Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Häxor och trollkarlar
Finnar var trollpack allt ihop. Det var en gammal soldat hemma som hade varit i lag med finnar. Han tala om, att de kunde stämma blod. Det var en gång som knektar härifrån Sverige var i Finland. Då var det en knekt som bad en finne att han skulle hjälpa honom hem en natt, för han ville hem och se till hustrun din. "Det skall jag göra," svarade finnen och gick efter ett halmkärv. Nu skall du sätta dig på detta, så skall du snart vara hemma. Knekten satte sig på halmkärvet. Det gick undan. Han visste inte ordet av förrän han föll ned vid stugan. När han hade varit hemma en stund, så satte han sig på halmkärvet och for tillbaka. Han tog en sko med sig. När han kom tillbaka hem från kriget så visade han sin hustru denna sko, för att hon skulle förstå, att han hade varit hemma. / När en ville ta kraften av en som kunde trolla, så slog en till honom el. stack honom, så att det kom blod. Det var farligt att komma in i en virvelvind. Det var allt ont i den. En blev sjuk, om en kom in i den. Det var en käring hemma, som jag minns, att di beskyl- de, att hon tog mjölken för andra. Hon hade strumpe- band i skorstenen, som hon mjölkade. Men det gjorde hon inte mer än varje torsdagskväll. Då fick hon så mycken mjölk, hon ville ha.
Kloka.
Det var en präst som hade en dräng. En dag så bad prästen drängen att han skulle gå till kyrkan efter en bok, som han hade liggande där. "Men du får inte öppna bo- ken", sade prästen till drängen, "för då kan det gå dig illa". När drängen kom på hemvägen, så tyckte han att det in- te skulle göra något att se i boken och lära några ord. Jämt som han hade fått upp boken och och läst någ- ra ord i den, så kom det så många stygga gubbar till honom. Alla skrek de och ville ha något att göra. Drängen blev stående och kunde inte komma fram eller tillbaka. Prästen hade anat oråd, så han gick och såg efter drängen och fick se att han stod med bo- ken öppen. Han fördrev de onda, och så fick drängen tilltal för att han öppnat boken.
Sjöfart
Jag var sjöman ett tag. Ombord fick en inte skram- la eller skrika och föra hals sedan det blivit mörkt om kvällen. Särskilt om en låg i hamn, så skulle en hålla tyst. När en var till sjös eller låg i hamn, så fick en inte kasta hett vatten i sjön. Gjorde en det, så skulle det bli otur för en. Många av de gamla skep- parna trodde på detta skrock. De trodde att havs- frun skulle hämnas och att en skulle komma ut för någon olycka på resan. En gång gjorde jag det. Vi gick på älven (Göta älv). Så gick vi till Ma- riestad. Vi hade fått ett par supar och tyckte att vi skulle skoja med skepparen. Men det skulle vi inte ha gjort. På natten började det att slå i taklen och masterna, så vi fick ingen ro på / hela natten. Frampå morgonen blev det en storm, så jag trodde att både master och båt skulle blåsa bort. Vi kunde inte komma ur hamnen på flera dagar. Granris var det värsta som en skeppare fick se i lasten. Det betydde att fartyget skulle gå under.
Annandag jul
Före min tid gick stjärngossar med ljusa stjär- nor, men det var allt utdött, så jag minns inte till det. Men en julbock kom. Han hade ett svart får- skinn över sig och hade skägg som en bock och hop- pade på alla fyra, när han kom in. Så kunde ett följe på två och tre komma och sjunga om mor- gonen. Men de var inte utklädda. När pigan kom till ladugården på morgonen så kan- ske allt var städat och fint där. Det var pojkar, som hade gjort det, för att de tyckte om det. Om en fick tag i en sådan, som gjort fint i fähuset, så skul- le han med in och ha en smörgås. På den gård där inte folket var omtyckt kanske de hade halva stallet och ladugården full av gödsel på morgonen.
Veckodagarna.
Om en gick till benhuset eller likhuset en torsdagsnatt och sprang kring det tre gånger och titta genom nyckelhålet för var gång, så skulle en få se de döda och den Onde. Det var några kamrater till mig, som hade gjort det. Men de ville inte göra om det. Inte ville de tala om, vad de hade sett hel- ler.
Djur
De gamla förbjöd en att störa svalorna och röra deras bo. Om en var elak mot dem, så fick inte kreaturen någon trivsel. Tomtormen fick en inte slå ihjäl. Han skulle leva för att en skulle ha tur med kreaturen. Skata fick en heller inte skada. Om skatan byggde i trädet alldeles inpå väggarna så fick en inte ta ned boet. Var inte bra om han flyttade från en. Det kunde bli otur med kreaturen, så att en mistade något av dem. Skatan var tjuvaktig. Han ville ta allt som det blänkte i. Så många ägg som en tog från skatan, så många djur skulle en mista. Far och mor var så rädda för att jag skulle gå upp i nå- got skatbo och göra illa. Skatan var borta en tid på året och då var han till Skam. Han hade / skatorna för plogen och plöjde med dem. Men en tyckte om att ha skata. Om de flyttade var det inte bra. Ska- torna såg mer än än andra djur. Om det kom något spö- ke i närheten så skuttar de. Det var styggt när skatorna skrattade högsta natten. Varg fanns inte, som jag minns. De försvann i mina föräldrars tid. Folk högg ned skogen, så de hade inte något att gömma sig i. De drev uppåt Norden. Däri- från hade de kommit en gång. Allt ont så kom det från det hållet. Om hästen fick kolik, så skulle en ge honom lekatt- kött. En torkade köttet, se'n rev en eller stötte sönder det till pulver. Sådant pulver hade en i brännvin eller kaffe och gav hästen in. - Lekatten skulle en akta sig för. Di påstod att han visste var pulsen satt på en. Om han blev retad, så högg han sig fast i den, så att en inte kunde få bort honom. Köttet skulle vara giftigt. Det skulle vara bra att ta blod av en flädermus och stryka på ögonen, om en hade ont i dem / Göken skulle komma i början på maj. När han hade galit nog för året, så blev det hök av honom. Han hade inte tid att ligga på äggen själv. Han lade äggen i boet för någon annan fågel. Första gången en hörde göken skulle en höra noga efter från vilket väderstreck han gal. Östagök var tröstagök, västagök var bäster gök Norrgök var sorgegök, södergök var dödergök. Om en kunde smyga sig under det träd där han satt och gal, så fick en önska sig något och det skulle en få. - Göken slutade gala, när han fick höra brynstickan. Han höll aldrig på att gala längre än till dess att folk började andtiden i höet. Om en härmade efter göken, så blev en stum. Alla gamla skulle alltid ha en brödbit i munnen eller något annat att tugga på om sommaren, när de gick ut på morgonen. Göken dåra, sade de. Gullhöna var ett litet kryp med vingar. Han hade / små prickar på vingarna. En brukade ta henne på han- den, för att hon skulle spå väder åt en. 'Gullhöna, gullhöna flyg, flyg. I morgon blir det regn, i morgon blir det regn', sade en. Om hon satt still på handen och inte gjorde sig brått, så blev det vackert väder. Kornknarren skrek kär kär kär. Di kvinnfolk som inte hade blivit gifta hade inte ro, när de dog. Det blev kornknarrar av dem.
Festeldar och nödeldar.
Om påsk och midsommar eldades på bergen. Det har varit så i all min tid. Det var barn och ungdom som stod för de eldarna. Tror att elden om midsom- markvällen är äldst. Det var den seden att en skulle elda. När det led mot den tiden så började pojkerna skaffa ihop bränsle. Det var ljung, buskar, halm och tjärtunnor. Ibland kunde en nöja sig med att resa ett halmkärv och tända det. Men en eld skulle en ha.
Den dumme djävulen. Aarne nr. 1074.
Det var en gång som den Onde träffade på en käring som hette Titta Grå. Den Onde hade hört talas om att ingen hade kunnat överlista henne. Då föreslog han, att de skul- le kappspringa. Det gick hon med på. Men om hon blev värst, så skulle han ha henne, när hon dog. De gjorde upp att de skulle springa runt ett stort gärde och så skulle de mötas vid en grind. De skulle springa fem gånger runt gärdet. Nu hade Titta Grå en syster och de två voro så lika som ett bär. Hon fick ställa sig i närheten av målet. För var gång som den Onde kom till grinden, var Titta Grå före där. Till sist, när han såg, att han inte kunde vinna, tröttnade han och försvann sin väg.
Bönder, torpare och tjänstefolk
Det var en dräng som tjänade hos en bonde. Så hade bonden en piga. Det var smått för dem båda två. Pigan och drängen skulle gifta sig. Drängen fick gräva upp en bit på bondens marken. Så gick drängen omkr och tiggde virke för att bygga med. Han fick en stack här och en där. Och så en dag så stod stugan färdig. Han höll på att odla upp den ena åkern efter den andra. På mellantiderna gick han på dagsverke på hemgården. Så kunde de köpa sig en ko och ett par får. Detta tyckte bonden att det var rackarn, att det skulle gå så framåt för den forna drängen. Så en vacker dag, så reste torparens äldsta pojke till Amerika. När han hade fått arbete där, så skickade han hem pengar den ena gången efter den andra. Torparen stod sig allt bättre och bättre. Men för bonden blev det fattigare och / fattigare. En vacker dag kom bonden och sade till torpa- ren, att han inte fick ha torpet längre. Så led det med bonden att han fick göra auktion på gården. Så kom dagen för auktion. Torparen gick där och var ledsen. Strax innan auktion började, körde ett fint ekipage in på gården och en fin herre steg ur. Han bjöd på. Till sist blev det slaget för honom. Så kom di och ville ha borgen. ”Här skall ni få summan på en gång,” sade främlingen och tog upp pengar och betalade. Så gick han till sin förre husbonde och sade: ”Nu är detta min fars gård. Och här skall han bo. Men om du vill, kan du fara till fars torp och stanna där.” Så bodde torparen på gården och bonden på torpet.
Tabu
Bonden som arrenderade min fars gård tog al- drig all säd ur bingarna. Det skulle ligga litet kvar till dess att den nya säden var bärgad. Alltid skulle han ha några kärne liggande på lo- gen och i ladorna. Han ville ha så, för att han skulle få mycken säd vart år och inte bli lottlös.
Djävulen
Det var på ett ställe hemma i socknen som di fick se den Onde när de satt och spelade kort om natten. Det var ett lag - vet inte om farfar var med, men han tala om det. När kl. var tolv på natten så fick en av kortspelarna se honom. Han kom genom dörren och gick fram till husbonden i huset. Så satte han en tass på vardera axeln. El- den lyste ur halsen. Det var en svart hund. Den som fick se hunden blev rädd och frågade de andre, om de inte såg den som kom in. I detsamma fick de se honom. De kastade bort korten och gick hem. Den Onde var med över allt där det inte gick rätt till. De som var gamle i min ungdom hade sett honom. Han visade sig på en del ställen. Vid kyr- kogården var han. Han skulle hålla reda på dem, / som ben hade där. De som fick pengar fort och blev rika, hade skrivit kontrakt med djävulen. Om en vred tummarna om varandra, så sa gamla till en att en inte skulle sitta och sno åt den On- de. - Vissla var den Ondes konster, så det skulle en inte göra. Namn på djävulen: Den Onde, Hin, Håken, djävu- len, Skam, Satan. - Det var inte bra att nämna nå- got namn på honom. En skulle åtminstone akta sig för det om kvällen. En kunde bara säga 'han' eller 'han med hornen'. Om en fick se honom så skulle en inte nämna det för någon förrän dagen därpå. Om en tala om det strax en kom hem så blev en sjuk. Lusefers släkte kom ner från himlen. Det var Gud som kastade ner de ogudaktiga från himlen.
Vattenväsen
När en skulle bada, så var det inte bra att gå i vatt- net, förrän en hade kastat en spik eller järn i vattnet. Det var för att inte näcken skulle ta en. Sådan skrock var mycket bortlagt i min ungdom, men en brukade göra så på skämt, för att en hade hört de gamla tala om det. - Han skulle kunna lära en spela. Då skulle en gå under en bro och sätta sig i tre torsdagsnätter i rad. Om julnatten eller nyårsnatten kunde en ock- så få lära sig spela. En skulle ha en fårbog med om han skulle lära en spela. Sjöråa var naken. Far hade sett henne. Hon satt på en sten inte långt från sjöstranden. Det var fullt med vitt skum omkring henne. Hon hade långt hår. Det #### efter ryggen. Om en ville ha vind av henne, så skulle en kasta / silverslantar i sjön. Hon bodde på sjöbotten. I Vänern var hon. Hon gick på torget i Mariestad. Det var en torgdag. Bönderna var på torget och sålde säd. Hon gick från den ene till den andre och köpte. De fick fara till hamnen och lasta på en skuta. Det var en skeppare, som skulle frakta säden till henne. När han fick full last så gick hon ombord och så fick han vind. När de kom mitt i sjön, så bad hon, att skepparen skulle ankra. Det blev stilla. Så fick han kasta ner hela lasten i sjön. Han fick sina fraktpengar, och så fick han vind att segla tillbaka till Mariestad igen och ta ny last ombord. Men då var hon inte med.