Transkriberad uppteckning

En gumma i en by här ovanför har sin fäbod i Stormobäcken. En höst buffre dom hem på Mikaelilördag, men gumman skulle stanna kvar där några dar och plocka bär och göra kvastar. Men första natten hon låg där ensam blev det ett sådant oroligt liv i fäbodstugan, det ryckte i förlåte framför sängen, och det slamra ini boden. Men då stack hon ut huvet genom förlåte och sa: "Det är aldrig nån brådska för je till å komma hit. Ja ska vara här till lögdan (lördagen), och det är min bod. Je hinn komma hit, då jag har fare." Då vart det tyst och lugnt, och hon fick vara i fred där.