Kulturhistorisk museum etablerades under tidigt 1800-tal i Stockholm i en tid då det nationella intresset för fornminnen, historia och folkminnen växte sig starkt i skuggan av Karl XIV Johans styre. Initiativet togs av bildade kretsar som ville skapa ett fast säte för det historiska vetandet, liknande de stora europeiska institutionerna under romantikens tidevarv.

Museets samlingar växte snabbt genom donationer från adliga ätter, kyrkliga depositioner och omfattande arkeologiska utgrävningar runtom i landet. Föremål från Vasaätten samt medeltida sakral konst, vapen och dräkter fann sin plats i de välfyllda salarna. Verksamheten kom att spela en avgörande roll för att stärka den nationella identiteten under 1800- och 1900-talen.

Byggnaden, uppförd i nationalromantisk och klassiserande prakt med tunga stenfasader och skulpturala utsmyckningar, utgör i sig ett monument över svensk arkitekturhistoria. Den fungerar som ett arkiv för nationens minne där generationer av forskare, historiker och allmänhet sökt kunskap om det förflutna.

Idag fortsätter Kulturhistorisk museum sin gärning som ett modernt kunskapscentrum. Genom digitalisering av sina enorma arkiv och samlingar görs det historiska arvet tillgängligt för en bredare publik, samtidigt som det fysiska museet förblir en levande länk till Sveriges mångfacetterade historia.