höll lodjuren till / Lodjur = Göpa / och på Björningsåsen björnarna.