Transkriberad uppteckning

Det var en som var ute och skoga, och så måste han ligga ute i skogen om natten. Han hade gjort upp en eld och lagt sig vid och hade skinnpåsen under huvudet. Så fick han höra att det inte var tyst, utan det skrapa ibland i påsen och ibland längre bort. Han titta efter men såg ingenting. Elden höll på och skulle slockna, och han la sej igen och tänkte att han skulle få somna innan den slockna alldeles. Då skrapa det igen i påsen, och då satte han opp sej igen och rörde om i elden, så den flamma opp. Då såg han en kvinna, som stod på sidan där vid en gran, och hon bad om han ville vara så snäll och flytta eldstaden, för han hade gjort upp elden mitt i vägen för dom. Ville han göra det, så skulle han få betalt. Ja, han steg upp och flytta elden och tog en granruska och sopa undan glöden. Då hörde han att det kom och "buffere", det var en stor hop han hörde, och en farlig fart var det, och det skrapa och det knastra och det spraka i kolen och lät, men sedan blev det tyst. Han la sej och sov igen och vakna då solen hade gått upp. Då satt det en fin'en mård uppe i en gran, så han fick ta bössan och skjuta honom. Det var betalningen han fick. Mården är katta åt vitera, har dom sagt för gammalt. Och mårdskinn har ju alltid varit särskilt högt skattat.