Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Husdjur
När korna hade kalvat, så skulle de ta tre gånger i eldmörjan med en kniv eller något o lägga i första drycken efter kalvningen. Om de hitta ett ormskinn, skulle det vara nyttigt för kreaturen, de gav dem in av detta, om de blev dåliga. Något, som var "stulet o hembu- ret" var så nyttigt att ge djuren av, om de var sjuka. Bröd bakades till jul o gömdes till påsk, o då gav de djuren av det för att de skulle sträva sen. Jag minns, att detta förekom hos släktingar, de kalla / det "julalimpa", det var en vanlig avlång limpa, som jag minns. Det var de, som inte ville, att andra skulle gå in i deras ladugårdar förr. De var rädda för, att det skulle bli något fel med djuren.
Julafton.
Min far var båtsman. Julekost gick han och bar upp ett par dar före jul. Han skulle ha en duktig kaka, sul, och ett ljus på vart ställe. Rotabönderna hävde i honom brännvin, så han orkade inte till hem med påsen. Ibland var jag med honom och hjälpte till. Julahalm fick pappa av rotabönderna, en styba på vart ställe. Hon var stor som två neker, uppgjorder, ren och i ordning. Far bar in några styber och satte dem i en hög på golvet. Så sprunge vi rundan omkring dem. De finge stå tills vi ätit om kvällen, då bredde han halmen. Vid nyår bråjde han nyer halm som låg till Kyndelsmäss. Julgran hade vi hemma, när jag var barn.
Ordspråk, ordstäv och talesätt
Römpa eller Käringgris kallas de barn, som vill hänga modern i kjolarna, -.- Om man hittar en femklöver, kommer någon att snart dö i släkten. -.- Om man lägger en fyrklöver under kudden, så drömmer man något roligt under natten. -.- Om någon är borta för länge i något ärende, så kallas denne en "Löpartrulls" eller en "Löparbicka". (Bicka = hynda.) / När man får ett hårstrå på tungan, får man en sup innan kväl- len. -.- När man hickar, så talar någon om en. -.- Nu är det slut med det granna brödet, sade man "Tjugondag-Knut", då julen dansades ut. -.- Julakalv och påskagris. -.- Man skall inte döma hunden efter håren. -.- Krukan går så länge till brunnen, till dess hon spricker.
Troll
Det finns en kulle neråt Fjärås, som heter Dyberget. När en bonde från Tom for förbi där en kväll, så hörde han, att det ropade i berget: "Säg till Bese Hagla, att hon går hem, för gö- per (yngsta barnet) sprang i elden och brände upp sig". Så snart bonden kommit hem, ropade han ut hälsningen. Då hördes strax ett förfärligt skrammel i källaren. När husets folk kom dit, så hittade de två kopparkittlar av besynnerlig form. De var ovala upptill och vida nertill. Den ena var full, och den andra var halv med svagdrick, som trollet varit där och stu- lit för att få litet att dricka till jul.
När Noak bygger arken
När Noak bygger arken *) tvärs över "änera" (åarne), blir det torka; bygger han längs efter, blir det regn. Rågen lejer drängar tills mid- sommar. Vår Herre är med den tidi- ge såningsmannen. Om åskan går, medan kreatu- ren "stå inne", blir det ett gott år. Så stora som asphängena äro om våren, så stora bli råg- axen om midsommar. En vinter utan tö, en sommar utan hö och en jul utan brö! Den, som har en bistock och en fläderbuske, behöver aldrig vara sjuk. Rött hår och furubuska' växa inte i någon god jord. *) De långsträckta fjädermoln man stun- dom ser, ibland sträckande sig norr-söder om sommaren (=tvärsöver) och ibland öster-vester (= längsefter)
Annandag jul
Annandag jul på morgonen så gick de till gran- narna å "môka" stall å lagård. På ställen där det fanns "tôss" var det inte gott att komma. De hade gärna varit före. Gamle Per på Björskog å Lars i Boda ha- de så lika hästar. Den morgonen hade några pojkar va- rit å bytt hästar åt dem så Per hade Lars häst å Lars Pers. Sådana skämt brukade de göra den morgonen. Per på Björskog trodde att det var "tôssen" som hade ställt till med detta så han hade tagit en lie med sig å skulle döda "tôssen". Strax efter det försöket bröt Per ena be- net av sig.
Husdjur
När "koa" hade kalvat så lades ett par karlbyxor över ryggen på henne för att hon snart skulle vilja till tjur igen. När de skulle till att mjölka den nykom- na kon så trädde de en ulltråd i en stoppnål å lade i byttan. Det var för att inte mjölken skulle bli skämd. Eller för att inte något troll skulle kun- na fördärva kon. Om julkvällen läste de "stråfer" för kreaturen. Det skulle betyda lycka för nästa år. De läste så här: "Ät väl å trivs väl, dä ä jul- kväl i kväll". Man sa att en läste så för att kreaturen skulle veta att det var jul. Minns att han talade om att han sett någon måla tjärkors på "fjusdör- ren julafton för att "kröttra" skulle vara bevara- de om julnatten. Det var här i Östervallskog.
Annandag jul
Annandag jul brukade de gå med ljusa stjärnan i gårdar- na. Det var så högtidligt, när de kom med den. När de hade tänt 'stjärnan' utanför dörren eller fönstret, så började de sjunga. Staffansvisan brukade de sjunga. Julpsalmen (n:r 55) kom också med. - De var flera stycken i sällskap. En av dem kal- lades för 'julebocken'. Han var svart i ansiktet av sot, så att ingen skulle känna igen honom. Så hade han smockat ett fårskinn över sig. Skägget hade han gjort av ull. Mel- lan benen hade han en bjällra. Han var över allt, både i spisen å på omen å under bordet. Detta sällskapet tiggde vad de kunde få med sig, för de skulle ha att göra 'julbalen' av. De brukade få brännvin å tilltugg i stugorna.
Lussenatten
Klockan tre eller fyra på morgonen gick mor upp å kokade kaffe. Så gick alla i stugan upp å drack å åt. Det var kalas som till julen, kött, korv, sylta, fläsk, potatis å smörgås, glögg å brännvin. När de hade ätit, så gick de å lade sig å sov till morgonen. På såväl lusse- som juldagen skulle kreaturen ha bröd. Det låg bakat å färdigt. Lagårdekarlen på Sva- neholm tog det till lagården tidigt på morgonen. Kor- na skulle ha en halv kaka bröd var sig. (Något mera om lusse visste inte den gamla att be-. rätta. Uppt. anm)
Lucia
Kan inte minnas annan lussesed än att de var uppe tidigare den morgonen än vanligt. Kl 4 på morgonen steg man upp. Den som vaknade sist kallades för "lusa". När de hade ätit ett stadigt mål mat av korv, kött, fläsk, potatis och sylta så gick de å lade sig igen. Ingen sär- skild städning före "lusse". För det mesta firades lusse sön- dagen näst före jul. Till och med hos Uggla på Svaneholm steg de upp å "pôssa lusse". Det hette så. Eller "pôsse lussotta". - Gubbarna skulle ha "glögg" - en blandning av sirup, vatten å brännvin. Lucia inte känd förr än på de sista åren.
Sådden
När de hade bakat om julen, så lade de upp ett "bol- lag" på bordet. Det var bröd å ost. Ett stycke av lim- pan å osten grävdes ned i spannmålsbingen, å så tog de fram det den dagen de började plogantiden å åt upp det. Det skulle bli så gott år då. När de bör- jade "ploganna" så bjöd de in grannarna å bjöd på det huset förmådde. Så gjorde de i Källtegen. Bränn- vin skulle det vara mycket, för gubbarna skulle su- pa så att de "slang", annars var det inte bra. Ha- de de inte tagit bra med brännvin den dagen, så fick de dålig gröda under året. De första kornen kastades ut på förmiddagen, för då skulle all säd bli mogen.
Slåtter, skörd och tröskning
När de slog och skar, skulle de lämna några strån kvar, för att det skulle bli bättre till nästa år. Och när de gjort ifrån sig ett stycke, skulle de ”vila av det”, så att det blev bra skörd nästa år. De skulle vara ljusklädda, både när de slog och skördade. De olika gårdarna tävlade om vem som skulle bli först färdig. Ingen slog ensam då utan hade slåtterhjälp. De började kl. 2 på morronen och höll på till 7, 8. Sen hade de kalas, och då dansade de till långt fram på natten.ˣ Tröskningen skulle vara färdig till jul. Vid lussetiden skulle de ha gjort ifrån sig. – De fick inte tröska med ljus på kvällarna bara på morgnarna. ˣ När de slog och skar det sista på åkern, ”tog de haren”. Det tävlade de om.