Stala kyrka är uppförd under medeltiden, sannolikt under senare delen av 1100-talet eller början av 1200-talet. Byggnaden präglas av den romanska stilen med ett rektangulärt långhus och ett något smalare kor i öster, vilket är ett vanligt kännetecken för tidiga bohuslänska landskyrkor. Under århundradenas lopp har kyrkan genomgått flera förändringar och tillbyggnader, däribland tillkomsten av vapenhus och vidgade fönsteröppningar för att släppa in mer ljus under senare tid.

Inne i kyrkorummet finns flera äldre inventarier som vittnar om församlingens långa ställning i Göteborgs stift. Bland inventarierna märks dopfunten i täljsten från medeltiden, tillverkad av den anonyme stenmästaren Master eller hans verkstad som var verksam i regionen. Altaruppsatsen och predikstolen bär prägel av det sena 1600-talets och 1700-talets snickarkonst, där barockens formspråk och symboler har fått ta plats.

Kyrkomiljön runt Stala kyrka inbegriper en äldre kyrkogård med bevarade gravvårdar från 1700- och 1800-talen, vilka speglar det lokala fiskar- och bondelivet på Orust. Platsen har historiskt varit en central samlingspunkt för socknens invånare, inte bara för gudstjänster utan även för sockenstämmor och kungörandet av kungliga påbud utfärdade av den svenska kronan.

Vid restaureringar under 1900-talet har man tagit till vara på äldre murverk och kalkmålningar som tidigare döljts under tjocka lager av puts. Dessa fynd ger en ökad förståelse för kyrkans skiftande utseende och konstnärliga utsmyckning under den katolska tiden innan reformationen förändrade det kyrkliga landskapet.