Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar.
Det minns jag att när någon drunknade, så sa de gamle, att det blev en gast av honom. Det hördes utåt sjön ibland. Och när de fick höra gasten, så var det någon som hade drunknat eller också var det förebåd till att någon skulle drunkna. "Dä vållar allt snart nô styggt för jag hörde gasten skrek utåt sjön i kväll", kunde en få höra folk säga. Det var inte säkert för gasten vid den gamla ham- nen,
Spöken och syner, gastar och gengångare
Di där mylinga, dom va di rädde för. De va två dränga, som lå ute i skogen. Då kom de en sån där myling å dro i dom å så sa han: »En korter å en långer, men ja ska gå. ätter mi näbbyx å jämna å dom». Men då va de dom, som to te fötters. Men ja har ju inte sitt nåra.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en skomakare, som kom på ett ställe å gjorde skor. Å så skulle han ligga där. »Ja, vi har ett rum», sa di, »men där kan ingen ligga». — »Jo, ja kan allt ligga där», sa skomakarn. Men på natta så öppnades de e golvtilja, å så kom de opp en myling. Å han gick fram te reskapa å rörde i dom. »Du bränner dej», skrek skomakarn te honom. Då gick han dän, men sen kom han fram å dansa mä skomakarn, så han vart mäst fördärvader. »Vill du si, var ja bor», sa han sen te skomakarn. Å så to han opp golvtilja, å då sto de e bytta där. »Inte får du rum där», sa skomakarn. »Jo, vänt, ska du få si», sa mylingen å kröp ner i bytta, å han fick lov te vika sej dubbel för te komma ner. »Men locket går inte på», sa skomakarn. » Joo, du, de gör de allt», sa mylingen. Då la skomakarn över locket å satte sin syl i hålet, å sen kunne mylingen inte komma ut förståss. Då skrek han: »Bena ä lång, å bytta ä trång, om ja komme opp, skulle ja dansa mä skomakarn än en gång», sa han.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Frua i Boka hadde gjort å mä en barnunge, å då skulle Nils Petter skjussa mora te körrgårn. Ho hadde kista i knät. Å då kom de en tocken där myling å följde ätter. Å hästen han språng, så de va så de, men han va jämbredd mä dom ändå.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en gård, som hette Månehult, där hadde di skomakare. Å när di hadde lagt sej, så kom de opp en sån där myling å dansa å sjöng: »Hult, skrult! Här dansar fars förste doterson i Månehult. Hult, skrult! Du sular sko å du tjänar ho i Månehult. Bytta ä trång, å bena ä lång; femtan år har ja vatt i'na».
Spöken och syner, gastar och gengångare
Å en gång hörde ja säjas, att de va tre mylinga, som sjöng: »Föråt dansar Sockerpelle å ätter Näverstrut. Bror han sitter i bytta å slipper inte ut».
Spöken och syner, gastar och gengångare
Här nere om Hölketorp hadde di mylinga. Då va de en dräng, som kröp opp i e gran mä e klubba, för mylingar di hölls å slogs där nere. Ä han la te den ene mylingen mä klubba. Då sa den ene: »Smått duggeregn de gör inget grann». Men då sa den annre: »Usch, de ä stora droppa iblann».
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ja har hört talas om att di har varsnat såna där mylinga ve Boströms där nere i gata, men ja har inte sitt nåt där.
Spöken och syner, gastar och gengångare
De va en i Dalkarshytta, som hette Hemming, å den såg min morfar i skogen tjugu år ätter sen han va döer, å han va klädder i jaktväska å bössa, som när han levde i värda.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Sven i Valstorp han bruka tala om, att han kom ut för Berstorpa Peskell en gång. Men de fick ingen mänska veta, hur de va då. Men en gång va de en annan bonne mä, å di skulle fara mä järn te Norrköping, men han va inte go te få Sven mä över Berstorpa äng. Han vråla som ett kritter.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ve Sätra kil där fanns de en målgast, å han skrek så de va alldeles förskräcklit. »Här ä rätt, å här ä orätt», skrek han. Han skrek vart tionde år om hösten. Vi hörde'n ända te Bogetorp. Om di härma honom, så blev han arg. Ve Sätra bro där hadde han komme ätter en gång mä en ällkvast, så de va så de ...
Spöken och syner, gastar och gengångare
Här ve Blixtorp hadde di en tocken där målgast, men han vart slut han ve nya skiftet. Han hette »Gamle Mas». Å de kunne di si om morna när de hadde vatt dagg i gräset, var han hadde riet fram.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Si di re te körka förr i tiden. Då hadde gubben å gumma i Åsebro vatt te skrift, å de va sent, när di re hem. Å då när di kom te Mörke backe, där ä de ett lorthål, då va de en myling där, som to å lyfte kärnga å hästen å satte'na i lorthålet. Å sen satte han iväg inåt skogen å skratta så de va så att...