Från kulturnationalism till etnonationalism: Idéhistorisk transformation i Norden 1880–1930
Inledning
Under 1800-talets lopp genomgick den nordiska nationalismen en omvälvande metamorfos. Från att ha dominerats av en bred, om än romantiserad, kulturnationalism och skandinavism, rörde sig idéströmningarna mot slutet av seklet och under mellankrigstiden mot en alltmer hårdnad, biologiskt grundad etnonationalism. Denna artikel redogör för denna ideologiska förskjutning med stöd av källmaterial från bland annat Kungliga Biblioteket, Riksarkivet och Lunds universitetsbibliotek.
Historisk bakgrund
Under 1800-talets första hälft präglades den nordiska identiteten av en liberal och humanistisk syn på kulturarvet. Historiska gestalter såsom Esaias Tegnér och den tidiga götiska rörelsen, centrerad kring Uppsala universitet, hyllade en heroisk bild av det nordiska arvet. Denna tidiga nationalism var i hög grad litterär och universell, där gränserna för nationen drogs kring språk och gemensam hävdvunnen kultur snarare än rigida biologiska attribut.
Centrala begrepp & forskningsläge
Med industrialismens genombrott och den sociala omvandling som följde förändrades samhällsklimatet i grunden. Sekelskiftets vetenskapliga landvinningar, färgade av socialdarwinism, banade väg för pseudovetenskapliga teorier om ras och arv. Kulmen på denna utveckling i Sverige nåddes med grundandet av Statens institut för rasbiologi i Uppsala, en institution som institutionaliserade tanken att befolkningens värde kunde mätas i biologiska termer. Genom pressarkiv kan vi följa hur grundläggande begrepp som 'folk' och 'nation' laddades med nya, exkluderande betydelser i städer som Stockholm och Lund.
Fördjupning
Den etnonationalistiska vågen var dock inte oemotsagd. Parallellt med högerextrema strömningar mobiliserades ett starkt motstånd från arbetarrörelsen och liberala intellektuella. Denna konflikt utgjorde en avgörande idéhistorisk kamp om vad det innebar att vara 'nordisk' – stod begreppet för öppen humanism eller för slutenhet och raslig homogenitet? Forskningen vilar i dag på ovärderliga arkivresurser som dagspress och enskilda personarkiv från perioden.