Transkriberad uppteckning

Angående Pingst och Trefaldighet lämnade fröken Olsson samma uppgifter som mina andra berättare. Vid midsommar tog man in rikligt med björklöv i fröken Olsson hem, som placerades över allt. Någon lövsal hade de icke, men hon minns sådana på ett och annat håll i staden. Någon privat, liten majstång kunde också förekomma på gårdar, där det fanns många barn. Typen var den vanliga med en tvärstång upptill, men den var icke mera än ett par meter hög. Björklövet skaffade man sig för det mesta från den bonde, som brukade leverera smör, mjölk och ägg till familjen, men det fanns även bönder, som körde hela lass med björklöv till staden för försäljning. Någon "lövgubbe" kände fröken Olsson ej till, men hon berättade om en fnoskig individ, som kallades för "Tjeo bubba." I verklig- heten hette han Olsson, och det sades att han på sin tid legat i Uppsala och studerat. "Tjeo bubba" var driftkucku för stadens alla barn, som bruka- / de att springa efter honom och ropa: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst." För att freda sig för ungarne slog han ikring sig med sin käpp, men ju värre han slog, ju värre ropade de. Han tiggde icke, men tog gerna emot en slant ändå. Sär- skilt förtjust blev han, om han fick 6 skilling banko av koppar, som var en stor och rejäl peng, men erbjöd man honom 6 skilling banko i silver, som var en liten peng, så nekade han att ta emot den. Han var vid ett tillfälle med på en begravning på kyrko- gården, och då prästen sade, att den döde åter skulle uppstå på den yttersta dagen, sade Tjeo bubba högt och tydligt: "Åh, jag tror han stannar, där han är". Det blev stor uppståndelse och borgmästare Sandegren, som sades ha var- it studiekamrat till Tjeo bubba, tog honom under armen och förde honom från kyrkogården. Till straff för sitt olämpliga uppträdande på kyrkogården fick Tjeo bubba ett par dagars vatten och bröd. Denne Tjeo bubba brukade varje midsommar sätta några gröna kvistar i hatten och hänga på sig några blommor samt sedan spatsera / ikring i staden, förföljd av stadens alla ungar, vilka ideligen ropade sitt: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst".