Transkriberad uppteckning

1. Kommen (#####) 1). Kommen var en svår sjukdom, men man kunde bota den genom att hugga bort den. När jag var en liten stinta, bodde en min farbror hemma hos mina föräldrar. Han råkade ut för att få kommen. Min farfar förstod sig på en del sånt där gammalt, och han skulle nu bota den sjuke genom att hugga bort kommen. Farbror fick lägga sig fram- länges på en bänk, och så kom farfar med ett halm- strå i ena handen och en yxa i den andra. Han högg av ett stycke av halmstrået och på samma gång sade _ 1) Kommen, kammen är en sjukdom i lederna. Förväxlas ofta med gikt. Kännetecknas bl. a. av, att det liksom knirkar (gnurar #####) i ledgång- arna. Meddelerskan, som ju till följd av sin verksamhet är hemmastadd på området, förklarar, att ##### = inflammation i senskidorna. / han till den sjuke: – Jag hugger (## ###.) – Vad hugger du för? (## ### ## #?), frågade då far- bror. – Jag hugger bort ur leden och i veden (## ### ##### ### # # ###), svarade farfar. Detta upprepades två gånger. Orden ”Jag hugger” yttrade farfar med hög röst, men svaret på frågan, varför han högg, mumlade han fram med så låg röst, att jag inte kunde höra det. Jag tordes inte fråga då. Det var först flera år senare, som jag fick reda på, hur det yttrandet ljöd. 2. Råka utför (#######). Det kunde lätt hända, att man råkade på något sätt oroa eller ofreda eller stöta ihop med något övernatur- ligt väsen. Det var ju särskilt den, som behövde färdas nattetid. Mest var det vittra (######), förstås, men det kunde även vara gastar och troll, och det kunde även vara / något ont, som trollades på en. Om allt sådant använ- des uttrycket ’råka utför’ (#######). Man såg naturligtvis aldrig något av det här dåliga. Men hade man ’råkt‿för’, så visade det sig snart genom ett häftigt illamående, som kom över den som hade ’råkt‿för’. Och så blev det alltid utslag (eksem) någonstans på kroppen. Sådant eksem kunde botas på två sätt. Det ena var att smörja utslaget med blåst vatten 1). Det andra var att kasta ut (#######) för den sjuke. Det skulle vara en klok till att ’kast‿ut’. Han tog då några hårstrån från den sjuke (en hårtott) och en bit nagel av var finger och var tå. (Kanske det var något mer, men det har jag glömt). Detta kastades sedan ut genom dörren. Den kloke utropade därvid: _ 1) Vatten, som blivit utsatt för påblåsning från en smedjebälg. Se närmare Kaléns uppt. från Arnäs sn, Ångermanland år 1927 (acc. nr. ). / – Här har du ditt. Ge nu N.N. sin hälsa igen.”