Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Annandag jul.
Annandag jul brukade pojkarna stå upp tidigt på ottan och rida långa vägar till nordrinnande vatten och vattna hästarna. Så skulle de ta måkebollen. De gick in och måkade i andras fä- hus; somliga hävde in dynga i stället. Sjöng gjorde de. Jag kom- mer inte ihåg mer än: "Nästa år vi kommer igen, så står det vagger vid töseras säng". En del gubbar stod upp klockan 12 på natten och böjade må- ka, så de hade måkat, innan andra kom och gjorde det, för det var retligt, om främmande kom fram till fönsterna och väckte en och ropade: "Måkebölle !"
Julafton
"Våra" (gamla) tala om, att de tog in halm på julafton förr. Sen när den togs ut, hacka de barr o la' på. Men jag vet inte, hur länge halmen låg. Ingen skulle gå opp från julbordet på julkvällen förrän alla slutat, gjorde de det, så skulle någon i familjen falla bort före årets slut. Intet arbete skulle utföras på juldagen, det var de noga med, djuren skulle bara ses till det nödvän- digaste, o all mat skulle vara lagad i förväg. Det var ett bröd, som bakades till jul och gömdes, för att brödet / skulle bli drygt sedan under året. Det var en stor rund kaka med hål i mitten. Jag tror, att den skulle ätas opp på "varferdagshärdan". Då skulle bröd ej tryta sedan under året.
Jul
I julhögen skulle det alltid vara en limpa, den var fyrkantig, ett bakat kors (en kaka där man tagit ur fyra skärningar), två bakade S samt överst en ost. Julgran hade di inte när jag var liten. Men di satte två nakna granar ute, en vid var sida dörra. Anda jul gick di omkring och måka i stallen. Tyckte di bra om dom, gjorde di rent och ga hästar och kräk. Tyckte di illa om dom, kasta di in utå gödselhögen. På julekväll, om det satt en utan huve ve bordet, då skulle den dö under året. Di gick ut och såg genom fönstret.
Hösthalvåret.
Olsmässekroken och Bartelsmässe storm bad de alltid Gud bevara sej för. Olsmässe sken - det är farligt, för är det torka då, kan den svemla och förstöra mycket. På två, tre dar kunde allt bränna ner på sandjord. Om Olsmässedag tog de de första potaterna. Brynulf. De skulle inte bryna lien se´n så det var slut med slåtten då. Då började rågskörden för det mesta. Mekelsmäss - en del flyttade så, de flesta den 24 oktober. Om det regnar på Gallus, skall man kunna så på hal- la (= grund jord); det slår rätt bra in. Är det tork den dan, blir det torkår. Mårten gås skulle de ha gås, om de så inte hade sugel på hela året. När Anders slaskar, ska jula braska.
Läkekonst.
När jag var en fem, sex år, blev jag sjuk en kväll och kräk- tes. Då väntade de, att jag skulle kräkas upp ett litet ull- garnnystan, som de kallade bellgången, och det skulle de stoppa i mig genast igen, eljest skulle jag dö, trodde de, men det kom aldrig något nystan. Det var just före jul, och jag var så ledsen, att jag inte skulle få leva över jul. Det var en gubbe, som läste bort tandvärk på mig. Jag fick inte tandvärk sen på tjugo år, men de påstår, att när den som läst bort tandvärken dog, skulle tandvärken komma igen. 112. Nej, det vet jag inte. 114. De skulle röka sig med ormskinn. 118-19. Nej, det vet jag inte. 121 120. Det taltes om, men det minns jag inte. 122-125. Det vet jag inte.
Vårhalvåret
På Kyndelsmäss sa' de gamla, att lärkan var så högt oppe från marken som oxen bar oket. "Lilla jula" kalla de kyndelsmäss. Vårfrudan "bar tranan ljus i säng", dag o natt var lika långa. Frös det då, så skulle det frysa i 40 nätter. På Korsmässa i maj kom svalorna. På Urbanus skulle de så linfrö. Och på Blända gick det att sätta bönor, satte man dem förr, så frös de. Efter 22 febr. var de inte säkra / på isen mellan Torsö och fastlandet, efter den dagen tärde det på isen lika mycket under- som ovanifrån o från varje sten o grund. Söndagen efter påsk är "röe söndan", sådan som den är, sådan blir sommaren sedan.
Julafton: gran.
"E tussa", det är en gran, det skulle de alltid ha inne till jul, åtminstone på de flesta ställena. Ja, det kanske inte var riktigt så vanligt då som det är nu. Se, det är en gammal sed. En del satte "e lita tussa" på bordet, men andra hade en gran som gick från golv till tak. Till att klä gran med hade vi inte glitter å kulörta glaskulor å såda- na grejer de har nu. I min barndom klippte vi till av papper till att ha å hänga i granen. Ljus hade vi då som nu, men vi fick göra dom själv; hade en talg så stöpte en. Hos handlare fanns inte ljus att köpa. Pepparkagsgubbar, grisar, tuppar å hästar var vanligt att vi hängde i gran. men det gör de aldrig nu.
Jul - förberedelser
Slakt: En bra stor gris å en tjur slaktades alltid före jul. Bak: De bakade i 3-4 dar. Jag minns särskilt ett sådant tunn- bröd mamma baka; det var inte bara till jul. Det var av korn å utan jäsning. Mor å far talte om, att di gömde julekaga. Den satt di på plogen å åt när di börja våren. Förekom inte i min tid. Brygga: Far gjorde malt, torka den på gamla körna (kölna) i Björneröd. Ljus: Ljus stöpte mor i kärnan. Här är den kärnan, där här många ljus blivit stöpta. Talg fick de vid slakten. När de slakta bina på hösten blev det vax.
Hantverkare
Min far var nära 100 år, om han fått leva till jul. Jag minns inte, vilket år han dog. Min mor dog litet efter far. Hon blev inte nitti år. Skräddare här i Lindome i min ungdoms tid var en gubbe i Djupedala och hans son Emil, det ligger mittför Hällesåker. Och i nr. 3 i Alafors var två skräddare. Blaggarsskräddarn - Hans Petter - och Borren (från Borra i Älvsered. Jag minns Borren var till vårat. Han sydde bara åt karlar. Mössor köpte alla vid bazaren i Göte- borg. Nej, här var inga mösskräddare eller hattmakare mer än Börje Wall, som gjorde flätade halmhattar för 25 öre stycket.
Slåtter, skörd, tröskning.
I Skoga såg de på Hornsjön, varåt isen drev, och sa' huru- dan skörden skulle bli. Det inget närmare härom. De lämnade inga strån på åker eller i slåttermark. Nej, de raka´ varendaste smitt. Pusta åkern skulle de för att åkern skulle få vila. Aldrig hört uttrycket "ta haren" eller benämningarna lo- katt, gullkråka, nekakråka. Skar man dej i skörden, skämde man skördagröten. I ladans botten lades intet annat än björke- och aleresslor. Tröskat upp till jul ville de gärna ha gjort. De tröskade med prål. Blöta med åtta neker på var sida. Tröskade de fyra, sa de: "Rock å päls å tu par vantar."
Jul
Mina bröder var med om att "gå med julebocken" här i Kungälv i sin barndom. De gick julafton och nyårsafton, och det hände också, att de gick ut på landet. Bockhuvudet satt på en käpp, och det hade ett långt skägg och ett rött gap. Pojkarna som bar huvudet, dolde sig under ett täcke. När de kommit in i ett hus, sade de: "Bocken vill ha pengar i sitt skägg!" Så lade man några ören i munnen på bocken, och de föll ned i en pung, som var insydd i skägget. Far var med om att rida Staffan här i Kungälv. Det gällde att komma upp tidigt om morgonen annandag jul och få ut hästen. Så red han den till rinnande vatten och lät den dricka. Någon utklädsel förekom inte.
Tröskning
Då man tog med präjel och klämde till över nacken på någon, så sa' man: "Här ska du få känna på lokatten." Man hängde präjel över en stock, så tog man tag med hän- derna och slängde sig över och så tillbaka igen. Det var en svår lek, det var många, som misslyckades med en, då de hade slängt sig över, ramlade de lätt ner bort efter golvet. Kallades att "gå lokatt" eller gå genom präjel. Man drog sig för att börja tröska för tidigt, då "gick hungerklockorna." Man ville emellertid gärna ha tröskningen undanstökad före jul. Det var endast, om de hade mycket bråttom eller ville köra med tjänarna, som de tröskade otta. På kvällarna tröskade de ald- rig. Det var inte gärna någon, som ville slå sista slaget, för då fick han heta rågkodd.