Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Ala dala
Sjung hopp faderi faderullan lej
Full fart
Full fart
Hantverkare
Far var sockenskräddare. Det var tre skräddare i sock- nen, Fahlman, Turesson och min far, som hetter Karl Kling. Min far var äldst av de tre. Men det fanns en, som var äldre, Spele-Karl som spelade fiol. Far var borte mycket och sydde i gårdarna. Han sydde kappor, pälsar åt karlarna, skinntröjor åt fruntimrena, koftor. Bredde fårskinn gjorde en gammal gubbe – han var gift med en mycket ung flicka, som haft en pojke för- ut, jämngammal med mej. – Han hade täljor och en bänk som liknade en tvättbalja och kalk. Far hade inga lärpojkar. En skomakare i byn, som vi kallade Sme-Karl, spelade ock fiol. Och smeden Zetterman i byn, Höga hette hans stäl- le, spelade klarinett. Jag lärde mej att smida av honom.
Handelsmän
Då jag var åtta år, kom en jude med granna, stick- ade bajadärschalar av ylle in till vårt. Mor satt i sin vävstol och jag satt på soffan och spolade. – Mor vävde hele vintern vad vi behövde. Mor hade tjockt, långt, mörkt hår. Juden gick fram och tog henne i håret och ville köpa det. Men mor skrek till. Jag upp och tog en eldgaffel och slog honom i huvudet med. Då sprang juden ut, och mor kas- tade hans låda efter honom och satte för träknarveln på dörren. Mor var inte mer än 40 år då. Men av många andra tog judarna håret och gav en huvud- duk i stället. Dalkullor kom också och köpte hår, som de tillverkade klockkedjor av. Nej, inga mera minns jag. Vi hade en gammal soldat Kanon. Han hade varit med / i dansktyska kriget vid Dybböl. Han hade en utpost. Det kom en österrikisk kavallertrupp. Han fick en stock på en kär- ra och drog upp den på en jordkulle och siktade. De vän- de. Det fick han Danebrogen för. Hans ene son och flera från Vånga var uppe i Dalarna och byggde järväg. Där blev han bekant med en dalflicka, som blev med barn. Ett år efter kom flickan till hans hem i Vånga med barnet i en kont på ryggen och hon stannade och gifte sig med pojken. Sedan blev han soldat Ågren.
Lyktgubbar
Vid Hägerstads prästgård finns sjön Stiern. I marken därintill fanns en gytjepöl. Det fanns ingen bott i den, påstod folk. I den omgivningen kunde man få se små eldflammor hoppa upp och ner. När jag var liten, så var jag med en kväll. Då fick vi se dessa flammor. "Det är lyktgubbar," sade far. Sådana där lyktgubbar gick litet varstans. Jag hör- de en gammal gubbe, som sade, att det var själ- va satan, som var ute och åkte. De kom ingen människa för när, men det gick inte heller för någon att komma i närheten av dem. De flydde undan.
Den försvunna fiskarflickan.
På sjön Tedens klippiga och föga inbjudande stränder ligga en liten grå oansenlig koja. De som bo där, en fattig fiskare med fru och dotter äro äro glada och goda och i deras ögon är kojan ett slott. Fiskarens dotter den sex-åriga Lisa är snäll och duktig och aldrig såg man henne göra något fult eller slakt. Mycket flitig: hon vill gärna hjälpa far och mor. En dag gick Lisa ut till skogen som låg bakom stugan, för att plocka bär. Mycket upptagen av bärplockningen som hon var, märkte hon ej att hon kom längre och längre bort från hemmet. Det började lida mot aftonen och mörkna i skogen. Förskräckt märkt- de den lilla tösen, att hon ej längre kände igen skogen. och att det började skymma. Jag har gått för långt bort, tänk om jag ej hittar hem, snyftade hon och började springa däråt hon trodde hemmet låg. Men hon sprang åt fel håll och kom sålunda allt längre bort från hemmet. Utröttad satte hon sig till slut på en tuva och snyftade. Ej lång stund hade hon suttit där förän John Blund var framme och rörde vid henne med sitt spö. Hon började nicka med huvudet och sov snart tungt, fastän hon låg långt in i mörka skogen. Knappt hade hon somnat förän jätten Slaske kom gående genom skogen. Förskräckt for Lisa upp ur sömnen väckt av jättens stora klumpiga steg. Där han gick fram brötos trädena av som tändstickor och marken gungade. Trots att det var en god bit ifrån jättens ögon ned till marken varseblev han den lilla, utav rädsla gråtande Lisa. Han sträckte ned sin stora ludna näve, lyfte upp tösen, tittade på henne ett slag, för att sedan stoppa henne i fickan. Där- efter fortsatte han med stora steg sin avbrutna vandring mot bergen. Men i jättens stora djupa ficka satt lilla Lisa och grät högljutt. När jätten kom hem och visade tösen för jättegumman, blev hon i alla fall. Ja så de toge de henne såsom eget barn, och kallade henne Bleknos. Men Lisa triv- des ej i jättarnas boning: det stora höga berget, utan blev för varje dag allt magrare och allt blekare och nästan ständigt satt hon och grät. Nu fick hon ej se solen, utan måste tillbringa hela dag- arna i det mörka kalla jätteslottet, där ödlor och ormar krälade omkring. Nog försökte jättegumman på alla sätt få Lisa glad men hon bara grät. Även jätten såg trots att han var jätte att det fattades henne något och gick därför en natt till en trollgumma, som bodde i ett något mindre berg en liten bit bort ifrån jättens boning. När jätten steg in hos trollgumman stog hon böjd över en sotig gryta och rörde av alla krafter, under det att hon mumlade en hel del ofatteliga ord. Sedan jätte framfört sitt ärende, fick han av trollgumman en lite flaska, med en grön vätska uti. Giv ungen det här att dricka: sade hon så förlorar hon minnet av det gångna och komma bliva lika som hon förut varit. Glad tackade jätten och begav sig hemåt. Tösen fick dricka utav det och så fort hon sväljt första droppen blev hon som förvandlad. Skrattande sprang hon numera omkring i berget och lekte med ormar ödlor och sådana djur som hon förut varit rädd för. Men inte blott tösen utan jätten blev glad och den kvällen gjorde han en båt åt henne att segla i, utav en stock som han urholkade. Sedan jätten satt Lisa i båten tog han den under armen och gick ner till sjön. Där satte han i båten, lage sig på marken och blåste på den, så att den fick god fart utåt sjön. När jätten ville Forts. / - att båten skulle komma tillbaka drack han ur sjön tills den kom ### med ###. Ja, så försökte jätten på alla sätt att göra det roligt för den lilla Lisa och det lyckades bra nu sedan hon glömt det för- flutna. I berget trivdes hon bra numera och liksom jättefolket ville hon ej gå ut om dagen. Men om natten då det var månljus smög hon sig ut och lekte med de vilda djuren vilka ej gjorde henne något förnär. Särskilt en stor padda som hon brukade rida på gladde henne mycket. I fiskarstugan blev det förstås stor uppståndelse när ej Lisa kom hem på kvällen. Hela natten och följande dagar strövade Lisas far och mor sökande omkring i skogen. Men förgäves fingo de söka. De antog till slut. Att den lilla möjligen gått ned till sjön. Kommit för långt ut på klipporna, förlorat fotfästet och ramlat i. Men i fisk- arkojan där förut glädje bodde, rådde nu endast sorg. Till slut blev fiskarfrun så sjuk av saknad efter sitt barn att hon måste intaga sängen. För varje dag blev hon allt sämre och sämre. En Månljus natt ett par månader efter lilla Lisas försvinnande syntes en liten späd vit varelse sakta smyga sig mot fiskarkojan. Det var en Älva. Ljudlöst kom hon in i rummet där den sjuka fiskarfrun låg och andades tungt. Sakta böjde sig älvan över den sjuka och syntes liksom viska något i örat. Därefter försvan hon lika tyst och obemärkt. som hon kommit När fiskarfrun på morgonen vaknade om- talade hon för sin man att hon drömt på natten. Jag drömde: sade hon, att någon viskade i mitt öra att vår lilla dotter lever och är fånge hos jätten i det II:te stora berget ifrån sjön. Drömmen äro som strömmar: sade fiskar- en sorgset men jag vill i alla fall ge mig iväg, får jag se. Och fiskaren gick både länge och väl innan han kom fram till det II:te berget, ty det var en lång väg dit. Men det var alldeles lika de övriga bergen bara något större. Eftersom fiskaren ej fann forts / något ställe att komma in måste han modfälld och sorgsen börja vandringen hemåt, Men på natten kom den lilla älvan smygande igen och böjde sig över fiskarfruns bleka ansikte och viskade något i örat. Liksom förra morgonen omtalade fiskarfrun vad hon drömt. I natt drömde jag: sade hon att vår lilla dotter finns hos jätten Slaske i II:te berget ifrån sjön och att man måste säga gid anppö tre gånger och slå på berget med handen lika många gånger för att komma in. Drömmar äro som strömmar sade fiskaren sorgset men jag vill i alla fall ge mig iväg, får jag se. För andra gången traskade fiskaren genom skogen, till det II:te berget ifrån sjön. Framkommen han såsom hans fru drömt och knappt hade han uttalat sista ordet förän hela bergväggen öppnade sig med ett öronbedövande brak. Ögonblick- ligen letade sig den varma solen in i berget. När strålarna nådde jättegubben och jättegumman foro de med ett skri ihop, och blevo till intet. Men mitt på golvet fick fiskaren se en hemsk syn. Där satt lilla Lisa på en jättestor padda och red, till tömmar hade hon ett par hopknutna ormar och runt omkring henne krälade ödlor och ormar, vilka nu då ljuset inströmmade väs- ande flydde mott grottans mörkaste skrymslen. Fiskaren skulle springa fram och taga sin dotter, men hon hade ju tappat minnet och hon igenkände ej sin far, rädd flydde därför även hon till de mörkaste hörnen. Efter att länge ha sökt förgäves måste fiskaren med tungt hjärta vandra hemåt. Han förstog att hon blivit förtrollad. Men det blev natt och nedslagen måste fiskaren gå till sängs. För tredje gången kom emellertid den lilla älvan och viskade i fiskarfruns öra. På morgonen vaknade fiskarfrun och omtalade för sin man att hon drömt att de skulle taga av den gröna ört som växte på toppen av det 6:te berget från sjön räknat och koka dem. Vätskan som blev av dem, skulle de giva flickan att dricka så forts / - återfår hon minnet. Fiskaren gjorde som han hustru drömt, plockade den gröna örten, kokade den och begav sig med den vätskan iväg till det II:te berget. När nu fiskaren kom in i berget såg han liksom förra gången sin dotter sitta på en padda och rida omkring i berget. Men nu sprang fiskaren direkt fram, högg tag i sin dotter och hällde i henne den gröna vätskan. Med det samma första droppen kommit över hennes läppar, fick hon minnet tillbaka och glad omfamnade hon sin far. Hand i hand gingo far och dotter ut ur berget, ut i sol- skenet, hem till mor. Moderns glädje över lilla Lisas återkomst kan bättre tänkas än beskrivas. På natten kom den lilla älvan gående utanför fiskarkojan igen. Men nu gick hon ej in utan stannade ute och tittade in genom rutan. Ett skimmer av glädje spred sig över det ljusa ansiktet när hon varseblev att fiskarfolket återfått sin dotter. Tyst och ljudlöst fortsatte den lilla älvan sin vandring i den månljusa natten. Upptecknat av Folke Hellfrid Kullerstad socken Östergötland (Sign H:son) Järnvägen Okna Sagan är berättad för mig av min mormor Hedvig Andersson för några år sedan. Hon är död nu med sagan torde härleda sig från hennes födelseort Örtomta socken i Östergötland. Där finnes en sjö som heter Teden, den är nu nästan torrlagd, men har förr varit stor. Gott om stora berg finnes där även.
Hr. Waldemar Ljunggren
Hr. Waldemar Ljunggren Redaktionsekreterare i folkminnen och folktankar Vasagatan 33 Göteborg Om nedanstående kan vara till någon nytta vill jag gärna uppteckna ur minnet en del sägner berättade de flesta av min farfar (född1812) samt min far (född1843) i Askeby socken i Östergötland. Som ung kom han att vara ute i byggderna mycket då hans far var byggnadssnickare så följde han honom och de kom då att både höra och se ett och annat, Bland annat berättar han att i en kvarn jag tror att jag mins det var Vårdsberg socken, di hade mycket hjälp av en tomte som skötte med arbetet nattetid då de andra vilade sig men då tyckte mjölnaren att han borde visa visa sin tacksamhet mot den vänliga tomten och lade så ut en ny kostym kläder till honom där i kvarnen. Tomten iklädde sig också dessa, men då sade han, nu är junker fin nu siktar inte junker mjöl mera, och från den stunden försvann han från kvarnen. På en annan gård berätta också min farfar var och en hustomte de hade varsnat honom flera gånger och han gjorde alltid nytta och hjälp då det behövdes. Så en natt blev husfolket väckta av att det bulta starkt på dörren då husbonden gick ut att öppna fick han se en liten pyssling ila / före sig till lagården, då han gick dit hade en ko snärjt sig i bindslet och blev så räddad. Vidare berätta_de en gång en gammal ladugårdskarl från Gårdeby socken Östergötland om en sägen han hört att djur kunde tala julnatten, Så var det en bonde som tänkte försöka utforska om det var sant, varför han lade sig på foderskullen och invänta midnattstimmen julnatten, han fick då höra en kom som sade till de andra ”I år har det blivit mycket säd kvar i halmen det är gott för oss”. Bonden lät då tröska om all halmen med påföljd att det ena djuret efter det andra dog. Vidare berätta min far att då hans mor var ung hände en gång hon skulle ut och mjölka i hagen, det var i närheten av Söderköping, kan ej minnas socknens namn men emellertid då hon kom till platsen där hon bruka mjölka fann hon ej kreaturen som vanligt, hon gick runt i skogen flera gånger och det började att skymma, hon blev till slut rädd och börja högt gråta, till sisst fann hon alla korna hopstängda i en hög och de såg svetta och uppskrämda ut. När hon sedan mjölkat och gav sig i väg hemåt gick hon förbi ett berg som far kalla Skråberget, då fick hon höra som att någon gick med tunga steg i berget och en djup röst hördes säga ” Ha, Ha,Ja, Ja. stackars flicka, jag hörde dig när du grät” det påstås att en jätte bodde i berget. En annan gång berättade far att då han var ute på arbete i Svinsta socken Östergötl, di var då några ungdomar som skulle ut på en dansTillställning en lördagskväll, de skulle då passera en skog innan di kom fram till stället di skulle samlas / och då de kom till en så kallad glänta mitt i skogen fick de höra ett hemskt tjut och så kom en kall vindpust farande först, därpå fick de se en liten grå häst som kom emot dem på bakbenen men försvann ### de blev ju bestörte och det blev alldeles tyst en lång stund innan någon fick talförmåga igen, det stod ej rätt till påstod berättaren utan det var något övernaturligt. Så sade han sig också ha hört från sin far om den så kallade (### jakt) ett helt band hundar som rusa fram ur skogen med hesa läten och skall. då dessa visade sig bådades ej något godt. även har jag hört berättas om en fiskarfärd från åsbo socken Östergötland berättaren jemte ett par kamrater skulle i båt ge sig ut på sjön (Sjögarpssjön) att fiska med så kallad långrev, vädret var strålande och allt såg lovande ut med strax innan de skulle gå i båten fick en av dem se en liten besynner- lig gumma, som gick invid sjön och hade ett paraply uppspänt och som ### ### av som i det värsta regn ### att det var klart väder. då var det en ur sällskapet som sade (nej se gumman går med paraply) gumman försvann dock strax, och med henne fisketuren, då de rodt ut ett stycke börja båten att ta in vatten så de måste ösa i tur (Båten var ny) så lade de ut 600 krok som låg ute hela natten och fånga ej en enda liten fisk de tröttnade då och rodde i land, och där tog en av dem ett metspö och / kastade ut reven, han fick också napp medesamma och som han trodde en mycket stor fick, ty hela metspöt böjde sig av tyngd då han drog upp och själv ramla han baklänges, och då var det en liten abborre av ett fingers längds. Oturen troddes kom av att de sett (Sjörå) som det kallades. Upptecknare Fru Anna Spännare (född 1872) Björkholmen ###
Enöga, Tvåöga och Treöga
Enöga, Tvåöga och Treöga Det var en gång en flicka som hette Tvåöga. Hon har två styvsystrar, den ena hette Enöga och den andra Treöga. Enöga hade ett öga som satt mitt i pannan, och Treöga hade två ögon som andra menniskor, och det tredje i pannan. Tvåöga var mycket hatad af sina systrar och sin styvmoder och hon fick utföra alla tunga arbeten i hemmet, hämta ved och vatten och hvar dag fick hon gå till skogen och vakta getterna. Hon fick då endast en liten bit bröd med sig till matsäck. En dag då hon var mycket hungrig satte hon sig att gråta. Plötsligt stod en vacker vit get framför henne. Tvåöga strök honom vänligt på den vita fällen. ”Hvarför gråter du” frågar geten. Tvåöga omtalar huru svårt hon har det, och. Geten slickar hennes händer liksom för att trösta henne. Nu skall jag lära dig en lite vers sa geten. ”Lilla get, lilla get, duka bordet du vet”, och när du ätit dig mätt säger du, ”Lilla geten min vän, tag bort bordet igen.” Knappt hade geten försvunnit förrän Tvåöga läste den lilla versen. ”Lilla get, lilla get, duka bordet du vet. Strax stod der framför henne ett bord med en snövit duk och de allra läckras- te rätter. Tvåöga lät sig väl smaka, och åter sade hon ”Lilla geten min vän tag bort bordet igen.” Inom ett ögonblick var bordet borta. Så gjorde hon dag efter dag och hvarje kväll hon kom hem med getterna låg brödbiten kvar i knytet. Snart började styvsystrarna och styvmodern undra hur detta kunde vara fatt och en dag be- slöt de att Enöga skulle följa med till skogen och spionera på Tvåöga. Det var en varm sommardag och snart kände Enöga sig sömnig och trött då började Tvåöga sjunga! Enöga sover du Enöga vakar du” och snart somnade Enöga. Under tiden passar Tvåöga på att läsa sin lilla vers och åt sig mätt, och när Enöga omsider vaknar var bordet åter borta. När de på kvällen kommer hem omtalade Enöga att hon blivit sjungen till sömn av Tvåöga. och att hon ingenting sett. Följande dag gick Treöga med henne. / för att vakta getterna och frampå dagen blev även hon sömnig. Tvåöga började sjunga ”Treöga sover du Treöga vakar du, Treöga sover du, Enöga vakar du.” Hon märkte ej själv att hon sjöng fel och då somnade Treöga blott med sina två ögon, det tredje var vaket. Hon låtsades emellertid sova och så såg och hörde hon huru Tvåöga läste sin lilla vers, huru bordet kom fram och huru hon åt de läckraste rätter som Treöga aldrig sett maken till. När de på aftonen kommo hem med getterna och Tregöa för sin moder omtalat vad hon sett sade denna.”Ja jag visste väl att tre ögon skulle se mer än ett.” Men nu får Två- öga ej mera vakta getterna. Nu fick Tvåöga arbeta ännu hårdare än förut och knappt unna sig någon vila. En dag smög hon sig ut i skogen och satte sig på en sten och grät. Plötsligt stod åter den vackra vita geten hos henne. ”Tvåöga hvarför gråter du.” sade han. ”Vackra vita get jag längtar till skogen och solen och dig.” sade Tvåöga och strök den vita pälsen. Läs din lille vers sade geten och ät dig mätt och med farväl. Ännu en gång smekte Tvåöga den vita lilla geten och såg vänligt in i hennes ögon. Derfrå försvann geten och Tvåöga läste lilla get, lilla get, duka bordet du vet.” och återigen stod bordet der och Tvåöga började äta. Men då hon såg upp stod framför henne den underskönaste prins. Han såg på Tvåöga och hon tyckte att det var samma blick som den vite getens. Sköna flicka sade han din kärlek har löst mig ur förtrollningen. Kom och låt oss sätta oss upp på min vita springare som står här bunden. Du skall följa mig till mitt rike och bli min gemål. De satte sig upp och red till Tvåögas hem. ”Nu skola ni komma på vårt bröllop sade prinsen och det skall stå om åtta dagar.” och fastän de alla tre avundades Tvåöga hennes lycka tackar de och niga. Och prinsen och Tvåöga vinkade farväl och ### ### till sitt rike.
Tomtar, gastar, svartkonst, fiske, skatter, folkliv, kloka, husdjur, spökeri och kyrkor.
Sager och berättelser af mina föräldrar med bleva Tecknade af E.a, Edgar Linghem född år 1860 i åtvids socken af Östergötlands län mina föräldrar födda i åtvids (socken)(öst.län) min fader Samuel Carlson 1818 i en stuga Carlslund, min moder Johanna Bäck- mark 1820 i Håckla min fader berättade, att han som barn fick sitta å lägga på nåter Till sent på natten, för hans far försörjde sig med nätbindning, Varje qvell efter mörkret, kom en liten Gubbe med en röd mössa å tittade i fönstret. min far fick några år efteråt komma till en bonde i Örsäter. Han skulle en dag fara till en qvarn å mala, han kom sent hem på natten han fick vid en korsväg en skälgast på, berättade han, hästen drog så han var nära att stupa, å genomsvett, i en backe hoppade gasten af, varför hästen av nära att stupa på hufvudet , så lätt blef lasset sedan gasten gick av. Gasten skrek här är rätt här är orätt en eldqvast ut ur mun på gasten. min far berättade att hans husbonde berättade för honom att lik kunde man möta om nätterna när man var ute likprocesser dem skulle man bara gå på rätt sida, å ha stål eller svavel eller krut på sig. Då var det ingen fara, å inget fick man säga min far berättade att hans far lärde honom att fiska, meta man skulle hugga ett metspö af askträ, men utan gallqvist (med gallqvist dugde ej) lägg det så får kunde gå öfver metespöt då får du så mycket fick du vill ha, ingen ska se dig när du går till sjön, låt heller ingen veta att du ämnar dig till sjön. min far berättar. (en liten sjö eller göl) under en gård i Åtvid vid namn Gamlatorp har min far hört berättas att när di fiskade som bäst, fick di ### på kroken å ett fint ### kom å körde i sjön. min far berättar, att vid en gård i Grebo socken Öst.län, styckekulla har berättats, fins ett skrin nedgräft som är fult med ägodelar ett par drängar skulle gräfva upp skrinet, men en gammal höna med många kycklingar kom till drängarna. / hönan var halt, å hon skrek på kycklingarna skynda sig di skulle till Linköping innan dager ja knalle på då sade drängarna, då slog allt hope ijen. min far flyttade till Håckla i åtvid och tjenade hos en gammal bonde med namnet Olaus han berättade för min far att det funnits en gammal gubbe i Håckla i tiden som hette Cederberg han var så skicklig, han kunde allt han jorde en vagn som gick men ###. han jorde en klocka som alla tolf apostlarna blåste var sin vers när hon var 12 ### klockan Tog Gubben åkte i sin vagn till Stockholm, å skulle ge konungen klockan, men en hofman tog emot klockan men helsning från konungen att Cederberg genast skulle häktas, en sådan skicklig man fick ej gå lös. Men gubben gick i sin vagn ingen kunde ### samme berättar, det fans fordonne i Håckla en bonde som hade en häst som maran red om nätterna, hästen fick aldrig vara ifred i stallet, varför bonden tog å bant en lie på ryggen på hästene, morgonen derpå ### bonden död på hästene en annan bonde hade myling som drog säd till bonden så han ### aldrig å tröska, men drängen låg på logen när mylingen kom med ett knippe säd, det blev batalj men mylingen lofvade att det nu var slut. min far fick befallning av sin husbonde att ### skjut-s a lik, å liket vid kyrkan var aflyttat genast spänna i från hästarna annars fick han den döde hem igen min far arbetade några år efter uti ett bränneri de gamla i bränneriet i åtvid berättade, för min far att en luffare kom in i bränneriet en dag, å bad att få en super Men brännmästaren kastade ut luffaren ur bränneriet luffaren gick sin väg men brännmästaren fick ej bränvinspannan att brinna, det blev brått med att få ett par hästar för en vagn å köra i fatt luffaren, å be honom vara snäll å komma Tillbaka sedan rann pannan. luffarens stuga fanns i Gärdserums socken i Kalmar län. (en knapp mil från åtvidaberg) / samme luffare kom till ett härskap i åtvid å bad om mat frun i huset svarade luffaren, du har tid att tugga tomme, frun fick sedan gå å tugga så länge hon lefde min mor berättade att hennes husbonde sade, att när du kommer i ladugård om nätterna när korna ska kalva så får du se en liten gumma sitta på en stol, hos kon, men säg inget för gumman går då du komer. mina föräldrar berättade. att en bonde i Håckla hade en sugga som gick på en åker om sommaren, men blef hastigt sjuk en trollgumma skickades efter, hon kom till suggan, af tag sin venstra sko, slog suggan öfver ### suggan gick uppe, det har ni för ni blan- ka skorna om söndags morna. sade gumman en piga strök ett ### en söndags morgon men en trollgubbe, kom åtog klädet, han kunde sedan stämma blo som annars var svårt. en knekt som hette Spjut berättade att i min barndom hörde jag några gamla här i åtvid berätta att en rik bonde, lade alla sina ägodelar i ett ett ###, med en besvärjelse att att ingen skulle hitta något förrän de fick offra 9 syskon på platsen, En annan bonde hörde det han tog 9 smågrisar å offrade på platsen, han hittade genast ägodelarna. den samme berättar, en annan rik bonde lade sina pengar guld- silver i en stor kopparkru- ka, gick till en löfhög, rev ett slag i löfvet satt ner krukan med en besvärjelse att ingen får tag i krukan, om han ej kör här med ett par hönor, En gammal man hörde besvärjelsen gick sedan dit rev i löfvet men hittade inget, gick efter ett par hönor jorde ett asker af ett par pinnar släppte i lövhögen, fick krukan på mädsamma.
En gammal gubbe född 1802 i åtvid men namnet
En gammal gubbe född 1802 i åtvid men namnet John Nyman boende i en stuga i kanten av åtvids socken, der värna socken Björsäters socken stöter i hop med åtvid. Han berättar att en skomakare Lundgren boende i en stuga under Grönhög i Björsäter, hade en spiritus den hade han fått på det viset sade gubben, att en tupp väntade på ett ägg vilket Lundgren Tog, bar det sedan i venstra armhålan, det blev sedan en kyckling, den kycklingen hade Lundgren sen i en källare, spiritusen drog pengar Till Lundgren, var aldrig utan pengar sedan. Nyman berättar att i en stor skog i åtvid fans i min barndom en drake som var lika lång sim 30 ### ### (45 alnar) ingen tordes gå i skogen, men en skogsvaktare sköt ut båda ögonen på draken, draken ???? sedan in i en rishög. Nyman berättar, Mina föräldrar berättade i min barndom att i Sunnebo (en bonde i Björsäter socken öst. Län) fanns förr i Tiden en jätte. Han slungade en sten i ett stringeband från Sunnebo, han skulle slå ihjäl ett brudfölje som åkte från Bersbo Grufva till åtvidaberg, stenen stannade så i en backe i ett gärde 10 famnar från vägen. Samme Nyman berättar en sjö som heter Örn (i åtvids socken å Grebo socken) fick dom i min barndom så mycket Braxen de ville ha å mer till en Piga i örsnäs(en gård i grebo socken som ligger utmed sjön) blef arg för hon skulle rensa fisk jemt hon tog en lefande braxen, å ### med ###, släppte den sedan i sjön med en besvärjelse att gå ### å aldrig mera koma igen, de har aldrig från någon braxen sedan. En skogvaktare Sandman? (barnfödd I ett torp som heter Hybbeln hörde Till en Herrgård .. Ed, i åtvids socken)berättar att han var ute å jagade i skogen, fick se en hare å sköt men haren sprang i kring lika bra, han sköt på haren så lenge han hade något skott qcar, haren sprang lika bra, med lånt skott skall du dö sade skogsvaktaren (se sidan 5 / han gick in i en bondgård lånte ett skott, tog stål å lade i skottet sköt och haren föll, när han tog upp haren, så var det en ### med några saker om. Gubbe Nyman berättar att i näset (en beteshage under Edsgård åtvid) finns trolltyg, en gumma gick å hämtade ### i hagen blef förtrollad, kom in i en fin trädgård fick gå der i 3 dagar innan hon kom hem. En annan hage kallad slagghagen med många berg i ett af dessa skall det finnas kopparmalm, en liten gubbe har jag sett gått der å vakta berättar Nyman. År 1876 flyttade upptecknaren till germundebo i Björsäters socken (Öst.län) tjenade som dräng hos en bonde august ### nämde bonde var född i Gistads socken, Öst.Län.) år 1852 han berättade att när Gistads kyrka skulle repareras befallde kyrkotrollet att det skulle skjutsas till Linköpings domkyrka, befallde äfven hvilka hästar å vilken bonde som skulle skjutsa, när reparation var jord skull samme skjutsa ### henne tillbaka. En gammal nemdeman Gustaf anderson född i Germundebo Björsäters socken (öst.län) ) (årtalet när han var född kan ej uppgifvas) berättade att i yxningen (en sjö i yxnerums socken) öst.län finns en Gullvagn, mina föräldrar har berättade han, hört att di hade vagnen uppe å skulle köra in den i kyrkan men en dräng som körde ett par oxar skrek till nu tar det i mot i ###, vagnen släppte å gick i sjön igen. samma berättar, när yxnerums kyrka skulle byggas, så ref trollet ned var natt det som bygdes på dagen, men en sägen berättar att di var här i Germundebo å lånte ett par tvillingoxar(Germundebo liger 1/2 Mil från yxnerums kyrka) lade en stock på en vagn, högg en yxa i stocken, å der yxan fallde ner skulle kyrkan byggas, oxarna fick gå vart di ville oxarna gick in i en ### ### med albuska, här fallde yxan (anledningen till namnet yxnerum) å der byggdes kyrkan å trollet ref aldrig mer men det som byggdes för dagen / Nämndemannen Andersson berättar att förr i tiden kunde folk bli rika jag har hört berättas att en rik fru som bodde i Härsbo (en gård lydnande under Borkhults fidekomiss) yxnerums socken hon egde alla gårdar gär i kring, som sluter med O Bersbo Herrgård hör till baroniet adelswärd åtvid, men ligger i Wärna socken Öst.län, Sunnebo, Drängabo, Frängsbo Germundebo alla i Bjölrsäter Öst. Län.)Halsebo gärdserums socken kalmar län En liten sjö liger intill gården Härsbo Med namnet Gullsvattnet frun går en dag på ett slät bärghälla vid sjön tar af sin Gullring kastar den i sjön och säger, att lika omöjligt henne det är att få i jenn ringen lika omöjlöigt för mig att bli fattig en fiskare fick en stor gädda som har sväljt ringen, Frun blef äfene fattig innan hon dog. Nemdeman berättar att innan jernvegen var igång således på 60 talet skulle vi fara till Norrköping med säd vi var många i sällskapet komna till Törnevalla (ligger i Örtomta socken Öst.Län) (det skall finns en stor svart sugga med många grisar) vi skulle låta hästarna vila, en af bönderna i sällskapet sade nu skall jag gå och titta på, törnevalla grisar, det var riktigt mörkt, men sugga med grisar som kunde man se för det lyste i kring sugga men vi fick brått te kome der ifrån annars har hon sväljat oss allehopa, vi fick lov att fara så vi fick åka hem ### det var dager. Var snäll å ursäkta mitt ### jag är gammal skrfver illa. efter hårt arbete står ej händerna att skriva ### ni kan läsa hvad jag skrifvit å det är till belåtenhet så kan ni få litet men jag khar många anteckningar från min ungdome qvar ### E.a. Edgar Himna Linghem
Vattenväsen
Skeppare kastade småpengar över klyvarebommen och köpte vind av sjöjungfrua. "Blås, Kajsa!" sa' de. De hade sett henne komma seglande i en halv båt. Det var glanskis till Rossnäs. Så hade pojkarna fått tag på en rännarekatt och bundit på honom näverlappar under fötterna, och det var storm, och katten for iväg över sjön med en hiskelig fart. En gubbe hette Stenholm, de kallade honom Pimpe, satt och pimpa på isen (metade genom en vak), och han fick höra katten ge sån jämmer i stormen. Han gav sej inte tid att se efter vad det var. Se'n sa' han, att sjöjungfrua hade varit ute och åkt på isen. Näcken. Det var en karl, som hade blivit kär i en flicka, men hon ville inte ha honom, om han inte lärde sej spela fi- ol först. Då tog han fiolen med sej en torsdagskväll och gick till / en bäck, och där satte han sej på en sten. - Nej, han offrade ingenting, men det var så, att näcken skulle ha honom, när han var utspelter. Han fick lära sej spela och spelade ofta på lekstugor, men så ofta han tog till att spela näckpols- kan fick någon vara till reds och skära av strängarna, för an- nars kunde han aldrig sluta.
Jättar
Bergatroll bodde i Omberg. Det kom en bonde åkande; han hade varit i kvarnen. Då låg en trollpacka i diket, som ås- kan hade slagit ner på och fördärvat ena benet. "Var snäll och hjälp upp mej!" bad hon. "Det orkar jag inte med", sa' bon- den. "Kom får du suga ur bröstet på mej!" sa' trollpackan. Det gjorde han, och sen orkade han hjälpa henne upp. "Får jag behålla min styrka till belöning?" frågade bonden, och det fick han. En jätte fick ta ett hår var år på en oxhud; världen skulle bli slut, när hela huden var renplockad. När han hade fått en bening ren, skrattade han, så hela Omberg skakade. Det var en jätte hette Sviring. En byggmästare kom överens med honom, att han (jätten) skulle bygga en kyrka. Trollet / skulle få byggmästarns huvud, om inte byggmästarn kunde säga trollets namn, innan kyrkan var färdig. Men byggmäs- tarn hade gått och hört vid berget, hur ett barn grät därin- ne. Då sa' ett fruntimmer: "Gråt inte, du lille, i morgon kommer Sviring hem med byggmästarns huvud!" Trollet hade byggt fint och grant, och kyrkan var så nära fär- dig. Då ropade byggmästarn: "Spiran sitter inte rätt, Svi- ring!" Då hoppade jätten (!) ner och försvann i berget. Nej, jag har inte förnummit, att han försökte skada kyrkan! "Jätten på ön" okänd.