Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trettondag jul
Det var natten till trettondag jul som de gick med ljusa stjärnan. Då var de många i följe och så sjöng de utan- för stugorna: "Goder afton, goder afton, båd´ herre och fru vi önska eder alla en fröjdefull jul; måtte glädjen er följa från år till år. Det var en visa, som de kallade för Staffansvisan, som de sjöng också. Så hade de "Judas" med sig också, men han var klädd i päls med ullen ut, så att han lik- nade en bock. Han hoppade in i stugan först, sen kom de andra efter. Och han fick traktering först, för de var liksom litet rädda för honom. Fanns det barn i stugan så blev det ett vilt skrikande, för de blev vettskrämda.
Vårarbete
Till jul skulle bakas "julaleven", och den skulle de gömma och äta av, när de skulle börja vårarbetet. Då skulle både folk och dragare ha av den, och då blev det gott år sedan. Mor bakade den leven som en lite avlång kaka, och så la' hon något av degen ovanpå, så att den blev lite utkrusad. När plogärlan kom på våren, skulle såningstiden vara inne, Om man då såg den första plog- ärlan nere på marken, så skulle man få kort lin det året, men såg man henne lilte upphöjd, så blev det långt. / Om de glömde bort att så någon fläck i åkern vid sådden, så kallades det ett "kalasebord", då skulle någon dö i huset sedan. Det kunde bli större eller mindre "bord".
Annandag jul
Stjärngossar har jag sett två gånger, men då var jag bara fyra eller fem år. De kom annandag jul på morgonen. De började klockan 1 - 2 om natten och gick tills det var ljust. Pap- pa hade varit stjärngosse i sin ungdom, men jag minns aldrig att han berättade om vad de sjöng och talade. De var tio - tolv stycken utklädda. Det var de tre vise männen och judas. (Kan inte erinra sig, vilka de övriga voro). I stjärnan var det ett högt ljus i mitten och två kortare på vardera sidan av dessa. Det är säkert över sjutti år sen de slutade gå med stjärnan här. De gick för att de skulle få brännvin och pengar.
Juldagen
Vi gick till julottan så många, som kunde. En del bar bloss, en del lyktor. – Jag har många gånger gått före lass med bloss. Vi fick bära blossen till Björe eller Skällared. I Skäl- lareds gater var skitet, då det regnat, för där är inte annat än lera. - Men till kyrkan om jul gick vi en annan väg, en körväg genom skogen. Många kastade sina bloss vid Björe. Jag vet inte att de åkte till julottan utan alla gick. Så det var ingen kappkörning hem från julottan och ingen kapp- löpning heller. Man fick inte gå nånstans och hälsa på juldagen. Var nå- gon ute och gick den dagen, så var den ett utskämme. Det var så generligt så.
Julafton.
Hade någon dött, skulle han komma hem på julnat- ten, trodde de. Men på ett ställe i Tölö var det en, som kom hem samma kväll begravningen varit. De såg han doppa fingret i en annans toddy. Vet inte att man satt fram mat åt den döde om jul. Det var nästan slutat i min barndom, men jag kan minnas, att någon skulle gå runt huset och sedan titta in genom ett fönster. Såg han då en en, som var hu- vudlös, skulle den dö under året. Vi barn fick julahögar. Vi fick fem kakor var och en stor ring uppå. Vi började smått att äta av dem sist på jula. Nej, far och mor brydde sej inte om att ha någon julhög.
Stjärngossarne, Staffansvisan
Mor talade om att i hennes barndoms- hem kom stjärngossarne och hälsade på om jul. De sjöng då en visa som de kalla "Staffansvisan". Ja kommer inte rikligt ihåg alla versarna för ja var så liten då mor sjöng den för mej. Ja minns bara tre vers: I Guds fred god dag på denna andra juledag vi önska eder alla det vore till behag, Allt vid den ljusa stjärnan. II Å far han ä snäll å fin han ger oss lite brännevin / II Allt vid den ljusa stjärnan. III Å mor hon ä god å huld hon ger oss väl en julebull Allt vid den ljusa stjärnan.
Uppgiften rör seder vid högtider m.m. Jul.
Vid julen hackades enris och granris och ströddes på golvet. På väggarna ritades kors, som skulle skydda mot nissar och troll. I ladugården ritades ett kors med tjära vid varje bås. Även vid sjukdomar och olycksfall hjälpte tjära. På julafton skulle korna få rent hö, och vid var och en läste man följande vers: "Ät och drick och trivs väl! Minns den heliga julekväll som i kväll är. Stark som björnen i skogen fet som sälen i havet" När ryggåren restes, skulle man ställa till ett dryckesgille. Detta kallades ryggåskanna. Lucia har aldrig firats. Fru Gustavsson motiverade detta med att man ej vetat, om Lucia varit en män- niska eller ett andeväsen.
Annandag jul.
Om annandag jul så var pojkarna ute och gjorde skälm- stycken i ladugårdarna. Detta var jag med om själv. Vi kastade in så mycket gödsel och skit vi kunde få tag i, sen smög vi därifrån. Det var en bonde vi unnade detta. Men i min ungdom så förekom det att pojkar var ute och sjöng i stugorna. Det var tidigt på morgon. De sjöng julvisor. Om de inte fick någon traktering, när de hade sjungit, så gjorde de så- dana där skälmstycken. Men fick de traktering av bränn- vin och mat, så kanske de t.om. gick till fähuset och mocka och gav kreaturen, innan de gick från går- den. De gick från den ena stugan till den andra och bara söp och åt. Det var mest för brännvinets skull.
Lucia
Jag är född på ön Eken nära Läckö. Om lusse bjöds på kaffe tidigt på morron med lussekatter då som nu. Det var vår jungfru, som kom med detta kloc- kan fyra på morron eller så. Hon var inte utklädd. Nej, ingen sup till karlarna; det blev om jul i stället. På Eken var två ställen; vi gick till varandra om lusse. Kreaturen skulle också ha lussebete. Det var havre till hästen och klöver till nötkreaturen. Då man gav djuret detta, skulle man säga: "Detta är lussebete, du får. Ät å lägg på din bak hela året omkring!" Lussegubbar klädde de ut sig till värre nu än förr. De gamle sa lusse. Jag vet inte, vem Lucia varit. Jag vet inte, vad hon hade uträttat i sin tid.
Årsgång
De hade den seden om julen att de skulle gå ader- gång. De skulle gå avigt kring kyrkan, det var därför de kallade det adergång. De skulle gå till sju kyrkor mel- lan 1 och 3 på natten och blåsa i nyckelhålet. Sen skul- le de kunna se, hur de skulle få det under hela året, om de skulle bli rikare eller fattigare, få vetskap om skörden och om de skul- le leva eller dö. Jag vet inte att den som gick skulle bära något. Men de skulle möta glockson, som var som ett svin som de kunde möta på kvällen, kom du till att springa mellan bena på dem, klöv den dom. Detta är gamla historier, för det var inte mera i bruk, då jag var barn. Min far talte om det. Han var född 1829.
Annandag jul.
Annandag jul red de stäfaneske; då skulle de vattna hästar- na i en springkälla vid Värö Backa. Bara de inom byn vattnade där. Nej, de red inte till någon annan bys källa. Det var alltid sam- ling vid gästgivaregården, sedan red de till det ena stället efter det andra och sjöng: "Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem o.s.v. " Den sjongde jag mycket, när jag gick och plöjde. De gick i andras lagårdar och skulle ta mökebollen. De mö- kade ordentligt och sköttet väl på somliga ställen, och se´n kom de fram och skulle ha mökebolle - supar och gökar, ibland frukost med. Men andra var uhälliga, strödde mjöl i mökerännorna o.d.
Vårhalvåret.
Vallfroedag - skulle de lägga sej vid dagens ljus. Korsmässa - ? ? Kyndelsmäss - lilla jul - firade vi med julgröt av risgryn. Sigfrid, om han kom med snö på hatten, skulle det bli mycket snö sedan. Böne söndag skulle bönan vara i det tredje bla´t. Kristi himmelfärds dag skulle ungdomen gå till havet och bada, det skulle vara så nyttigt. Det var förste badeda´n. Jag var med litt. Vi gick härifrån till Åsklosterfjorden. Pojkarna badade en liten bit ifrån där flickorna badade. Den dagen skulle folket gå bararmade till kyrkan förste gången. Mamma hade snöreliv. Och västar med silvernålar hade de. Beda - den dagen sätter de bruna bönor.