Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trebandskvasten
Det var en som måste springa undan skogsrå. Till slut kom han in på ett ställe i Brattbäcken. Då rev skogsråa på dörren där, så att hon höll på att ha sönder den, men den gick inte upp. Sen ropa hon: "Treband kvast, kom och öppna!" Men det fanns ingen kvast där med tre band om, bara med två, så han gick fri.
Läkekonst.
En dag, när jag tjänade på Smedinge, så kom jag in och hade så ont i huvudet. Då sade bonden: "Du kanske har gått över någon farlig plats. Vi får ta och stöpa över dig." Så smälte bonden bly, så tog han en halva bröd med hål i mitten och en skål med vatten. Karlen lades ovanpå skålen. Skålen ställdes på brödet på mig. Och han hällde bly- et genom hålet på kakan. Det putrade, skrek o. pep i vattnet. När gubben hällde blyet i vatt- net skrek han: Gubben i berget, gubben i skogen, gubben i luften. Sedan tittade han på formen på blybitarna. Denna gången var det gubben i berget som jag fått det onda av. När stöpningen var över, så var jag nästan bra av av huvudvärken.
Skatter.
I Smedinge var ett stenrös. I det stenröset var en skatt begraven. Om julnatten brukade det brinna en eld i det röset. - Så var det en gång, som en vallpojke hade tänt upp en eld. När han stod och värmde sig vid den lilla elden, så kom det en li- ten gubbe fram till honom. "Vad har du att elda över," sade han. "Bara nåra gamla spikar", svarade poj- ken. "Kom då med mig, skall du få se vad jag har," sade gubben. Pojken fick då se en stor kop- parkittel full med guldmynt. Då var pojken kvick och kasta sin fällekniv i där. Då kom alla möj- liga odjur och visade sig. Till sist kom en stor oxe. Pojken var inte rädd. Han tog oxen i hornen och stod och höll honom till dagningen. När solen kom fram, så var det en kopparkittel full med guld- mynt.
Ursprungssagor. Aarne nr. 13 och 11.
Det hörde jag talas om, att när Gud skapade kvinnan, så tyckte han, att hon inte passade med skägg, men då gav han henne menstruationen i stället. Det var väl ett skämt, eljest brukade en också tala om, att mannen hade fått en smörja som han skulle stryka på hakan för att få skägg. Det gick bra med honom, men när kvinnan skulle stryka på, så kom det en broms och satte sig mellan benen på henne. Hon sträla bort den med handen, och då fick hon skägget där i stället. Horn-Per ville skapa lommen. Det fick han göra. När lommen var färdig, så flög han, men då fick den Onde se, att han hade glömt att skapa ben och fötter. Då kastade han dem efter. Så kom de att sit- ta i bakänden på lommen. När vår Herre tog ut revbenet på mannen och / skulle skapa kvinnan, så lade han det bredvid sig. Då kom en hund och tog det med sig. När vår Herre skulle ta revbenet tillbaka, så fick han tag i svansen på hunden. Det var för detta som kvin- nan alltid varit behäftad med så mycket loppor. Den Onde fick skapa hästen. När han hade skapat den, så kom Gud och ville se, om han hade skapat den som han skulle vara. Då fick Gud se, att han hade satt ögonen på innersidan av hästens ben. Det tyckte Gud att det inte passade, utan han satte dem på hästens ögon. Ännu i dag är det märken på häs- tarnas ben efter de ögon den Onde hade satt dit.
Bjäran
Det var så farligt om en kastade ut hår eller gam- la utslitna kvastar. Om det var någon som hade svart- konsterbok, så kunde han göra en mjölkhare av sådant. En skulle ta en gammal kvast och gå till kyrkan i tre torsdagsnätter och titta genom nyckelhålet och ropa på den Onde. Tredje natten så skulle kvasten förvandla sig till en hare. Den haren drog mjölk. Han sög ur kreaturen. Om kvällen skulle en skicka haren till en ladugård. Han tog mjölken med sig och kom hem med den. Sådana harar var bondkäringarna rädda för. Det blev blodt### i stället för mjölk, som en kom och mjölkade efter det haren hade mjölkat.
Gastar.
Gasten kunde en få höra både på sjön och på landbacken. Han var både i luften och på backen. Om en inte hittade de som drunknat, så blev det gastar. När de hade ruttnat, så slutade gasten att skrika efter dem.
Mara
Jag hade en kamrat ombord. Han fick maran på sig en natt. Han skrek så konstigt. Jag vak- nade och ropade namnet på honom. Han var svett så att det dröp av honom. Han talade om, att det var ett rödhårigt kvinnfolk som hade lagt sig över honom. Hon klämde honom på bröstet, så att han inte orkade andas. Men när jag skrek namnet så släppte hon. Det var rödhåriga ho- ror som var mara. De visste inte att de var mara. Om en skulle skydda sig för mara, så skulle en hugga kniven i sängen, när en lade sig, eller en skulle ställa skorna med tån åt dörren. De fick inte stå med tårna inåt säng- en, för då fick hon makt med en.
Häxor och trollkarlar
Finnar var trollpack allt ihop. Det var en gammal soldat hemma som hade varit i lag med finnar. Han tala om, att de kunde stämma blod. Det var en gång som knektar härifrån Sverige var i Finland. Då var det en knekt som bad en finne att han skulle hjälpa honom hem en natt, för han ville hem och se till hustrun din. "Det skall jag göra," svarade finnen och gick efter ett halmkärv. Nu skall du sätta dig på detta, så skall du snart vara hemma. Knekten satte sig på halmkärvet. Det gick undan. Han visste inte ordet av förrän han föll ned vid stugan. När han hade varit hemma en stund, så satte han sig på halmkärvet och for tillbaka. Han tog en sko med sig. När han kom tillbaka hem från kriget så visade han sin hustru denna sko, för att hon skulle förstå, att han hade varit hemma. / När en ville ta kraften av en som kunde trolla, så slog en till honom el. stack honom, så att det kom blod. Det var farligt att komma in i en virvelvind. Det var allt ont i den. En blev sjuk, om en kom in i den. Det var en käring hemma, som jag minns, att di beskyl- de, att hon tog mjölken för andra. Hon hade strumpe- band i skorstenen, som hon mjölkade. Men det gjorde hon inte mer än varje torsdagskväll. Då fick hon så mycken mjölk, hon ville ha.
Kloka.
Det var en präst som hade en dräng. En dag så bad prästen drängen att han skulle gå till kyrkan efter en bok, som han hade liggande där. "Men du får inte öppna bo- ken", sade prästen till drängen, "för då kan det gå dig illa". När drängen kom på hemvägen, så tyckte han att det in- te skulle göra något att se i boken och lära några ord. Jämt som han hade fått upp boken och och läst någ- ra ord i den, så kom det så många stygga gubbar till honom. Alla skrek de och ville ha något att göra. Drängen blev stående och kunde inte komma fram eller tillbaka. Prästen hade anat oråd, så han gick och såg efter drängen och fick se att han stod med bo- ken öppen. Han fördrev de onda, och så fick drängen tilltal för att han öppnat boken.
Sjöfart
Jag var sjöman ett tag. Ombord fick en inte skram- la eller skrika och föra hals sedan det blivit mörkt om kvällen. Särskilt om en låg i hamn, så skulle en hålla tyst. När en var till sjös eller låg i hamn, så fick en inte kasta hett vatten i sjön. Gjorde en det, så skulle det bli otur för en. Många av de gamla skep- parna trodde på detta skrock. De trodde att havs- frun skulle hämnas och att en skulle komma ut för någon olycka på resan. En gång gjorde jag det. Vi gick på älven (Göta älv). Så gick vi till Ma- riestad. Vi hade fått ett par supar och tyckte att vi skulle skoja med skepparen. Men det skulle vi inte ha gjort. På natten började det att slå i taklen och masterna, så vi fick ingen ro på / hela natten. Frampå morgonen blev det en storm, så jag trodde att både master och båt skulle blåsa bort. Vi kunde inte komma ur hamnen på flera dagar. Granris var det värsta som en skeppare fick se i lasten. Det betydde att fartyget skulle gå under.
Annandag jul
Före min tid gick stjärngossar med ljusa stjär- nor, men det var allt utdött, så jag minns inte till det. Men en julbock kom. Han hade ett svart får- skinn över sig och hade skägg som en bock och hop- pade på alla fyra, när han kom in. Så kunde ett följe på två och tre komma och sjunga om mor- gonen. Men de var inte utklädda. När pigan kom till ladugården på morgonen så kan- ske allt var städat och fint där. Det var pojkar, som hade gjort det, för att de tyckte om det. Om en fick tag i en sådan, som gjort fint i fähuset, så skul- le han med in och ha en smörgås. På den gård där inte folket var omtyckt kanske de hade halva stallet och ladugården full av gödsel på morgonen.
Veckodagarna.
Om en gick till benhuset eller likhuset en torsdagsnatt och sprang kring det tre gånger och titta genom nyckelhålet för var gång, så skulle en få se de döda och den Onde. Det var några kamrater till mig, som hade gjort det. Men de ville inte göra om det. Inte ville de tala om, vad de hade sett hel- ler.
Djur
De gamla förbjöd en att störa svalorna och röra deras bo. Om en var elak mot dem, så fick inte kreaturen någon trivsel. Tomtormen fick en inte slå ihjäl. Han skulle leva för att en skulle ha tur med kreaturen. Skata fick en heller inte skada. Om skatan byggde i trädet alldeles inpå väggarna så fick en inte ta ned boet. Var inte bra om han flyttade från en. Det kunde bli otur med kreaturen, så att en mistade något av dem. Skatan var tjuvaktig. Han ville ta allt som det blänkte i. Så många ägg som en tog från skatan, så många djur skulle en mista. Far och mor var så rädda för att jag skulle gå upp i nå- got skatbo och göra illa. Skatan var borta en tid på året och då var han till Skam. Han hade / skatorna för plogen och plöjde med dem. Men en tyckte om att ha skata. Om de flyttade var det inte bra. Ska- torna såg mer än än andra djur. Om det kom något spö- ke i närheten så skuttar de. Det var styggt när skatorna skrattade högsta natten. Varg fanns inte, som jag minns. De försvann i mina föräldrars tid. Folk högg ned skogen, så de hade inte något att gömma sig i. De drev uppåt Norden. Däri- från hade de kommit en gång. Allt ont så kom det från det hållet. Om hästen fick kolik, så skulle en ge honom lekatt- kött. En torkade köttet, se'n rev en eller stötte sönder det till pulver. Sådant pulver hade en i brännvin eller kaffe och gav hästen in. - Lekatten skulle en akta sig för. Di påstod att han visste var pulsen satt på en. Om han blev retad, så högg han sig fast i den, så att en inte kunde få bort honom. Köttet skulle vara giftigt. Det skulle vara bra att ta blod av en flädermus och stryka på ögonen, om en hade ont i dem / Göken skulle komma i början på maj. När han hade galit nog för året, så blev det hök av honom. Han hade inte tid att ligga på äggen själv. Han lade äggen i boet för någon annan fågel. Första gången en hörde göken skulle en höra noga efter från vilket väderstreck han gal. Östagök var tröstagök, västagök var bäster gök Norrgök var sorgegök, södergök var dödergök. Om en kunde smyga sig under det träd där han satt och gal, så fick en önska sig något och det skulle en få. - Göken slutade gala, när han fick höra brynstickan. Han höll aldrig på att gala längre än till dess att folk började andtiden i höet. Om en härmade efter göken, så blev en stum. Alla gamla skulle alltid ha en brödbit i munnen eller något annat att tugga på om sommaren, när de gick ut på morgonen. Göken dåra, sade de. Gullhöna var ett litet kryp med vingar. Han hade / små prickar på vingarna. En brukade ta henne på han- den, för att hon skulle spå väder åt en. 'Gullhöna, gullhöna flyg, flyg. I morgon blir det regn, i morgon blir det regn', sade en. Om hon satt still på handen och inte gjorde sig brått, så blev det vackert väder. Kornknarren skrek kär kär kär. Di kvinnfolk som inte hade blivit gifta hade inte ro, när de dog. Det blev kornknarrar av dem.