Transkriberad uppteckning

Enöga, Tvåöga och Treöga Det var en gång en flicka som hette Tvåöga. Hon har två styvsystrar, den ena hette Enöga och den andra Treöga. Enöga hade ett öga som satt mitt i pannan, och Treöga hade två ögon som andra menniskor, och det tredje i pannan. Tvåöga var mycket hatad af sina systrar och sin styvmoder och hon fick utföra alla tunga arbeten i hemmet, hämta ved och vatten och hvar dag fick hon gå till skogen och vakta getterna. Hon fick då endast en liten bit bröd med sig till matsäck. En dag då hon var mycket hungrig satte hon sig att gråta. Plötsligt stod en vacker vit get framför henne. Tvåöga strök honom vänligt på den vita fällen. ”Hvarför gråter du” frågar geten. Tvåöga omtalar huru svårt hon har det, och. Geten slickar hennes händer liksom för att trösta henne. Nu skall jag lära dig en lite vers sa geten. ”Lilla get, lilla get, duka bordet du vet”, och när du ätit dig mätt säger du, ”Lilla geten min vän, tag bort bordet igen.” Knappt hade geten försvunnit förrän Tvåöga läste den lilla versen. ”Lilla get, lilla get, duka bordet du vet. Strax stod der framför henne ett bord med en snövit duk och de allra läckras- te rätter. Tvåöga lät sig väl smaka, och åter sade hon ”Lilla geten min vän tag bort bordet igen.” Inom ett ögonblick var bordet borta. Så gjorde hon dag efter dag och hvarje kväll hon kom hem med getterna låg brödbiten kvar i knytet. Snart började styvsystrarna och styvmodern undra hur detta kunde vara fatt och en dag be- slöt de att Enöga skulle följa med till skogen och spionera på Tvåöga. Det var en varm sommardag och snart kände Enöga sig sömnig och trött då började Tvåöga sjunga! Enöga sover du Enöga vakar du” och snart somnade Enöga. Under tiden passar Tvåöga på att läsa sin lilla vers och åt sig mätt, och när Enöga omsider vaknar var bordet åter borta. När de på kvällen kommer hem omtalade Enöga att hon blivit sjungen till sömn av Tvåöga. och att hon ingenting sett. Följande dag gick Treöga med henne. / för att vakta getterna och frampå dagen blev även hon sömnig. Tvåöga började sjunga ”Treöga sover du Treöga vakar du, Treöga sover du, Enöga vakar du.” Hon märkte ej själv att hon sjöng fel och då somnade Treöga blott med sina två ögon, det tredje var vaket. Hon låtsades emellertid sova och så såg och hörde hon huru Tvåöga läste sin lilla vers, huru bordet kom fram och huru hon åt de läckraste rätter som Treöga aldrig sett maken till. När de på aftonen kommo hem med getterna och Tregöa för sin moder omtalat vad hon sett sade denna.”Ja jag visste väl att tre ögon skulle se mer än ett.” Men nu får Två- öga ej mera vakta getterna. Nu fick Tvåöga arbeta ännu hårdare än förut och knappt unna sig någon vila. En dag smög hon sig ut i skogen och satte sig på en sten och grät. Plötsligt stod åter den vackra vita geten hos henne. ”Tvåöga hvarför gråter du.” sade han. ”Vackra vita get jag längtar till skogen och solen och dig.” sade Tvåöga och strök den vita pälsen. Läs din lille vers sade geten och ät dig mätt och med farväl. Ännu en gång smekte Tvåöga den vita lilla geten och såg vänligt in i hennes ögon. Derfrå försvann geten och Tvåöga läste lilla get, lilla get, duka bordet du vet.” och återigen stod bordet der och Tvåöga började äta. Men då hon såg upp stod framför henne den underskönaste prins. Han såg på Tvåöga och hon tyckte att det var samma blick som den vite getens. Sköna flicka sade han din kärlek har löst mig ur förtrollningen. Kom och låt oss sätta oss upp på min vita springare som står här bunden. Du skall följa mig till mitt rike och bli min gemål. De satte sig upp och red till Tvåögas hem. ”Nu skola ni komma på vårt bröllop sade prinsen och det skall stå om åtta dagar.” och fastän de alla tre avundades Tvåöga hennes lycka tackar de och niga. Och prinsen och Tvåöga vinkade farväl och ### ### till sitt rike.