Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara.
Mara - det var en karl eller ett fruntimmer. Den kan gå igenom vad sprickor som helst. Förr hängde de flinste- nar och döda skator över hästarna för att inte mara skulle kunna komma och rida på dem. - Vet ej att maran kunde visa sig i gestalt av en katt. Mara kunde göra så granna, väl- gjorda flätor i manen på hästarna.
Naturföremål
St. Helena blev mördad på Västerbys gärde, och där sprang det upp en källa och den finns kvar än i dag. Jag vet inte, vem som mördade henne, men det var allt en släktinge till henne. Platsen hör till Götene. Det är så klart vatten i den källan.
Vårarbete
Om de glömde att sätta en bit potatis (d.v.s. glöm- de sätta potatis på en del av potatislandet) så skulle nå- gon i släkten dö det året. (Ordet feg användes ej i detta sammanhang)
Spöksägner.
Det var en gubbe som hade varit soldat före mej. Han blev kyrkväktare. Det var ljug att att han tordes gå ensam till kyrkan om jul. När han kom inom dörren till kyr- kan, tog han av sej sin mössa och sa: "Go morron här!" jag var med honom. Han hade levat i oenighet med sin hustru, och när hon låg på dödsbädden hade hon sagt, att hon skulle komma och nypa honom i näsan.
Troll
Trollen kunde byta barn, om de släckte ljusen över dem, innan de var döpta. Det var på ett ställe de hade en bortbyting. Den hade inte talat förr. De blåste upp ett korv- skinn och gav honom det. Det var inget i korven, och när han blev varse det, sa han: "Jag är gammal som hundra år, men aldrig såg jag en sån korv förr." (Vet inte om att man hotade kasta ungen in i elden)
Domare och rättsväsen
Vid Halvegården i Säve har det varit en av- rättningsplats och galgbacke. Vem den siste kunde vara, som avrättades där, hörde jag inget om. Men där har spökat i alla tider. Folk har mött huvudlösa gubbar där. Skrik och oväsen hade de hört från den platsen. Om det var ett kvinnfolk, som skulle avrättas, och hon ville gifta sig med bödeln och han ville ha henne, så fick hon benådning.
Tabu
När en var på ett ställe ville en aldrig ta den sista brödbiten ur korgen eller det sista på ett fat, för en skulle inte ´äta folk ur huset´. Det sista ville en gärna att det skulle ligga kvar. Så var det med bönderna också. De ville inte ta bort det sista ur bingarna. Nytt skulle fyllas på det gamla - ifall inte råttorna ha- de ätit upp det. Om jag gav bort eller gjorde av med den sista slanten, jag hade, så ville det bli drygt att få något i stället sedan. Man gav aldrig bort den sista mjölkskvätten av samma orsak som förut.
Bortbyting
Ett folk fick ett barn. Det ville inte växa. Det hade blivit helt bortbytt. Det kallades bortbyting. De hittade på att fråga honom på alla vis, hur det var i berget och vad han fick till mat, vem som råd- de om honom. Men de fick inte något reda eller nå- got svar. En dag, när de hade eldat bakugnen, sat- te de honom på gisslan. "Nu skall du åka in i ugnen, din trollunge", skrek den som höll i gisslan. I detsamma öppnades dörren. Trollkäringen kastade in ungen och skrek: "Så elak har jag aldrig varit mot din unge som du mot min". Så tog hon sitt barn igen och gick. Det var ett stort och vackert barn, det som kom tillbaka.
Slåtter och skörd.
De gamla ville gärna börja en fredag, men inte på en torsdag. Om det sista lasset var mindre än de övriga, så skulle en inte få så mycken skörd nästa år. Det samma var det med den sista neken. Lokatten hörde jag talas om. Det var när de hade in skör- den, som lokatten var med. Han var i ladan.
Ramsor och rim.
Fingrarna: Tummetott, slickepott, långeman, havrehäst och lille präst. Ingen ramsa om tårna.
Myling
Mördade barn spökade för att de inte hade kommit till kyrkogården. Det kallades för gast. Mamma tala om att det var en piga som hade fött barn i hemlighet. Hon hade stoppat ned barnet i en bytta. Sen hade hon gått och ställt den byttan under en bro ned i vattnet. Där skrek gasten om natten: "Bötta är för trång, bötta är för trång." När folk ha- de fått upp byttan och skelettet så skrek in- te gasten mer. Di fraktade ungen till kyrkan och stack honom under kyrkan.
Skatter.
Det var 1879 på julnatten. Då skulle vi loc- ka fram en tomte. För det var flera på gården, som hade sett att det fanns tomte. Vi tog ett halmkärv och bar till stenröset, där skatten skulle ligga. När kl. var 12 på natten, så tände vi på halm- kärvet. Vi satt lyste och väntade att få se den lille grå gubben. Men vi såg inte något. Om vi hade fått se honom skulle vi ha försökt att kom- ma över skatten.
Naturföremål.
Mellan Rossared och Fjärås kyrka på Sme- dinge marken fans en källa. Hon låg upp på berget. Där brukade folk släppa i en tvåöring för att bli kvitt vårtorna på händerna. Jag har va- rit vid den källan och blivit av med mina vår- tor. Det var när jag var ung. - Källan har fun- nits till så så länge någon kunde minnas.