KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Högås, Bohuslän 1932

Botemedel mot ormbett

Berättare: Algot Nilsson (f. 1872)
Upptecknare: Johan Bengtsson

Transkriberad uppteckning

När en orm bitit någon måste den till något vatten för att dricka, lyckas den bitne dricka före ormen dör denne och den bitne kan botas. En klok brukade bota ormbett genom att föra fingret runt såret under det han sade: "Ur alerot rann du själv stack du och själv sprack du."

Socken Högås
Landskap Bohuslän
Härad Lane hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Botemedel mot ormbett

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Högås, Bohuslän

Rå

När jag var tio år eller så fanns det en stor skog intill oss. Det var till att börja med. Sedan högg de ned den. Där gick en karl och bröt stubbar och högg till bränsle. Så kom där ett fruntimmer. Hon såg rätt bra ut. Hon ställde sig framför honom och fjäska och gick an. Han förstod allt vad det var förstås. Ett troll var det eller vad heter det. Jag har glömt det. - Ett rå? - Ja, visst, så tror jag man kallade henne. Karlen tog en gång med sig en stor, svarter hund. Hon kom igen den dagen också och smilade för honom. Han kalla- de på hunden och hon före och hunden efter. Det blev ett sånt brak, så det var alldeles förfärligt. Han tänkte: Nu kanske jag blir av med hunden. Men hunden kom igen, men den var alldeles dyvåt. Om hunden räckt henne eller inte visste han inte men hon kom aldrig mer igen.

1941 Läs sägen →
Högås, Bohuslän

Troll?

I ett berg bodde ett spöke, som hade en storer, viter katt. En karl gick förbi och fick se katten. "Jag ska se efter vad de är för en," sa han. Men då sprang katten och hoppa rakt in i berget. På samma ställe kom kyrkoherden en gång på väg till kyrkan. Då stod det en käring där med ett glas i handen. Det var själva spökekäringen det! Hon sa till prästen: Han ska få detta här och styrka sig med. Men prästen sa: Jag är inte törstig ännu." Då sa hon att han kunde ta glaset och dricka ur det se- dan när han blev törstig. Men prästen tyckte inte att han ville sitta och och hålla i glaset. Då när hon inte fick honom att dricka av det tog hon och hällde det över hästen. Jag hörde aldrig om hästen blev skadad eller inte för det hände långt hemifrån på / Orust. Det var visst en Orustbo, som berättade det, när han var och köpte potatis hos pappa. I berget hade de stora rum, tänker jag. Katten skulle inte ha kunnat hoppa in annars. Barn kunde bli bortbytta sa de. Men då satte man en stor stoppnål vid fötterna, när de skulle bäras till dopet. Det skulle visst hjälpa. Jag vet inte om de kan byta bort barnen när de är inomhus. De kan väl kom- ma in med sina egna då, men jag tror inte, att de kan komma ut med barn, som är av kött och blod. Då får det allt vara utomhus.

1941 Läs sägen →
Högås, Bohuslän

Folk under jorden.

Min fasterman, vi kallte honom så, för han var gift med min faster, han hade en gård på Orust. Där blev alltid kora modstulna, de kallart. De blev så sjuka och hängde med öronen och ville inte äta. Då hade det varit något spöke, som var inunder jorden, som hade gjort det. Man kunde skicka efter en spåkäring för sådant där. Hon kan laga de förstås, för styggt kan driva ut styggt. Min syster hade plats hos dem. De hade sagt till honom att han skulle gräva ned en av korna levande, så skulle det gå över. Om det nu var han, som gjorde det eller om jag har hört det om någon annan. Men det var nog han. Han gjorde det. Det sista de hörde var ett tungt pustande från kon. Men det hjälpte inte. Min syster sa att det var bäst att flytta ladugår- den för de, som är inunder de flytta inte utan de / blir sittande där. Och det gjorde han då, förstås. Och sedan blev det bra med korna. En karl, som var hemma på gården sade en gång, att där kom in en karl om kvällen och sade att den och den kon hade skitit i hans grötfat. "Jaså," sa bonden då. "Då ska jag flytta henne då." Och sedan så blev det inget mer. Det var spöket förstås som hade gjort sig till karl. Men det var ju snällt av honom att kom- ma och säga ifrån och inte göra något ont utan varning. Och sedan blev det inte något mera. Om de är onda änglar eller besatta av onda andar vet jag inte. Men de är inga riktiga människor na- turligtvis. Förr var det så mycket sådant här. Men det är borta nu. De var inga tomtar för en tomte bor ovanpå. Och han som kom och sa till om kon var inte klädd som någon tomte utan han såg ut som en människa. Hade han varit tomte, så skulle han klätt sig som en tomte. Men det var ett spöke. De brukar inte visa sig så ofta. Men de kan förskapa sig till både / vackra och stygga människor och till en ljusens ängel. Och de kan skapa sig till en vanlig karl också. Landsmålsarkivets kortfrågelista 1. I 1. Ja det var något slags spöken under jorden. 2. Vi hade inte något särskilt namn på dem. II 2. Jag vet inte om de levde familjevis. Den, som visade sig kom ensam och han sa ju att kon hade skitit i "mitt grötfat" och av det vet man ju inte om han var ensam eller inte. 3. Se ovan. De kunde förskapa sig till olika gestalter. Hur de verkligen såg ut vet man inte. 5. De var inte klädda på något särskilt sätt. 6. Det kanske de kunde. (Förskapa sig till djur.) 7. Man aktade sej för att döda en groda för han gjorde aldrig någon något förnär. III 1 o 5. Jag vet inte om de hade någon boskap eller några hundar. IV 1. Han, som visade sig var ju vänlig, när han kom och varnade. / 2. Bonden svarade ju artigt och lovade bättring och sedan blev det inte något mer. 5. Korna kunde bli modstulna. 6. Känner ej till: att kasta ut. 7. Jag vet inte om de ville ha tyst efter solnedgång. Men han kom ju i kvällningen själv. V 1. Jag känner inte till att man tänkte på dem, när man byggde sitt hus. VI. Jag känner inte till det. (Deras kontakt med vilda djur eller förmåga att ge jägare tur.) Jag tänkte på det sedan att min fasterman hade kunnat skjuta på dem rätt ned någon gång, när korna var ute, så kanske att de hade flytt.

1941 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR