Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Juldagen
Vid färden till julottan hade var och en sitt "stick- ljus"; det var riktigt grant att se alla dessa ljus komma från olika håll. Alla "stickljusen" kastades på "talbacken" i en hög, så att det blev ett duktigt bål att stå och värma sig vid. Ljusen till julottan stöptes i gårdarna i god tid före jul. Man hade väldigt bråttom, när man skulle fara hem, ty den som kom först hem i byn, skulle bli först klar med nästa års skörd. stick-ljus,'stèkjús', bloss bestående av en trästicka talbacke, 'tálbàke', kyrkvallen, där sockenborna träffades och talades vid.
Lucia
På 'lussotta' hölls de var en hos sig å kalasade. Mor gick upp vid tretiden å far gick upp å brände 'glygg', för 'glygg' var det första som förtärdes den morgonen. Sedan gick far ut till skjulet å högg ved. Den skulle eldas till julen. När han hade huggit ett par timmar så blev han inropad, för då skulle de äta 'lussebeten'. Då stoppade de spräck full magen med korv, kött, ost å allt slags sovel å tog brännvin till det. För lusse- brännvin skulle det vara. Mins ingen lussebrud eller andra upptåg från lus- se.
Lekar
Under min tid var det mycket vanligt att ung- domen roade sig med att leka när de var tillsam- mans i stugorna. De lekte "settleker", "pantleker" å "ringleker". Å på sommaren så kunde de leka ute på någon backe. Men nu på senare tid har det blivit slut. Det blev dansbana, som ungdo- men drogo till, å då skulle det bara dansas. Det blev för simpelt att leka som en ha gjort förr. Vi brukade vara ihop i någon stuga, som stod o- bebodd eller också var vi i stugorna här å var. Under julen så bjöd de unga varandra till sig å då hade vi så roligt med att leka. Men dans före- kom också där det var rymligt.
Juldagen
På juldagen om morgonen skulle ljusen i fönstren vara tända kl. 5. Då började folk fara till kyrkan. Kreaturen skulle ha bättre foder än vanligt. Så många som kunde komma från huset skulle till kyr- kan. När en kom hem från kyrkan fick en "körkemed- da". Den dagen skulle en vara för sig. Det passade in- te att gå bort. Det var att vila den dagen. Den dagen skulle hållas lugn å ledig. Från kyrkans kappkörde de. Den som kom först hem fick sluta våranden först. På kvällen kom "julbocken". Den gick vilken kväll som helst under hela julen.
Tjugondedag Knut
Före jul bakade mor 'julebullane'. Det var en stor rund bulla åt var å en. De skulle ligga på bordet till tjugondag Knut. Kvällen till tjugondag Knut klädde de ut sig till 'knutgôb- ber'. Då hade de både rompa å horn på sig. Somliga ha- de sotat sig å vänt raggen på pälsen ut. Kvinnfolk klädde sig till karlar å tvärt om. Så hade de näveran- sikte på sig. De tog ull å blånor å satte på till skägg. De var bara inne i stugorna å visade sig. De bruka- de få fägnad, å där de inte fick det så tiggde de. Kunde vara många i sällskap.
Annandag jul
På morgonen annandag jul gick de i lagårdarna å "môka" åt varandra. Ingen gödsel forslades ur lagård och stall på juldagen, så det blev mycket arbete annanda- gen. Men då var det pojkar som var uppe i otta på morgonen å gick till ett grannställe å gjorde både stallet å lagården fin. På en del ställen hade de "skôta" in halva gödsel- högen i stället för att "skôte ut göschla". Den morgonen kom det några å "sjöng för dörr". De blev bjudna in i stugan å trakterades med brännvin å kaf- fe.
Lucia
Lucia skulle vara ett helgon. Något så farligt var det väl inte på lussenatten. Då skulle det allt vara vär- re på julnatten, för då var de döda ute. På morgo- nen fick en kaffe på sängen. Men det var mer på senare tid. Förr i världen, hörde jag sägas, att alla gick upp så tidigt som möjligt. Ingen ville bli "lusa". Den som steg upp sist fick heta "lusa". Man skulle äta å supa den morgonen för det var julen som började då. "Lussebrur" förekom inte. Det är allt på sentiden de har börjat med det bruket. Å det är inte så vanligt nu heller. Arbeten på lussedagen: vedhuggning, trösk- ning, slakt.
Jul, nyår.
På julnatten gick de, som inte var gifta, runt stugan, så fick de se, vem de skulle bli gifta med. När nyårtsnyet tändes, skulle de gå ut och ta upp nyårspsalm. Fick de då upp en be- gravningspsalm, så skulle de dö det året. ¤ Det var en käring i Berghem, som var uppe och bakade på jula natt. Så gick hon upp på ett berg och skulle titta efter, om inte kyrk- folket kom för att gå till kyrkan. och så häkta- de hon upp kjolarna över huvudet. Men hon blev förstenad och sitter där i huke med kjolarna över sig än i dag. Ber. av Anna Kristina Svenberg, Vågerse, Surteby, f. i F. 1858.
Djur
Några vargar har här inte varit i min tid. Men tidigare kom de inte långt emellan. Min moster var gift med en båtsman. En gång dagarna före jul skulle hon gå och ta upp julakost på soten. Då satt där tre vargar vid vägen. Hon gick förbi dem, och de rörde henne inte. Det var tur att hon inte stannade. En häst hade kommit bort och en pojk var ute och tittade efter honom. Han fick se vargar och då blev han rädd och la sej på marken. Vargarna kom och satte sej ikring honom, men de rörde honom inte. Agerhönor = rapphöns. - Horsagöken. Lyngsgolen skriker regn. Harugglan låter som när ett barn gråter.
Julbock av halm
Vi hade alltid en julbock av halm i min barndom. Far stod och gjorde den på lon. Han virade mycket halm på en träställning och bocken blev så stor att när den stod på golvet nådde nosen till bordskanten. Vi tyckte inte det var jul förr än j. hade kommit in. När vi åt på julkvällen, skulle j stå vid bordsändan och ett fat med mat framför honom. Ibland fick han ett ljus i huvudet, som var tänt under det vi åt. Se'n skulle han stå i en vrå till på anndan, då tog far ut den. När han stod i vrån var vi rädda om den och han fick inte röras.
Jul
För mycket länge sedan tog de in halm julafton och la' på golvet. Till jul bakades vörte- limpor och vetebröd. Barn och tjänare fingo bakkakor, och kakhögarna kunde ligga på julbordet under hela helgen. Tjänarna fick nästan ingen annan julklapp. På julkvällen åt man fisk och gröt, då samlades alla i huset. Djuren skulle allt ha något gott också. Ved skulle tas in på julafton så att de / inte behövde bära under julen sedan. Julgranar fanns allt redan när jag var barn. Den som kom först hem från julottan fick bäst med skörden det året.
Annandag jul.
De red Staffanske om jul, fem, sex pojkar i uniform. De hade klätt hästarna med kulörta papper och flätat svansen på dem. De kom fram till ställena och sjöng Staffansvisan; den minns jag inte, men jag minns att far och mor gick ut till dem med fägnad. Glittertrå- dar och granna band hade de på uniformen och mössan. De plädde gå å môga. Hade de gjort snyggt, kom de fram och sjöng att " nu har vi forat, nu har vi gett," och därför skulle de ha "môgebollen". Men där de inte tytte om folket, kunde de bära in kalvar åt ladan och göra andra ofog.