Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjurens sjukdomar
Om en fick fatt på mjöl ur ett kvarnstenshål, så skulle en ta noga reda på det, för det var nyttigt att ha till djuren. Om det blev fel med dem å en gav dem någon nypa av det, så blev de bra. Å det var ingen trolldom som bet på det mjölet. Men en skulle gå till en kvarn å stjäla det om natten.
Finn-Gubben
En fästman till en piga hos en Prest här i Sverige kom till Finland, glömde der sin flicka och friade till en Finn-Gubbes dotter. Han fick ej vara borta från Finland mer än 14 dagar; men under tiden reste han hem till Sverige för att komma ifrån Finne-flickan och bekände allt för Presten. Denne ville då rädda honom för Finn-Gubbens trolldom, hvarföre han tog in en vatten-»bunn» (kar) och visade honom deri Finn-Gubben, hvilken just då ämnade skjuta honom. Men fästmannen sigtade i vattnen på Finn-Gubben och skyndade sig att skjuta innan gubben hann det; hvarigenom han vardt räddad. L. O. K. En Matros öfvergaf sin fästmö i Finland, hvarför fadren hotade honom med döden. Men en Finne här [i] Sverige ville rädda honom; hvarföre han satte honom i en »bunn» full med vatten till hakan och sade, att, när han knackade i kanten af karet, skulle han straxt dyka ned under vattnet (ty deruti »maktar» ingen trolldom eller finn-skott skada). Finn-Gubben afsköt efter honom kulan, som träffade i »bunn»brädden och snuddade förbi hans »har-spjärrur» (hår-ändar): och nu var han räddad. J. Kalström, Fårö. L. O. K. En Bonde var ovän med en annan och bad en Finne förgöra honom. Finnen tog då en skål vatten och visade bonden hans ovän (som var långt borta) och stod på ved-backen. Som denne då högg första hugget, skulle bonden skjuta med Finnens bössa, hvilken var laddad med 2 skott, i fall ej det första skulle träffa. Bonden sköt; och han såg i skålen hur hans ovän föll. Koncept till III: 216 i R 625: 3 (V), s. 72 (1854). En fästman till Prästens piga i S:ge friade åter i Finland m en flicka, fick ej var borta (fr. F:d) mer än 14 dagar. Reste hem för att koma fr den 2:dra fästmö. P:n ville rädda höö f. Finn-gubb:s trolldom: tog in en »vatten-bunn», deri han visa h:m Fbn, s. skulle skjuta h:m. Men Fästm:n sigtade nu i hast på bilden i vattnet förr o. sköt. - Blef räddad. Matros skickade återbud t. sin Fästmö i Finland. Fadren hotade. En anan Finne satte höö i en bunn full m. vattnen t. hakan; dyka ned und (ty i vattnet maktar ingen trolldom) då han pickade i bunnabrädden. Kulan afsköts af FinnG:n, tog i brädden o. snuddade förbi hans har-spjärrur.
Husdjuren
Någon ceremoni med kreaturen hade vi inte, när de skulle ut. Saxar och knivar lades under tröskeln eller sattes fast uppe under dörren så att kreatu- ren fick gå under dem. Det skulle mota för troll- dom också skulle det vara mot (?) för sjukdom. Viss dag för utsläppandet känner jag inte till. Det blev som våren kom till och växtligheten kom i ordning. Om en köpte en ko, så gav en henne något gott, när en hade satt in henne i båset, för att hon inte skulle längta till- baka. Så hade de också en vana, att di tog kon eller hästen i farstun eller ända in i stugan och fägnade med bröd, havre eller annat.
Barndop och skydd för småbarn
Innan ett barn blev kristnat var de rädda för att det skulle vara utsatt för trolldom och därför tordes de aldrig ta ut det utan att sätta ett silverspänne i mössan på det. De tordes aldrig slå ut badvatten, som de hade badat småbarn i förrän de hade lagt ett kol i vattnet. När de skulle döpa barnen så brukade de ha pengar i dopkläderna för att det skulle bli rikt, om det regnade eller snöade när de for till prästen med det, så skulle det också bli rikt. Detsamma gällde förresten om brudfolk också, att de blev rika, om det regnade eller snöade, när de for till kyrkan.
Trolldom
Att det finns de som kan trolla. Det är så säkert som helst. Det finns två slag utav trolldom. Det är en grövre sort som satan har hand om och på det viset kan man inte trolla om man inte försvär sig till honom. Men det är mest bara till ont, som den trolldomen begagnas, men de som har lärt sig den och försvurit sig åt satan de har ingenting ont utav det för de blir förhärdade. Men så finns det en slags trolldom som sker med Guds hjälp och den är ingen synd. Jag har fått lära mig en hel hop trolldom men jag har aldrig brytt mig om att använda den. Men far min kunde trolla och han lärde mig en del och svärfar min han var den värsta trollgubbe som fanns. Käringen som jag hade hon kunde också trolla trodde de men det tror inte jag fast nog fick jag på tafsen utav folk många gånger när de trodde att hon hade varit framme. Och hon sa allt till mig med att hon begrep sig på det. Men det tror jag inget på fast nog var den en gubbe i Tömte som de kallade Falken och han var tocken så han kunde inte säga ja hur gärna han än ville utan han sa nej istället. Det visste allt käringa mi om men en gång skulle hon låna en pråm utav en. ”Får jag låna pråmen”, sa hon. ”Nej”, sa han. ”Jag vet att I menar ja”, sa hon, ”men I ska sägat också”. ”Nej”, sa han. Då sa hon att han skulle få så han mindes och strax efter blev han sjuk och han låg länge. De sa att det var käringa mi som hade skulden och de ville att jag skulle tala vid henne så att hon gjordet tillbaka men jag sa att jag vill inte lägga mig i det där. Men till sist blev de för envetna på mig så jag talade vid henne och sa till henne att om hon kunne så skulle hon gara´t tillbaks. ”Nej det kan jag inte, men när året är ute så blir han bra”, sa hon. Men jag tror just inte att hon hade någon vidare makt utan det var bara sånt hon pratade. Fast nog hjälpte hon mig en gång när jag hade blivit skämd av onda ögon. För se en del folk har det så att allt vad de ser på det blir skömt. Jag satt och åt middag en gång när det kom in en gubbe ifrån Halla. Han satt sig vid dörren och han ”glömma” (glodde) och han ”glömm” och ingenting sa han och ingenting sa jag heller. Men när han gick så kände jag mig allt så konstig så jag begrep att jag hade blivit skämd men käring ami gjorde´t allt tillbaka. De som hade onda ögon de kunde skämma allt vad de såg på men jag tror inte att det var farligt om inte de hade en tanke med på att det skulle bli skömt. Men det var allt mycket som de kallade trolldom som inte var så konstigt heller. En gång var jag i sällskap med två fryksdalingar på hemväg. Vi hade varit på skogsarbete öst i Dalarna och skulle gå hem över skogen ifrån Äppelbo. Det fanns ingen landsväg där utan vi fick gå över skogen och där var det ett ställe här och ett där. Då fick vi se en hel hop kor och de var så mjölkstinna så att mjölken rann ur spenarna på dem och vi sa till varandra att de där hade nog varit borta länge för då brukar de bli så. Strax efteråt så kom vi till en gård och där skulle vi gå in och få oss mat, men det var bara käringa hemma. ”Men ä I ensam mor”, sa vi. ”Ja”, sa hon ”alla käran är åt skogen och ser efter korna för de har varit borta i flera dagar”. Då var det en av fryksdalingarna, han var lite mer kvicktänkt än jag så han sa: ”men du som kan trolla du kan väl skaffa hem korna”? Då blev det liv i käringa. ”Kan han trolla hem dem”, sa hon. ”Ja”, sa jag ”så pass kan jag nog så om ni går och tar fram brännvin och mat så skall jag ta och hjälpa er”, för jag begrep ju att det var hennes kor som vi hade sett strax förut. Käringa satte fram mat och brännvin och då sa jag till henne att jag skulle gå ut och trolla hem korna bara hon drog till för fönstren och höll sig inne under tiden. Och så gick jag ut och ställde mig och medan jag var ute så kom korna förstås och då gick jag in och sa till henne att hon skulle gå ut och se om det inte var de rätta. Det var det och hon gav sig levande över vad jag var styv att trolla. Hon ville betala mig men jag ville inte ha något utan hon gjorde kalas för oss istället.
Trollkarlen i Thorstorp.
Då jag tjänade bonddräng i Sällstorp hände det sig att jag hjälpte till med slagtröska till Partens i Ås socken. Och min medhjälpare från Thorstorp i Veddige skröt med att han var trollkunnig. Om kvällen sporde Parten vad trolldom han sysslade med. Då upplyste Thorstorpakarlen om att han hade sådan makt med folk, att han kunde få dem att mitt i natten ge sig ut i det fria och springa i lintyget långa vägsträckor. Jag hörde att detta gjorde han på befallning och var i hämd syfte - särskilt mot lite ordhållna hantverkare. Men mötte offret en person som kallade honom i hamn var Trollkarlens makt bruten.
Svartkonst
Jan Bo skulle ha svartkonstbok. Ingen annan än han fick läsa i den. Så var det en gubbe i Östmark som skulle ha. Kvicksilver användes som skyddsmedel. Sådant bonades in i trösklar el. föremål som en ville ha bevarade mot troll- dom. Om en hade kvicksilver på sig så kunde inte var- ken "skogsråa" eller annat ont rå på en. Om en tog ett dött djur å grävde ned på en annans mark så blev en av med oturen i ladugården. Om tösen stack sig litet i ett finger å droppade tre blod- droppar i ett brännvinsglas å gav den hon ville ha till fästman, så kunde han inte komma från henne.
Veckodagarna
Torsdagskvällarna var farliga kvällar. Då kunde en möta spöken å allt ont. De kvällarna utfördes troll- dom å allt sattyg. Gick en till en korsväg en torsdagskväll så kunde en möta själve den onde där. På torsdagskväl- larna var "kockelkäringarna" till kyrkan å skrapade "erg" av kyrkklockorna. Torsdag och fredag var ingen bra dag å inte måndag heller. Å den 13 i månaden skul- le en akta sig för att företa sig något särskilt, - In- te klippa naglar på söndag. Då fick den onde makt över en. Onsdag och lördag var särskilt bra dagar.
Kvacksalveri (magi)
Om man skulle gära en resa, eller gå en bit väg skulle man för att skydda sig för ont mot och annan trolldom, taga, när man steg ur sängen, ett rödglödgat träkol i spisen och släppa detta kol mellan linnet vid halsen och bara skinnet ned på golvet. Det gick för sig i äldre tid då linnen i allmänhet voro bra vida. Ant. anm. För mask i magen, skulle intagas vitlök, och ”orsten”. Men för säkerhet skull, skulle man även taga tröstebark, som växer på en buske om kallas brakved på latin Rhamnus frangula.
Straff för djurplågeri.
Patron Anders Henriksson i Spettungen i Lekvattnet hade en svåger, som hette Olle. Denne ville just ej göra annat än springa i skogen och ställa med sina snaror och giller. Han fick en sådan sjukdom, att det kom över honom "skakrier" (skakningsanfall). Han bar sig då åt likt en fågel, som strypes. Jag var där en gång, då en sådan skakri kom på, och jag tyckte, och jag tyckte, att det var så "öskligt" (hemskt), att jag sprang ut. Folket trodde, att det var straff för att han pinat fåglarna, och det sades, att en dr Kumlien i Torsby ej kunnat förklara sjukdomen utan yttrat: "Om det finnes trolldom, så är detta trolldom".
"Svartboken" och bortkomna Moseböcker
Det sägs att det ska vara två Moseböcker borta, sjätte och sjunde Mosebok. Där skulle det stå alldeles motsattens vad som står i bibeln annars, och mycke om trolldom och modstölder och sånt där. Men det där skulle inte få finnas åt kommande släkter, så därför har dom tagits bort, sägs det. I svartboka får dom också lära sig trolla. Jag hade en morbror som då verkligen hade svartboka. Och han var skicklig i allting, både som doktor och advokat och allt möjligt. Han hette Huss och bodde i Hässjö i Medelpad. Boken hade han efter sin far, som var rakt en beryktad trollgubbe.
Smörkärning och skydd mot trolldom därvid
För att inte smöret skulle bli förtrollat så gjorde de kärnkäppen utav flygrönn. Det kallade de sådan rönn som växer på andras träd eller uppe på höga stenar. Den skyddade alltid emot trolldom. Om de hade någon avbruten stålspets så slog de den i nedre ändan på kärnkäppen. Sådant stål kallade de för ångerstål. När de hade fått smöret iordning, så gjorde de ett kors i varje bit med sleven. När de hade kärnat så skulle alla som var inne ha ”klingås”. Då bredde de tjockt med smör på en brödbit med sleven och så gjorde de ett kors i var sådan smörgås. Kom det någon främmande in under tiden så skulle han ha klingås med kors i han också.
Mjölk, mjölkning och skydd mot förgörning därvid
Om en tog mjölkflaskan och gick bort och ville ha mjölk på något ställe så stod det aldrig till att få det förrän de hade lagt några saltkorn i botten på flaskan. Det skulle väl också vara ett skydd mot trolldom kan jag tro för de var rädda att en främmande kunde trolla. När en ko hade kalvat så lade de stål i mjölken från henne första gången. Och när de bar in den mjölken så hade de spannen väl övertäckt för att inte någon främmande skulle få se den. Annars täckte de aldrig över mjölken. De brukade alltid ha tjärkors inne i ladugårdarna också i synnerhet på insidan utav dörrarna.