Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Vårarbete
De gamle rättade sig mycket efter bondeprakti- kan, när det gällde sådden. De sådde olika sädesslag på de dagar som denna bok föreskrev. Vid vårarbetets bör- jan åt man av brödet som gömts från julen. Det skul- le bli så god skörd då. Det var en limpa man hade gömt. Dragarna fick havre att äta för att de skulle få märg i benen. Nordlig vind var inte bra, när en såd- de ärter. De blev hårdkokta. Sydlig el. västlig vind var bra. Man lämnade litet kvar i gödselstaden (d. v. s. att man inte fick skrapa botten) för att man skulle få myc- ket gödsel kommande år.
Julafton
Redan vid lusse börja de hugga julveden, och till jul skulle den bäras in, och stora lag av den skulle läggas opp inne. Och på julafton skulle de börja att ta av den, och sen skulle den räcka till över trettondedagen. Och en julbrasa eldades på jul- afton av den veden i storstugan i den stora öppna spisen. En balja togs in i köket på julafton, och i denna skulle alla familjemedlemmarna tvätta sig. Vattnet skulle sedan ej slås ut samma dag. Julhögar åt alla familjemedlemmar / stod på julbordet hela helgen över, det var av alla sorters julbröd, grovt bröd och vörtbröd och finare bröd. De sa' också, att de döda kom hem på julnatten.
Påsk.
Dagarna i påskveckan hette svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långa fredag, ägga lördag. De eldade vid påsk men aldrig annars. Under dymmeltiden fick ingen spinnrock vara i rörelse. På långfredag skulle de ha påskaris. Och på påskdagens morgon skulle de upp tidigt. Och se solen dansa. De skulle gäerna julbröd från jul till påsk. På långfredag skulle de inte äta annat bröd. Det var en påskakäring, som skulle säga: "Här opp och här an te Blåkulla fraen." Men hon sa: "Här opp och här ner", och så fick hon flyga upp och ner i skorsten hela natten.
Havskor och troll. Vädermärken
En kväll kom Elias Olsson ut till Grönvik för att söka vrak. Där fick han se flera stora, feta kor, som betade. De gingo ut i vattnet och försvunno. – På Staffansholmen (Herrön, Kyrkesund) bodde förr en man som kallades Drammen. Han skulle gå till brunnen och hämta vatten. I Västerberget sprang där upp en port och en trollgumma tömde ut en spann vatten. – Om det kommer tre frostperioder före jul, så blir det ingen isvinter. Om isen lägger sig i vikarna så snart den första frosten kommer på hösten, så blir det snart sunnanvind och blåst.
Om fattigdom
På ett ställe i Håbols s:n som ber. hade varit på ett besök blev han bjuden på mat. Detta var 3dje dag jul för omkr. 60 år sedan. Stället var ett litet torp ō folket hade det mycket fattigt ō svårt. Man- nen el. torparen var kyrkvaktare i Håbol. Det enda sovel som bestods ō fanns i huset var talgsnop- par från julljusen ur kyrkan. Dessa brukade kyrk- vaktarn få med sig hem på juldagen. Ber. blev som sagt bjuden på mat ō denna bestod av bröd samt potatis stekt i de smälta talgljusen. T.o.m. vekarna ur ljusen voro blandade med potatisen.
"Löckneka"
De ha varit mycket noga med "löckneka" (lyckone- ken) åt fåglarna vid jul. Det var hemma i mitt hem en julafton som vi totalt glömde bort att sätta upp någon. Fåglarna kom och satte sig där som den brukade sitta, de kom i skaror som bin. "Å, vi har glömt löckneka," sa' mor, "det blir aldrig väl." Vi satte ut en med samma, men då var det inte en enda fågel som gick dit. / Om de hängde ut "löckneka" så att fåglarna fick mat blev det tur med skörden under hela nästa år. I gamla tider om det var riktigt skulle alla strån som blev efter på åkern plockas upp och bindas ihop till "löcknek" för nästa jul.
Jul
Julaftons middag dop- pade alla i grytan, de dop- pade brödet direkt i grytan och åto fläsk och korv till. När golvet var skurat till jul skulle man lägga halm på golvet, den låg kvar över natten och folket låg i den. Sen skulle korna ha en bit med av all mat som stod på julbordet under julkvällen. Och så fick man inte glömma att sätta ut ett grötfat till tomtarna. / På julkvällen togs selen in så att den var varm när den lades på hästen på julmorron. Den som körde om andra på hemvägen från julottan men välte i detsamma skulle sedan bjuda dem han körde om på en "vänsup."
Annadag jul.
Hade någon en ovän, så smög han sig till hans lagård tidigt på morgonen till anndag jul och tog ett par tre till med sig. Och sen, ska jag säga, ställde de till grant där i lagårn. De hävde båsarna fulla av gödsel, de bundo kreaturen baklänges i båsarna eller lyfte upp åtminsto ett djur på rännet, och de smutsade ner och förstörde allt vad de kunde. Det hette att mocka (###) åt grannen. Lyckades det att få tag i såna mockare (###), så skulle de ha sig en redig fylla, men det hände la att de fingo stryk i stället. Trakteringen hette mockebolle (###).
Julafton
I min barndom minns jag att man bru- kade att bli så skrämd julaftonskväll. Då kom julegubben. Han var klädd i trasor och hade skråbukansikte på sig med långt skägg. En stor käpp hade han i handen. Om man låtsades att inte vilja ge honom något, så ho- tade han med käppen, slog i bord och bänkar. När han hade fått brännvin, så gick han. På ryggen hade han en påse. Han bad alltid efter något. Om Knut och Felix var pojkar och även äldre ut- klädda och gick i stugorna. "Nu kommer Knud å kör jula ut," sade man, när den första knut- gubben kom. – Barnen klädde ut sig. De fick pengar, när de kom.
Julafton
En stor hög med julbröd lades opp på julbordet, de grovaste låg underst o sen undan för undan. Och så kunde det vara virat blommor av papper på ståltråd, som en stjälk som stack opp genom brödhögen o blommor på den överst. Och mot denna stod "juloxen" stödd. Den högen kunde få ligga kvar till "lilla jula" (kyndelsmäss), o då fick djuren den. Och "juloxen" skulle sparas tills vårarbetet börja, då fick både folk o djur av den. På julmorron sattes ljus i alla fönster, två i varje.
Tandvärk
Mor hade en så gräslig tandvärk en gång. Det var dagarna före jul. Då kom en tattare som hette Hägerbäck. "Dä ska ja bota", sa han. Han gick ut och tog en flis ur en enebuske, och mor fick pella sej i tanden med den, så det blödde. Sedan tog han den och gick ut och satte in den i samme enebusken. "Nu får I bere er på, att I får tandvärk alldeles förfärligt i två timmar", sa han, "men sen ä I bra". Och det gick så; precis när de två timmarna var gånga, var det slut med tandvärken.
Påsk
Dagarna i påskveckan hette: Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långa fredag och ägga lördag. De eldade vid påsk men aldrig annars. Under dymmeltiden fick ingen spinnrock vara i rörelse. På långfredag skulle de ha påskris. Och på påskdagens morgon skulle de upp tidigt och se solen dansa. De skulle gömma julbröd från jul till påsk. På långfredag skulle de inte äta annat bröd. Det var en påskakäring som skulle säga: "Här opp och här an till Blåkulla fram". Men hon sa: "Här opp och här ner" och så fick hon flyga upp och ner i skorstenen hela natten.