Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Friarvisa
I midsommar tia då knapparna svälla
Midsommar
Vid midsommar skulle en löva. Å då gjorde vi kransar å hängde mitt i taket inne i rummet. Å majstång hade vi. Det var en lång stång som vi klädde med löv. Men det var inga tvärarmar på den. Å så var det en flagg i toppen å kransar utav blommer runt stången. Å så var det dans runt ikring den. På afta skulle de han messommersvage. Det var eldar de tände på bergen. Då hade de tjärtunner å så långhalmskärvar oppe i dom. Det var bare en tjärtunna vid var eld, men det fanns många eldar runt ikring på bergen.
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet, Midsommar.
Herrskapet Lundberg gav mig samma uppgifter om dessa helger, som de jag förut fått. Herr Lundberg sade emellertid, att han minns, att bönderna ibland kommo in till staden vid Midsommar med hela lass med småbjörkar till avsalu. Han säger också, att det nog fanns hus, där man placerade ett par björkar utanför husets ingång. Lövsalar på gårdarne på gårdarne minns även herr Lundberg. Varken fru eller herr Lundberg minns emellertid någ- on "lövgubbe" eller någon "midsommargubbe". Fru Lundberg påstod med bestämdhet, att det aldrig var annat än fiolmusik vid dansen runt majstången på Kampenhov.
Festeldar.
I mina barndoms- och uppväxtår eldade de midsommar- afton på bergkullarna. Vi hade vår eld 50 meter från vår stu- ga, när jag var liten pys. Vi såg 8-10 eldar i Röra, Stala och Myckleby från vårt berg. Det var inget namn på berget, en kulle vid torpet Nyborg. Mor och far gick med upp och tittade på midsommareldarna. Vi eldade med forskellige saker. En del hade en väldig hög med ljung, andra hade skaffat sig en tjär- tunna, och den brann så fint. De dansade på logen sedan. Jag flyttade därifrån, då jag var sexton år. Då började jag på sjön. Ungefär vid den tiden flyttade de eldarna från midsom- mar till påsk.
Festeldar.
Midsommarvaka hade de men inga påskeldar som de har här i Göteborg. En kunde så så många "vager" så. När solen var nergången, tände de på. Vi hade en tjärtun- na, som vi hade spikat på tre stakar, så den stod högt. Vi satte en halmkärve in i tunnan och tände på. På Mollösund tände de två eller tre tunnor på en gång, för de fick en tjärtunna av varje fiskebåt. Det var 14 eller 15 såna båtar, som gick och fiskade långa, på Mollösund på den tiden. Det var inget annat i elden än tjärtunnor. - De spela och dansa på en loge hela natten. Nej, valborgsmässeldar hade de inga. Det var en midsommar, de inte vågade elda, för det blåste så förjävligt. Jag var på Lyrön vid Mollösund och gick upp på berget, men jag såg inte en enda eld.
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet, Midsommar.
Någonting om "lövgubbar" kände fru Mellin icke till. Om firandet av Pingst, Trefaldighet och Midsommar gav hon samma uppgifter som herr Krok förut lämnat. Hon berättade emellertid, att det i hennes hem var brukligt att Midsommardagen ha kokt rödspotta och spenat till middag. Spenat var vid denna tid på året något alldeles extra fint. Den odlades ju endast på kalljord, och var därför sällan färdig förrän vid Midsommar. Hon berättade även, att uddevallaflickorna på midsom- maraftonen brukade ge sig iväg utanför staden och plocka 9 olika slag av ängsblommor, som de sedan lade under sin huvudkudde på kvällen, innan de somnade. Det var emellertid mycket viktigt, att de icke yttrade ett enda ord, innan de fått ihop alla de 9 sorterna blommor. Gjordes det hela emellertid riktigt, så fingo de sedan på natten i drömmen se sin tillkom- mande.
Jordbruk.
Vi hade röda Larsmässepotäter, som vi började att ta utav strax efter midsommar; vi bara grov med handen till att börja med och tog de allra störste. Så fanns det en vit sort, som kallades Midsommarpotäter; sådana har de inte nu; de har gått ut. Mikelsmässepotäter var röda; de har ock gått ut. Bättre potäter än de små röda har de inte nu. Den mesta gödseln till potäterna var skrapegödsel från sopedyngan. Kogödsel är inte bra, men brunnen hästgöd- sel. Husgödseln blandades i gödseln och aska och jord. Vi la' potäterna efter plogen, i varannan får la' vi potäter, och den andra fick vara, tills vi skulle kupa. Nej, vi la aldrig potäter i "bänkar". Vi la potäterna tätare i raden än de gör nu, en halv fot skulle det vara mellan potäterna i raden. En aln var 20 tum efter den gamla räkningen.
Djur.
Svalorna flög till de varme länderna. Har inte hört att de skulle ligga på sjöbotten under vintern. Om göken gol på bar kvist, skulle det inte bli något gott år. Han kom inte på bestämd dag. Han gol till mid- sommar, när han får höra lôesticka, som de stryker lien med. Barna fick inte härma göken, då skulle han inte kun- na gala så redigt sedan. Kan inte ramsan om göken och väderstrecken. Tordyvel - har aldrig hört att man skulle få sju syn- der förlåtna, om man hjälpte honom på benen. Vessla - den är som en liten katt i stengärdsgården, den håller rent för råttor. Lekatten är ett och detsamma; den är kritvit med svarta fläckar om vintern. Ville de slå honom, så kom det fler. / Skatan var en olycksfågel. De sköt allt skatan, för hon var jäklig till att stjäla. De hade det märket, att om hon byggde högt, blev det tork, men byggde hon lågt, blev det en regnig sommar.
påsk
Påsk och midsommar tände de eldar. Då skulle de upp på en hög kulle och bränna tjärtunnor. Det var påskvakor och mid- sommarvakor. De slog sig ihop och gick på en kulle. Det var ungdomen. De gamla gick inte ut på sånt. Sen gick de in på ett ställe och dansade. Och så sköt de i luften. Då var det ingen påsk om de inte sköt. Om det var tork askeonsdag, skärtorsdag och långfredag alla de tre dagarna, var det nån bemärkelse. - Alla so- por och rakor och sånt gömde de undan så påskkäring- arna inte kunde ta dem. Häxorna resta' åt Hälsinge- land och Blåkullen bortåt Marstrand om påskeafton. På ottedagset skulle de hem igen och vila sig, då de varit på sin fest. Där var troll på Blåkullen. De sköt för att skydda sig. Det brakade och det dånade inbilla- de de sig. När jag var liten hörde jag en gång hur det frasade i luften och pep och skrek. Då sa de: "Nu reste / en käring till Blåkullen". De red på sopkvasten. Påskäggen skulle de äta om påskdan. Om påskdan skulle solen dan- sa.
påsk
Här eldade de om påsk, inte om midsommar. Nu får de inte lov att elda. De köpte en tjärtunna och stoppade lite halm i den, och så tände de på. En del hade bara halm eller enar att elda med. De stod där vid elden och pratade, och en del sjöng ett grand. Om de fick lov så kunde de gå ner nånstans och dansa. Ibland gick pojkarna och bad om påskägg. Det var ett par som gick, och de fick väl behålla äggen. Dagarna i dymmelveckan kallas: svarte mån- dag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskelördag. Om långfredag skulle de göra det värsta arbete de kunde hitta på, har jag hört. Men det var inte här, utan det var nån som sa det. De skrämde oss med påskkärringarna, när vi / var små. Jag tror, att det var påskafton de skulle fara till Blåkulla. Blåkulla ligger bort emot Marstrand. Påskdan om morron åt de påskäggen. De sa: "I ska stå upp nu pojkar, för nu har allt sola dansat."
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet, Midsommar.
Angående Pingst och Trefaldighet lämnade fröken Olsson samma uppgifter som mina andra berättare. Vid midsommar tog man in rikligt med björklöv i fröken Olsson hem, som placerades över allt. Någon lövsal hade de icke, men hon minns sådana på ett och annat håll i staden. Någon privat, liten majstång kunde också förekomma på gårdar, där det fanns många barn. Typen var den vanliga med en tvärstång upptill, men den var icke mera än ett par meter hög. Björklövet skaffade man sig för det mesta från den bonde, som brukade leverera smör, mjölk och ägg till familjen, men det fanns även bönder, som körde hela lass med björklöv till staden för försäljning. Någon "lövgubbe" kände fröken Olsson ej till, men hon berättade om en fnoskig individ, som kallades för "Tjeo bubba." I verklig- heten hette han Olsson, och det sades att han på sin tid legat i Uppsala och studerat. "Tjeo bubba" var driftkucku för stadens alla barn, som bruka- / de att springa efter honom och ropa: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst." För att freda sig för ungarne slog han ikring sig med sin käpp, men ju värre han slog, ju värre ropade de. Han tiggde icke, men tog gerna emot en slant ändå. Sär- skilt förtjust blev han, om han fick 6 skilling banko av koppar, som var en stor och rejäl peng, men erbjöd man honom 6 skilling banko i silver, som var en liten peng, så nekade han att ta emot den. Han var vid ett tillfälle med på en begravning på kyrko- gården, och då prästen sade, att den döde åter skulle uppstå på den yttersta dagen, sade Tjeo bubba högt och tydligt: "Åh, jag tror han stannar, där han är". Det blev stor uppståndelse och borgmästare Sandegren, som sades ha var- it studiekamrat till Tjeo bubba, tog honom under armen och förde honom från kyrkogården. Till straff för sitt olämpliga uppträdande på kyrkogården fick Tjeo bubba ett par dagars vatten och bröd. Denne Tjeo bubba brukade varje midsommar sätta några gröna kvistar i hatten och hänga på sig några blommor samt sedan spatsera / ikring i staden, förföljd av stadens alla ungar, vilka ideligen ropade sitt: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst".
Sjukdomar
Det var nånting de kalla finnskott. Det värkte så förskräckligt. Det var många, som hade det förr. Min pojk hade det en gång. Då var jag på Brårn på Tjörn hos en gammal gumma för honom. Hon laga i ordning smörgåsar han skulle ha. Det såg ut som om det var vingar efter flugor i dem, men det var det väl inte. Det var bröd skuret som smörgåsar, och så låg det här emellan. Det var naturligtvis väx- ter där var i, och dem plocka de före mid- sommar. Alla blommor, som skall användas till läkemedel, skall plockas före midsom- mar. Det var i benet han hade fått det, och det blev då bra. / Det kunde värka ut ben i fingrarna på folk. Onda bettet kallte de det. Min syster hade det en gång. Det var när hon gick och läste (för prästen); hon gick här i Marstrand och läste. Då fick hon sån värk i en finger. Vi tog sådant här "vrivrange- gräs" (?) och la på. De hade det emellan två stenar och knusa sönder det, och sen la de på det. När det hade legat på lite, börja det lisa, och sen kom det här benet ut. - Onda bettet kan de få i vatten. Det finns såna i vattnet, onda bett. Det är som små smala trådar, och de ska vara giftiga. Det är som små maskar. Det är inte annat än i färskt vatten de finns. Om de blev gastakrammade, skulle de bita över knivar, så skulle det hjälpa. För gulsot skulle de ta in gult silke. Det skulle vara den färgen, som ansiktet hade. / När de hade tröt, skulle de gå och lyfta i ett hus, som var flyttat tre gånger. Det var i armen eller axeln de fick tröt. Om de fick vårtor, tog de en tråd och knöt över vårtorna. Så skulle de lägga den tråden under en sten. När den tråden ruttna, skulle vårtorna bli borta. Det gjor- de jag en gång. Jag hade fått en vårta i ansiktet. Så tog jag en tråd och höll den så över vårtan och knöt en knut, och så gick jag och la den under en sten. Och jag blev då av med vårtan, men inte vet jag, om det var för det. När de fick som vi kallar kolik, det kalla de kullika förr. Då röka de kum- min och allt vad de kunde få tag i. Olaus hemma hade en stor, lång pipa; den stoppa han full med kummin och röka sig med. Det var magplågor de fick då. / Om modern hade gått och satt sig på en stol, där det hade legat en varm kaka, så fick barnet utslag. Men om de då drog sig till minnes, skulle de ta av den kakan och borsta av mjölet och sätta barnet i det, så gick det bort. Det skulle vara om de fick ont av den värmen, då fick barnet utslag av det.
Påsk
Påskveckans dagar var: Palme sönda. Svarte månda. Vide tisda. Aske onsda. Skäre torsda: då skulle påskkäringera te Blåkull. De ä inte så värst många år sen de va en gobbe här oppe, som sa att han sett sin grannkvinna flyga till Blåkull. "Ja så´na så tudeli, så", sa han. Far berätta, å han va då inte den som ljög, att de hade en väv stående opp på loftet, å en skärtorsdagskväll slog det i den väven tre gånger i rad, å ingen var där oppe. Långe freda: då fick en inte vara ute på något nöje. En fick inte gå någon stans, utom till kyrkan förståss. Men / de skulle göra något riktigt hårt arbete, så de skulle på- minna sej Frälsarens lidande. Då var det de som sa, att det värsta arbete de kunde ta sej till, var till att ta ut kalve- tallar med en trägrep. Se, att försöka ta ut kalvegödsel på det viset, det var ett "lidande". Påske lorda: Då kom påskkäringerna hem, Då sköt di med pikstol å annat di hade. Å så tände de eldar här å var, men inte så många som vid midsommar, för då var det på var kulle.