Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Vid Krontorp i Visnum restes majstång var midsommar. En stor stång kläddes med löv ända opp, så var det en tvärarm opptill, o på denna hängde kransar.
Stadstraditioner: Stadens marknader.
Fru Morells uppgifter om stadens marknader överens- stämde med herr Kroks, men hon sade, att hennes mor berättat, att det längre tillbaka tillbaka i tiden även funnits en "larsmässemarknad" i Uddevalla. Den ägde rum på höstsidan, men något närmare om denna marknad kunde fru Morell ej berätta. Angående nöjena på den stora marknaden i Oktober kun- de fru Morell berätta, att det ibland hände, att också björnar förevisad- es. Björnarne och karusellerna voro barnens största nöjen. "Vi ungar kun- de icke sova natten innan vi visste, att vi skulle få gå till marknaden och åka karusell och se på björnen", sade fru Morell. Dessutom berättade fru Morell, att den stora marknad- en alltid var den sista veckan i Oktober, då drängar och pigor bytte plats- er.
Stadstraditioner: Stadens marknader.
Fru Lundberg berättade, att hennes mor sagt, att det förr i tiden var en stor marknad i Uddevalla den 12 Februari. Angående fiskmarknaden och den stora marknaden i Oktob- er gav herrskapet Lundberg samma uppgifter, som herr Krok förut lämnat. De produkter, som fiskarne sålde, utökades emellertid av dem med klarskinn och rokade rockor. Klarskinnet, som bestod av saltat och sedan torkat fiskskinn, vilket därefter skurits i små bitar, var en mycket viktig artikel på denna tid. Det användes allmänt till att klara av kaffet med. De torkade rockorna köptes huvudsakligast av bönderna. För att få bra platser för sina båtar kunde det hända, att en del fiskare infunno sig en vecka eller mera före marknadsdagen. Herr Lundberg gav mig ett par priser på brännvin. Vanligt brännvin kostade 55 öre för ett halvstop, och för kr. 2.50 kunde man få en hel kanna sötkumminbrännvin.
Stadstraditioner: Stadens marknader.
Fröken Olsson berättade, att det vid fiskmarknaden i September brukade komma kasperteattrar och karuseller till staden, men något nöjesliv i likhet med det under den stora marknaden i Oktober var det icke då. Hon mindes, att bönder ända från Hisingen brukade in- finna sig på den stora marknaden i Oktober för att sälja pepparrot och an- dra grönsaker. Någon odling av grönsaker förekom knappast alls i trakten av Uddevalla på den tiden. I övrigt överensstämde hennes berättelse om dessa båda marknader med mina andra berättare. När hon var liten flicka, hette stadens tre "korvar": Viberg, Vinberg och Olsson. I källaren i hörnet av Norra Hamngatan och Norra Drott- ninggatan, där Wassén och Eriksson nu ha sin affär, fanns det förr i tiden / en krog, som mycket flitigt anlitades av alla marknadsbesökare. Den hette "Ommen", /uttalas Åmmen/. Annars var "Ommen" den speciella krogen för al- la, som passerade Uddevalla, men anlitades naturligtvis även av stadens befolkning.
Stadstraditioner: Stadens handel med landsbygden.
Uddevallas handelsområde i forna tiden var först och främst Bohuslän norr och söder om staden och så Dalsland. Uddevallaköp- männen gjorde inga resor för inkör på detta handelsområde, utan bönderna förde sina produkter till dem. Däremot foro uddevallaköpmännen årligen till höstmark- naderna i V:a Ed i Dalsland och till "Sandens marknad", som ägde rum nära Kvistrums gästgivaregård. Även stadens hantverkare gåvo sig iväg till des- sa marknader, som vanligen pågingo i tre dagar, och där det såldes produk- ter av alla slag. Varje bonde hade sin handlande i staden, där han dels sålde egna produkter såsom spannmål, smör och ägg, och dels gjorde sina inköp av specerier och annat. Några särskilda forbönder kände herr Krok ej till att det funnits i Uddevalla, utan var och en körde hem sina inköp. Några särskilda inköpare kände herr Krok icke till, / att det funnits i Uddevalla. Det var vanligt, att handlanden bjöd på en sup, när affärerna voro avslutade. Vid Jul kunde det till och med vankas en cigarr och en tvål. Att bönderna fingo kredit var inget ovanligt. Innan årets skörd var bärgad, hade bönderna i regel ont om mynt, men då skörden var klar, reglerades vanligen skulden till handlanden. Hantverkarne i Uddevalla brukade ej fara ut på lands- bygden för att taga upp order på sina alster. Ej heller idkade hantverkar- ne och handlandena i Uddevalla gårdfarihandel. Handlandena i Uddevalla gjorde för det mesta sina upp- köp hos de stora handelshusen i Göteborg, dit de brukade att resa ett par gånger om året. Varorna fraktades sedan med båt till Uddevalla. Några torgdagar existerade ej i det gamla Uddevalla. Angående bondkvarter och huru bönderna bodde, då de besökte Uddevalla, hän- visar jag till, vad jag skrivit under: "Svenska städer och stadsbor". I Uddevalla fanns tre tullar: Norrtull, Södertull och Östertull. Norrtull låg i närheten av där Sannes Minne nu ligger. Söder- tull låg i närheten av Sörkällegatan och Östertull låg i närheten av nu- varande elementarläroverket. Herr Krok har inget minne av, att det erlades / någon tull vid dessa tullar. Staden hade två torg: Stora Torget, som nu kallas för Kungs- torget, och lilla torget strax öster om nuvarande elementarläroverket. Då ingen torghandel förekom i Uddevalla, så fanns det ej heller något salutorg. Kom emellertid en bonde in till staden med något, som han ville sälja, t. ex ved, och icke hade tingat bort detta, så ställ- de han sig på Stora Torget med sitt lass, och sedan gav han sig till att springa ikring i husen och bjuda ut sin bed. Bönderna runt Uddevalla sålde mycket av sina produkter till hemmen i staden. Ett sådant bestämt ställe, där man levererade t. ex. smör, kallades för ett "smörstöe" o.s.v. Hade bönderna varor med sig, som icke i förväg voro borttingade till "stöet", så var det att springa ikring i husen och bjuda ut det medförda tills det blev sålt. Barnungar kunde gå löpa milen eller mera med en butelj grädde och sedan gå från dörr till dörr för att få grädden såld. Ingen stadsbo köpte emellertid vare sig smör eller grädde utan att avsmaka varan först. Smöred avsmakades genom att man tog något smör med tumnageln och stoppade i munnen, och gräddes avsmakades genom att man satte flaskan för munnen och tog sig en tår grädde, som sedan väl vändes i munnen.
Stadstraditioner: Stadens handel med landsbygden.
Fru Lundberg sade, att det hände, att bönderna i Ok- tober månad, då det allmänt slaktades på landet, ibland om lördagarne ställde sig med sina kärror på Stora Torget för att sälja kött. Hon på- stod, att hon redan som en liten flicka såg detta. Herr Lundberg ville emel- lertid icke gå med på detta, utan påstod att det vat mycket senare, som det blev någon handel på torget om lördagarne. Förr i tiden exporterades det stora mängder havre från Uddevalla och till England. Bönderna kommo ofta långväga ifrån med sina lass, som handlandena i staden slogos om att få köpa. Handlandena sände ut sina ombud, som mötte bönderna ett stycke utanför staden, stoppa- de böndernas skjutsar och försökte att få affärerna avslutade ute på själva landsvägen. Även stora mängder pitprops exporterades i forna tider från Uddevalla.
Stadstraditioner: Stadens handel med landsbygden
Fröken Olsson minns, när lantfolk om lördagarne börja- de att ställa sig på Stora Torget och ägg, smör, mjölk och potatis, men vågar icke ge något bestämt besked om när detta började. I övrigt lämnade hon samma uppgifter som mina andra berättare.
Tilltal
Herr Krok säger, att det förr i tiden liksom nu säges "pappa" och "mamma" av barnen här i staden, då de tilltala sina föräldrar.
Stadstraditioner: Lucia
Då jag fann herr Kroks uppgifter om "lussekatterna" och kaffet på Luciadagens morgon egendomliga, har jag talat även med fa- brikör Andersson om denna sak. Han säger, att hans mor brukade att baka lussekatter, och att sådana funnits så länge han minns. Han minns även, att då han som lärpojke i snickeri vistades i Uddevalla, det var i början på 1870-talet, så gingo flickor ikring på Luciadagens morgon och bjödo på kaffe och brännvin. Huru det bland herrskapen i denna sak kände han emellertid ej till. Herr Kroks familj hörde till de mera besuttna i stad- en, och detta kanske kan förklara de mot varandra stridande uppgifterna om lussekatterna och kaffet på Luciadagens morgon.
Stadstraditioner: Lucia
Fru Morell minns i likhet med herr Krok, att de äldsta Luciorna kommo på kvällen före Luciadagen, sjöngo och tiggde. Versen, som de sjöngo, kunde fru Morell emellertid icke erinra sig. Sedan ändrades det så att de kommo tidigt på Luciadag- ens morgon, men fru Morell har för sig, att tiggeriet då redan upphört, och att de bjödo på kaffe med dopp och brännvin. Lussekatter fanns i fru Morells hem, och hon tror, att detta bakverk är mycket gammalt.
Stadstraditioner: Lucia
Båda mindes, att de äldsta Luciorna alltid kommo på aftonen före Luciadagen, sjöngo och tiggde. Sedan ville fru Lundberg min- nas, att det med en gång blev ändring till att de istället kommo på Lucia- dagens morgon och bjödo på kaffe. Detta ville herr Lundberg emellertid icke gå med på. Han sade, att det en tid kom såväl småflickor på kvällen före Lucia som äldre flickor på Luciadagens morgon, men till slut upphörde småflickorna att komma. I fru Lundbergs hem serverades det alltid frukost kl. 6 på Luciadagens morgon. Denna bestod av stekt fläsk och stekta potatis, och efteråt blev det ett par "uddevallare".
Piskning med ris
Fru Lundberg minns, att en av hennes lekkamrater vid namn Anna Albrektsson varje Långfredagsmorgon blev piskad med björkris av sin moder för att hon skulle bli en snäll flicka. Detta är det enda fall av piskning med ris i Uddevalla, som fru Lundberg känner till. När fru Lundberg sedan blev gift, brukade hon ha ett litet ris, som för det mesta låg på kanten av spiskupan i köket, för att kunna hålla reda på sina egna ungar. Det användes emellertid mest för att skrämma med. Var gång hennes gamla lekkamrat kom till henne och fick se riset på spiskupan, bad hon fru Lundberg ta bort riset, då ett sådant all- tid påminde henne om det ris, som hon brukade få varje Långfredagsmorgon, då hon var en liten flicka.
Mara
Det var många av de gamla som klagade över att gasten eller mara red dem och nöpa dem om natten. När de vaknade, så kunde de ha blåa fläckar på kroppen. Sade att de blev gastkramade. Maran kom när en skulle somna. Hon kom och lade sig på brös- tet och tryckte. Hon gav sig, om en kunde röra sig litet eller om en kunde vände sig på sidan. Om en annan skrek namnet på en så blev hon bor- ta. Att det var något ont som kom på, det trodde de. Men vad det var hörde jag inte sä- gas.