Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Husdjur
Om tuppen gol om nätterna, så skulle det förebåda eldsvåda. När jag bodde i Höglunda här, så var jag efter vatten en kväll, o då gol tuppen så i lagårdn, fast det var sent. Jag tala om det för matmodern i gården när jag kom in. "Usch," sa hon, "nu får ja eldsvåda i min släkt." Detta var någon dag före jul, o på julafton fick vi höra, att det klämta i kyrk- klockan för andra gången. Och då var det eldsvåda hos matmoderns bror, de hade tänt på lagårn, det var meningen att allt skulle brinna ner, men de lyckades hindra, att något / mer än ladugården brann ner. "Nu såg du, va dä betydde, att tuppen gol," sa' mat- modern till mig efteråt. De ringer alltid i kyrkan på julafton för att ringa in helgen.
Tomtar
Tomtar sa de eller tuntabesa ! Aldrig hört benämningen goenisse. De släpade säd och foder och mjöl och allting. Det var två gård- bönder, som hade var sin ko som var alldeles lika. Så hade de gett tomten på det ena stället gröt utan sirap till jul en gång. Då blev han arg och slog ihjäl kon. Men sen fick han se att det var sirap i botten på skålen. Då bar han den döda kon till grannens la- gård och tog med sej grannens ko tillbaka. Då tomten var stark, fast han var liten. Skiftade gården ägare var det inte sagt att tomten fick bli kvar på gården. Blev han bortvisad, så släpade han ifrån den gården sedan, så de fick otur där. Har inte hört sägnen om tomtens nya kläder.
Husligt arbete.
Om de trodde grädden var förtrollad, så de inte fick smör, skulle de gå ut åt en annan socken efter enris och koka och baka kärnan i det. När de knådade och satte i deg, gjorde de kors tre gånger över degen, för att det inte skulle bli förtrollat. - Om de hittade hela korn i brödet när de åt, skulle de ta dem och lägga över dörren på "lofta" där. Vad den då hette, som kom först in, det namnet skulle den maken fick de ha. När de bryggade juladricken till jul ropade de så allde- les. Tills bättre de hojtade, tills bättre skulle dricken jäsa. Väven kunde också bli förtrollad. Då tog de och "rösta" så alldeles i väven och tramporna med. Ju bätte de röste, desto förr gick det om. - "Sulv" fick de aldrig slänga ut, för då kom där en mjölkhare och tog det.
Vårarbete
De skulle ha sått före sjunde veckan, annars blev det för sent. De räknade veckorna baklänges så. De började alltid med tolfte veckan. Den gick in tolfte april. I nionde och åttonde veckan brukade de så. Linet skulle sås Eriksdan, då skulle det bli bra. De skulle gömma en kaka från jul och ha, när de skulle börja vårarbetet. Dt skulle både folk och kreatur ha av. Här var en gammal, som gick omkring och sådde, och han skulle alltid ha ett sädeskorn i munnen så långe han sådde. Det var för att sä- den skulle bli bra. Om där blev någon fläck på åkern, som den ssom sådde hoppade över, skulle den dö på året. När min farbror hade sått ifrån sej, tog han en jordklump och gjorde ett kors under botten på såkorgen, för att det skulle bli bra. Och första gången jag sådde åt honom, teg han inte,, utan jag skulle göra det med.
Vårarbete
Ture och Tyke, då skulle de så havre. Lin skulle de också så på en bestämd dag, hette den inte Kletus? Efter vad min svärfar talte om, skulle de gömma bröd ifrån jul och ha i såskäppan och bita av, när de gick och sådde. Det skulle vara lyck- ligt med sådden då, sa de. Om här blåste nordanvind långfredag, skulle inte gödseln göra ver¬ kan, sa min svärfar. Ett år min svärfar och en bonde från Hjältaljunga gick till kyrkan i Gunarsjö, sa min svärfar: "Nu ska du få se, gödseln. gör ingen verkan i år; det blåser nordanvind långafredag." Ja, på för- sommaren växte säden alldeles förskräckligt där som var gödslat, men på efteråret torkade det bort. Så det såg då ut som den inte hade gjort någon verkan. Om det blev någon fläck på åkern som inte blev sådd, skulle det dö någon på året på stället, sa de.
Annandag jul
Natten mellan juldagen och annan- dagen gick de omkring och sjöng o då skulle de ha mat och kaffe på ställena. Det kunde vara stora massor av pojkar och töser ibland. De sjöng "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Så hade de en stjärna med, som de vevade på. Allra först, när de kom, så sjöng de om Staffan, de började sjunga utanför fönstret. Och när de kom in, så hälsa de: "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru." Ibland var de utklädda också, men det var mest en dag senare / under julen, som de kom o var utklädda. Då tog de bland annat dynor på ryggen för att verka puckelryg- giga. Men de, som sjöng, var snyggt klädda. När de sjungit och ätit, kunde de börja dansa och leka på ställena.
Slåtter, skörd och tröskning.
Vid slåttern skulle de alltid pusta, när de slutat en äng. De skulle "pusta av" ängen. Det var inte så vanligt, att de bad ihop slåtterhjälp. Men när ett fruntimmer hade köpt Svenningsered, så kom grannarna ihop och hjälpte henne att slå. De fick inte betalt, utan hon ställde till med kalas efteråt i stället. Då de slagit ifrån sig, så hurrade de. Det hade endast den betydelsen, att nu voro de färdiga. Om någon råkade till att knyta både första och sista kärven, så skulle det innebära något lycksosamt för den personen. När all säd var inne om hösten, hölls skördefest för gårdens folk. Därvid bjöds på skördegröt, risgrynsgröt. Tröskningen skulle vara avslutad till julen. Om man blev färdig tidigare, gömdes alltid lite säd, som skulle kas- tas julaftons morgon. Därefter tog man tröskebollen - en sup.
Vättar?
Det var en skomakare i Ryr, som hade lovat att göra ett par skor färdiga innan jul åt en granne. Men han fick ganska mycket att göra i julveckan, så att han fick därför inte kängerna fär- diga förrän sent på julafton, men då tog han dem och skulle själv gå dit för att lämna dem. På ett ställe i närheten av en kulle som de kallar för Björnekullen skulle han gå över en gammal tomt, men då fick han se att där satt en hel massa små varelser och åto vid / ett dukat bord. Där vågade han där- för inte gå förbi, utan han vände och gick hem ijen. När han kom hem frågade hustrun hans var- för han ej lämnat skorna, men då sade han bara att att han skul- le gå med dem på morgonen, vil- ket han också gjorde.
Vårhalvåret.
Beda skulle de släppa ut korna för första ången. På Karolina sådde de helst linet. Bönor sådde de tillia - "Korsmässe dag ska böna ha tre bla !" 1 maj - de hade gömt bröd från jul, som de åt då; det kallades vårstyrka - Det ar vanligt bröd av råg eller vete, siktat. Kristi Himmelfärdsdag var karlarna ute och letade efter räv- ungar. Den dagen skulle man också bada förste gången. 1 maj - skulle de ha supar - dricka märg i bena - och äta ägg. Nej, inte fläsk; det var löskokta ägg. Peter katt kastade den varme sten i sjön. Ingen bestämd dag, då man skulle börja gå till sängs utan att tända upp lyse. De första potaterna skulle tas upp om Larsmässe. Ej tal om att slåttern skulle sluta Brynolf.
Hemmet.
Mat. Vi åt 4 ggr på dan: frukost, mid- dag, merafta å kvällvard. För det mesta åt vi salt sill, fläsk eller köttsoppa men te merafta kaffe å smögås förståss. Om man tappar smörgåsen å smö- ret vändes ner, blir det regn. Spisen. De bor nån i spisen, men han visar sek bara annanda jul. Annanda jul på möra ska en se efter, om det är märke i aska. / De måste en göra innan man tänt i spisen. De skulle vara spår efter svina- fötter. Visste töra (=tårna) utåt så betydde de en sak, å visste dom inåt betydde de en sak. Men de va inte sam- ma som när man såg i aska nyårs- dan (se nyår!) Sista glöden. Om glöden ligger länge å inte dör, så blir de storm.
Vårarbete
Di bruka att ha ett märke på lövskogen, för när knoppen hade slagit ut så han var som musöron, så skulle en kunna börja att harva. Sådden verkställdes allt efter som en harvade. Men en fick skynda på, så att en hade färdigt till Urbanus. Det en sådde efter den dagen blev dåligt. En kunde inte tro att en skulle få det moget. Förr skulle di gömma bröd från julen, som en skul- le äta om våren när en börja "anna". Det skulle vara av alla slag som var på julbor- det. Både folk och dragare skulle ha av det. Det var för att en skulle stå ut med arbe- tet. Hästen skulle ha av allt. Det var allt bäst om en gömde litet i göd- selstacken / så att en fick till underlag för den nya göd- seln. Gödseln skulle bli kraftigare då. En var noga med gödseln på den tiden. Alla gödselrukor som blev på backarna efter kreaturen frakta- des till gödselhögen. Om en hade glömt att så en bit på åkern så skulle en få sorg innan årets slut.
Vår- och hösthalvåret.
Om Skene marten, det var andra tisdan i april, så skulle de sluta med kvällsetera. Sen skulle de lägga sig med dan och stå upp med dan. Kyndelsmäss är lilla jul. Kyndelsmässedan var lärkan så högt som oxen bar oket. Frost 40 martyrer, frost i 40 nätter. Om det var solasken i advent, så blev det snö- yra i fastan. Var det rein före jul, så blev det regn före mid- sommar. Regn, sjusovare, regn i sju veckor. Regnade det bönesöndag, så fick Hinnared- bo hänga upp sina harver. / Om Gallus var grann, så blev det grant hele vintern. Vid mickelsmäss skulle de hösta in sina äpp- len, om de hade några. Göken kommer i åttne vecka. När höet hade olsmässe hätta och larsmässe hatt, så var det gammelt nock. De skulle gå ut och titta te pärerna ve olsmäss. De talade om, att de gällade pärerna, då de gick ut och tog en här och där.