Det var en dräng som tjänade hos en bonde. Så hade bonden en piga. Det var smått för dem båda två. Pigan och drängen skulle gifta sig. Drängen fick gräva upp en bit på bondens marken. Så gick drängen omkr och tiggde virke för att bygga med. Han fick en stack här och en där. Och så en dag så stod stugan färdig. Han höll på att odla upp den ena åkern efter den andra. På mellantiderna gick han på dagsverke på hemgården. Så kunde de köpa sig en ko och ett par får. Detta tyckte bonden att det var rackarn, att det skulle gå så framåt för den forna drängen. Så en vacker dag, så reste torparens äldsta pojke till Amerika. När han hade fått arbete där, så skickade han hem pengar den ena gången efter den andra. Torparen stod sig allt bättre och bättre. Men för bonden blev det fattigare och / fattigare. En vacker dag kom bonden och sade till torpa- ren, att han inte fick ha torpet längre. Så led det med bonden att han fick göra auktion på gården. Så kom dagen för auktion. Torparen gick där och var ledsen. Strax innan auktion började, körde ett fint ekipage in på gården och en fin herre steg ur. Han bjöd på. Till sist blev det slaget för honom. Så kom di och ville ha borgen. ”Här skall ni få summan på en gång,” sade främlingen och tog upp pengar och betalade. Så gick han till sin förre husbonde och sade: ”Nu är detta min fars gård. Och här skall han bo. Men om du vill, kan du fara till fars torp och stanna där.” Så bodde torparen på gården och bonden på torpet.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
