Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Skänen (saga)
De va ett fölk, som hade ihop "ihob" som ett par gifta. Gick te en ti´, men så gick prästen did å tog ihöll mä-om - "Jag tycker hi borde gifta Er", Sa ´en. - "De kvittar", svarte kä´ern" för de går ändå" ánda. - " Kan nog hända", sa´e prästen", men jag tyker ändå ... - "Kan så vära," sa käern," men vet "vööd" pastorn vi ham satt upp en skäne "gåna" (skillnad) mellom os å så hammé bestämt att wem som ä uhanger ska plikta. Vi ham satt opp en tolfskilling..." - "Det kan så vara" tyckte prästen" men i allafall ... - "Ja, sae då gobben, i hi vega gick´a te 11 riksdaler för meg.
Bonden och prästen.
De´va en bonne som sa´e te prästen: vill du, ja han dua´n, vell präcka över: "Trumf i spa´r säga värdens barn, då de spelar kort, så får´e hi wida marr "mar". Men prästen swarte, att de skall´en nock göra. Kom så söndan. Å prästen va på präckestolen. Så sa´ en: - å mitt betrak- telseamme skall bliva: "Trumf i spar säga värdens barn, då de spelar kort !" Kan´la veda de "doog" bler rent "ronont ell. ront" förbluffta, men prästen gjorde en sådda bra spräka å de så de va ingen häkt me. Så barnen fick ud mäs-si´ marr.
Fiske
No 366 Då ett laxfiskegarn bands brukade det läggas in en silverpenning i tärnan eller linan, som sitter runt fiskgarnet. Detta skulle vara ett bra medel för att få god fisklycka. Då garnet bands fast vid tärnen kallades detta att skjuta garn. Vid detta tillfälle ville fiskaren ej att någon skulle se på då han band fast garnet.
Hösthalvåret
№ 451 Om Mårtens gås dansar på isen så skall gulltippan dansa i fisen (smutsen) Andersmässe (30 nov). Om den bruka de gamle rimma: När stubben bär hatt, Andersmässe natt, skall den ligga kvar till vårfrunatt.
Kloka. Svartskolan i Wittenberg.
De ha sagt å trott att alle präster som kunde med att hålla så hade de gott igenom den svarte sklen i Vittenberg. Sägnen är att sen de lämnat skolan så kom Skam o ville ta dem med hull å hår för han vill inte ha några fiender. Då svarte prästen: =" Ta den nästa!" Och Skam skulle då vänta. Men så när den 'näste' kom så fick han samma svar o lät sig luras än en gång o.s.v. På så sätt fick Skam många trollkunniga präster att tagas med som en kan ha hört.
Död och begravning. Spökerier.
Graven och livet på andra sidan. En gubbe i Sönnerlia (gd i Stamnared) var uppe i Märk (Mark) med mäld och hadde mäld mås-se hem. Han körde hem om natta. - Metterför där Kärrhagen nu är, där bar de illa te o Sönnerligubben fick sin dö däre. När han aldrig kom igån ginge daj o skulle såg etter´n, o allihop hette dåj ve Kärrhagen. Dåj finge gubben på åj bår, men när de komme hem då va porta´ telyckta hutre de va fatt. Dåj toge te o banka då, så de komme in på gården, me liket. - Sen spöga gubben. För de hörde mångsammerlege gånger nån banka i porta - om mörnen stor dåj på vi´e vägg.
Död och begravning. Varsel om död.
Förfärd. En karl va ute o gick. Bäst som han gick tog´en ett stej å si´a a blöj ståene ett stunn. - råint som han belle att nögen skulle gå eller färslas förbi. Joe, gubben hadde mött nögenting - ja, han hadde mött åj ligfärl inga rektiger, men aj aen, för han va dödden så han så´ i syne iblann. Å han blåj gubsen, för han kände igen vareveloe person. Dåj hörde hemma i hania liglägg, men han så´ inte seg själ. Då bläj´en så kon- steger för han begråbla kantele veda wem som lå´ i kista. Strax etter så dö den gubben.
Läkekonst.
No 107. Gulsot troddes kunna botas med att man rättade upp några trådar i en gul silkesschal som burits av en brud och blanda- de dessa i någon maträtt och gav den sjuke. Bleksot. Att undersöka om en person hade bleksot gick så till att den sjukes längd mättes och så längden mellan fingerspetsarna då den sjuke höll händerna utsträckta. Var då den sjuke längre mellan fingerspetsarna än hans vanliga kroppslängd, då hade denne bleksot.
Slåtter, skörd o tröskning
De sa' "Ta haern! Ta haern!" när de skar sista säden på åkern, men inte vet jag vad det betydde.
Svartkonst
När korna slutade att mjölka, o de misstänkte någon för att ha tagit mjölken, skulle de gå dit där den bodde o försöka få låna något. Fick de ej det, skulle de sätta sig i spisen, då följde alltid något med. Det, som de fick där, skulle de ge kon sedan.
Husligt arbete
När de sveper på en väv o håller på med sista öglan, då får den som är under vävstolen o håller i fälen inte säga ett ord. Och kommer någon in just när de håller på att svepa, så skall han (hon) stiga högt med benen, för att det skall bli stort "skel" i väven.
Slåtter, skörd och tröskning
Sista neken skulle bli stor, för då blev det bra skörd året efter. Det sa' de när jag var barn, i Kroppa.