Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittrornas ursprung
Det var innan de vart utdrivna ur paradiset. Gud kom in till Eva och frågade efter hennes barn. "Ja, det är dem jag nu har inne", sa hon. Men hon hade ju en massa ute, men dem hade ju inte några kläder, dem var naken, så hon ville inte visa dem. "Dem som då är ute, dem ska också få vara ute", sa Gud då. Och det vart vittren då.
Oroad av vittrorna
En dotter åt Taralds-Anna Kajsa, hon var i bodarna här vid Bränna vi sa. Då en kväll, då hon lagt sej, fick hon se en hand ovanför sig. Och hon tog i sin egen hand och tänkte: "Är' e jag, som håll min hand så där?" Men sen fick hon se fullt av får på golvet, som drack mjölk ur trågen, och sen fick hon se en gris, som dansa polkett utanför fönstret. Alltihop försvann sen. Då hon kom hem, så tala hon om det, och då sa far hennes: "Se, jag glömde låna hus åt dej, då vi kom dit!" Och så var han dit och gjorde det, men det vet jag inte hur det gick till. Det skulle vara en vitterväg där, och därför var det så där.
Får skjuta vittrornas "katt"
Det var en som var ute och skoga, och så måste han ligga ute i skogen om natten. Han hade gjort upp en eld och lagt sig vid och hade skinnpåsen under huvudet. Så fick han höra att det inte var tyst, utan det skrapa ibland i påsen och ibland längre bort. Han titta efter men såg ingenting. Elden höll på och skulle slockna, och han la sej igen och tänkte att han skulle få somna innan den slockna alldeles. Då skrapa det igen i påsen, och då satte han opp sej igen och rörde om i elden, så den flamma opp. Då såg han en kvinna, som stod på sidan där vid en gran, och hon bad om han ville vara så snäll och flytta eldstaden, för han hade gjort upp elden mitt i vägen för dom. Ville han göra det, så skulle han få betalt. Ja, han steg upp och flytta elden och tog en granruska och sopa undan glöden. Då hörde han att det kom och "buffere", det var en stor hop han hörde, och en farlig fart var det, och det skrapa och det knastra och det spraka i kolen och lät, men sedan blev det tyst. Han la sej och sov igen och vakna då solen hade gått upp. Då satt det en fin'en mård uppe i en gran, så han fick ta bössan och skjuta honom. Det var betalningen han fick. Mården är katta åt vitera, har dom sagt för gammalt. Och mårdskinn har ju alltid varit särskilt högt skattat.
Gumman ger vittrorna uppsträckning
En gumma i en by här ovanför har sin fäbod i Stormobäcken. En höst buffre dom hem på Mikaelilördag, men gumman skulle stanna kvar där några dar och plocka bär och göra kvastar. Men första natten hon låg där ensam blev det ett sådant oroligt liv i fäbodstugan, det ryckte i förlåte framför sängen, och det slamra ini boden. Men då stack hon ut huvet genom förlåte och sa: "Det är aldrig nån brådska för je till å komma hit. Ja ska vara här till lögdan (lördagen), och det är min bod. Je hinn komma hit, då jag har fare." Då vart det tyst och lugnt, och hon fick vara i fred där.
Sjukdomsmagi
1. Kommen (#####) 1). Kommen var en svår sjukdom, men man kunde bota den genom att hugga bort den. När jag var en liten stinta, bodde en min farbror hemma hos mina föräldrar. Han råkade ut för att få kommen. Min farfar förstod sig på en del sånt där gammalt, och han skulle nu bota den sjuke genom att hugga bort kommen. Farbror fick lägga sig fram- länges på en bänk, och så kom farfar med ett halm- strå i ena handen och en yxa i den andra. Han högg av ett stycke av halmstrået och på samma gång sade _ 1) Kommen, kammen är en sjukdom i lederna. Förväxlas ofta med gikt. Kännetecknas bl. a. av, att det liksom knirkar (gnurar #####) i ledgång- arna. Meddelerskan, som ju till följd av sin verksamhet är hemmastadd på området, förklarar, att ##### = inflammation i senskidorna. / han till den sjuke: – Jag hugger (## ###.) – Vad hugger du för? (## ### ## #?), frågade då far- bror. – Jag hugger bort ur leden och i veden (## ### ##### ### # # ###), svarade farfar. Detta upprepades två gånger. Orden ”Jag hugger” yttrade farfar med hög röst, men svaret på frågan, varför han högg, mumlade han fram med så låg röst, att jag inte kunde höra det. Jag tordes inte fråga då. Det var först flera år senare, som jag fick reda på, hur det yttrandet ljöd. 2. Råka utför (#######). Det kunde lätt hända, att man råkade på något sätt oroa eller ofreda eller stöta ihop med något övernatur- ligt väsen. Det var ju särskilt den, som behövde färdas nattetid. Mest var det vittra (######), förstås, men det kunde även vara gastar och troll, och det kunde även vara / något ont, som trollades på en. Om allt sådant använ- des uttrycket ’råka utför’ (#######). Man såg naturligtvis aldrig något av det här dåliga. Men hade man ’råkt‿för’, så visade det sig snart genom ett häftigt illamående, som kom över den som hade ’råkt‿för’. Och så blev det alltid utslag (eksem) någonstans på kroppen. Sådant eksem kunde botas på två sätt. Det ena var att smörja utslaget med blåst vatten 1). Det andra var att kasta ut (#######) för den sjuke. Det skulle vara en klok till att ’kast‿ut’. Han tog då några hårstrån från den sjuke (en hårtott) och en bit nagel av var finger och var tå. (Kanske det var något mer, men det har jag glömt). Detta kastades sedan ut genom dörren. Den kloke utropade därvid: _ 1) Vatten, som blivit utsatt för påblåsning från en smedjebälg. Se närmare Kaléns uppt. från Arnäs sn, Ångermanland år 1927 (acc. nr. ). / – Här har du ditt. Ge nu N.N. sin hälsa igen.”