Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjur
Över kreaturen i ladugården sattes liar och skäror. De voro instuckna i åsarna i taket och skulle skydda djuren mot trolldom och sjukdom. Även över fårkättarna satte man eggjärn. Främlingar fingo ej gärna gå in i ladugården.
Husdjur m.m.
Uppgifter efter fadern: En hästsko skulle sitta över stalldörren för att en skulle ha 'lycka' med hästarna. Att slå sönder en spegel betyder sju års olyckor. 13 är olyckstal och 3 lyckotal. Rödhåriga personer är 'ilistiga'. Om någon förbannade en en åker, så blev åkern skämd så att det inte växte nå- got på den. Att berömma djuret var detsamma som att skämma det. Djuret blev sjukt eller kom ut för olycka. Kunde man säga något så att den personen blev ond, så hade berömelsen ingen värkan. Avklippt hår skulle brännas. Kastades det ut, blev man sjuk. Avklippta naglar skulle i elden. Kom de ut kunde 'trôllkäringar å häxer' få fatt på dem å begagna dem till troll- dom.
Skogsrå
Skogråa såg ut som en ung och skön kvinna och hon brukade ljusa manfolk, så att de inte kunde göra annat än följa efter henne, och för det mesta hade de inte en aning om att det var skogråa, och de brukade inte ha en tanke på att gå någon annan stans utan följde efter henne hur långt som hälst. Men om de för- stod, att det var skogråa, så skulle det gå bra att komma rätt igen om de läste Fader vår bakfram. Det sättet hade de förresten mot trolldom utav flera olika slag. Det dugde inte att börja med amen och sedan ta orden i ordning bakifrån, utan de måste ta varje ord baklänges också, så att de fick säga "nema" först och sedan fortsätta på det viset.
"Hedet barn"
"Hedet barn" Innan ett barn hade blivit kristnat, var det mycket mottagligt för troll- dom och varjehanda otyg, kunde bli bortbytt o.s.v. 1. Den som kom utifrån, fick inte genast gå bort och röra vid vaggan eller barnet. Han måste först hålla händerna på ugnen, ty an- nars kunde han föra med sig trolltyg och sjukdom. Detta gällde även om döpta barn, men när barnet var odöpt, var det särskilt viktigt. 2. Om torsdagarna fick man inte bada hedet barn, helst inte döpt barn heller. Endast om barnet föddes på en torsdag, kunde det få sitt första bad denna dag.
Svartkonst
Här på skogarna hade folk tro på troll- dom. Di trodd varandra om sådant. Det var många gånger det blev elakt genom sådant. Nu för tiden är det ingen tro på sådant, för nu skrattar en åt att de kunde vara så dumma. Jag mins, att mor kom ut om midsommarnat- ten å fick se en käring som gick å drog ett vitt skynke på gräset där vi skulle slå. Mor trodde sig inte att skrika på käringen. När far kom upp så var käringen borta. Men de gjor- de så för varandra för att de skulle stäl- la till ont å ta till sig lyckan. Inte trodde jag att det gjorde något att käringen drog skyn- ket, men mor å far påstod att hon hade tagit mjölken från dem.
Tomtar
De hade alltid för sej att de hade tomtar där uppe till Johannesa i Hägnen. De drog till dem. Samuel i Hägnen sa att han såg tomtarna på nätterna. De var små med röda toppluvor. Han såg hur höstackarna kom nerdansandes och grisar och allting neråt lagårn. De hade för sej att de drog från Samuels. Det skedde genom trolldom och trolleri. Och Samuel sa att de satte ut mat till dem varenda natt. Och konstigt såg det då ut, för det riktigt trilla på dem till Johannesa i Hägnen. Farfar talte om att i Sjögården i Öxabäcks socken gick det till på samma sätt. Där var två bönder och där drog tomtarna från den ene till den andre.
Huldretjern
Det var so makalaust godt fiskje paa Tjønnstoul.
Men so ei gong var Svein deruppe med jord av kyrkjegarden og saadde rundt tjønnane. Med han gjekk der og saadde so ropa det uppi aasen ovanfyre:
«Spar att ett le!
Spar att ett le!
Saa fær de fisk
bott' de aa me!»
Men Svein saadde rundt, han, og sea hev fisken minka der til kvart aar. Han gjorde detta, fordi tussar og trolldom ikkje skulde faa magt med fisken.
Djur
Att "stämme" varg och blod var en särskild trolldom som inte andra än finngubbar och finnkäringar kunde med. Mor talade om hur vargen kom bort. Det var en norsk som hette Krösseten som "ställde bort" vargarna. Han bodde i Krössete i Norge. Han gjorde en varggrop och fångade tre vargar. Den första flådde han, den andra stack han ut ögonen på och den tred- je satt han en bjälla på. Så släppte han alla tre levande. "Nu skall det bli slut med vargen", sade han och vargarna flydde bort ur skogarna. Vargen med bjäl- lan släpptes på natten. På morgonen var han i Trond- heim. Det var cirka 40 mil.
Kloka
Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök, men inte en gnista tog i henne. Pastor Hedrin tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. And. var såpass att han tog piga från Vallberg. till Tröneviken högsta natten. Hon hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När han spände på och trolla och skul- le ha henne, så var hon tvungen att ge sig iväg på natten. Det var trolldom jämt i Valleberg.
Skydd mot trolldom och verktyg att trolla med.
Förr i världen buro en del gubbar alltid en kvistfri pinne av rönn till skydd mot trolldom. En gubbe, "Hagtäppen", som bodde på Näs i Åsteby i Vitsand och som dog 1929, bar en sådan. Han hade också en käpp, som han slagit ihjäl en orm med. Med den käppen trodde han sig kunna uträtta nästan vad som helst, t.ex. ställa till ovänskap mellan gifta par. Han försökte det med sin son och dennes hustru. De blevo också ovänner och flyttade isär. Innan Hagtäppen företog något viktigt, gick han tre gånger kring en sten.
Häxor
Påskekäringarna samlades i ett kvarnhus om påskekvällarna. En dräng gick en gång dit i förväg och kröp upp och lade sig i "kvarnevia". Så kom härligheterna, den ena efter den andra. Och så kom själve Parkel. De hade smör åt honom. De skulle ha kvitto av Skam, att han skulle hjälpa dem med trolldom hela året runt. Men så kom där en käring mycket sent från Laxarby. Då sa han: "Jag vet inte, vad jag ska ha dej till. Sent kommer du, och sämsta smöret har du". Drängen skulle resa sig och se, hur den käringen såg ut, men då halkade han ikull och höll på att falla ned på golvet. Då bar det av med hela sällskapet, men käringen från Laxarby hade inte fått något kvitto, och hon skrek så.
Svartkonst
Här på skogarna hade folk tro på trolldom. Di trodd varandra om sådant. Det var många gånger det blev elakt genom sådant. Nu för tiden är det ingen tro på sådant, för nu skrattar en åt att de kunde vara så dumma. Jag mins att mor kom ut om midsommarnatten å fick se en käring som gick å drog ett vitt skynke på gräset, där vi skulle slå. Mor trodde sig inte att skrika på käringen. När far kom upp så var käringen borta. Men de gjorde så för varandra för att de skulle ställa till ont å ta till sig lyckan. Inte trodde jag att det gjorde något att käringen drog skynket, men mor å far påstod att hon hade tagit mjölken från dem.
Skogsrå
Skogsråa såg ut som en ung och skön kvinna och hon brukade tjusa manfolk så att de inte kunde göra annat än följa efter henne och för det mesta hade de inte en aning om att det var skogråa och de brukade inte ha en tanke på att gå någon annanstans utan följde efter henne hur långt som helst. Men om de förstod att det var skogsråa så skulle det gå bra att komma rätt igen om de läste Fader vår bakfram. Det sättet hade de förresten mot trolldom utav flera olika slag. Det dugde inte att börja amen och sedan ta orden i ordning bakifrån utan de måste ta varje ord baklänges också så att de fick säga ”nema” först och sedan fortsätta på det viset.