Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
Kapare, rövare och tjuvar
Det var sju rövare i Texelberget. De hade tatt en däga i Skoga i Idala. Så hade de inget smör till jul, och då fick hon gå hem efter smör. Hon talade om för katten, hur många rövarna var, och att hon hade fött ett barn vart år. Så tog hon med sej halm och la halm efter sej på vägen för att folket skulle hitta vägen. När de kom, så satt hon och löskade den sjunde rövaren, de andra sex hade redan somnat, för de hade druckit. De kom in och slog ihjäl alla sju.
Starka
En gång skulle han rida över tullbron i Falkenberg. Det kostade sex styver att rida över och tre styver att gå. Då lämnade han tre styver och så tog han hästen i fangen' och bar honom över. De gick ju alltid bort och mögade och gjorde spektakel annandag jul. Bögen hade följt med Torstorpa drängar och lyft tre hästar upp på rännet på ett ställe. Bonden måste ta dit hela byalaget för att få ner hästarna igen.
Jul
Mellan jul och nyår roade man sig med upptåg. På ett ställe klädde man ut en karl till en halmkärve. Topparna knöts ihop över huvudet på honom. Så ledde några pojkar fram honom till en granngård. Där var det bröllop, och de kom som åskådare. De stod utanför och tittade in genom fönstret, och en i sällskapet sjöng: Nu är vi äntligen komna på balen, att se vilken grannlåt som glimmar i salen och se vilken flicka, som möter mig där. Då kom husets folk ut och bad att sällskapet skulle komma in och ta sig en pilleknarkare .
Skrock och vidskepelse
Å utå ölet skulle di hälla i e kruka å ställa unner bordet, å de skulle stå hela jula. Å sen skulle di ge krittera utå de. Å så to di mä sej e flaska brännvin te julotta, å de brännvinet skulle di gömma sen å ge krittera. Si, då skulle di få bra hill mä djura.
Tomtar
På ett ställe hade de så bra hjälp i ladugården. Den var "môka" varje morgon. Korna var så skrapade och fina. Det var en nisse, som gjorde det. Så led det till jul. Husmodern hade sett att han var så trasig. Hon lät pigan sy kläder, som tomtgubben skulle ha om julafton. På julafton så gick hon och hängde ned kläderna i ladugården. När folket kom dit nästa gång, så kom tomten och hade de nya kläderna på sig. "Grann gutt môker inte fjuse mer", sa han. Sedan fick de aldrig någon mer hjälp av honom.
Häxor och trollkarlar
De sa att i forna tider när de fann hela rågkärnor i bröd som var bakat till julen, skulle de ta vara på dem. Hade de nio sådana rågkärnor i ena lärskohälen, när de var till kyrkan på skärtorsdagen, skulle de få se alla käringar, som for till Blåkulla, uppe i luften men på så nära håll, att de kände igen dem. Jag hörde detta så väl, och jag tittade så väl uppåt luften, när jag var på kyrkebacken om skärtorsdag. Somliga käringar red på kvastar, men en del red på en böstatavla – sådan de klappade kläder på. Den kallades också för bankebord.
Trettondedagen och Knut
Mins inte till att man gått med ljusa stjärnan. Det brukade vara ”trättnekalas” i någon stuga. Då var de samlade dit alla som hörde till laget. Om trettonde vet jag ingenting mer än en hade till märke, att om det snöade på trettondedagen, så slog det inte fel än en fick tretton snöyror. Å om det snöade på tjugondag Knut, så fick en tjugo snöyror. När ”tjugne kväl” var inne så fick en fisk å gröt. Tjugondagen var den sista i julen. Se’n fick en börja i den gamla lunken igen.
Troll
I Ödsmåla var ett berg. Och där var troll. Torrås hette det. De lånade bort till jul. Bönderna fick låna kopparkittlar av trollen, och så fick trollen korv och pölsa igen. Så bönderna där bytte med trollen. En julafton kom där en trollkäring och satte sej i gruvan (spisen) i Torrås. "Hur ä dä fatt att du kommer hit?", sa gubben. "Jo", sa trollet, "ja råkade till å släppa en fis, å då körde de ut mig."
Sven Tjäder, Einar Pettersson och Knapp Lennart Pettersson
Innehåll: sysslor under ett år på en gård, Tjädergården, Lenåsen, Boda Kyrkby Innehåll: forts. fäbodar, fiske, skörd Innehåll: forts. skörd, törskning, potatis, kvarnen, rovor, dyngstacken, myrjord Innehåll: forts. myrjord, grisen, slakt, smedjan, julen, ABC-boken, bakning, lutfisk Innehåll: arbete i Stockholm, om fäbodar som såldes som ved till Stockholm, skolan, konfirmation, husförhör Innehåll: forts. husförhör, skolresa, skolminnen, kurera sjukdomar, ved till Stockholm
Jul
Det var inte någon bestämd ordning med julförberedelserna, utan arbetena gjordes, alltefter- som det lämpade sig. De bakade mycket till jul. Det var rågbröd, vetebröd, surbröd, sirapsbröd, vörtbröd; av vörtdegen gjorde de "Lussebockar" käringar och gubbar. Sista julkakan gömdes till såningsdagen. Då åts den upp. Arbetare, kyrkvaktare och ringare gick omkring vid jul till alla ställen och fick en kaka med korv eller annat sovel eller pengar. Tiggare fick "julahögar", när de kom. Barn vid herrgårdarne, alla de underlydandes barn, fick också "julahögar" av alla sorter de bakade.
Julafton
På julafton gick de upp tidigt. Både barn och äldre var uppe å "otta" på morgonen. Det var så brått den dagen. Allt skulle vara väl iordning till middagen. Ved och vat- ten skulle bäras in så att en slapp göra det på julda- gen. Så skulle det göras fint i "fjus" och stall för på jul- dagen blev ingen rengöring. Vid 2-tiden på dagen sattes "speckeneka" upp. Den sattes upp i änden på en stör så fästes den vid lo- gen eller vid "fjustaket". Den neken togs undan när havren tröskades. Den eller de sista kärvarna skulle vara till "speckeneck". Det skulle inte vara av de säm- sta nekerna. Var man snål mot fåglarna så fick man så mycket mindre i ladan. Neken fick sitta uppe till långt efter jul. Den togs ned å så fick kreatu- ren äta upp halmen. Fram till 12-tiden så skulle / alla i huset in i stugan å "doppa i grytan". Alla skulle vara närvarande på en gång. Det var att gå i tur och ordning till spisen å doppa brödbiten i sovelgrytan. Den grytan hade stått och kokat sedan morgonen, för så fort det ljusnade litet så sattes grytan på. Det var fläsk och kött i den grytan. Klockan 12 på middagen ringde de in helgen i kyrkan å då skulle allt grovarbete vara gjort. Det var så noga med det. På kvällen så skulle alla, både barn och äldre i huset "lôgge så" (bada). Då skulle de i "lôggekare" (ett stort runt träkar). Vattnet värmdes i en stor gryta i spisen. Husfadern å hans hustru badade först sedan barnen å sist piga och dräng. Alla badade i ett och samma vatten. När de hade badat så tog de på sig nya å rena kläder, så fick de gå fram till far i huset som bjöd på en sup (lôggesupen). Julhalmen Golvet skurades en tre dagar före jul. När det var skurat, så bredde man halm över det, så att det / skulle vara rent till julen. På julafton bars den halmen ut. Den lades i lagården till strö. På kvällen skulle "kröttra" ha av det bästa höet som fanns. "Ät väl å trivs väl i kväll ä julekväl", skulle en säga till dem. Innan en skulle till att äta på kvällen, så lade far på en stor brasa i spisen. Den brann medan en åt. Den sprakade inte, för det var björkved. Det var en stor brasa, för en ville ha riktigt gott å varmt på jul- natten. På bordet lade mor fram en julhög för var å en som skulle sitta vid bordet. Det var ett bröd av varje sort. Det brödet fick inte röras förrän julen var slut. På julkvällen fick en äta fläsk, korv å kött å bröd å havregrynsgröt. Två julljus stod på bordet. De brann hela kvällen. All mat som blev över skul- le stå kvar på bordet till morgonen. Vet inte varför.
Julafton
På julafton då arbeta di inte te kväll, de minns ja. Fågelkärven. Jo, fåglane skulle ha julkost sa di. Det satte di upp på jul- afton, fugleneker. På en del ställen satt de uppe året om, på en del ställe tog di ner dom. Doppa i grytan det gjorde di på kvällen. Det kallades ju dopparedan förr i världen. Stugans klädsel. Di hde julkors. Det var i stället för julgran på en del ställen. Det var som en stång på en fot och så tre pinnar tvärs över, den överste var kortast. Och så ett ljus i var pinne i ändarna och ett i toppen. Di var utå trä och klädde med papper. Di kunde väl va en aln ungefärä. - Julhalm hade di allt också Den tog di in ett par dar före jul. Men di låg inte i halmen. Det skulle va havrehalm. Den bar di allt tillbaka i ladan igen. Julbrasan. Det var björkeved, det skulle allti huggas särskild björkeved till julbrasan. Julklappar. Det sprang di mä och stal se te och öppna dörra och kasta in. Många gånger kanske di aldrig feck reda på vem det var. / Om julafta så gick soldaten ikring i sin rote. Han skulle ha kaker och limper och kött och fläsk, och brännvin mä kanske. Det va julränta, sa di. Julbordet. Till jul skulle di baka vörtelimpa och potätelimpa. Den de- gen (potätelimpa) låg och jäste i åtte dar. Var och en skulle ha en bare kakeskärning, en fjärndel, och så en skärning mä smör och riven ost. Det var julhögar, di ble utsatte om julekväll. Det skulle vara en kaka av var sort de hade bakat. De där julhögarne låg hele julen och di fick inte röras förrän trettene. Så skulle di koka svinhuve, di koka hele huvet om julafta, och det skulle stå på bordet hele julhelgen. Julaftons kvällsmat. Det var inte särskilt utan varjehande. Men det skulle vara julgröt va gevet, havregröt. Det börja di en åtta dar föra jul och mol havregryn på handkvarnar. Tydor och märken. Julekväll då skulle di gå te fynstret på ett ställe och se. Och den som då skulle dö om året, den va utan huve. Det var när di satt och åt. Det var om jul också di kasta skor över huvet. En satt och hade en gammel sko och bakom se. Om då tåa på skon geck åt dorra, då skulle den dö under året. Men snudde skoa se och inte gick åt dörra, så var det mindre farligt förstås. / Om det blåste bedrövele hårt om julenatta, då skulle de dö många storkära mä året.