Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Trettondedagen och Knut
För längesen, när jag var barn, kom det tre stycken och hade stjärna en trettondagsmorron. Det var så grant utanför fönstret, de hade papper omkring stjärnan i alla färger. De sjöng en psalm utanför fönstret, o det lät så grant. Det var tidigt på tretton- dagsmorron de kom, o då gick vi opp o bjöd in dem. Men då var det ingen Judas med. Men en av dem som kom var annorlunda klädd än de andra, han var grann o hade en grann mössa på huvudet. / "Nu ä tjugonda Knut, nu ska vi köre jula ut," sa' de, men nåt särskilt den dagen vet jag inte om.
Julseder
I min barndom hade vi ej några julgranar , men omkring 1890 talet blev det mera allmänt med julgran. År 1869 hade vi vår första julgran, min broder Petter Thurin bodde i Göteborg och då han kom hem till jul hade han en julgran med sig från stan. Jag kan inte med bestämd- het säga om den granen var den första som användes som julgran på Tjörn, men ett är säkert, att den var en av de allra första. De första julgranarna som sålldes på Tjörn kom ifrån Inland. Det var Inlandsbönder som fraktade dem över Hakefjorden och sedan körde omkring med häst och sålde dem för tolv skilling stycket.
Maran
En julotta, då berättaren var liten, åkte han med en gubbe till kyrkan. Hästen stannade. Gubben ansåg att maran red honom, tog av honom betslet och tittade genom detta. Pojken - berättaren var rädd för att det skulle bli något som flög på dem. Men hästen hade tydligen ätit för mycket havre eftersom det var jul - ansåg J. Påskkärringar. Ett par påskkärringar hade satt sig på ett kyrktak. Så kom det ett par löjtnanter ridande. Den ena for ut och pissade på den ene. "Hur kan detta bära sej, att himlen är klar och det ändå reg- nar", sa han. Men då skrattade käringen och återvände.
Julafton.
Julaleven som mor bakade vid Lussetiden skulle folk och fä ha av jul- afton för att de skulle vara friska och starka under året. En lade de ner i säabingen som skulle spars till vårbruket, då dragarne och de som skulle sköta dem delade den. Sedan julbrasan nerbrunnit, skulle askan väl utjämnas, man kunde då se på juldagens morgon om det var steg i askan, var det så, skulle lik finnas i huset nästa jul. Julbrasan skulle vara av eke eller björkeved. Om alla vid julbordet bröt av en brödbit och lämnade husmor, vilken stack in den i halmtaket, kunde de se om de skulle leva över hela året. Var någons bit borta skulle han dö under året.
Julafton
Julhögen bestod av julosten och tre limpor på osten och tre kakor på limporna. Kakorna var alla lika stora. Högen låg på bordet hela julen till trettonde. De gömde en kaka att ge till hästarna 1 maj; de skulle bli starka- re, om de fick smaka på den. Folket fick äta, de med, av samma bröd. De brukade koka upp det i mjölk (Så hade de paltekakor med ett hål i. De la ofta bitar av paltekakor i soppa, som de kokte på kött.) Aldrig tal om att se i askan efter några spår. Vet inte, att det var förbjudet att se under julbordet.
Varsel om död.
De hörde förfärd och bösting, då någon skulle dö. Det har jag själv hört. Det var strax före jul, då bösta det hårt på fönstret till häbbart. Jag gick ut, men där var ingen. Sedan i januari dog två av mina syskon i diffteri. Då fick jag höra samma bösting på häbbarfönstret. Jag fick se en likvagn på vägen härutanför och jag hör- de hästarna slog i vägen så. Jag såg kusken satt högt på kuskbocken.De försvann vid en grind. Jag gick efter. Då var de borte. Några år efter dog fru Uddenberg, då fick jag se sam- me vagnen, när hon var död.
Vårarbetet.
1. Om våren kan en under gammalt löv få tag i en "mask", som kal- las såoxen. Han har sex ben. Om det första paret är längst, blir den förs- ta säden bäst, är det andra längst, blir den andra säden bäst, är det tred- je längst, blir den säden bäst, som en sår sist. (Foss) 2. Bröd från jul skulle de gömma och ge hästarna, när de började med vårarbetet. - Och så läste de "Guss ol" över såskäppan. De brukade lä- sa Fader vår och välsignelsen. (Svarteborg) 3. Ärterna skulle sås på Tomedag, om de skulle mogna. (Svarteborg)
Lotta om flickorna
Juldag om natten (natten mot annandag jul) brukade pojkarna lotta om stårschan. Dom skrev namnen på ett papper, och sen då skulle dom gå på natten till den flicka som dom hade fått. Om dom inte ville gå till den dom hade fått, skulle dom böta 25 öre. Jag fick nog min man jag också på det viset. Han hade fått mitt namn han, och han kom till mej på natta. Men int sov jag nå den natta int. Jag var så ung jag då, och han var åtta år äldre, och jag tyckte det var agasamt (respektingivande) jag. Men det blev nog så att det blev han då.
Strömgubben och forsgubben
Forsgubbe fanns det vid varje kvarn och såg. Fram emot julen var han som värst, när det kom mycket folk till kvarnen och folk hade som brådast. Det kunde bli "högstilt" i kvarnen, när det blev många, och det tålde han inte. Då slog han igen vasshjulet, så att kvarnen blev stående. När en hade riktigt brått och inte ville försinka något, så var det att ta av det en hade med sig i nestet och gå och lägga i underhuset, där gubben höll till, men en skulle inte säga något då utan vara alldeles tyst. Det var att muta forsgubben, så att han inte slog sig på tvären. Denne gubben skulle vara alldeles luden på kroppen. Han var inte mer än en halv aln lång, men han var stark som en jätte.
Julseder
Till julfirandet här har alltid hört en julbock av halm och en halmkrona både bocken och kronan hade en särskild typ för Ekshärad. Kronans mittstycke kan vara antingen en enkel eller dubbelpyramid, mest är den dubbel. Om själva huvuddelen är en enkel pyramid så hänger det alltid en liten dubbelpyramid intill den. Julbocken hade sin plats under julbordet. En julsed som jag aldrig har hört om på något annat ställe är det så kallade käringgillet på ”Knutsdagen”. Då samlas alla gummorna i byn på något ställe och har kalas. Senaste julen vet jag att de hade käringgille i flera dagar.
Skogsrå
I Ofrenhöjden norr om Grundsjön har det funnits skogsrån. På ett ställe bryggde de dricka till julen. När de bryggde, måste de vara försiktiga, så att de inte spillde vört. Gjorde de det, så kom skogsråa och tog drickat. På kvällen gick gubben ut ett tag. När han kom in, så fråga han: "Vet ni, hur det ropar i skogen?" Nej det visste de inte. Då tala gubben om, att han hörde hur det skrek: "Tala om för Danter, att Donter ä död!" Så svara en annan, och det var råa: "Då har den faen dött av törst, när ja inte kom hem mä vörta."
Drakeldar, skatter synliga.
Vid förfrågningar i det lilla torpet, vackert beläget på norra stranden av Trutvik träsk, berättade torparen »Ungars Isak», en reflekterande och synnerligen älskvärd gubbe, följande: På den motsatta stranden av träsket, tämligen högt uppe på bergsluttningen, brinner eld till alla större högtider, såsom jul, påsk, pingst, midsommar. Ofta synas två eller tre eldar, höga som stockvedsbrasor och mycket klara. De brinna natten igenom, och många personer från trakten ha kommit dit för att se dem.